På Mannos rygg försökte jag komma överens med honom om att flytta baken och stå snurra kvar med framdelen på samma ställe utan tyglar. Tillslut var vi eniga. Satt en stund på hans rygg och tyckte om honom. Under tiden betade Manno. Försökte var den där flow-touchen hela jag liksom. Flow-touchen verkar vara det senaste och man vill ju hänga med i svängarna. Fast är det egentligen inte samma gamla vanliga att ha uppmärksamheten, med alla sinnen, riktad mot den man är med?

Åvik och jag hade en stunds överläggningar om att han skulle flytta ut rumpan när han gick runt mig. Tillslut jobbade vi på någon slags trekants spår. Varje hörn var en rejäl flyttning på baken för att komma i rätt riktning. Då funkade det. Efteråt hängde vi tillsammans. Jag, inspirerad av flow-touch-pod casten från David, lät min hand följa Åviks ryggrad. När jag gör så känns det som om Åvik är magnetisk en stund på vissa ställen. Det går knappt att ta bort handen. Hur som helst håller jag kvar handen tills "magnetismen" släpper. Åvik som ju är oerhört social står kvar, lös och ledig, även om Manno kommer och föreslår bus och andra avledande manövrar. Hur känner ni andra när ni har provat?
När vi stod där i magnetismen idag så gäspade och gäspade Åvik. Så skönt var det nog i alla fall.

Gammal bild, det är inte lika grönt än, men lika snabba pållar har jag idag.

Lite skritt på Åvik

Idag provade jag att sitta till häst med sadel på. Åvik var valet idag. Först borsta bort all lera och Åvik stod stilla, lös, av sig själv hela tiden i stallgången. När han kom var det inte riktigt hans grej. Travtakterna kanske satt i och stilla stod han lättast om han hade två grimskaft. När jag använde ett ville han gå fram och tillbaka.

Lite nosande på vojlocken och sedan på med sadeln. För att få fart på kontakten föreslog jag övergångar halt skritt med båda på marken först. Sedan satt jag upp och det gick bra och Åvik stod mer still än någonsin. Provade ett par halter. Kom till del två i den där nio-delars-halten. Så jag är ganska nöjd. Skrittade ut och red med sticken och körde åttor runt två stubbar tills vi var överens och Åvik tuggade. Det tog en god stund. Säkert tio minuter en kvart. Lite halt och skritt övergångar till och sedan hem. Lite mer än en halvtimmes ritt. Ryktade Åvik som nu glänste. Han är ju sådan att han blir blank av att ridas, även när det är det minsta lilla.

För att inte fresta på ryggen nöjde jag med att vara på marken med Manno. Side pass från zon 1, ryggningar från zon 1 och övergångar bara genom att jag andas och tänker och ändrar mig. Det gick bra. Fick vara lite petig och fick vänta oerhört länge på glada öron. Varje gång vi börjar om, kommer blänket från ögonvitan ibland. Men inte så mycket denna gång. Jag har väl blivit bättre.

 Vi ser ljust på framtiden.

 

Längtar vår.

och härliga ridturer (och saknar fortfarande det gamla betet, där nu paraplyviftar och min häst ville hälsa på din hingst över staketet och din hingst blev så dum-grannarna härskar). Men i år nya beten i byn.

Bland annat denna hage som hade celebert besök i fjol. Grannarna som tjuvkikade från sitt garage pratar än idag om den duktiga damen med hästen. Det var allt en blomma i hagen det!

Till häst!

Idag satt jag på Manno. Min vana trogen i ingen ordning alls. Ledde Manno till brunnen och satt upp och skrittade till en nyöppnad ensilagebal. Satt och kände efter medans Manno tuggade i sig. Ett halvårs värk utan ridning, men kiropraktande och övningande har gjort min sits bättre. Men fortfarande är jag inte frisk. Det isade i höger sittben. Men jag satt bättre än någonsin och gav mig på lite side pass, bakdelsvändning och ryggningar för bara vikten. Men mest undemanding och glad att vara till häst.

När det slutar isa i sittbenet och kroppen är stark igen. Då ska det bli spännande att prova mig.

Internationella kvinnodagen i Hässleholm

kl 19 i Blå Salongen i Hässleholm Kulturhus. Igen.

man kan va det eller ha det, buffel alltså.

söndagsmorgonen

Mockade och försökte känna av livet som i inlägget nedan. Försökte i hästeriet med. Mini-undemanding för uppkoppling on line. Åvik och Manno samtidigt. Därefter Yo-Yo i stereo  och circling i stereo i skritt på vägen i en korsning. Manno slappnade av, men Åvik gick och knep med munnen. Så Manno fick stå i mitten och Åvik fick knata på runt en stund till. När Åvik så släppte på nacken gick vi tillbak till stallbacken. De gick ut i hagen och jag gick in för frukost. Fint väder!

Ännu en underbar dag i gåva.

Your diligent awareness of your breathing
will keep you in touch with the earth.
Walk as if you were kissing the earth with your feet,
as if you were massaging the earth.
The marks left by your feet
will be like the emperor's seal
calling the Now to come back to the Here;
so that life will be present,
so that the blood will bring the color of love on your face,
so that the wonders of life will be manifested,
and all afflictions, will be transformed into
peace and joy.

 Thích Nhất Hạnh


Dags att mocka.