lördag 31 januari 2009

Jag, Jean-Marc Imbert!

Eller nästan Jean-Marc Imbert eller jag lekte Jean-MArc Imbert i alla fall och Mano var med på noterna. Trav, svängar, halter ur trav, rygga ur trav och trav skrittväxlingar utan tyglar. Eller de satt där på grimman, men jag lekte att de inte var där, för jag var ju Jean-Marc Imbert. När jag var liten var jag alltid Eddie Macken. Minns ni honom? Med underskänklarna som klistrade i samma läge alltid.

Cirklade lite också.

30 minuter.

Mer Jean-Marc Imbert

Åh, han gör allt det jag älskar. Eld, hästar, teater och spektakulär mekanik! länken går till ett nyhetsinslag om senaste showen. Den show man fick se lite förberedelser inför i TV-programmet.




Det är annat än när jag spelade sagor i Malmös parker på en vagn dragen av den gode Santus, en supercool Nordsvensk. Vagnen byggdes om till scen på varje ställe och Santus kläddes ut till drake. Jag vill ju mer.

Jean-Marc Imbert


Nu har jag också sätt honom, den fantastiska Jean-Marc Imbert. Lite styrkt av att hans häst som inte ville gå ut ur boxen och Jean-Marc flyttade hästens bakdel, lite styrkt av att Jean-Marc också är rädd, väldigt styrkt av att det går. Om Jean-Marc kan allt det där, så ska jag väl kunna stå på en häst.

I övrigt hade jag nog önskat gällande filmen att Boel Zetterman var mer intresserad av Jean-Marcs relationer med sina hästar, än av Jean-Marc själv. Nu kändes det lite som att bli snuvad på konfekten med porträttbilder på den fantastiska mannen, istället för helbilder på hans fantastiska samarbete med hästarna.

Men jag är imponerad, avundsjuk (om än inte missunsam) och vill vara mer som Jean-Marc Imbert.

fredag 30 januari 2009

Fyrspårig fredag


Travade ut i skogen, tills det blev för mörkt. Då skrittade vi hem, skänkelvikandes över vägen och faktiskt något som nog kan påminna om öppna, fast minst fyrspårigt, lite vingligt var det. Cirklade lite också.

1 timme.

torsdag 29 januari 2009

Dagens duvning



Hämtat vatten sammanbundna.
"Seven Games" på marken rakt igenom. Lite inspirerad av dvd-tittandet innan idag. Fick god andvändning av tipset att tok-klia när Mano vill gnida huvudet. Fungerade perfekt. Tack Parellis!

"Circling Game" liten volt på liten gårdsplan, kanske 5 meter i diameter, skritt i höger varv gick bra tillslut. Inledningsvis var det mer spännande i skogen än att bry sig om att cirkla för Mano.

45 minuter och inga höftproblem, inga kräkningar.

Livet är ändå skönt. Det går mot sommar.

Jag, en söt-sur sås?

Min sursida måste skriva det och om man inte orkar läsa surt grymtande kan man bara hoppa över första stycket. Eller kanske borde jag skriva: "Oh, how Interestings. Hur som helst blir jag provocerad av att Parellisarna mycket noga påpekar upphovsrätt och att man inte får lära ut det som de berättar mot betalning utan tillstånd, själva sällan eller aldrig skriver källan till sina kunskaper. Förmodligen har vi läst ganska mycket samma pedagogiska-beteendeveteskapliga litteratur, Linda och jag (och alla andra som läst pedagogik på högre nivå) och mycket känner jag igen och mycket kommer från väl kända pedagogers tankar och en del filosofer för den delen. Men jag har aldrig sett någon hänvisning till dem. Slut på surt.

Trots det är jag väldigt glad för att Parellisarna delar med sig av sina kunskaper. För genom dem har jag lyckats förstå hästarna mer och bättre. Mig själv med för den delen och mig själv som pedagog. För det allra mest enastående med deras material är ju att det är utvecklat för att omsättas i praktiken. Teorin används och transformerar liksom upp aforismerna till en livsstil. Materialet är enastående skickligt sammansatt, Linda är ett pedagogiskt geni, mycket av det innehåller sånt som jag vill veta.

Otto och jag har vilat framför TV:n och studerat Pat Parelli göra "Seven Games" med Allure för första gången. (Tack Eva) Det är så oerhört befriande att se Pat Parelli arbeta tillsammans med hästen. Och Otto berättade att han har försökt lära Aski, vår hund, "Yo-Yo Game" som Parellis med sina hundar. Nu är vi piggare och ska ta ut en stund, om soppan stannar i magen.


Thea har vi inte låtit komma hem. Hon får tandställning i veckan och har sovit hos pappa. Både kräksjuka och tandställning i ett svep kan vara mycket. Men vi längtar mycket.

Bild från när barnen rider hästarna till betet i somras.

onsdag 28 januari 2009

Vinterkräksjuka

väldigt lite häst, ganska mycket drama på jobbet

väldigt liten pojke som har ganska mycket kräksjuka.

En pojke som blir glad av att vara på bild på blogg.

tisdag 27 januari 2009

på en höft

I dag hamnade en elev hårt på min höft. Det sprakade i höften och strålade sedan ut i alla leder. Tog en tablett och upp på Mano. Cirklade på bra. Allt gick bra, utom att hoppas av. Höften låste sig och jag fick ligga och has-kräla av. Kändes bra att jag har klättrat runt på Mano mycket i helgen. Han stod rart alldeles stilla medans jag åbäkade mig. Det känns ändå bra.

32 minuter

måndag 26 januari 2009

Lagom ledarskap


Mina elever och jag jobbar nu intensivt med övningar inspirerade av Keith Johnstones tankar om teater. Johnstone menar att status är något man gör, att alla agerar en status gentemot alla och allt hela tiden och att det förändras hela tiden. Att ingen alltid gör hög status eller låg status, utan att vi är i ständigt skiftande och relaterande. Om man gör högstatus så använder man stadig blick, tittar man bort tittar man inte tillbaka snabbt, att gå iväg lungt, med god hållning utan att vända sig om och se efter om den andre tittar eller följer efter är exempel på uppförande med mycket hög status. Det är precis vad Pat Parelli gör med hästarna från marken. I alla fall vad jag kan se och förstå.

Att vara den som flyttar någon är ju också att göra sin status hög. Allra mest utan att ens behöva röra vid den som ska flyttas. En av de absoluta högstatus symbolerna i svensk dramatik är väl i "Fröken Julie". Till och med när Julies gör sig låg i statusen efter sexet med betjänten Jean och betjänten Jeans status stiger, efter sin erövring, så håller betjänten Jean sin lägre status gentemot Julies fars stövlar. Det är en hög status som flyttar genom skrämsel. Om man nu tänker att flytta andra är att visa sin höga status, i allt från att tränga undan andra till hästförflyttning i "Seven Games" och att gå spikrakt på trottoaren och inte väja för någon. Men det är ju inte precis sådan status jag vill göra, en skrämmande hög status, även om hög status är kopplat till ledarförmåga. Och jag ska ju var en god ledare både i skolan och med mina hästar.

Som jag ser det finns det mer att göra för att göra hög status. En är att inte vara låta sig skrämmas. Att inte svara med rädsla är ytterst effektivt vare sig det är människa eller ett djur som man möter. Att bry sig om är också att vara stor, att våga fråga den som fattas vad som felar, att ta sig tid med de svaga. För de som ligger bara snäppet upp från svaghet, slår gärna ner på dem som är mindre för att själva lyfta.

Kan hända lite som när vi vanliga dödliga får ta i och kämpa för vår lek ibland, medans mer skickliga hästhanterare ser ut att leka lätt och utan motstånd hela tiden.
Hästarna bedömmer kanske inte vår status speciellt mycket högre, kanske till och med lägre ibland.

Knepigt nog så verkar den varma värnande höga statusen ganska svår att spela på scenen och leva i livet. Men jag försöker att inte vara rädd, bry mig om, fråga hur det är fatt och lyssna. Inte så lätt alltid.

Idag äntligen ordning på "Circling Game". Klättrade sedan runt på Mano. Försökte rida i damsadel barbacka. Vågade fem steg i taget, sedan var jag på väg att halka av. Provade också att rida baklänges vilket var svårt och jag tordes aldrig mer än tio steg i rad. Lite lättare att rygga än att skritta. Satt på korset. Klappade och kliade mycket.

35 minuter hästhäng.

söndag 25 januari 2009

Söndag.

"Cirling Game" som igår, men en aning bättre idag. Men hund som ruvar i skuggorna och kastar sig efter Manos hasor när vi passerar fick min surhetsgrad att öka. Skällde på hund och berömde häst.

Balansövningar satt på Mano åt alla håll, ryggade lite baklänges och i damsadel.
Låg raklång på mage med låren på Manos kors, som en "förövning" till att stå på honom.
Satt på hans kors, både fram och baklänges.

Mycket "friendly" mellan alla påhitt.

1 timme och 40 minuter.

Tror att det blir ändå 35 minuter att ta igen om tidtabellen ska hålla.

Vårligt med Åvik

Veckans skrittritt med piggaste Åvik. Han är en sansad kille, men i dag var det som att skritta i luften. Jag kände mig lite som en tecknad-film-figur ser ut när den springer i luften, innan figuren inser att de inte har mark under fötterna, trots vi var i skritt på skogsväg. Till och med när fåglarna kvittrade till lite extra lättade vi. Inte mycket, inte så att jag behövde göra något, men väldigt luftigt för att vara Åvik, som dock stod still, efter ett varvs förvirring, vid uppsittningen.

Full fart på fågelkvittret, små blad på kaprifolen i skogen,
(lite suddig bild eftersom vi var i luften)

väldigt mycket hästhår på stallgången,

dygnstacken doftar vår, allting är lerigt och en del vallar är mer gröna än torrt-gräs-gula. Lite skånsk vår i lervintern.

lördag 24 januari 2009

lördags göra

Strax efter lunch mockade vi och fixade med stallet sammanbundna, El Mano och jag. Efter kalasande på smörgåstårta hos Rickard, som är kärleken, med barn och hela hans släkt och sent om aftonen blev det lite uppsuttet "Cirkling Game". Jag var nog för trött och höll på att bli sur och dum innan vi fick ordning på rid-ringarna runt brunnen. Till slut blev det fyra 3m diameters volter åt varje håll i skritt utan korrigeringar med tyglarna, men ganska tydlig ytterskänkel.

Också lite fotografering i hallen innan ridningen. Jag hade glömt mobilen och Mano hängde på. Det kan liksom ändå inte bli värre i hallen än vad det är nu. Lera (skånsk vinter) och briard blir tillsammans grusigt golv.


Mockning och fix tillsammans Mano och jag 30 minuter.
"Cirling Game" och fotografering i hallen 1 timme.

fredag 23 januari 2009

Fredagsfriendly


Följde länken hos Elisabeth till Parellis blogg. Där hittade jag ett inlägg som underströk vikten av att vara bara trevlig samman med hästen. Bloggen föreslogs att man ska klia och vara med hästen i 10 minuter dagligen med hästen fri från grimmor och rep, för att man inte ska vara "all work and no fun".

Särskilt om man betänker att "all work and no fun" skrev Jack Nicholsons rollfigur i filmen "Shining" om och om igen, med tilllägget "all work and no fun makes Jack a dull boy". Vare sig det är lika läskig som Jack i filmen eller ett mer vanligt träigt "dull" vill jag undvika det.

Så då det är en blåsig beckmörk benbrytarhal fredag har El Mano (formerly known as Lilleman) varit lös i stallgången och vi har gullat. Jag kliat och masserat i inte bara 10 minuter som Parelli skrev på bloggen, utan 30 minuter. Jag vill ju verkligen vara på den säkra sidan om "dull"-gränsen.

torsdag 22 januari 2009

Torsdagstag


En stund barbacka i ishalt beckmörker på gårdsplanen med El Mano (som Lilleman får heta varje gång som han och jag blir mer samman. Fast jag funderar på att börja kalla honom "Kingen". Han heter ju Kings Crown i passet, men han var så liten när han kom för tolv år sedan. Jag blir lite inspirerad där av Parellisarna som döper om hästarna från "Pedro" till "Zeus" och vad nu fuxen som blev "Stradivarius" hade för litet namn från början. Hästarna får liksom mer pondus av Parellisarnas ny namn på dem)

Ryggade.

Bakdelsvändning halvt varv-side pass-bakdelsvändning halvt varv -side pass (som ett mönster).Först med halt, sedan utan mellanliggande halt. Han bär sig bra på bak i vändningen nu.

Bakdelsvändning kvartsvarv-side pass fem steg-bakdelsvändning kvartsvarv -side pass fem steg. Liksom runt i en fyrkant. Både med vändningarna utåt och innåt. Gick bra.

Ganska mycket smeksamma klappningar och jag satt lite bakoch fram och åt sidorna.

Nu står han lös och stilla i stallgången och stoppar huvudet i grimman, både i boxen och hagen. Första dagarna fick jag klia mig fram från rumpan för att komma nära. Så det går sakta framåt.

34 minuter

en rapp rapport

Tisdagen var 15 minuters träning på lina.
Onsdagen 33 minuter sammanknutet mockande Lilleman och Ulrika.

Tur att det finns lite bonustid från förra veckan, så att vi inte tappar farten, trots att jag har varit sjuk.

Men nu är jag tillbaka.

söndag 18 januari 2009

Lördagsövningar med Lilleman

Lördagens övningar började med att jag tyckte att låta Lilleman stå still på gårdsplanen à la "ground tie" undertiden som jag broddar honom var en lysande idé. Nu ändrades övning till: "hästen-ska-stå-stilla-när-människan-kryper-omkring-och letar-efter-broddarna-som-hon-tappat-i-gruset". Lilleman stod i alla fall still och jag hittade broddarna igen och fick dit dem.

Upptäckte sedan att han fått lite päls bortskavd av sadelgjorden och fick ägna en god stund åt att justera gjorden. Utan annat "människa-på-marken-övande" tog vi ut på fältet och travade stora volter med en pigg Lilleman.

Där efter galoppfattningar och att fortsätta i galopp. Här händer knepiga grejor och jag vill gärna ta del av era olika tankar. När jag fattar galopp så skakar han på huvudet/nacken, så öronen (som är riktade mot mig) darrrar/skakar och där efter kommer hans galopp. När han väl är i galopp så räcker det med att jag ska sluta tänka framåt för att han ska stanna. På ett sätt är det väl bra, men jag skulle vilja ha lite mer självgående galopp.

Galoppfattningarna gick bra och han galopperade framåt och vi växlade trav-galopp-trav-galopp var tionde steg ungefär. Då kom grannen som ska rida Åvik förbi och jag berättade att hon är inplanerad på ridning på Åvik. Lite förskräckt sa hon att det fick bli framåt våren. Det ska det minsann bli, sa jag.

Hur som helst så tänkte jag att lite galopp till efter pratstunden kunde vara bra. Lilleman gjorde en lysande högerfattning. En gång till, tänkte jag. Då blev det vänster galopp. Nu ska det minsann bli höger, tänkte jag och då snubblade han till i galoppfattningen. Lillemans högerframsko flög. Då kom jag ihåg att Lilleman alltid trampar av sig skor fram varje igångsättningsperiod när vi börjar arbeta i galopp och att jag borde satt på boots.

Så jag satt av och vi fick göra övningen "häst-följer-människa-som-letar-efter tappad-hästsko-med-broddar-i". Övningen gick bra. Lilleman följde och jag hittade skon.

Vi gick tillbaka till stallet. Jag slog på en annan sko på högerfram. Brukar spara de skor hovslagaren tar av, så behöver jag inte rikta skon så mycket. Jag har inget städ och då är det svårt att rikta skon. Lilleman klarade övningen: "stå-stilla-medans-din-människa-frusterad-över-sin-ofallenhet-för-att-sko-hästar-skor-dig-och håll-gärna-upp-benet-själv-när-hon-börjar-verka-åt-det-hysteriska-eftersom-hon-inte-kan-slå-i-söm-utan-att-den-viker-sig" galant.

Sedan satt jag fast honom i mitt skärp med repet och vi mockade och ordnade stallet. Vi börjar bli riktigt samordnade i det nu. Jag hoppas att hans insikt i stallskötsel växer sig så stor att han själv en dag börjar mocka. Eller bajsa mer i hagen.

Det ska ha funnits en arabuppfödare, Erik i Mölleberga (tror jag det hette) på Österlen, som lärde sina hästar kissa och bajsa innan de gick in i boxen. Bra för ägaren, men kanske lite taskigt mot hästen, när jag tänker lite mer på det.

Allt som allt blev det 1 timmes ridande och 1 timmes allmänt hästande med sko och broddbryderier som största sysselsättning.

Det ger sammanlagt 6 timmar och 35 minuters hästande denna vecka redan igår lördag. Det ger lite mer än 1,5 bonustimme.

Lilleman spanar in jägare på andra sidan fältet som är och åtlar. Till skatorna säger de, men vi har ju hört dem och skator grymtar inte.

Idag söndag måste annat lösas, som att överklaga att kommunen ska bygga tio vindmöllor som kommer att låta som tio lastbilar på tomgång i byn brevid. Jag har inget emot vindkraft, men jag vill inte bo i ett brummande och kommunen har ett gammalt militärområde där ingen bor. Där kunde möllorna brumma hur mycket de ville för min del.

lördag 17 januari 2009

Åvik och uppsittning del III

Nu när det är helg har jag tid med en tur med Åvik. Han var absolut stilla under uppsittningen. En topphäst, måste jag säga. När vi kom hem stod han ännu mer stilla, så stilla att en fegis som jag tordes balansera ståendes på tvären på knä i sadeln. Till sommaren siktar jag ju på att tordas stå på mina hästar, efter att ha sett Linas konster blev jag väldigt inspirerad.

I mitt jobb som dramalärare för ungdomar med autismdiagnos ger jag dem hela tiden nya utmaningar och svårigheter att bemästra. Mina elever är mycket modiga människor och mäktar med oerhört mycket. Likaså är det med hästarna, jag vill att de ska passera vildsvinstillhåll och annat utan att falla för fruktan och fly. Därför tycker jag, att jag själv ska minsann också utsättas för träning i att bemästra skräcken. Förra veckan försökte jag första gången ställa mig på Lilleman. Jag fick svindel bara av att sitta på honom och tänka tanken. Idag en så stilla Åvik att jag kom upp på knä i sadeln.


Åvik på gårdsplanen innan ridtur.

Under ridturen fotograferade jag, provade olika inställningar och råkade göra så att blixten kom igång. Åvik fick blixtar i nacken. Han vände bara på ena örat för att kolla. När jag försökte fixa så att det skulle gå att fota utan blixt var jag djupt försjunken i mixtrandet med kameran, så när det flög upp två fasaner framför nosen på Åvik hoppade jag till. Åvik tog ingen notis om dem.
Han stegade vidare.


Coolare kille finns nog inte.

fredag 16 januari 2009

Hästeritidsrapport.

I onsdags inget. Utmattad.

Igår Lilleman fast snörad i midjan igen. Mockning, göra i ordning betfor och hösilage, sprida ut en bal med hösilage (sprider ut hösilaget på en trall i en tom box, så torkar det istället för att mögla på den tid det tar för mina två hästar att äta upp det). Sprida ut ensilage var en höjdare, tyckte Lilleman. Hans uppfattning var att det var bäst ut spritt i hans mun och mage. Vi kollade vatten och olja på bilen i garaget också. Totalt 50 minuters hästeri.

Idag: Hemma innan solen försvann! Red ut och travade in i mörkret. När jag inte såg vägen mer skrittade vi hem. Vi var ute i 1 timme och 8 minuter. Därefter kopplade jag ihop Lilleman och mig för mockning och i ordningställande av stall, med höjdpunkter som backa ner för dygnstacken, kläm dig förbi bilen, köra spånbalar från bil till stallet i skottkärran. Inkluderar jag både ridandet och ihopa-varandet i dagens hästeritid blir det totalt 1 timme 45 minuter. Så nu ligger jag bra till i hästandet!


Kadetten fylld med spån. Observera guldrattmuffen! Vad gör jag inte för guldkant på vardagen.

tisdag 13 januari 2009

Tisdagstraggel

Sent som vanligt. I skydd av mörkret kravlade jag mig upp barbacka på Lilleman. Ridning på gårdsplanen, med repet knutet som tyglar.

Volter, åttor, "blom-åttor" en åtta på tvärsen mot tidigare åtta, försökte oss på skritt-rygga-skritt-rygga utan mellanliggande stopp. Nästan så att vi klarade det, om man räknar backande 1-2-3-4 och en halv, så funkar det.

Bakdelsvändning till "side pass" till framdelsvändning till "side pass" till bakdelsvändning.

Jag satt baklänges och det flexades lateralt och backades en smula, men jag måste bli modigare. Till sommaren vill jag ju tordas stå på min häst när han står stilla.

Väldigt trött människa som ägnade mycket tid åt att klappa en vänlig häst. Hur som helst var vi i någon slags hästeri i 30 minuter. Tidsplanen håller.

Akhal Teke

Läste ett roligt inlägg på Elisabeths blogg. Där det stod om Akhal Teke-hästar bland annat. Det är min önskehäst, även om jag har en drömhäst, som stämmer ganska bra med Elisabeths inlägg. Lilleman är ju en "grade horse". Men nästa häst får gärna bli en sådan här:



Även om de är ansedda att ha ett svårt temperament, så ser de ju oemotståndliga ut.

måndag 12 januari 2009

Måndagsmix

När kvällen är sen och hästen ska tränas och stallet ska mockas och ägaren är trött, kan man gör som jag gjorde idag. Ut i den svartmörka hagen, hämta hästen, på med grimma och 12 foot-repet på hästen, stoppa andra ändan av repet innanför skärpet och börja mocka.

Lilleman fick hänga på.
Vi trängdes i boxarna.
Lilleman fick backa ner från dyngstacken (som är ganska stor).
Han fick följa med och bära vatten, blanda betfor och ta fram nattens dos ensilage, samt sopa stallgången.
Lilleman gjorde det utmärkt.
En gång lossade repet, när jag inte märkte att han var törstig och drack vatten. Annars höll Lilleman repet osträckt hela tiden.

De sista fem minutrarna sprang vi runt på gården och stannade och backade och svängde eller tvärvände. Det är en av Lillemans favoriter, trots att jag inte kan galoppera loss på det sätt som jag tror att han vill.

Alltså 30 minuters måndagsmix.

om komfort

Det här inlägget började som en spontan kommentar på Elisabeths blogg, men växte sig så långt att det fick läggas upp här istället:

När jag jobbade på hästsimmet så blev det tydligt för mig att så länge jag uppför mig som om jag är i min "komfortzon" så kan jag sätta hästen i de allra flesta situationer.
Jag märkte att det är när jag som ledare börjar agera okomfortabelt, som det blir svårt. Det är i detta som en av de mycket intressanta bitarna med arbetet med med sig själv är i relation till hästarna, tycker jag.

Att fortfarande vara lugn och viss om att allt kommer att gå bra, trots att man kan få femtioelva "felscenarior" som blixtrar i hjärnan.

Att inte sluta andas när kritiska moment närmar sig, att se till alla inblandade andas. Jag brukade fråga nervösa hästägare om stam och ovanor för att få dem att prata och på så vis andas.

Hästar har jag helt fräckt stoppat in mina fingrar i deras mun och kittlat dem på tungan för att få igång andnigen, när de håller andan av oro. Det finns ju snyggare sätt och man kan undvika att forcera hästen, men ibland vid akuta situationer är det bra att ta till.

Jag tror inte att man ska vara så orolig för att hästen blir orolig. Där emot är det viktigt att hjälpa hästen genom svårigheterna, för av att klara svårigheter blir man modigare, rikare på erfarenheter och sammanhållningen mellan dem som tillsammans går igenom svårigheterna växer. Svårigheter i sig är inte skadliga, utan det är att misslyckas och skada sig som är skadligt, tänker jag.

söndag 11 januari 2009

Söndagsutflykt med familjen



Jag räknar det som träning och det var mest trevligt i 1 timme och 29 minuter (!).
Vi har klarat veckans mål 4,5 timmar är hästade! Jippie!

Åvik och uppsittning del II

Att sitta upp på en stilla Åvik denna söndagsmorgon var precis vad jag gjorde. Fast jag glömde att jag borde öva detta, ledde ut honom ur stallet, kortade tyglarna och han tog ett par steg. Då kom jag ihåg och tänkte: måtte han vara stilla.

Åvik ställde sig, stilla, lät mig sitta upp och gick inte innan vi båda var klara. Med en gång red jag till grannen som inte vet att hon ska rida Åvik till våren än. Hon var inte hemma, så det blev ogjort ärende. Mest blev jag nervös för att Åvik skulle lämna en hög på hennes stensättning på gården.

Vi tog en skritt-tur hem, förbi New Foundlandskenneln, vinkade till jägare och genade över fält sista biten hem. På fältet lite stilla "Cirling Game" och "Nine-Step-Back Up" där efter hem. Väl på gårdsplanen satt jag av och upp. Satt upp på höger sida och gick direkt av på vänster sida och tvärtom, liksom klev över honom. Åvik stod stilla och lyste som ett tänt stearinljus.

Åvik är en stjärna.

lördag 10 januari 2009

Lite sommar att somna till




Allra sist är också Goggo med i bild. Han är och betar på de evigt gröna ängarna nu.

Noteringar om lördagsövning, sent om kvällen igen.

Vi började båda på marken med:

-"porcupine" backa och bakdelsvändning i något slags "dans". 1/4 dels varv bakdelsvändning 4 steg bakåt, utan mellan liggande halt eller stopp. Gick ganska bra.

-Jag sprang, stoppade, backade, tvärvände och Lilleman efter med 12 foot-repet släpandes i marken mellan oss, 99% av tiden.

Därefter satt jag på Lilleman och vi övade:
-"Circling Game" i skritt "one-rein- riding". Ok.

-fortsatte på one-rein skritt-åttor med några steg "side ways" i mitten av åttan. Kändes bra och som en övning till galoppbyten.

-one-rein-skritt-åtta, rakriktade och red rakt ur åttorna i trav från mitten av åttan. Bra. Fick fart på energierna.

-backa på one-rein. Segt.

-Knöt ihop grimskaftet till tyglar när jag satt på Lilleman. Balansövning för mig och "lateral flexion" för honom. Spännande:)

-Nine-step-back up som utvecklades till "gungan" eller "yo-yo game". Gick jättebra i början. Gjorde skritt-rygga-skritt-rygga utan mellanliggande halt. Sedan stumnade han i halsen. Vet inte vad och var jag felade.

-Övergångar: trav-halt-rygga-trav-skritt-rygga-trav-halt och så vidare. Kul. vi båda piggnade till.

-Friendly Game och stå still med mig som gullar över hela Lilleman. Jag satt baklänges och "damsadel" (red barbacka). Gjorde "jorden runt" som det hette när jag gick på ridskola när jag var liten. Det vill säga att man först sitter vanligt, sedan damsadel, sedan baklänges, sedan damsadel åt andra hållet och sedan framåt igen. Jag gjorde "jorden runt" åt båda hållen. Alltså är jag också berest.



Övningstid i dag 1 timme och 14 minnuter.
Totalt övat i veckan 3 timmar och 1 minut!
Då så får det bli 1 timme och 29 minuter i morgon för att nå målet för veckan.


Åvik var i stallet och tänkte på sommaren i stället.

fredag 9 januari 2009

Thank God It's Friday

Vad gör en ensamstående mamma när barnen somnat efter fredagsfestlig mat och kanel-äpple-bulle-bakning?
Jo, hon smyger ut i natten på dans.
Så här såg det ut i Maglehult vid 22.30:

Det blev en sen och seg halvtimmes tränande i afton. Lite dans, lite leda i svansen och mycket Friendly Game. Kanske som på vilket dansställe som helst om fredagsaftonen.

Idag 30 minuters hästande exakt.Trött.

Men jag drömmer om att vara så här om aftnarna i framtiden:

Långrittslänk

Jag har aldrig varit på riktig långritt, men alltid drömt om långa färder till häst. Läst Linde von Rosen och suktat.

Här är bilder och texter från en långritt från Wales till Turkiet 2004 att fascineras över.

torsdag 8 januari 2009

Tö-snö-trög-torsdag

Det duggregnar. Det är blöt snö. Lilleman har inga snösulor, men väl platåsnöskor i kväll. Men inte stoppar det oss!

I stallgången:
-tränsade jag Lilleman stående på knä. Det har jag bara gjort en gång de senaste två åren och de gick utmärkt till min stora förvåning.
-Vi gjorde en gammal egen designad favorit mini-Yo-Yo. Ett diagonalt benpar tar ett steg fram och ett steg bak, som ett litet danssteg. Idag kom vi igång så att det flöt utan paus. Vi har kunnat foxtrot (Två fram och ett bak med flyt. Man vill ju vara en som dansar med hästar:).
-Böjde på nacken åt lateralt och vertikalt, med hjälp av tygeltag.
-Ledde Lilleman i svansen, vilket han faktiskt inte verkade minnas något av först och det fungerade så där tillslut.
-Låta Lilleman lukta på sin svans och sedan framdelsvända sig rak.





Träningstid idag 32 minuter.
Total tid är alltså 1 timme och 17 minuter.
Målet den här veckan är totalt 4,5 timmar.

onsdag 7 januari 2009

Vanliga vintervardagen


Mörkt om morgonen och mörkt om kvällen, men Åvik är mörkare än mörkret.


En halvtimmes tränande var det och det blev det. Först var vi båda på marken och sedan jag på Lilleman. Vi "ryggade - bakdelsvändning 1/4 varv - ryggade - side pass- ryggade". One-rein-riding barbacka för att använda tiden till annat än sadlande. Fast broddarna tar ju tid. Än så länge följer jag min plan.

Total tid idag 45 min, alltså 15 min plus!

tisdag 6 januari 2009

Sista lovdagsträningen på länge

Red ut i skymningen.
En krånglig tur med hund, Aski, och Lilleman.
Sadeln knarrade så mystiskt att jag var tvungen att stoppa upp hela vårt lilla sällskaps framfart och sadla om. Lilleman, som blev en smula övertänd när han insåg att det var hundpromenad, eller springa lika fort som hunden som han tycker att det handlar om, stod ändå avslappnad när det var sadelkrångel. Men det var med en stor ansträngning som han klarade av att stå still när jag satt upp och vänta på signal att gå.

Frisk trav in i vildsvinsskogen. Frustande häst, en hund som började skälla och sticker in i skogen (vilket hon bara gjort en gång innan på 3 år, så där så att det inte gått att kalla in henne) och de största vildsvinsspår jag någonsin sett gjorde sammantaget att det var några mindre trevliga minuter innan Aski återvände oskadd. För här i kommunen är det i snitt en hund i veckan som kommer in på det lokala djursjukhuset med svåra skador efter möte med vildsvin. När Aski väl var tillbaka skrittade jag med Aski vid Lillemans sida och vägrade låta Aski göra något annat än att gå fot hela vägen hem.

Väl hemma red jag lite till. "Cirling Game" i årets hittills friskaste skritt. Kanske var Lilleman inspirerad av skogen, för han klev på som en älg. Vi varierade mellan stora volter (som inte är så stora eftersom gårdsplanen är liten typ 7 m i diameters volter) och små volter (2 m i diameter). Därefter lite trav ur halt, halt ur trav och bakdelsvändning. Där blev det riktigt bra tillslut. Häst som glittrar och studsar in i trav ur halten och flyt-flyger från trav in i halten. Härligt!

Nu börjar vårterminen och jag börjar räkna timmar. 110 timmmars träning med Lilleman innnan sommarlovet ska det ju bli. Jullovet har varit en bra start. Nu ska jag jobba på en bra termin.

måndag 5 januari 2009

Åvik

Åvik står på sin post vid grinden längs vägen och håller kollen på Maglehult. Idag blev det ingen skrittritt eller annan träning för Åvik. Överallt är det halt. Is och oskodda hovar på lite stel häst känns som om det kan få bli en vilodag istället och det blev det för Åvik.

Lilleman, broddad, och jag arbetade på. "Yo-Yo Game" med oss båda på marken och med mig på Lillemans rygg. "Cirling Game" med mig på ryggen i trav. Övergångar skritt-trav-halt-rygga-rollback/bakdelsvändning 1/4 dels varv och ungefär tio steg fram och fem bak, om ni hängde med i den beskrivningen?

Filmade våra övningar, men jag lyckades rida utan för bild mest hela tiden och batteriet hade tagit slut för längesedan när jag var klar. På slutet var vi riktigt samman, Lilleman och jag. Lilleman i stilig stadig form, lätt fram och vi var ense om det mesta. Vi var glada och jag stolt och ville visa hela världen vilken formidabel häst jag har.

Men av det fanns inget att visa och viktigast är ju att vi hade en stund samman, samtalande och snudd på samlade under ett one-rein-riding-pass. Eftersom jag nu också blivit film-görar-biten, kommer här en mörk liten film ändå.


söndag 4 januari 2009

Sakta i skymningen



I dag fortsatte vi med bräderiet.

Ari frågade klokt i en kommentar om jag använde bräderna för min eller Lillemans skull. Det är defenitivt för min, för jag behöver sikta och märka om jag inte kommer dit jag tänkt mig. Jag vet inte riktigt om det här är något Parelliskt, för jag har alltid haft ett behov av konkreta mål och linjer när jag rider. Som barn var det mycket trixiga ridstigar med hinder i svängar och andra fiffigheter som byggdes för att se om jag kunde. Senare blev jag förtjust i trail, öppna grindar, vipp-brädor och sånt. Det här är light-sakta varianten som jag har tagit till nu som lite ridnings-off tant som är på väg tillbaka till att flyga fram.

Innan dessa bilder var det lite på 22-fot-linan som ungefär det samma arbete, men från marken. När vi slutade kunde man höra vildsvinen som åt från åteln i skogen som syns på filmen. De är lite väl nära, men hästarna vänjer sig ju fint.

En av mina förebilder



Det här är ett foto av en bild jag har i stallet. Ynglingen på bilden är fåraherde på Puztan i Ungern. De rider och är med sina hästar hela dagarna. Jag har mött honom och försökt kommunicera om hästar via ett ungersk-engelskt lexikon. Det var inte lätt. Han ville hellre pussa på min kompis.

Den här bilden hittade jag i en svensk hästtidning många år senare.

Så vill jag också relaxa med Lilleman.
En dag relaxar Lilleman och jag så.
Skam den som ger sig.

Obs: kolla in hästens hov på ynglingens ben.



Sakta träning i går i halka med Lilleman

Lilleman och jag, gjorde det som verkade minst halsbrytande i halkan, vi övade synnerligen sakta. Det var nämligen is mest överallt när det var dags för vårt pass. Jag la ut två brädor parallellt med ungefär en meters mellanrum. Vi backade mellan brädorna, vi "side passade" över dem, vi gjorde fram och bakdelsvändningar så att vi kom rätt ur backning till "side pass" över bräda.

Först så var vi båda på marken och sedan var jag på Lillemans rygg.




Inte för att jag behöver mindre hjälp i detta, men jag har klippt ner det till ett par tre (oops! nästan fyra) minuter och lite musik kanske gör det hela mer behagligt för betraktaren.

Träning: Åvik igår

Igår tränade jag och Åvik att stå stilla vid uppstittning, eller rättare sagt målet var att Åvik står still undet tiden som jag sitter upp och väntar tills vi är färdiga att gå båda två. Jag filmade våra vedemödor.

Det är en oredigerad film.
Den är lång, 12 minuter.
Det är ingen musik till.

Jag valde att göra så (förutom det med musiken där datorn hängde sig varje gång) för att jag tänkte; om jag bara väljer ut de bra bitarna så kan ingen människa ge mig råd, hjälp, kommentarer, synpunkter och idéer. Allt det som jag gärna vill ha och behöver. Så orkar ni titta på filmen och kommer på något som jag kan tänka på, skriv. En gång i tiden försökte jag utbilda mig till skådespelare, vilket jag inte var begåvad för, men jag lärde mig att ta anvisningar, råd, kritik eftersom man där blir tränad och regisserad, så bara skriv.

Åvik, som är en kallblodstravare är som de flesta travare körda med sulkyn rakt ur stallet och rakt in i stallet utan stopp. Därför har han inte någon större vana av att vara stilla i samarnbete med människor. På egen hand kan Åvik stå och filosofera hur länge som helst.




Jag är nöjd med vårt resultat och har en massa tankar som jag vill skriva mer om, vid tillfälle. Nu tränger sig allt det andra i livet på. Det är Lilleman som står och gnäggar i stallet.

Övningar förrgår med Lilleman.

Efter skrittritten med Åvik så provade Lilleman och jag att placera alla våra fötter, en i taget på en pizzakartong och sedan backa två varv runt pizzakartongen (som var tom). Först var vi båda på marken och sedan var bara Lilleman på marken och jag på hans rygg. Då nöjde vi oss med att placera bara Lillemans fötter på pizzakartongen och han fick bära mig först ett varv baklänges runt pizzakartongen åt ena hållet och sedan ett varv åt andra hållet.

Det gick sakta, bra och jag har börjat kommunicera. Öppnat upp, som i dramat. Hade glömt det.

.


Vänster bak på pizzakartongen och det var sista foten och uppsuttet, men svårt att fotografera från ryggen om man inte är kosack. Jag är mer halk-av.

fredag 2 januari 2009

Morgonskritt med Åvik


I dag klev Åvik på i skritten och stelheten var mindre, men kvar. Det fick bli en halv timmes promenad. Mest märkvärdigt är kanske att han stod still när jag satt upp. Samtidigt som jag sadlade honom bestämde jag mig för att börja jobba med hans gamla travartakter; stilla står man bara i stallet, tycker Åvik. Så jag bestämde mig för att det får ta hur lång tid det vill, men jag sitter inte upp och rider inte iväg innan han har varit stilla. Jag har nämligen en plan för Åvik och en granne. Grannen vet inte än och jag tror att det är bäst att han står still vid uppsittning, så hon kan förstå att han vill gärna bli riden. Innan jag satt upp böjde vi lite på halsen och ryggade, som vanligt. Sedan stog Åvik stilla, som ovanligt, när jag satt upp. I alla fall tills jag var i sadeln, då klev han iväg. Men jag snurrade Åvik till stopp åt höger, sedan vänster och sedan höger och sedan var han helt ovanligt stilla. Så det var bara att ta sin morgonritt i skritt efter att ha varit stilla.

torsdag 1 januari 2009

Träningsrapporten: Nyårsafton och nyårsdag.



Nu har det ju faktiskt hårdnat till i marken på styckena häromkring. Den blöta hösten har gjort att rida på andras vallar har varit snudd på en krigsförklaring. Varje steg har gjort djupa hål och här är ju redan vildsvinen i farten och vänder på jorden, så hål har bönderna nog av. Men så igår var det så att stycket rätt över vägen bar. Jag broddade Lilleman, på med grimma, sadel, lina och ut på fältet. Sprall och sprattel och till slut "Circling Game" på 22-fots-linan och sedan lite bakdelsvändningar, ryggningar och "Side Ways" med linan släpandes i marken. Uppsuttet var det en-tygels-ridning i skritt och trav i stora åttor mest, en smula ryggande och "side ways" också. Det kändes ganska bra och vi var nog glada båda.

Idag, tänkte jag mig att försöka filma mig och Lilleman i mitt bestyr att vi ska bli en kommunicerande enhet. Så jag placerade kameran (mellandagsreafynd:) på en ensilagebal i kanten av fältet och tänkte mest öva på att hamna i bild. För mig kändes det faktiskt som att jag filmade mig var en positiv förstärkning. Det ökade min medvetenhet om hur jag förde mig, redan när jag var i inspelningsprocessen. Jag försökte lista ut bildvinklar och gjorde "Yo-Yo Game". Det kändes inget vidare, upplevde då att Lilleman var ofokuserad och ganska seg. Sedan "Circling Game", en trött häst som inte ville något vidare. Kanske var han dagen efter allt firande och alla smällar under natten, även om de var några kilometer bort. Det kändes liksom utan gnista.

Jag satt upp och vi gjorde gångartsväxlingar skritt-trav- halt- trav- skritt-trav och en aning mer vaken häst hade jag. Provade en stunds "Passenger Lesson" i trav, som Lilleman verkade ta som "Follow the Rail" för vi travade runt hela stora stycket längs stengärsgården. När jag föreslog galopp var det stopp. Inget galoppande var lockande för Lileman idag. På det hela upplevde jag våran stund som ganska osammanhängande och ogivande och okommunicerande.

Kanske var det bara jag som var osammanhängande, ogivande och okommunicerande för när jag satt av vid stallet kände jag hur Lilleman "hakade" fast i mig. Jag vet inte hur man ska uttrycka det, men den där känslan som kommer när man vet att det är kontakt och hästen kommer att följa en. Lilleman följde mig på gården, stod still i stallgången. Han var inte hötjuv i första hand, inte en häst som ska stå still för att göras i ordning i sjuttiofjärde hand, som han varit dessa dagar, utan att stå med mig var viktigt. Helt klart att vi kommit samman bättre och det när jag inte varit särskilt nöjd. Men nu var jag så klart mycket glad över oss.

Väl inne igen tittade jag på det jag filmat och ser en lite seg häst, som gärna vill vara väldigt nära med mulen i min armhåla, som tittar vänligt, som kliver ordentligt bakåt, inte ser segare ut än de flesta hästar jag sett ryggandes, som tuggar och försöker hela passet igenom. Faktiskt tror jag att min upplevda kommunikationsbrist består i att jag inte tog vara på hans svar. För jag ser ju nu på bilderna hur Lilleman pratar och ser ut att vara en ganska nöjd häst.

Sedan ser jag också annat att arbeta med, mig själv. Min sits var inte vacker och det är kraxigt med kroppsspråket. Men det ska minnsan bli en fröjd att ta tag i mig och försöka höra min häst.

Det kan ha varit Parelli som skrivit eller sagt: Work on your self and play with your horses!

Ok! Ska försöka, tänker jag. Imorgon är en ny dag.

Sju lekar eller Parelli-puttande?

Jag läste texten av Pat Parelli som Elisabeth har i ett inlägg Ja, jag kan fingra på och i Lillemans och Åviks öron, men det finns någon slags paradox i det hela, för Parelli talar om lek, när jag ser Parelli på olika filmsekvenser så ser han ofta inte så lekfull ut, i mina ögon. När jag ser andra "parella" sina hästar, i den oerhört lilla utsträckning jag har sett det, har människorna ofta inte sett så lekfulla ut, inte heller hästarna för den delen. De människor jag sett och det kan nog gälla mig själv i också, kämpar, tar i, vill så gärna att det ska vara lätt att det blir tungt och långt från lekfullt.

Vad är det som händer? Jag vill leka med min häst, men det är och blir inte inte kul! Vad är det som inte är kul med det roligaste jag vet? Varför blir det en ansträngning?

Vad är det som är roligt när jag leker med någon vare sig det är häst eller annan? En sak som är rolig är ju att någon väljer att leka med mig. Vi är inte där nu, Lilleman och jag, när jag är så kul underhållning att Lilleman väljer mig före annat. Vi har haft de tiderna, men nu har han varit negligerad under lång tid och jag får arbeta mig upp på hans tio-i-toppp-lista.

Vad är det mer som är roligt när jag leker ned någon? Det är ju så härligt att vara uppslukad av att dela stundens energi med någon annan, vare sig det är stilla eller sprittande krafter i leken. Att man tillsammans lägger till, drar ifrån och bygger ut leken. Ungefär som när barnen säger till varandra:

- Å så kommer du här
- Då kommer jag här, så kommer du där
- Då kommer jag där och då så krockar vi,
- Då krockar vi och det börjar brinna
- Å sen så kommer brandbilen och räddar alla...

Och i dialog och med turtagning bygger barnen upp hur leken ska se ut tillsammans. Som det är nu får jag inte till så mycket dialog som jag vill med min Lilleman för att det ska kännas som att vi leker. Det känns mer som om jag Parelli-puttar min häst runt i naturen just nu.

Kan det vara att jag längtar lekfullhet på en annan nivå än där jag är nu? Att jag drömmer om flygande galopper och svänger i trav med hjälp av carrot stick och glömmer bort att gilla det? Att mina för höga förväntningar förstör förmågan att förstå finesserna i det som finns? (inte bara Parelli som gillar allitteration:)



Och Parelli själv ser ju inte så lekfull ut heller. Fast det gör ju inte barn alltid när de leker heller. Så vad tusan är lekfull egentligen och hur leker jag med min häst? För jag vill ju leka med hästen och glatt göra all träning rolig och gärna allt det jag ser som Parellisarna kan med sina hästar.

Tar tacksamt mot tankar.