onsdag 25 februari 2009

Tänt i stallet!

Till en kostnad som lätt kan överlevas lyser det i stallet igen. Min tacksamhet känner inga gränser. Både till dem som utvecklat elektriciteten och den som hjälpte mig tillbaka in i den moderna världen. Jag är glad att jag lever nu och inte innan förra sekelskiftet.


Av hästande idag inte mycket, men mycket annat hastande har det varit.

tisdag 24 februari 2009

Mörker

Inget hästande. Får räcka med mockande i mörker. Om allt blir som utlovat blir det avhjälpt i kväll. För det har är inte lätt att hålla hästeriplaneringen vid liv. Mörker.

Spegelneuronen - svar till Eva

Så här står det på www.siencedaily.com om spegelneuronen:

"A mirror neuron is a neuron which fires both when an animal performs an action and when the animal observes the same action performed by another (especially conspecific) animal.

Thus, the neuron "mirrors" the behavior of another animal, as though the observer were itself performing the action.

These neurons have been observed in primates, including humans, and in some birds.

In humans, they have been found in Broca's area and the inferior parietal cortex of the brain.

Some scientists consider mirror neurons one of the most important findings of neuroscience in the last decade.."

Och så här skriver Shannon Knapp som är editor på "Horse Sense,
Business Sense Newsletter for Equine Therapy and
Learning Professionals.":

I've been thinking lately about what
we mean when we say horses mirror
us. While we have all seen this
happen with clients in practice, I've
always wondered why horses do
this, or even if that's really what's happening. Is it
just our projection that they are mirroring? Is there
some innate reason why horses mirror their world, if
in fact they do?
In the midst of my pondering this question, several
articles have recently surfaced about the topic of
"Mirror Neurons" in the brain and their function.
Scientific American, Psychotherapy Networker, and
most recently Time magazine have all featured
articles about these mirror neurons, "nerve cells
that fire when you intitate an action or when you
perceive an action initiated by others, triggering a
sympathetic response."
For example, if you were to look at an MRI of my
brain as I groom my horse and compare it with a
picture of my brain as I watch you groom your
horse, they would look the same. It's as if I'm
mentally mirroring the action I'm observing, even
though I'm not actually doing it myself. If this is
true, what is it that happens when the horses mirror
our clients?
Equally compelling is a recent hypothesis that
autism is caused by faulty "mirror neurons". Since
"neural networks with mirror properties may
ultimately be responsible for empathy, language and
social behavior," there is much to support a link
between autism and mirror neurons. While none of
this is definitive, it is still provocative. To quote a
UCal San Diego professor on the topic, "Mirror
neurons will do for psychology what DNA did for
biology." Provocative, indeed!
I would love to hear from you about this! Email me
your thoughts and opinions about mirroring, horses
and our clients at shannon @HorseSenseOtc.com.

Och här en hel bok, på nätet, som verkar vansinnigt intressant för alla som är intresserade av lärandet med andra än människor:
Mirror Neurons and the Evolution of Brain and Language
By Maksim Stamenov, Vittorio
.

söndag 22 februari 2009

Söndags sönder

Efter fullfart på mitt hjärnkontor inför kommande skoldagar tog El Mano och jag oss upp till fältet för följandes av stenmur i trav i flera varv. Flera varv åt det svåra hållet som är vänster varv i detta fall och genom det svåra hörnet. Efter att Mano har haft en mycket märklig hörnteknik, liksom gasa sig ur kurvan och sprattla med benen åt alla håll. (Det var så trixigt att han liksom knixade och riste med huvudet innan varje hörn.)var det en lättnad att Mano idag kom på fördelen med att försöka få ordning på sina fötter och balansera upp sig och vi flöt genom hörnen. Till och med det lite otydliga hörnet, med ett jakttorn mitt i, gick galant.

En liten stund tog det när okänd livsform sprang längs muren på utsidan innan Mano tyckte att det var en god idé att gå längs muren. Jag vet inte var det var, för jag skymtade bara det och Mano utgick från att det var ett lejon eller något liknande. Kan ju ha varit en jakthund eller vad som helst.

Hur som helst var jag glad för nu har vi klarat allt i häfte två i mitt gamla Level 2-paket. Känns liksom skönt att bocka av saker, även om det mesta redan var klartat av oss redan en gång i forntiden, så behövs det väckas till liv, så att jag minns att vi kan, El Mano och jag.

När vi kom hem skulle jag bara ordna något snabbt i hallen och Mano åt av hösilaget i dörröppningen den tomma boxen. Han tröttnade och bestämde sig för en tur på tomten. Jag hade sett det och tänkt att den måste fixas. Elkabeln från huset till stallbyggnaden som går i luften hade slappat till sig rejält, så att jag knappt kan gå rakt under. Jag såg inte när han gick iväg, men gick iväg, det gjorde Mano. Han ville till baksidan av huset, där är det bäst gräs på sommaren, så han vill alltid kolla där. För att komma tillbaksidan måste man gå under elkabeln. Det gjorde Mano, med sadel på. En westernsadel där hornet fastnar i elkabeln. Jag hörde hur det stampade och såg Manos svans flyga iväg. Han slet loss kabeln med 220 volt i.

Han klarade sig och letade sommargräs när jag fångade honom. In med honom i det nu mycket mörka stallet, stänga av huvudströmmen, rulla ihop kabeln, tejpa ändarna så att ingen kommer i kontakt med elen, slå på huvudströmmen igen, så barnen kan fortsätta se på Star Wars på DVD.

Jag tänkte att det bäst att jag ordnar el till staketet med transformator och bilbatterie redan nu ikväll, så det bara är att slå på imorgon. Jag kopplade ihop allt och skulle prova. När jag satte klämmorna från transformatorn på batteriet började den röda brinna. Jag hade satt fel.

Obegripligt skönt nog har jag två transformatorer för batteriedrift och kopplade nu in den andra och nu rätt. Ringde Rickard, den älskade, för att höra om han begrep sig på el. Men han var i maginfluensans magstarka grepp.

En sådan söndag kan man ha om man är lika dum som jag.

Fast jag är väldigt sugen på den där clinicen i Falkenberg som Elisabeth skrev om idag. Fast jag inser att tusenlappar kan flyga till en elektriker i värsta fall.

Ari tipsade om detta vackra (+ och en egen utläggning om spegelneuron)

apropå mitt tidigare inlägg om Shadowlands med Memory Wax (en föreställning som man inte ska missa om den kommer till en scen nära dig.) Här är det andra, lika magiska:

Härligt att se denna sista lovdag som är fylld av uppladdning inför veckan. Inte nog med att det är mycket att tänka till elevernas arbete, vi ska också formulera om utbildningen och jag vill ju mera drama och sociala färdigheter. Rustar mig med argument ur rapporter och överläkare i psykiatri. Det är så spännande!

Här om dagen såg jag en DVD från ett nationellt sympoisum arrangerat av Teater Freja (ett projekt inom ramen för Smålands Musik och Teater som är scenkonst för ungdomar med autismdiagnos av olika grad). Där föreläste Överläkare Anders Brynge från Barn och Ungdomspsykatrin bland annat om spegelneuron. Som jag förstod det finns det ett ställe i hjärnan, beläget ganska högt upp i mitten, som beter sig som om det gjorde det samma som vi gör med kroppen. En liten spegelbild av oss själva.

För att ta Anders Brynges exempel: om jag höjer armen så "höjs en hand" på det stället i min hjärna också. Om jag ser någon annan höja sin hand, så höjs min hand i mitt spegelneuronet också, spegelneuronet speglar inte bara den egna kroppensrörelser utan även andras rörelser. Strax framför där speglandet i hjärnan sker, finns en plats där hjärnan tar fram olika alternativ på hur rörelsen den speglar kommer att forsätta. Att höja armen kan vara början på en hälsning, på ett slag (eller som mina barn föreslog att räcka upp handen i skolan)och hjärnan gör sig beredd på följden av dessa alternativ. Längst fram i frontal loben har vi ett centra som gör att vi kan förstå varför gör den andra människan så, så att vi kan tolka varandra. Varför höjer den andra handen? Om den andra människan kommer mot oss och ser vänlig ut, kan vi anta att det är en hälsning och att den vill visa oss att det är trevligt att ses. Den andra personen hälsar för att den tycker att vi är ok.

Men om den andra människan kommer emot oss och ser aggresiv ut, kan vi anta att vi riskerar att få en smäll, att människan vill skada oss och att den andra människan inte tycker om oss. Att den andra människan upplever sig hotad eller kränkt.

Anders Brynge menar, som jag förstår det, att det är i det sista ledet, som autism krånglar till det för många (inte alla). Förmågan att tolka social interaktion är negativt påverkad, men lyckligtvis, som Anders Brynge påpekar, är hjärnan plastisk och drama och teaterverksamhet har visat goda resultat när det gäller att öka sociala färdigheter.

Min erfarenhet är att teater och drama är ett fantastiskt sätt att bygga självförtroende och självkänsla och ge en gedigen självkännedom, för alla människor. Vi behöver samvaro, lek, att bli sedda rent konkret och se andra. Berätta ur sig själv och lyssna på andra. Turtagning är vårt ursprung som civiliserade människor, tror jag. När inte den starke har rätt till allt, utan vi delar, hjälps åt och ser till att alla är med.

Nu tillbaka till arbetsplaneringen.

, , ,

lördag 21 februari 2009

Memory Waxs Shadowland och medelålderns schlagerland.

Såg en alldeles fantastiskt begåvad intelligent kreativ dansteater i dag. Gruppen som är Malmöbaserad heter Memory Wax och föreställningen Shadowland. Klicka på länken och ni kan få ett smakprov i form av en vacker video.

Inser att inte bara jag är äldre. Rigo från Infinite Mass är med i Melodifestivalen. Rigo som var så ung och arg och gjorde en av mina absoluta hårdingfavoritlåtar. Jag gillar den fortfarande, men känner att jag inte är lika ung och arg längre när jag lyssnar på den, även om den svänger grymt. Kanske kan Rigo faktiskt prestera något för mig med i schlagerträsket. Jag hoppas det. För jag vill inte han ska göra något dåligt, min gamla hjälte. Här är hårdsväng för säkerhets skull:



Nu ut i stallet!

, , , , ,

fredag 20 februari 2009

Vilda vänner

Idag kom det en sådan här höna och hälsade på. Dottern Thea fotade:


Senare på dagen gick barnen med hunden till kojan. Jag red förbi dem på väg till Follow the Rail-fältet. Strax efter jag passerat dem, dök de här spåret upp:

Det blev inte så tydligt på bild, men det är våra kompisar vildsvinen som varit i farten. Spåren ledde upp till fältet. De hade ockås Follow the Railat längs en långsida.

Bäst vi travade runt i våra följa-muren-varv, så höll en räv också på att öva Follow the Rail längs den andra lång sidan. Han är populär den där Parelli och likaså hans övningar. Kan det vara för att det är sportlov som alla känner att de behöver träna?

El Mano och jag tränade på och hästade oss samman i 1 timme 32 minuter.

Även om det är svårt att vara helt avspänd i vildsvins närhet, så numer betar El Mano i deras spår och snorkar bara lite om de är nära. Inga flotta dressyrhingst-manövrar längre. Jag tror att det är till det bättre.

onsdag 18 februari 2009

El Mano, El hundo och El Trögo Matto


Så här så de ut, mina partners, när vi skulle i väg. Inte direkt en hund som är med på noterna och ändå skulle vi, tänkte jag.

Tänkte vara fiffig, på en timme skulle Aski (hunden) rastas, El Mano tränas på att följa stenmuren och jag motioneras. Aski har inte sina bästa dagar så här precis efter höglöpningen, men måste ju ut och resten av dagen var inbokad.

Så klockan åtta tog jag Aski i koppel och El Mano i grimskaftet och traskade upp till fältet för travövningar. Vi började trava och Aski började bete sig precis så som hon kan göra när hon inte är i balans. Hoppa framför hästen och försöka bita den i mulen när hästen travar (det kan hon göra även om hästen galopperar, smidigt rörelseschema har hon, men det är ett synnerligen osmidigt beteende). Askis obalans fick mig att sluta vara balanserad mentalt. El Mano travade på längs muren och jag försökte kommendera bort Aski som bara blev mer och mer exalterad. El Mano travade på. Aski skällde. Jag skällde. Allt blev värre och jag förtvivlade för jag ville ju att allt skulle vara bra i trav för häst och hund och motion för alla. Tillslut tog jag och bet bitar av ett äpple jag hade i fickan och kastade äppelbitarna mot Aski (bara min träffosäkerhet gjorde att det inte blev på Aski). El Mano travade på längs muren runt fältet. Efter några missar mot Aski fattade hon galoppen och var med på traven. Glatt sprang hon framför El Mano längs med stenmuren runt fältet. El Mano, Aski och jag följde alla stenmuren i trav.

Mitt i min förtvivlan som slutade i vildsint äppelhantering hade El Mano exemplariskt gjort Follow the Rail trots att jag både gastat och kastat vilt.

Vi vilade och de båda djuren betade
.
Sedan gick vi hem. Driving Game i zon 5.



, , , ,

Vinterbild på Åvik


Lite bättre bild idag, men så var jag inte i hagen heller.

tisdag 17 februari 2009

El Mano och träningen.

El Mano kom till grinden när jag ropade. Det var mer än jag hoppats på efter gårdagens genomkörare. Det blev en lång rykt idag. Lite lov-lyx, annars är det inget som jag prioriterar när vardagen ska levas med all sin hast-hästning.

Idag skrittade vi tillbaka till fältet och tog några trav-varv. Inte lika många varv som igår. Idag hade Mano förstånd att inte bränna allt krut på en gång. Han var betydligt mindre på. När Mano travat på, på rätt sätt, i lite mer än ett varv (ett varv tar nästan två minuter), varav två gånger genom det besvärliga hörnet stannade vi.

Det besvärliga hörnet, liksom lite otydligt vad som är Follow the Rail i det här fallet.

Jag satt av och vi delade på några äpplen. Mano betade.

Jag kliade Mano på de bästa ställena, så att det här fältet inte bara ska vara slit och släp.


Sedan red vi hem. 2 timmars hästeriande idag. Lov är lyx.

, , , ,

Åvik kommer igång!



Åvik vill inte vara med på bild. Varje gång jag ska fota honom i hagen, konstrar han iväg. Det här är den bästa bilden på Garbo-hästen idag.

Det blev en timmes ritt på Maglehults egen häst-Garbo.
Galopp-rakan galopperades galant av Garbo-hästen med glad grebba i sadeln.

, ,

Sånt som Mariana Araoz sagt:

"The mask does not allow the lie and unveils all weaknesses of the actor: lack of imagination, pre-knowing rather than existing in the moment, lack of presence, and lack of listening."

"We will practice rules, with Neutral Masks, so we can play together the same game."

"This exercise helps the actor to master the space, the timing, the eye contact, the listening, the concentration, the break down of movements, the use of errors (mistake is the part of the play) and the control of the audience."

Är inte allt lekande lika? Vare sig det är masker, hästar eller härliga människor?

Mariana Araoz, som studerat mask för Mario Gonzalez och även arbetat med Mario Gonzalez. Hon undervisar i mask på St:Olaf University i Minnesota och har undervisat på Columbia University i New York. Mariana regisserar i ett maskprojekt där Halmstad och någon stad i Rumänien samarbetar. Jag tror att det blir föreställning till sommaren i Halmstad.

, , ,

Sportlovsmorgon


Lyx med lov och gott om tid.
Åvik ska ridas och likaså Mano.
Men jag väntar ett tag, tills längre fram idag.
Tills det blir mera sol och vackrare dag.
Nu ska jag skriva för mina högskolestudier om min dag med mask.
Hästarna och en solig eftermiddag väntar.

, , ,

måndag 16 februari 2009

Sportlovsdag nr 1

Började med Side Ways och släpande 12 foots-lina. Det gick, även om det var knepigt och jag först efter en stund kom på att det skulle ju vara 22 foots-linan.

Hittade ett fält med en ganska passande stenmur för att träna Follow the Rail. Bara en liten öppning i muren för att komma till fältet. Bilden är tagen i öppningen till fältet. Så vi hade en rejält tilltagen ridbana idag.

El Mano tyckte att det var ett ställe som passade till mycket, som att beta, galoppera, skutt och märkligt skruvande på kroppen i luften utan fötter i marken. Att hålla ut i trav i fem minuter längs muren var det tristaste Mano har erbjudits på länge. Han ville göra vilda språng och konster i snön och jag var lite frestad att släppa fokus till förmån för fria galopp-skutt i snö. Men när jag betänkte att jag inte vet hur länge snön ligger och gör det möjligt för mig att använda fältet som ridbana, bet jag ihop och vi arbetade oss fram till i alla fall nästan fem minuter trav i båda varven med Lutherskt nit. Mano blev svettigare än vad han varit någon gång i år. För det tog fyrtio minuter att komma i sansad trav längs muren utan avbrott för skutt eller betande.



Svettiga gick vi tillsammans hem.



2 timmar och 30 minuter

Veckan som var och var är våren på väg?


Onsdag inget. Total trötthet. Sov som en videung.



Torsdag var vi On Line 22 footslinan. Hålla sig i galopp där ute på spåret var uppgiften för Mano. Det gick efter en stund. Att stå i mitten och mysa är första valet för den herrn, tills han kommer igång. Då är det som att flyga en 500 kgs drake tills han landar igen. Bring in från galopp blir ofta en vändning mot mig på bakbenen och ett par steg med framben i luften innan han skyndar in. Ibland verkar Mano ha så så svårt att sluta med något när han väl är igång. Lite som ett lokomotiv. När ångan väl är uppe är krafterna enorma. Fast det är en yster häst på bakbenen, inte en arg, så det är ok och han är alltid på alla fyra när han är nära. 40 minuter.


På fredagen var det stillsammare galopper och övergångar på 22 footslinan. Yo-Yo Game med 22 footsrepet om frambenen. Det gick bra. Jag har just kommit på att jag har glömt att jag skulle följa det där gamal Level 2, som jag har, med VHS, kassetband och små häften. När jag tog fram det igen, så såg jag att jag hade faktiskt gått vidare i det häfte som jag tittade i senast, häfte 2. Kvar var Yo-Yo Game med 22 footsrepet om frambenet, Side ways med släpande linan och Follow the Rail.

Red egena mönster så som Side Pass, bakdelsvändning, Side Pass, bakdelsvändning åt samma håll i serier utan mellanliggande halt. Började med det lite knepigare Side Pass åt höger 10 steg, halt, bakdelsvändning åt vänster, halt, Side Pass åt höger, halt, bakdelsvändning åt vänster, halt i serier och åt andra hållet. Gick med lite knaggel.
1 timme och 40 minuter.


Lördag lite on line. Provade Side Ways med släpande lina gick bra. Lite galopp och övergångar. Ganska mycket åt sidanrörelser och mycket spännande i skogen, så det var svårt med fokus. Med sadel och allt en hel del Side Pass, rygga. 1 timme och 50 minuter.

Söndag var det mer on line Side ways med släpande lina och försök till Follow the Rail i trav i 5 minuter. Problemet var att det bara är staket på en kortsida och en långsida. Fast i det hörnet gick det bra och faktiskt hyggligt utan staket. Ska ut och leta fält med bättre mur kring nu när det är lov och snö. Använde snön till att se hur rakt vi kan gå tillsammans. Tillslut var det långa riktigt raka spår. 1 timme och 50 minuter.

Åvik fick komma ut och ta en, enligt hans mening för kort, galopp så snön yrde på raksträckan i skogen. Vi var ute en halvtimme ungefär.

tisdag 10 februari 2009

Igår och idag

Igår minimalt med hästeri. Tio minuter sammanbundna fixandes stallet.

Idag lite mer i mörk snöyra på isig gård i skritt på åttor, serpentiner, halter mest bara ben och vikthjälper. El Mano känslig och bra, men jag trött, sliten och vek. 40 minuter fick vi, innan läggdags för barnen. Härligt ska det bli att ligga och läsa saga med de rara och strunta i att Skåne bävar för den franska vinterstormen som enligt varningarna är på väg. Vi läser så länge lampan lyser. Känner jag Eon (elbolaget) blir det en tidig kväll om det är snö, tö och vind i samma stund. Ingen blir förvånad efter stormen Gudrun. Då var det 11 dygn utan el.

måndag 9 februari 2009

Cozy Covers

Hollywood, Mon Amour hittade jag på Drömmas blogg. Väldigt vackra visor av gamla 80-tals hits. Kvällens bästa tips.

söndag 8 februari 2009

Helhelg

Årets första snödroppar:


Igår, som att komma hem att vara i mask, fantastiskt och jag återkommer. Nu har jag pyttelite savoir a faire , som Mariana Araoz kallade det, om maskarbete och vill bara ha mer.

Lite kul med att Mariana använde savior a faire. Savoir motsvaras ju av saber i spanskan och i spanskan utalas b som v. Vilket ger utalet "save". Vilket nog är som de sa, vaquerosarna (de mexikanska cowboysen, med anor och vanor från conquistadorerna, spanjorerna. Bill och Tom Dorrence lärde sig rida vaquero-style i början av 1900-talet.)

Vaqueros sätt att rida kommer från morerna, de araber som ockuperade södra Spanien. Kring 1000-talet delades Europa i en södra halva och en norra halvan gällande ridning. Söder över behölls den "turkiska stilen" som morernas ridsätt kallades, medans i norr utvecklades den germanska riddarstilen, som är ursprunget till vår kavalleriridning och dressyr.

Medans den turkiska stilen har gett upphov till westernridning och annan ridning med bokskap i latinska länder, som sedan spritt sig till USA via Mexiko och upp i Californien. Som ordet hackamore, som kommer ur det spanska jaquima som kommer ur ett moriskt ord som jag glömt, men som är snarlikt. Det som man menade då var ungefär som den Parelliska repgrimman. Grimman kunde ha en tunn vidja i stället för nosrem, som en smal bosal. Den sortens grimma kan man också se hos nomader i Sahara.

Lite kul är det allt att det allra mest amerikanska, cowboysarna, förvaltar urgamla moriska kunskaper, alltså bär det arabiska arvet vidare inom hästhantering.

Man kan tänka sig att saber (veta) som mexikanska vaqueros utalades save och för californiska cowboys mycket väl kunde låtit som savy och en viss Parelli kan stava savvy.

Savoir à faire!

Här ett klipp med en gigant i ridning. Oavsett vad man tycker om det ur tjurens perspektiv så har han och hästen hjärta och elegans. Senores et Senoritas: Pablo Hermoso de Mendoza


Och Pablo Hermoso de Mendoza rider många olika hästar lika hisnande. Finns mer på youtube om man vill.

Jag har lärt så mycket om rytm, ledarskap och mask att jag ser de hav som jag inte kan något om, men vill dyka ner i, vara och leka i. Så otroligt roligt och så lite ridet idag.

20 minuter kamma Mano och leda i svansen och ritt på Åvik i ungefär en timme, som inkluderade liten vårgalopp är dagens reslutat.

Igår red jag Mano i mörkret 1 timme helt ofokuserat men avkopplande. Tur att det är lov så att jag kan komma ikapp vecka 8.

Källan till arab-cowboy-teorierna är Chevenix Trenchs bok
Ridkonstens historia från 1970.

fredag 6 februari 2009

Inte hästkrafter....



men andra starka krafter. Lördag är det mask-workshop med Mariana ARAOZ. Det är inte hon i klippet ovan, utan mr Keith Johnstone (han som jag refererar till om status ofta), men det blir något liknande. Kul!

Fast inte blir det mycket hästeri.

tisdag 3 februari 2009

El Mano och Horsenalaityn!

Dottern och jag tittade på Parelli-papper, som Eva hjälpt oss med, om horsenanality och fyllde i för El Mano och Åvik. El Mano gav oss ett stort skratt av igenkänning. Det är han, skrattade vi, när jag läste raderna:

"Likes - vareity, rewards and food! Also responds well to going slow, relaxing, eating and doing things that are new and interesting."

Och jag mindes en och annan insident som lärt mig ett och annat, när jag läste under vad jag inte skulle göra: "Push him. He'll have you work harder than him." Det har jag redan lärt mig.

Och jag tänkte på min gamla Hovis som inte fungerade särskilt väl med El Mano, även om hon och jag är vänner, när jag läste detta om vad man inte skulle göra:
"Punish him. You'll have a big fight on your hands. This horse is a master intimidiator of people when he dislikes them!"

Hovis hävdade bestämt att maken till besvärlig häst hade hon knappt träffat, fast han stog som ett ljus. För han slog henne med svansen och ryckte med benet just när hon behövde att han skulle vara stilla. Åt mig håller han upp hoven fast jag skor i ultrarapid och får göra om allt flera gånger innan det blir rätt. Och den nya hovslageren Anders var helnöjd med lättarbetade hästar.

Nu ska jag gå ut och tampas och leka med honom, min Left Brain Introvert kung, El Mano. Han har aldrig fått morötter och mat som belöning. Det har aldrig legat för mig, inte belönar jag en kompis som jag leker med, tänker jag. Nu ska jag överväga att ta upp den tråden, men bara överväga.

måndag 2 februari 2009

Söndagssteg och måndagsmanöver

Igår, söndag, var vi först båda på marken. Långa 22-foots repet och trava fyra varv minst och galoppera ett helt. Knagglig frusen mark som inte var helt lättsprungen, men tillslut så galopperade vi båda tills vi var anfådda. Det tog en timme.

Sedan var jag på El Mano. Tänkte fortsätta galoppandet, men snöade in i något som utvecklade sig till "fox trot-piruett" Alltså, som en bakdelsvändning fast liksom först två steg åt höger, sedan ett åt vänster, sedan två åt höger igen och därpå ett tillbaks till vänster. Ungefär som foxtrot fast i en piruett, bakhovarna på samma lilla plätt och framhovarna som dansar fram och tillbaka. Provade i båda "varven" och det gick strålande och utan mellanliggande halter. 30 minuter

Idag, mycket kliande i huvudet. El Mano har "parellat" mig. Jag tog ju till mig parelli-tipset att klia lite för hårt på huvudet för att bli av med buffandet. Just nu så buffar Mano på mig mer än någonsin för han tycker att jag inte kan klia hårt nog. En lycklig gäspande, tungvrickande häst blev kliad ordentligt i pannan och snett ovanför mungiporna. Det älskade min gamla saknade hästvän Lenny också, men Mano har aldrig visat intresse för det förrens nu.

Väl uppklättrad på Mano, så cirklade vi lite åt båda hållen i spiralform. Därefter dagens variant av fox trot. Side pass-fox trot. Två åt höger, en åt vänster och så fortsätter vi så i alla fall en fem, sex stegsekvenser och likadant fast till vänster, utan mellanliggande halt. Jag är imponerad av min lyhörda häst. Det trodde jag inte att vi kunde.

Så den gångart som rids mest om kvällarna på min lilla mörka gårdsplan är fox trot.

söndag 1 februari 2009

Boomerang och Eddie Macken



En bild från augusti 1976. Eddie Macken red alltid i grön kavaj. Han är irländare. Här nedan ett nyare klipp från youtube. Han håller fortfarande underskänklarna osedvanligt stilla och det måste komma sig av att han är synnerligen väl balanserad och samman med sin häst.