fredag 29 maj 2009

Stockholm, Siesta, Skroten.

Skolresan till Stockholm var fantastisk. Nu blir det arbete på Siesta, en musikfestival. Bilen har varit en sväng på skroten till. Jag tror att skroten-männen hämtade bilen och lämnade den medans jag var i Stockholm. Och jag hoppas att bilen vill nu. I söndags stannade den 4 gånger på en kilometer.

Jag önskar mig fint väder och lite tid att rida!

fredag 22 maj 2009

Fredagsfröjder


Hämtade ju min bil i onsdags. Köpte den på skroten. Tog den rakt av, provkörde inte ens. De rara människrona på skroten hade tvättat den och dammsugit den innuti. En volvokombi, för mer lastutrymme och hundutrymme. När jag kom hem med bilen skulle jag lasta in allt som skulle vatten och betfor för en färd till betet. Då gick inte bakluckan att öppna.
Jäkla skit, tänkte jag. Bilar köper man ju i befintligt skick och jag hade ju inte kollat något.

Åkte tillbaka till skroten idag och sa att jag inte var kompetent nog att öppna bakluckan. I ett komplett virrvarr med andra kunder som inte ville betala för det de skulle köpa och mängder av män med intresse för mekanik, hände allt samtidigt. De betalningsovilliga kunderna backade in i en bil och de som mest verkar hänga där bland alla hundar och bilvrak hjälpte mig med bakluckan medans Aski lekte med hundflocken och en skrot-människa skällde på de som inte velat betala och tillråga på allt backat in i en bil.

Bakluckan fungerar utmärkt, lika så centrallåset, som jag inte ens förstod fanns från början.
Jag vill göra dokumentärfilm om skroten.

Hemma igen lastade jag lätt in allt i bakluckan och åkte till betet. Red torprundan. Värsta vildsvinsstirret halvvägs. Satt av och gjorde övningar från marken i en kvart, tills Manno slappnande av. Annars en del trav à la jag är en stor hingst och jag är minnsan större än alla andra, ofrivillig samling kanske det kan kallas. Vi gjorde lite fusk-liberty med löslongering åt båda hållen tillbaka vid betet.

Allt som allt två timmar i sol och blåst.

torsdag 21 maj 2009

Kristi Flygare

med fullt av flygfän. Mygg, flugor och annat illasinnat attackerar vid betet. Red lilla torprundan. Ganska mycket trav. Lite bättre flyt idag än förra gången. Då var det mest vildsvins-stirr. Turen tog nästan en timme.

Sedan lite fusk-liberty med repet över Mannos hals. Circling i skritt som gick, kanske inte bra med två varv åt varje håll och vi började byta varv. Fritt följ över stock och sten med blandad resultat. Totalt två timmar häst.

När jag kom hem hade Otto precis fått en gigantisk sticka nästan en halv centimeter där den var bredast och fyra centimeter lång. Huga! Jag fick dra ut den med polygripen, för pincetten rådde inte på stickan.

Nu är det dags för Simsons på DVD och tortilla och tacos till. En liten TV-myskväll-liknande afton kan man ju ha, även om man inte har TV-kanaler.


Otto utan sticka.

Korta små stunder

har det varit i veckan med hästvännerna.

Måndag: vardagsbasen i hagen: hastig koll och vatten och betfor och fästingletning.

Tisdagen lite hänga runt ihagen som bonus till. Hade lite frihetsdressyr med Manno och Åvik. Fick dem att backa brevid varandra nästan samtidigt.

Onsdag: hastig koll och vatten och betfor och fästingletning.

15 + 15 + 30= 1 timme.

Idag måste det bli mer. Har fyllt i alla frågor inför Lichman clinicen nu. Inte är det lättare att skriva om sig själv på engelska och vad man vill. Det blev så här:

"Hello all riders, handlers and horses,

To make it easier for David to prepare the disposition of the two days of the course it would be great if you could give information to be forwarded to David according to the following questions:

What level have you passed ?
I havn't passed any level and i haven't tried an audition yet. I will try to describe my PNH-journey so you can get a picture any way.

In July 2000 I participate in a Level 1 clinic whit another horse than the one I'm bringing to this clinic. 2001 I started Manno, wich is the horse I'm bringing to the clinic. He was then 4 years old. I had bought the Level 1 package and we made all the exercises in level 1, exept the trailer loading part, because I haven't got any trailer. Manno and I mostly went out hacking in the woods were we live for a couple of years.
For some years and for various reasons I couldn't ride as much as I like. Manno spent allmost all of his time in the pasture with his horse friends. Last Christmas we came back on track and restarted our PNH-journey.

What level are you working on ?
I read a PNH self assesment and will try to asses my self and explain my and Mannos common level of PNH today.
Online: Manno and I have managed level 1. In level 2 we haven't tried the ball, umberella and loading the PNH way and sniff this. We also can a few level 3 like:massage inside ear, leadbackwards by tail and hold tongue.
Liberty: Manno and I have only been working at liberty in the pasture, in the woods or at home on the yard. No round corall.
We have managed level 1. At level 2 we have done draw and circling at walk, driving backwards. Sometimes lately we have stroll together in the woods in liberty.
Freestyle: Level 1 one is passed. Level 2: We can backing up when I wiggling my feet, turn whit carrot stick and side ways without a fence.
Finesse: We have done the level 1 things. In level 2 we can back a corner, walk-trot-transistions and side pass 10 meters.
Probably all this words is the long version of the answer: I'm working on level 2


Do you have a gaited horse ?
Manno sometimes do pace.

Do you have an ordinary gaited horse?
Not really, Manno is a mix of Standard Breed-Arab-Quarter. Eventhough there is Standard Breeds pace-race I do not belive you can regard his pace as ordinary and I havn't trained him in pace.

Do you have a young horse ?
No, Manno is 12 years old.

Is your horse if young saddletame or not?
Yes, he is saddle tame and ridden.


Are there any special wishes or expectations for you and your horse for the course e.g. Patterns ? special problems ? gaited horse ? or anything else?
My wish is to develop my riding. I want to be better at canter, leads and to transistations between a more energetic canter and a slow canter .
I do belive me being an mother (a bit stiff and more worried of speed than in my young days, eventhough I'm longing for long fast galopping.) has made that we run in speedy trot into the canter more often than I wan to. I do want better transistions. The transistion trot-canter needs to be worked on and I and Manno need help to manage it together. Manno handles the trot-canter-transistion perfectly well when he don't have to consider me.
I'm looking forward to gain more knowledge about horses in all ways at the clinic.
Best regards,
Ulrika and Manno."


Så satte jag in den här bilden på Manno i mejlet så att David ska förstå vilken fin häst jag har och så kände jag mig som en liten, liten ganska barnslig hästlflicka, men kunde inte låta bli. Så jag är en liten, liten ganska barnslig hästflicka.

Så nu får vi väl sätta fart på konditionen så vi orkar träna galopp!

söndag 17 maj 2009

Trängstideri tidera, en rapport fram till idag.


Mano Mannen blickar framåt.

Igår blev det en och en halv timme. Thea Tonåring ville inte rida så hon promenerade med. Först red jag, barbacka och sedan gick Mano lös efter oss med repet knutet runt halsen. Mano Mannen var mest fokuserad på gräs och han märkte knappt att vi sprang i förväg så att vi försvann bakom kullen. Efter en stund kom han travande med munnen full med gräs. Jag var glad för det är första gången Mano Mannen är lös på promenad. Tack Tulo och Anna för inspiration!

Jag har kontrollräknat mina timmar och kommit fram till att jag har 20 timmar 0ch 25 minuter kvar att hästa för att uppfylla mitt eget löfte till mig själv. Tills min termin är slut är det 24 dagar, så innan dess ska det vara hästat 20 timmar och 25 minuter. Nästa vecka är ju mycket ledigt som tur är, för nästnästa vecka är det Skolresa till Stockholm och jobba på Siesta, rockfestival, över helgen. En vecka som går till annat med andra ord. Särskilt som jag jobbar måndagen och fredagen som vanligt på skolan. Fast jag har ju redan belönat mig med att anmäla mig till Lichman-clinicen så nu är det bara att hästa på i veckan som kommer.

lördag 16 maj 2009

Gökar och vildsvin

video
Denna vecka har jag sett göken och två vilda små nassar. Nassarna var söta och göken såg ut som en konstig duva. Hade göken inte ko-ko:at samtidigt som den kom flygande, hade jag inte begripit att det var en gök. Ovanför kycklingfarmen, med mobila kycklinghus och de kan gå ute i gräset, hängde hökar eller vråkar i lyften tillsammans med inte mindre än sex korpar. Som mest såg jag elva rovfåglar utan på en och samma gång. Förmodligen är de frigående kycklingarna rena rama gående bordet för rovfåglarna och asätarkorparna .

Nu ska jag vila eftermiddag och sedan rida med min käraste tonårigaste dotter en tur innan hon lämnar mamma utan TV för melodifestivalen och pappa.
Jag förstår ju inte hur man hinner med att titta på TV och är övertygad om hjärnans behov av tid utan TV med bara naturljud och stilla stunder för att orka bearbeta alla våra intryck. Så jag är en envis motvikt till den andra familjedelens ambitösa utbud på TV-kanaler och spenderad tid vid TV:n. Men så ibland vid viktiga TV-händelser bli längtan för svår för dottern. Men först lite natur på ett djur.

fredag 15 maj 2009

hästeriandet

Igår, torsdag, en timme med Mano barbacka-ridning-klättring. Nu är jag tantigt orolig i branta nedförsbackar barbacka, så vi har börjat med med mycket korta små stup, ungefär en halv meter. Mera fusk-liberty circling game för att vi ska prova sju tillfällen i rad. Men det går inte bättre och bättre för varje gång. Funderar på om jag ska börja om mitt sjuräknande i och med betesflytten?

Har bestämt mig för en annan bil, ny är den ju inte. Det blir en volvo. En kombi, bra att ha plats med hundbur när man har en hund som äter bilbälten. Volvon är min på onsdag. Tills dess är det lånebilen som gäller.


torsdag 14 maj 2009

Skåne är inte bara ljuvlig natur,

utan naturligtvis alla skåningar också!


Jag har faktiskt lärt mig förstå även vad den mest inbitna skåning säger.
Annat var det i början.
Puh!

onsdag 13 maj 2009

Vindarna vänder

Eller tur i oturen eller jag är ändå lyckligt lottad, men inte så mycket häst som jag tänkt.

Igår när jag satt i min Opel Kadett på vägen hem och planerade kvällens hästeripass, passade Opeln på att stanna utan för den lokala bilskroten. Opeln stannade för alltid. Eftersom jag har en optimistisk läggning intalade jag mig först att det var ett bensinstop. Tomt i tanken. Den enda tanke som var tom var min fåfänga tanke om ett lätt avhjälpt bilproblem. Jag promenerade in på bilskroten med min, givetvis, tomma reservdunk och fick några liter bensin att hälla i bilen. Det hjälpte inte.

Jag började rulla in bilen på skroten då pigga polska gossar kom körande. De stannade och hjälpte mig putta in Kadetten på skroten. Lika pigga personer på skroten sökte fel i bilen. Något med kamremmen och mer än tusen kronor i kostnad att laga. Inte riktigt läge. Kadetten är ju inkontinent och har problem med bromsar, kylare, vatten i oljan, ingen instrumentbelysning och tänder inte på alla cylindrar. Bilskrotarna och jag var överens om att Kadetten likt en gammal indian sökt sig till den plats där de av tradition brukar dö.

Jag tog den gyllne rattmuffen och lämnade Kadetten åt sitt slut.
Rattmuffen är fin, men inte mycket att köra med och jag hade hoppats på lite liv till i Kadetten och bil i samband med skatteåterbäringen. Nu var jag utan färdmedel. Det är till och med punka på cyklarna och två mil till jobbet. Fast lyckligtvis inte barnvecka.

Rickard, är och blir min räddning. Han hämtade mig och lånar mig den gamla bilen som inte kan dra hästtransporter tills jag ordnat bileriet. Jag är mycket lättad och mycket tacksam.
Allt är så mycket lättare, men det blev inte med mycket hästande för kvällen blev sen. Vatten, vitlök i betfor och en liten klapp var det hela hästandet.

Idag har min elev varit med Mano för sista gången denna termin. En halvtimmes springa i trav och stanna och squeezing över fallet träd.

Lite uppdatering. Som vanligt filmade jag eleven och Mano. Idag så filmade vi också när hon tittar in i kameran och säger till pappa Horse Boy Ru Isaacson:
- Hi, you are welcome to visit us!

Och jag har mejlat klippet till honom.
Så det skulle väl vara tusan om han inte dyker upp hos hästen om hösten

måndag 11 maj 2009

Måååndag i maj

En kvart med Mano Mannen efter lååångaste arbetsdagen. Kavade mig upp på Mano så ograciöst att kära tonårs-Thea skrattade så mycket att, när hon saknade kamera att dokumentera mitt kavande med, glömde hon bort mobilens kamera. En tonåring som glömmer av mobilfunktioner är gravt distraherad och denna gång av skratt. Något gott kom det alltså av att gravitationen tilltar för mig med åren.
Red 15 steg hoppade av och circlade i fusklibertyn åt båda håll. Jag har bestämt att jag ska upp på Mano varje dag. Om det så bara blir upp och av.

Och jag har fått ett mejl från Clinicen med Lichman och man ska skriva vad man vill och kan och vad det är för häst man har med sig. Jag får magknipp och lyckobubbel samtidigt.

Och mest älskade Rickard har köpt en bil som kan dra hästsläpet hela vägen till Falkenberg och han kör mig.

Kärlek och spänning och spännig och kärlek.

Uj, jag är överväldigad.

söndag 10 maj 2009

Tjo ho!

Boken Horse Boy kommer ut på svenska i oktober och dvd:n kommer nästa vår. I höst kommer Rupert Isaacsson, Horse Boys pappa och som skrivit boken och regisserat filmen till Sverige och han vill träffa Mano och mig! Han skrev inget om eleven, men han får nog allt ta och träffa den med.

Det blir liksom bara mera spännande!

Horse Boy Foundation

Nu har jag mejlat Horse Boy Foundation om mitt lilla egna projekt med häst och elev med autismdiagnos. Boken Horse Boy kommer på svenska i oktober enligt Horse Boy-hemsidan. Men jag vill ju se filmen och läsa boken och veta mer nu. Min elev och jag har bara en gång kvar denna termin. Till nästa läsår vill jag fortfarande ha möjligheten att utveckla detta med hästar och människor med autism.

Nu väntar jag på deras svar. I nu läget har jag bara fått ett sådant där automatiskt svarsmejl från Rupert Isaacson att mitt mejl nått dem.

Spännande!

Får jag möjlighet tar jag filmen till Clinicen med stort C (som Elisabeth skrev) som också ska bli spännande.

Kanske börjar jag komma dit att jag lever det liv som en mycket gammal vacker man, som bodde på det demensboendet jag jobbat natt på, sa till mig att han hade levt och levde. Han sa:

- Mitt liv är spänning och kärlek!

lördag 9 maj 2009

Lördag

Skrittritt i ljuv vår bokskog i en och en halv timme. Avsutten fuskliberty med grimma och repet hängande efter Mano Mannen mest circling, utanför hagen, i 20 minuter. Totalt två timmar häst.

detta har hänt

video

I tisdags blev det inget hästande med eleven. Min elev som har samma diagnos som pojken i den ljuvliga trailern som för filmen The Horse Boy som Elisabeth vänligt nog länkat till. Så Mano och jag tog en "liberty" halvtimme på kvällen i hagen på betet. Det gick lite vingligt. Fortfarande svårt att vara spännande och långsam. Jag försöker vara i nu, som en liten bäck som rinner sakta (bäckar kan jag titta på i evighet och tycka att det är spännande), men jag får nog revidera min metod.

På onsdag kom så eleven. Mano Mannen och eleven hade en entusiastisk halvtimme i ösregn.

Torsdag, undemanding i hagen och filmade dem lite.

Fredag, inte mycket bara en koll och betfor.

Nu är jag på väg till betet, tror jag tar en sadel med. En ridtur i den vackraste av skogar skulle kanske kunna hinnas med.

måndag 4 maj 2009

Mer pollen än pålle

Ingen morgonjogg till hästarna, jag vaknade helt däckad av pollen och om knappt upp ur sängen. Nu på kvällen åkte jag ner med vatten och betfor med vitlök i. Vitlöken stävjer de värsta fästingattackerna, tycker jag mig märka. "Mano Mannen" och jag tränade lite lösa i hagen. Åvik hängde på lite, tills han tröttnade och demoraliserade "Mano Mannen" genom galoppera iväg. "Mano Mannen" stannade hos mig en stund, men jag märkte att Åvik var i hans fokus så jag sände iväg honom till Åvik. En halv timme tränade vi trots allt, Mano och jag. Imorgon fortsätter Mano sitt uppdrag som arbetshäst och ska träna och tränas till sammans med min elev från skolan. Det blir tredje gången och vi hinner en gång till innan sommarlovet. Otroligt spännade och lärorikt är det att få vara med om de två individernas gemensamma utveckling.

söndag 3 maj 2009

Morgonjoggandet

Som Anna kommenterade, så tänker jag mig att morgonjoggandet ska styras om till betet. För jag vill ju gärna ha koll på mina pållar.

Även om hästarna verkar ha bra koll på varandra.

Längs vägen är det snart dags för liljekonvaljer.

Det finns bara ett problem med morgonjogging till betet, nämligen att inte fastna hos hästarna. Som i morse, när jag styrde kosan till betet. Barnen sov och jag uppskattade att jag skulle mer än väl hinna fram och tillbaka innan barnen börjar vakna. Det hade jag nog gjort om jag inte fastnat i hästande och fotoande. Mano och jag gjorde lite dansande samman som inkluderade flyttarumpan-piruetter, backa up i backen, Mano-följa-mig-runt-i-bakdelsvändningen (istället för att flytta från mig) i 30 minuter. Bra tränat med dåligt tidhållet. Joggade hem igen och kom hem till nyvaken Otto och Thea.



Mycket med munnen efter att ha smakat i denna lilla grop.

lördag 2 maj 2009

Nu på betet.

Nu är staketet klart!
Vatten och elen som det ska.
Hästarna är glada.


Åvik hade bråttom. Vis av erfarenheten satte jag faktiskt träns på honom, med bett och allt. Förra året red jag Åvik och hade Mano som handhäst. Hästarna var skamligt nog inte ridna på en månad. När de fattade att vi skulle till betet tände de till. Helt heta blev de och extra peppade av att korna släpptes just då i sina hagar längs vägen. Hästarna hoppade, korna hoppade, jag trodde att min sista stund var kommen. Åvik och Mano vända mot varandra i fullt skuttande med mig sittandes i sadeln på Åvik och hållandes i repet till Mano för glatta livet. Det gick, jag satte Åvik i galopp och vi for förbi alla galna kor. Fart gör ibland att man inte hinner oroa sig eller dumma sig. Åvik, Mano och jag forsade fram i försommaren. I år red Thea, min dotter, Mano

och jag Åvik.


Det gick hur bra som helst, även om Åvik åter tände till. Men det är ju inget problem med en pigg Åvik när man inte har en bockande Mano i repet att hålla reda på.


Jag visar till Manos förvåning att jag kan rida med armarna bakåt, för att skoja med fotografen, min son Otto och hans bisittare: Rickard och hans son Niklas, som hjälpte oss med allt.



Jahaja. Inga hästar hemma. Det är både sorgligt och härligt med betesäsongen.

fredag 1 maj 2009

Dagens dust i lerdammet i hagen


Tränade lös och on line i hagen. Lite sprallig Åvik och klantig jag gjorde en stund samman med Mano med mest frustration. Ibland jag fann mig, samlade mig och vi kunde gilla varandra och arbeta samman i korta stunder. Men osmickrande ofta galopperade Mano i väg för att beta, för att jag inte fattade hur det går till att vara långsam och spännande. Räkna de lyckliga stunderna blott, säger man ju och de är väl de jag får minnas, men för mitt tränande under vårterminen var det en och en halv timme i dag.


Åvik, som kommer med roligare förslag än jag.

Betesinspektion


Vägen från betet.

Inte så mycket gräs som jag trodde på betet. Men tillräckligt. Trevligt nog hade de vilda svinen inte gått så hårt åt stängsel och marken som jag befarat. I morgon behöver jag bara sätta upp ett femtontal isolatorer och förlänga en bit tråd som uppenbarligen försvunnit för att det ska fungera med betssläpp i helgen.

Jag var inte ensam på betet. Sonen och hunden var där också, men de var fullt upptagna med att smyga på fienden. Dottern gick på egen promenad för att rensa egna tankar. Vi saknade henne.



Bokskogen vid betet.

Nu ska jag sätta batteriet till staket på laddning och ladda mina egna batterier med lite lek med Mano.

Maj, maj måne, jag kan lura dig till Skåne.


Nu är det körsbärsblom, hägg, äppleblom på gång, syrenlilaknoppar, maskrosor, narcisser och gräs och boken har slagit ut i skogen. Skåne är långt i från lera nu. Bara skir lövskog.


Och det är tre lediga dagar. Det är härligt. Planen är att hinna med en hel hästbeteshage, betessläpp och gärna lite parelli-hästande också. För jag är grymt inspirerad av Horseinacreek som har gjort det! Goda och glada gratulationer till Tulo och Anna!