måndag 30 november 2009

Måndag

Manno kom inte när jag kallade idag. Så eleven och jag borstade Åviks yviga man och svans och så provades det lite circling game och yoyo. Det gick bra. Även Åvik kan arbeta. Bra att ha en Åvik då Manno strejkar. Manno är inte nöjd med den låga sysselsättningsnivån och tycker att jag är en trist typ. Ikväll har jag ryktat och kammat honom och försökt ställa mig in. För denna vecka och nästa är tuffa. Utvecklingssamtal, soaréer och Lucior och annat som gör att livet känns om en lussekatt, fast med mer russin än saffran. Mer skola än skolor med hästen.

Jag försöker hitta strategier. Eller om jag försöker konstruera strategier. Hur som helst är jag relativt planlös än så länge, men med många önskningar. Hur får man det man önskar? är frågan nu och frågan kanske även är: vad är det jag önskar?

söndag 29 november 2009

Såg Cirkus Saga idag.

Cirkus Saga var kul, med mustaschprydd ensemble. Både de två kvinnorna och mannen bar mustasch. De gjorde härliga akrobatiska trix och underbart roliga. Kommer de till en plats nära er, rekomenderar jag dem!

Minimalt hästeri. Tristaste formen av hästägande äger rum nu i Maglehult. Men det blir bättre. Man lever på hoppet. Manno kommer att vara nitton år 2015. Hans pappa eller om det var farfar blev ju äldre än fyrtio år. Skam den som ger sig.

söndagssortering

Dagen efter den årliga glöggaftonen. Mycket glögg med ganska mycket rom i och ganska många grannar. En av dem var barnbarn till någon som vuxit upp i mitt lilla hus. När farfadern växte upp var det en sexbarns familj här.
Vi bakade lussekatter och pepparkakor hela dagen. Bakning brukar vara min grej, men i går vältes plåtar på golvet och degen jäste fel och pepparkakor brändes eller gräddades för lite. Så nu har vi klarat av glöggaftonen med allt felbakat. Hoppas vi slipper det igen även det blev en härlig kväll.

I fredags var det ingen riddarträning. De på Nyboda var nyvaccinerade och dåliga. Igår inget hästeri att tala om, mer än lite tittande på hästarna med en del av festarna.

Idag har jag stängt så att hästarna inte kan gå på gräsmattan. Allt blir ju bara gegga och det borde redan ha varit gjort. Förutom glöggmuggsdisking, julmarknadsbesök på skolan och barn på bågskytte ska jag försöka hästa lite, längtar det ganska mycket.

Prioriterade mig långsam frukost och lite bloggtid för tankesamling. Läste i DN om Patricia Tudor Sandahl. Tudor Sandhal som säger sånt som jag vill minnas och bloggen börjar bli mitt externa minne. Kanske kan någon annan också finna glädje i att läsa det här:

"Det grekiska ordet för synd "hamartia" som också bland annat betyder "att missa målet"

De sju dödssynderna och deras motvikter:

Avund - förnöjsamhet och välvilja

Vrede - medkänsla och tålamod

Frosseri - måttlighet och gemenskap

girighet - genorositet

vällust - intimitet

likgiltighet - förundran och engagemang

högmod - ödmjukhet och värdighet

Så åldras du med värdighet och ro:

Vårda det inre livet, unna dig stillhet och tystnad. Stillhet är läkemedel för själen.

Tänk igenom vad som är väsentligt för dig, vad som är förhandlingsbart och inte.

Tiden är begränsad, nu om inte förr måste du bestämma dig för vad du vill använda den till.

Vad är ogjort i ditt liv? Finns det personer som du vill träffa, knutar som du vill lösa upp medan tid är?

Våga vara vis. Om du inte står upp för dig själv och vad du kan nu, när ska du göra det?

Bry dig inte så mycket om vad andra tycker. Du har inget att förlora.

Behåll nyfikenheten och förmågan att förundras. Försök se världen med barnets ögon.

Se miraklet i det lilla.

Våga tala om döden. Närheten till döden kan visa oss vad livet är."

och ett citat ur artikeln:
"vikten av att stilla sig och fråga sig vart man är på väg och om man verkligen är på väg dit man vill gå?"

Nu ska jag tänka lite på jobb och diska. Jag ska komma på något listigt sätt att anteckna minneslistor fast jag är diskvåt om händerna, för ofta när tankarna flyger fram och tillbaka ovanför diskhon, dyker goda idèer upp. Nu mera är ju mitt minne kort och jag glömmer bort vart jag lade mina minneslappar. Kanske kan en fast och vattenbeständig plats hjälpa mig?

fredag 27 november 2009

om man behöver julljud

min spellista med julsånger som denna och andra mer eller mindre sannolika låtar.
Den svenska röst som rör mig mest är utan annan konkurens:

gör en playlist på youtybe för glöggaftonen imorgon. Den här ovan slinker nog med bland julsånger.

För gamlingar med gott minne sjunger Freddie här:

Judy Garland, sjöng väl denna först av alla? Judy var barnstjärna när hon var liten. Freddie var mutist och tyst i sju år. Kanske lagrade sig rösten då?


Hästandet har varit sparsamt. Rykt och lite gull.

onsdag 25 november 2009

kort rapport

I måndags jobbade Manno. Eleven, Manno och jag var i skogen och klev omkring. Det finns stora fördelar med att ha en häst som är van att följa människan.

Tisdag mini-liberty på vägen ut i hagen.

Idag, onsdag, joggade med Aski och Manno tre vinterlera kilometer. Men Manno hade spänst i steget och Aski som var lös for som en fogsvans. Det var nog bara jag som var lika tung som leran.

söndag 22 november 2009

Hästandet i helgen

Igår red jag en pigg Åvik. Mycket förslag på galopp. Eftersom han travar som en trebent trähäst ibland när han vill galoppera fick vi galoppera ofta och kort för att kolla att han inte var halt. Fullt med vildsvinsjägare, otroligt unga och med äppelkinder, fast vi såg grisarna på ett annat ställe senare och hörde inga skott. Så det blev nog fördel grisarna denna jaktdagen.

Idag följde Manno med mig Aski och R på promenad. Manno fick gå först och jag höll mig i höjd med hans mage till att börja med. Efter en tjugo minuter kunde Manno kliva på med mig efter och 12-foot linan över ryggen.

I lördags hann jag kolla lite liberty på ponnyklubben och funder på att jag borde nog skaffa mig en plan. Hade tänkt att novemberlovet skulle innehålla ett försök till att filma något och skicka till ponnyklubben, men jag prioriterade annat. Nu överväger jag en insats på jullovet.

Läste om oxyticin och Kerstin Uvnäs-Moberg (som en gång var med i en informationsfilm om amning som jag var filmproducent för för 13 år sedan). Att oxyticin är viktigt för skapandet av sociala band. Jag tänker på hästar och på mina elever med autismdiagnos och egentligen alla som är däggdjur, för enligt Uvnäs-Moberg är det lika med oxyticinet för alla däggdjur. Dessutom läste jag om hästar och flickor i litteraturen. Allt i DN idag och allt var intressant och jag kommer nog att lägga ut mina tankar och text om detta någon dag med mer tid för reflektion. Jag längtar våldsamt efter att bara vara still och låta tankar segla genom sinnet. Det är för mig det bästa sättet att förstå, just nu är det för lite luft mellan mina tankar, idéer och önskningar så inget blir färdigt.

Att prioritera det som är viktigt och akut måste åtgärdas är något borde jag prioritera.

fredag 20 november 2009

Fri fredag

Eller nästan fri, men för första gången denna termin åkte jag hem när jag slutat jobba. Inget stanna kvar och fixa eller avsluta eller något. 11.20 är en god tid att åka hem på och jag ska nog bli nogrannare med det. Inget gratisarbetande i dagsljusstunder, nej, hem och rida!

Red genom kyrkskogen. Mycket trav i sansad takt med enormt vingligt övervägen. Lät Manno vingla ganska mycket för jag trodde att det skulle stadga sig efter någon kilometer. Det gjorde det inte, så det fick vara ganska mycket enhandsfattning på tyglarna som hängde lite, men inte helt långa. Inget vildsvinsstirr. Vi stod i vattenpöl efter lite trix och morötter. Red förbi två hästar som var väldigt pigga och lutade sig mot eltråden som hade tappat den översta tråden och dessutom bara hade ett metersbrett dike som staket längs ena sidan. Som de hästarna for och bockade kunde de lätt bockat över det diket utan att märka det. Jag tror att de hästägarna inte var mest intresserade av stängsel. Ganska läskigt tyckte jag som inte vill ha två lösa främmande hästar hälsande på Manno när jag rider. Det blev två timmar hästeri och en mil riden. Solen sken tills den gick ner.

Mannos man la sig helt på höger sida efter trekvarts ridning.

torsdag 19 november 2009

Tröttdag

Dagen efter blåsten. Tydligen orkanstyrka på vindarna på Bron (pratar man om Bron i Skåne så är det Öresundsbron) i går. Idag blåser det inte, men det är lika svart och blött ute. Fast med den skillnaden att vattendropparna inte flyger omkring utan mer koncentrerar sig på att göra gyttja.

Hagen hade blåst sönder i natt, på flera ställen. Jag såg bara ett trasigt ställe i morgonmörkret. Grannar ringde mig senare under dagen, för tråden låg längs vägen. Mina mycket vänliga grannar lagade staketet och underlättade min dag. Hästeriet i dag var det minsta libertyt på väg ut i hagen och rykt nu om aftonen. Imorgon är det fredag och jag slutar tidigt. Det behövs efter en tung arbetsvecka, trots trevlig teater. Jag önskar uppehållsväder och ritt i raskt tempo för att liva upp mig och Manno.

Jag tänker mycket på left brain introvert och vad man kan göra för att underlätta, fast Manno verkar mer och mer extrovert trevligt nog. Det passar min läggning bättre, tror jag.

Ps. Gjorde IQ-testet igen. R brukar lösa suduko och Menza-gåtor för att koppla av. Menza har ju 131 som gräns, så jag tänkte att om jag gör samma test igen borde jag ju få bättre IQ och vara mera jämnbördig med R. Jag tänkte fel. Jag fick 126 idag.

onsdag 18 november 2009

hm

Mensa IQ Test
Free-IQTest.net - Mensa IQ Test

Fast eftersom jag gjorde testet i stället för att lägga mig i tid, tror jag nog att jag ändå har problem med förståndet. I bästa eller om det nu är värsta fall kan jag ju skylla på att mitt omdöme var grumligt av trötthet och förvåning över att det inte har blivit strömavbrott än.

Novemberblåst-mörker-regn

Nu är hela gårdsplanen en svart vattenplaning. Det kändes underbart att ha en tung volvo att färdas hem i idag. Lilla kadetten hade hoppat som ett russ på betessläpp i den här blåsten. Lite ruskigt är det med grenar som ligger på vägen, regn i sådan mängd att vindrutetorkarna inte hinner med och beckmörker.

Väl hemma skyndade jag mig att mocka så mycket att jag inte bytte om från klackaskor (detta fina skånska uttryck) och klänning. Ett ett huj blev allt klart och blöta hästar kom travande och fick borstas lite torrare. Lite godnattpyssel blir det idag med, men det är nog allt hästande i dag. Åvik rättade in sig och ställde sig utan att äta när det var dags för halsrykt. Manno verkade också tycka att det var extra skönt med halsrykt. Kanske hade vinden dragit kallt om nackarna.

Eleverna och jag såg Skånes Dansteater som gjorde Young Blood på Hässleholms Kulturhus. Oerhört intressant och jag blev nog mest gripen av hur dansarna hjälper varandra i dansen. Att de inte väntar på att bli lyfta, utan lyfter sig själv i lyftet också. Att lyfta sig själv tillsammans med andra kopplade jag till hästeri och ridning och inte minst till mina elever. Hur lär man sig själv och andra att hjälpa till att lyfta sig?
Och ridningen när jag vill att Manno ska samla sig och lyfta oss genom att ta i med sin bakkropp och lätta fram, hur mycket av hjälpa till att lyfta mig har jag i min kropp? Dans är onekligen mycket intressant.

tisdag 17 november 2009

Tisdag

Otroligt roligt har jag haft på jobbet. Två gånger på en dag fick jag se Skånes Dansteaters Master Mind. En föreställning där åskådarna får prova att koreografera dans-sekvenser med verktygen tid och rum. Det vill säga var i rummet och i vilken hastighet tre dansare ska utföra två olika sekvenser och sätta ihop detta och dansarna utför det omedelbart. Underbart atletiska, tighta och generösa människor som mötte eleverna vackert. Vi blev bjudna till Skånes Dansteater för att se deras vardagliga arbete också.

Imorgon ska vi se en stor dansföreställning som heter Young Blood tillsammans med 240 andra gymnasieelever. Bara det är en utmaning för mina elever, som skäms för att de går på särgymnasium. Deras skam är i sin tur min utmaning, innan de går ut skolan ska de vara stolta över sig och det vi gjort tillsammans.

Otto, Thea och jag slutade så tidigt att vi kom hem när det var ljust. Barnen erbjöds Yoggi och jag bytte om till ridtur. Manno kom inte när jag kallade, så det blev att vada i lera. Jag sadlade, kliade Manno i rumpan och red ut.

Manno var på! Det var bara skritt och trav, eftersom det började att skymma och mitt mörkerseende knappt finns längre, men Manno klev på. Jag sjöng för att hålla vildsvinen borta och red som jag gjorde som barn och vi fanns framåt. Sedan jag läste Aris kommetar har jag tänkt på hur det är när barn förhåller sig, att de oftast är så vana att någon annan bestämmer mycket att de är vana att kompromissa på ett sätt, som inte är lika självklart när man är vuxen och jag tänkte mig som mer barnslig. Som mer kompromissbenägen och mer benägen att acceptera Mannos heta önskan om morötter hela tiden. Vilket på något sätt ledde till att han tiggde mindre och gick på bättre. Först tänkte jag prova att backa honom om han kom för nära, men jag tänkte det och tänkte sedan att strunt i samma.

Kan det vara att jag öppnade mig bättre för Manno? Dansarna idag pratade om att vara öppna för varandra och se var de andra var i stycket och förhålla sig till sin rytm, styckets rytm och de andras rytmer. Jag vet inte.

På gårdsplanen gjorde vi bakdelsvändning, "gungan" alltså skritt och rygga utan mellanliggande halt och vi klarade det nästan. Förra omgången som Manno var igång kunde vi det hur bra som helst, till och med trav till rygga. Men nu var i alla fall nästan.

Sedan la jag mig med ryggen på hans kors först väldigt hastigt, men efter några försök kunde jag begrunda stjärnor och satelliters färd över himla valvet. Ibland är det bra att vara svankryggig, som när man ligger med ryggen mot korset samtidigt som man sitter i en westernsadel.

Nu ska jag gå ut och pyssla om Åvik och sedan diska vid den nya fina diskbänken.

måndag 16 november 2009

Långdag

Mycket annat denna måndag.

Hästeriet blev att mocka och ligga i höet och höra hästarna tugga i en halvtimme.
Ett sätt att bli hel.

söndag 15 november 2009

Söndag

I fredags red Otto sin riddarträning på Falcon på Nyboda Kör och Dressyrstall. Thea var sjuk så Otto fick rida tillsammans med två mindre killar. Otto var mycket nöjd och tyckte att det var bästa gången hitills.

På lördagen städade vi och firade Ottos födelsedag igen. Mycket städning och barnen var otroligt duktiga. Ottos svabbade golv och Thea ordnade det mesta.

Idag blev det lite spontan-liberty i hagen när jag skulle fota annat. När jag ser filmsnutten ser jag Mannos ganska godis-dominanta attityd och jag är ganska viftig med händerna. Inte så stilfullt, men bloggen är det bästa stället att förvara bilder och klipp på. Det är bara att tugga i sig att just nu idag är jag inte bättre än så här. Men i morgon är en annan dag.

För att inte tala om 2015. Det är ett annat år. Långt fram. Men nu ser det ut så här:

video
Det var Manno som gick först in i "round pen". Jag tolkade det som en invit och hängde på.


Egentligen skulle jag försöka mig på fina foton av bordet som tjänstgjort som trädgårdsmöblel.
Plast-spetsduken som legat på hela sommaren och hösten har liksom mönstrat bordet i samarbete med väder och vind.

torsdag 12 november 2009

M

M som i mycket mörker, mindre rädd, mockat och i moatjé (som är R).

Mycket jobbat, lite hästat, dags att vila.

Imorgon barn!

onsdag 11 november 2009

Einstürzende Neubauten och Cave. Blixa är ju med i båda sammanhangen. Eller kanske var när det gäller Bad Seeds. Hur som helst är det rasande hemskvackert i videon , som är strax nedan för. Videon snäppet längre ner är min favorit alla kategorier och i alla sammanhang och jag blir märkligt nog alltid väldigt glad.



Mota mörker

Vad att göra om man anar vampyrer i varje hörn?
Fast det inte ens finns hörn i naturen och man inte tror på vampyren!

Jag har gjort det som är rädda bör göra i sin trädgård och jag talar inte vitlök och silverkors, utan här gäller kulörta lampor. För vem som än i lermörkret får tillfälle att glädjas av färgade lampor lever livet lättare. Så nu har jag klättrat på halkande stege i mörkret för att förgylla favoritträdet och gjort vissa apkonster när stegen gled. Allt gick väl och jag är styrkt i min själ.

Hästarna tog ingen större notis om det kulörta. Aski pep och ville upp på stegen.

Onsdag

Lite tid ledig på morgonkvisten. Mockade och fixade stallet. Manno och Åvik och Aski och jag hade först lite spontan-liberty. Vi lyckades med konststycket att alla trava/springa tillsammans på gårdsplan och stanna alla samtidigt på väg ut i hagen. Det var ett fantastiskt ögonblick av flow i flocken.

Sedan tröttnade Manno och sprang till äppelträdet på baksidan med vinteräpplen. De höga grenarna där släpper äpplen varje natt till en hästfrukostbuffé. Hästarna mumsade och jag mockade full av glad-flow. Vi kan ibland.

Idag lucia-träning på skolan. Nu är julandet igång.

Vildsvin och varg

Hittade de här på youtube. Vildsvin och varg som kollar in varandra. Liksom lite lugnande att se, att mötet har något som liknar lekfulla former. Jag menar, har man lek som yrke kan man nog klara av att hänga på varg och svin-lek också.



Filmat utanför Mariestad.

tisdag 10 november 2009

Lerdag

En dag i skånsk novemberlera, eller rättare sagt en skymningstund med hästeri av glad kvalifisort. (Tror att Pippi Långstrump myntade kvalifisort.) Manno och jag vävde i skritt och trav och jag försökte vara mycket i zon 5. Jag fick Manno att samla upp sig i traven med hjälp av att själv studsa fram med höga knän och korta steg. Mycket morötter och intensiv intervallträning att springa med i traven. Efter influensan har jag inte riktigt fått tillbaka konditionen.

Just nu har jag problem med att komma ut på morgonen i mörkret och springa. Dels så gör alla vildsvin (nästan varje morgon piper de runt) vargen och ett lodjur som drar omkring mig mindre benägen att springa ensam i beckmörka skogen. Jag är inte rädd för dem med hjärnan, men i ryggen. (Vildsvin och vargen har ju attackerat hundar i min skog, så jag blir rädd för att Aski ska skadas. Även om de hundar som attackerats varit jakthundar, kan man ju inte vara säker på att de ogästvänliga djuren i skogen tänker kolla om Aski är jakt eller vallhund.) Det kryper längs min ryggrad när det prasslar i löven och det gör det hela tiden.

Dels för att var jag korkad nog att titta på True Blood på TV hos R. Jag trodde det var någonslags relationskomedi. Om man som jag har lätt för att bli mörkrädd i kombination med att bo ensam i skånsk skog (alltså inte alltför långt till grannar) i lervintermörkret, ska man inte se aldrig så teatrala vampyrscener på TV. Sedan jag slutade ha TV hemma har jag blivit mycket mer lättpåverkad av TV-våld. Förra sommaren fick jag mardrömmar av Morden i Midsommer och nu fruktar jag vampyrer överallt fast jag vet att de är fantasier. Jag vill inte vara mörkrädd. Tror att jag ska läsa om sagan om Baba Yaga eller något liknande namn. Sagan går ut på att för att komma undan fruktan får man vända sig mot det läskiga, säga dess namn och att man inte är rädd för det. Även om det känns som om jag kommer att få stå och rabbla skrämselvarelser lika länge som jag brukar jogga kan det vara värt att prova. För det är för trist att vara sin egen rädslas fånge.

Nu ringde grannen och sa att Aski vägrat gå ut på lunchen och att vargen siktats två kilometer bort på eftermidagen. Kanske kände Aski att den var nära och insåg att vara ensam i hallen länge var bättre än att möta varg ensam på gården, föreslog grannen? Konstigt är det i alla fall att Aski inte ville gå ut. Aski är liksom rörelse och brukar komma som skjuten ur en kanon. När jag kom hem vid tretiden var allt som vanligt och hästarna lugna.

Vidare med hästeriet så försökte jag ha båda hästarna lösa i stallet när jag mockade. Det var inte lätt. Åvik tränade morotsstretching och jag ryktade honom noga.

måndag 9 november 2009

Igår och idag

promerade vi, Aski, Manno och jag i lite mer än två timmar per dag.
I relation till Manno befann jag mig i zon 3, 4, 5. I relation till Aski befann jag mig i zon 1. Hästar blir modigare och frimodigare av mycket promenerande i de bakre zonerna, tycker jag. Allt efter situation är det som att valla dem framför sig à la driving game eller pusha fram dem och få dem vara modiga à la squeezing game. Aski behöver mer träna att inordna sig och hejda impulser.


Idag hade jag 22-foots linan. Efter en timme kunde jag lägga den över ryggen på Manno och hade änden i handen för säkerhets skull när vi var på vägen. Lite knepigt, men det gick: zon 5 genom liten trång stig med täta granar kring. Jag hade Aski bakom mig och en bit lina och Mannos svans framför mig. Det är ett speciellt gristätt område, så det var luft i steget.

Väldigt knepigt var det genom boksskogen, när vi skulle gå på en rad, med Manno först, längs stigen. Till slut gick det en liten bit. Bokarna står lite väl glest för våran nuvarnade nivå på gåsmarch med Manno i täten. Kanske ske man se upp när det gäller gåsmarch nu i Mårten Gås tider?

Lite jogging med mig i zon 5 fungerade hyfsat i korta pass. För nu när Manno hade täten ville han gärna ta långa steg. Riktigt så stora kliv klarar jag inte av. Inget åsnebeteende med dra i repet och inte vilja röra sig om han får springa först från Mannos sida.

Manno är ju en kung. Så klart att han vägrar vara handhäst och komma tvåa och få för lite fokus.


Manno är inte särskilt glad för vatten. Vi tränade lite olika: vara i vatten övade Manno, sitta still fick Aski pröva och jag tränade tålamod och godisutdelning i rätt stund både till häst och hund.

fredag 6 november 2009

Veckan som den varit hitintills.

Onsdagen var i hästeri väg endast det lilla libertyt på morgonen. Manno står på speciellt ställe och väntar och Åvik får numera fånga en morot fastsatt i sticken. Torsdagen var likartad.

Idag vävde vi i trav on line åt båda hållen. Manno mycket road. Sedan sepentiner i skritt och skänkelvikning ( freestyle med stick) runt tunnor, vedkorg, däck och bilen. Och bend to stop med stick. Sedan kom R och vi rullade i en ensliagebal. Fyrkantiga balar är inte helt lättrullade.

Nu är det helg. Dessutom är måndag ledig, som kompensation för öppet hus. Min ambtion är hästeri och städeri och färdigeri med diskbänkeri. Och fira Otto hos pappa på söndag. Otto blir nio år och åren går så fort.

tisdag 3 november 2009

Tirader om tisdagen

Eleverna och jag skulle bli bjudna på bussfärd och skrämselmusikal i Malmö. En gyllene buss stod och väntade på oss, vi klev ombord och bussen drog i väg. Rakt in i en stolpe, en stolpe som spärrade av till cykelbanan. Stolpen slet i bussen som en stor haj, mer än en meter långt hål och rakt in i dieseltanken. Efter 100 metersfärd var det bara att evakuera eleverna. Det får bli teater en annan dag.

Hästandet var för dagen mockning, några ögonblicks vila med huvudet på Mannos kors. Jag kunde känna hans längtan efter kvällsmorötterna som en kvicksilverspänning i hela kroppen. Men Manno lät mig vila huvudet den lilla stund jag hade. Åvik sjöng nog godnattsånger då han mullrade vid morotsdags.

Jag har förfärdigat en affisch för monstermusikalen som ska kopieras upp i A3 imorgon för att hänga på strategiska platser på skolan på torsdag. På torsdag är det öppet hus på Norrängsskolan och jag ska vara i bildsalen och berätta om den estetiska intriktningen med teater, bild och film. Nästa vecka får vi föresten veta hur det gick i filmtävling vi skickade in bidrag till. Den 9 december är vi med på en Berättarfestival på Vipan i Lund. Kul!

Men nu är jag en trött mamma, hästare, husare och lärare.

måndag 2 november 2009

Var är vargen?



Vargen är i Skåne och går på skola!

Undrar om den vill vara med på drama?

Måndagens mödor


Eleven, rektorskan, Manno och jag hade en stund här idag. Det var bra och vi får nog fortsätta!

Eleven, Manno och jag gick sedan en sväng i skogen över stock och sten. Vi tittade efter vargen.
I lördags var vargen här i min skog och bet en hund ganska rejält. Hunden, en drever som var med och jagade rådjur, tog sig hem för egen maskin, men den hade blivit ordentligt tilltygad av vargen. Hundens husse såg en mörk skugga som kom farande på hunden och det var vargen. Hussen sköt flera skrämselskott. Vargen flydde och hunden försvann. Senare hittade hussen hunden hemma i trädgården och det bar iväg till djursjukhuset.

Jag hörde flera skott i skogen, ganska nära, när jag red Åvik. Åvik gillar inte skott riktigt. Han stelnar till lite varje gång. Men om det var så att en varg sprang runt i skogen samtidigt som vi skrittade vår lilla tur, är det kanske inte så underligt om han var lite uppjagad och fick hjärtklappning av grannen med hunden. Jag känner mig som om min skånska skog har inflitrerats av Astrid Lindgrens sagoskogar. Nu väntar jag bara på vildvittror, myrlingar och rumpnissar.

Aski brukar vara ensam ute här hemma om jag inte är borta alltför länge. Jag tror att vi tar en paus från det. I alla fall tills vargen är rapporterad någon annanstans.


Imorgon teater för eleverna i Malmö. Drömmarnas Hus och Malmö Opera bjuder på skjuts fram och tillbaka och föreställning: Allt du äger är mitt. Det ska bli spännande!

söndag 1 november 2009

Långt hästeri i dag.

Från halv tio till halv ett Manno och jag. Eftersom Åvik var så spattig att han fick hjärtklappning av en hund och granne igår, var min plan för Manno idag: Liberty i play pen (tänkte mig ganska mycket galopp för att bli av med sprall och för att det är härligt), on line väva på gårdsplan och rida med stick på gårdsplanen. Play pennen är ju i hagen och ganska ofta springer Manno in i den och hoppas på en stunds lek.

Min plan var att gå ut i hagen och att Manno skulle följa mig fritt in i play pennen eller allra helst springa dit i förväg. Manno hade andra planer, det är ju ännu roligare att springa som en vilde i hela hagen. När jag närmade mig honom skuttade han iväg, man kan beskriva det som ett väldigt alert send. Manno som ju kan vara väldigt oalert var nu elektriskt energisk och jag fångade fågeln i flykten och skickade i väg honom.
En liten pekning och pållen för iväg i galopp. Åvik hängde på, som man också kan se på de suddiga bilderna i inlägget nedan.

När en del av det sprakande sprallet lagt sig gick Manno och jag in i play pennen. Lite trixigt i början innan jag fick följar-kontakt igen med Manno, men så satt han plötsligt fast. Det är en märklig känsla det där, när hästar plötsligt är med en, liksom limmade vid ens axel. Circling i trav, minst fyra varv, lät galoppen vara för det var lite lerhalt. Manno circlade fint med energi. Därefter gav vi oss in i bakdelsvändning ett helt varv ett steg i taget med sticken som signal mest. Det tog lång tid och jag kom till nya förståelser.

Dels att Manno fäller ut det "femte benet" när han buffar och tigger. Så som Lichman rekomenderade fick Manno galoppera varje gång han fällde ut benet och blev pushig, trots lerhalka. Det tog kanske tre - fyra gånger och sedan var Mannos attityd som bytt. Slut buffat för dagen, i alla fall.

Återigen fick jag bakläxaupp mig själv för tankeoskärpa. Tänkte jag innan vi flyttade räckte det och att jag tittade dit vi skulle. Ingen stick, ingenting. Bakdelsvändningar som flöt med mig vid sidan ett stilla steg i taget. Men jag måste tänka att vi lägger vikten på bak, lättar fram, flyttar ben och och bär med bak hela tiden. Då gör han det utan stora hjälper från mig. När jag inte tänker, går han ifrån mig.

Vi gjorde "Pinky Test" som jag sett på ponnyklubben. Ett Parelli-test: Håll hästen med enbart lillfingret i öglan på grimman. Skritt, trav, halt och rygga funkade bra. Ett par gånger drog han bort huvudet, en gång för att slå sig fri i avsaktning och en gång i ryggning annars finfint. Till och med i små travvolter runt mig. Vi imponerade på mig.

Mannos man ändrade sig under dagens session. Bilden ovan är från halvtid idag. Inte heller lägger jag sticken på marken längre, efter att att den förra faktiskt tillslut helt gick av och inte på något vis var behäftad med den livstidsgaranti som utlovades när jag köpte den. Japp, jag blir snabbt arg och sur och sedan håller det i sig länge också, i en del fall i alla fall.
Bilden nedan är tre veckor gammal, men så såg manen ut ungefär när vi började idag.

På gårdsplanen vävde vi. Jag tror inte vi har gjort så där värst mycket försök på det innan, men det gick utmärkt i skritt och i trav åt ena hållet. Manno tycker att det är kul att springa ikapp.

Något som han älskar är när man cyklar med honom och cyklar allt vad man orkar så att han får galoppera på ordentligt. Lite läskigt är det fall han skulle hoppa åt sidan, för sådant är ju svårt med cykel.

Freestyle ridning med hjärnan påkopplad för min del ovanligt mycket. Började med bend to stop med hjälp av stick.

Vi vävde i skritt, travade lite rakt tillbaka, gjorde halt, ryggade och hade sedan morotspaus. Lite fusk-free style var det ju för det var grimma och grimskaft på, men jag använde det inte på hela tiden. De sista gångerna behövde jag inte ens sticken när jag lyckades hålla mig fokuserad, vilket jag gjorde nästan hela tiden. Ofokuserad mig leder till att Manno gör lite som han tycker. Då improviserar han, vilket oftast leder till betande. Men inte idag!

Så här såg Mannos man ut innan jag hoppade av honom idag.
Jag vet inte vad man ska lägga för innebörd i det. Sadel har han nog bara haft en eller två gånger senaste månaden, så det tror jag inte är den som spökar och ändrar hans man. Däremot funderar jag på om mycket rörelse gör honom helsidig. För idag höll vi på länge, i Falkenberg på clinicen var det långa dagar och den andra bilden med manen på Manno helt åt andra hållet förra vintern, fotade jag också en dag när det sprangs mycket.
Mannos hals ser dock väldigt smal ut, trots att den ibland ser så kort och tjock ut från sidan. Hm.

Framifrån är han fin.

En annan som är fin men inte med på bild är R, som tillbringade hela lördagsaftonen med min blivande diskbänk. R kopplade samman allt och byggde nog för att det ska gå att använda.
Diskho, avlopp och varmt och kallt vatten och en fröjd att diska. Ett fynd från Förmedlingscentralen lyser upp. Det ska få en plats vid vasken och vaka över vatten och avlopp.
Närmare bilder nedan.

Jag är svag för kristet kitch.

Kitchet blinkar. Då kan jag inte motstå.

Med den här killen i köket kan det bara vara bra.

Eftersom jag aldrig går på disco längre får detta blinket vid en diskho vara det som livar upp. Otto, Thea och jag brukade lyssna på disk-disco-soul när vi diskade samman när de var yngre. Kanske kan det återupptas nu?

Dessutom verkar det som en del djur fattas i Norrland. Har ni det tomt där uppe? För ett par veckor sedan var det björn som rev får fyra fem mil härifrån (vid gränsen Skåne-Halland) och i förrgår hade en varg som dräller runt här i Hässleholms trakten rivit och skrämts så att sjutton får och lamm dog. Det här är ju Skåne! I somras såg en granne lodjur här i krokarna och de där vildsvinen är överallt och lika så med rådjuren. Märkligt nog verkar det inte som om djuren begriper att här är det tätbefolkat, trångt och en säker död som väntar. Kanske längtar djuren söderut och tänker sig att gå över bron.

Suddiga bilder

Bilderna är bedrövliga, tekniskt sett, men jag ser ju hur det ser ut när Åvik och Manno flyger fram i hagen i minnet med hjälp av bilderna. Andra kanske kan öva fantasi! Har man inte fantasi kan man kanske ändå förundras över att Manno avslöjar sin sanna natur på sista bilden.







Manno - Enhörningen

Jag har läst om människor som får övernaturliga fenomen på bild. Men inte trodde jag att det skulle hända mig.