söndag 31 januari 2010

Helgen

Den var inte skön. Skrev det jag skulle på fredagkvällen. Sedan kom huvudvärk, kroppsvärk och frysfrossa. Både inne och ute. Inne frös jag och vattenkranen i köket. Ute frös allt och det snöade i styv kuling. Inte mer hästat än att djurskyddet inte kommer och tar mig. Mocka, fodra, in och ut ur hagen.

Vattnet i köket har tinat. Jag är nästan frisk. I morgon ska jag gå med mina elever på utbudsdag och kolla dansföreställningar hela dagen. Det ska bli skönt.


Det har varit värre, för ganska exakt fjorton år sedan. När jag och ex-maken skulle flytta hit och det gamla huset var tomt och tömt på nästan allt. Bilen skar på gårdsplanen vid det gamla huset, när vi skulle köra sista släpet med grejor. Ingen ved fanns kvar. Det var snö, blåst och många minus och sen, sen söndagkväll. Ingen hjälp. Vi hade några trasmattor och filtar att svepa om oss. Jag var gravid i sjunde månaden, med Thea. När jag vaknade på morgonen, efter en natts frysdvala, hade det frusit i glas med vatten som stod på diskbänken och det enda stället som hade plusgrader i huset var kylskåpet. Där var det ju åtta plusgrader.

Efter ännu mera motigheter kom vi så äntligen till detta hus. Här hade då vattnet frusit i brunnen. Så även om denna helg inte varit skön, så har det varit en skönare helg än då. När jag minns är jag nöjd med nu.

torsdag 28 januari 2010

Så här är det inte nu



Fast det finns det som är fint nu med. Som R som trotsade snöovädret igår för att hjälpa mig få in ensilagebalen i stallet och min granne Börje som plogat gårdsplanen idag när jag var på jobbet.
Efter en lång, lång dag ska jag nu mocka och hastigt hästa och sedan krama mina barn så att det sitter i armarna tills nästa barnvecka.

onsdag 27 januari 2010

Snö som satan

Det snöade is när jag snigelkörde i snödrivorna hem. Skånsk snö fyker igen. Snödrivor som spärrar vägen och ingen i hela Skåne sätter upp sådana där staket, som ska förhindra drivbildning på vägen, som fanns i min barndom på fälten upp vid Hägran. Det som föll från himmelen isade sig fast på vindrutan och när jag svängde in vid grinden hemma hade jag ingen sikt kvar.

Däremot hade jag två gnäggande hästar med en halv decimeter tjockt istäcke på. Skynda att skyffla fram stalldörren, mocka och in med pållarna. Jag skrubbade is och satte på fleecetäcken för upptining. Åvik har tappat form och vikt och jag ömmar lite extra om honom. Lite värme och lusern kan göra susen, hoppas jag. Det och mys vid natthö var kvällens hästande.

Imorse var Manno kvar hos mig tills jag bad honom flytta framdel med hand som "driving". Flytta fram i frihet har blivit en stöttesten.

Så har jag funderat mer på det där med att vara fokuserad kontra öppen som jag skrev om i kommentar hos Elisabeth. Det skulle kunna var så att man ska vara fokuserad på syftet eller målet med träningen, men man måste vara öppen för hästens dags form och lust och önskningar.
Liksom att man inte tänker att det är en speciell övning jag vill göra, utan jag vill uppnå något speciellt, som till exempel lyhördhet och så har man flera alternativ hur man ska göra och är också beredd att uppfinna övningar som passar i stunden. Så kan det kanske vara och kanske är det självklart för andra, men jag har nog inte tänkt det sammanhängande som en tanke innan.

Och jag tror att det finns en risk att jag fokuserat mer på att genomföra olika övningar än på vad de ska leda till ganska så ofta, kanske till och med allra mest.

tisdag 26 januari 2010

Häst i kväll

När Manno och Åvik springer in från hagen brukar de aldrig stanna till hos mig. Men idag stannade båda två och Manno gick tillsammans med mig in i stallet.

Hästeriet bestod i att ha min panna mot Mannos panna när han åt lusern i krubban (som sitter på boxväggen ut mot stallgången) och min näsa i Åviks man ganska länge.

"Both ways is the only way I want it"


"Both ways is the only way I want it" är titeln på en bok som nyligen recenserats på bokhora. Så vill jag hela tiden, minst. Jag vill samtidigt vara med barnen och laga mat tillsammans som jag hästar och utvecklar mitt horsemanship. Helst så ska ansökningar till KUR och Region Skåne och Allmänna Arvsfonden till höstens projekt, skrivas mitt i allt sammans. Scenlösningar till musikalen kommas på. Samtidigt som jag listar ut hur jag bäst lotsar mina elever till succé, trots de svårigheter de har. Elevernas svårigheter som gör att de är på särgymnasium. Och så har jag fått en ny dator på jobbet som jag är förälskad i, en iMac, som jag behöver göra mig hemmastad i. Dessutom vill jag hinna märka allt härligt och inte snubbla på problemen så att jag faller.

En gång jobbade jag med ett teatersällsakp som hade devisen:
"Vi begär inte mycket, bara allt"

Kanske har jag inte lämnat dem mentalt än.

Nu blir det pizzabakning och hästeri medans degen jäser.

måndag 25 januari 2010

Om man klickar på "Nästa blogg" högst upp på blogspot-bloggar kan man hamna på spännande sidor och ospännande. Ganska ofta blir nästa blogg från min något med pyssel och stickning. Även om jag gillar att sticka så har jag inte gjort det på tjugo år ungefär och även om jag när en dröm om virkade skulpturer i ekivoka former, så får den nog vara på drömstadiet i en femton, tjugo år till. Men idag hamnade jag på en blog som börjar sitt inlägg så här:

"We do not teach a riding discipline. We teach a riding freedom."

Ganska oemotståndligt och jag här hunnit läsa lite och det är corolla mustanger och horsemanship och indianer och bilder på barn nu och då. Kolla in den här bloggen om ni har en stund över: Mill Swamp Indian Horse Views

Måndag

Förmodligen får jag revidera min hunger-teori om varför Manno sprang förbi mig och moroten redan idag och i stället ansluta mig till Åsas teori om att Manno spelar svårflirtad. Idag var det inte mycket hö i boxen, en morot och en vardagspyttetuss hö som räcker medans jag lufsar mina kilometerar var dagens ranson (och nu kommigång-fuskar jag med den lilla vinter-rundan på tre kilometer). I dag var det dessutom synnerligen kalla kilometerar. Smäcken var frusen på insidan av ytterdörren igen. Hur som helst så var det en Manno som var sitt gamla vanliga plåster-jag idag. Min teori idag är att det berodde på att vi on lineade (hej svengelska) i en och en halv timme i går och bondade tillbaka det jag förlorat under veckan som var föga hästig.

Eleven och Manno och jag gick rask promenad till den vackra bäcken och tillbaka. För att röra sig någorlunda snabbt var enda sättet att ha det behagligt ute. Jag vet inte hur kallt det är eller var, men bilen ville inte starta och termometern kunde man inte avläsa för att den var för frostig.

Idag blev jag stoppad av polis för alkotest och körkortskontroll. Det var en pratglad polis som frågade om det var min bil och jag sa tyvärr. Då replikerade han att det var en utmärkt bil och att den säkert skulle fungera i tio år till. Jag hoppas att bilen uppfattade det och fungerar.

söndag 24 januari 2010

Söndag

I torsdags var det bara en liten, liten morgon-liberty, men då stannade Manno och Åvik till med mig en stund i alla fall. Fast de hade ändå påtagligt bråttom till höet i hagen. I fredags var det ungefär det samma. Liten liberty, fast med kort tålamod från hästarna. Så på lördagen provade jag mera hö i stallet, innan utsläpp. För på vardagmorgnar är det tajt schema och inte tid för hömums i stallet, utan det är morot och hastig kontroll av att allt verkar vara normalt och ut. Lovmorgnar och på helgen kan man ju ta hö i stallet och hänga lite tillsammans. Det kan jag säga påverkar morogn-liberty positivt. Slutsatsen är att det är svårt att göra liberty med hungriga hästar när höet väntar. Fast det borde jag ju fatta.

Idag söndag on line med Manno, fast jag tänkte att jag skulle kört lite övergångar trav-skritt-halt-trav med string. Men en laddad och ganska okommunicerande Manno fick mig att byta plan. Det var ganska halt i snön så jag tyckte att trav var bra. Eftersom Manno visade rörelsebehov tänkte jag att trava många cirklar kanske skulle gå bra. Eftersom Manno är mycket LB är inte cirklar hans roligaste grej. Idag malde han på i trav och liksom gick in i någon trans. Åtta varv och jag bad honom byta varv och det var som om han glömt av mig. Han reagerade stort och liksom skrämd, tror jag. Upp i luften, kastade sig hit och dit och snubblade innan vi hann reda ut situationen. Nu när jag skriver det, kommer jag att tänka på Rosa som skrev att någon av de introverta kunde hålla på så. Det var verkligen som om Manno lämnade mig och gick in i sig själv.

Vi fortsatte med trav-circling och byta varv. Det gick bra och linan var mycket i marken. När Manno fick pausa, försökte han ta godis ur min hand oavsett om jag hade godis eller ville ge honom godis. Även om Manno är försiktig med munnen, kändes det inte bra och jag vill kunna röra hans mule utan att han ska snappa efter godis. Så vi tränade det. Vi tränade mitt tålamod. Till slut kunde jag röra hans läppar på ett vänligt sätt. Då kom nästa stötesten. Varje gång jag drog med handen mjukt utmed Mannos mule, fällde han ut det femte benet och det var inte avslappnat. Tvärtom. Jag gjorde som Lichman sa på clinicen och skickade iväg Manno i galopp tills han fällt upp landningstället, eftersom det enligt Lichman är en dominant gest. Inte vet jag, men en stund i dag var det så att om jag rörde Mannos mule vänligt, kom det femte benet ut och när det skedde for Manno iväg i galopp, innan jag bett honom om det.

När jag kunde röra mulen utan sensationer gick vi hem, Manno och jag. Vi höll på i en och en halv timme i dag i månljuset.

Åvik och jag körde lite åttor i skritt runt tunnor on line. Den hästen böjer inte i onödan på kroppen. Därefter gjorde vi flytta bakdelen porcupine. Det går bra. Manno som inte är van att vara själv i stallet gnäggade mycket hela tiden. Är Manno själv i hagen säger han inte så mycket. Så hagen kanske är säkrare än stalllet för Manno?

onsdag 20 januari 2010

onsdag

Manno sprang i från mig i morgon-libertyt. Jag vet inte varför, men han sprang ut till höet i hagen. Struntade i moroten.

Nu när jag kom hem stod hästarna vid grinden. Grinden är alldeles vid vägen. Det var mörkt och snöplogen kom med blinkande lampor, gnistror från asfalten och snöslask som flög. Hästarna stod kvar och glodde. Ganska LB-betende tänker jag mig på mina coola kungar.

Nu mocka, mys och hästhångel.

tisdag 19 januari 2010

Hästeriet

var endast morgon-liberty. Förutom det vanliga provade vi side pass åt andra hållet, med rumpan mot grinden. Det lika svårt som side pass åt första hållet var från början. Hade sticken med idag. Då blir det bättre send.

Trött och det snöar halka.

måndag 18 januari 2010

Snöfoton med lysögon


Vi gillar att det är vinter i hagen och långt till leran.

Aski gillar vintern. Då får hon ännu mer energi.

Åvik gillar inte blixten.

Jag gillar Manno.

Manno gillar att var med på bild.

Manno gillar morötter och väntar på en eller flera morötter i mattes ficka.

söndag 17 januari 2010

Helg

utan häst. I alla fall så mycket som en helg kan vara utan häst när man har två och mockar och fodrar och tittar till. Fast å andra sidan var det trettioårsfest i byn, så jag var hästpratande partypingla till klockan 4.10 i morse. Men mera på dagen i dag har jag legat lågt. R hjälpte mig med stallet. Det var skönt. Nu snart en ny vecka. Bära in ved, diska och ordna till för en smidig start i alla fall. Imorgon kommer eleven. så här ser mitt utkast till mål, syfte och genomförande av min och elevens verksamhet. Jag måste nog fila på det och konkretisera målet:

Syftet med hästhantering som special idrott är att det ger elever med autism goda möjligheter att träna sin koordination, exekutiva förmåga och kommunikation tillsammans med häst och pedagog utomhus. Eleven tar emot instruktioner av pedagogen och omvandlar dem till aktiviteter i samspel med hästen. Samvaron med hästen gör att eleven utvecklar sin förmåga att bedöma när olika åtgärder och aktiviteter bör vidtas och vilka åtgärder och aktiviteter som ska vidtas.

Mål är att eleven självständigt ska kunna hantera hästen.

Genomförande:Eleven deltar i Special Idrott- Hästhantering en gång i veckan. Lektionens längd är en timme. Under den timmen ges eleven möjlighet till att utveckla sin förmåga att kommunicera med hästen under pedagogens ledning. Kommunikations förmågan och koordination utvecklas av att eleven tillsammans med häst och pedagog tar sig fram i skogsterräng och löser situationer på ett säkert sätt med hjälp av kroppsspråk. Att träna på att finna lösningar ger eleven möjlighet att utveckla sin handlingskraft.



Frågor och goda förslag mottages tacksamt!

torsdag 14 januari 2010

torsdag

Ett mycket trött morgon-liberty som också var mycket ofokuserat. Det gick inte som jag glimtvis tänkte mig. Orkade inte hålla tankar, utan det var nog mest skånskt dis i min hjärna. Ikväll var det bara mocka, kolla, klappa, krama och godnatt. Trött är jag fortfarande.

Och lite förvirrad, för att jag har tackat ja till att göra ett sju minuter långt bildspel i kyrkan. Min religiositet ligger ju på minus om man ska ta det på en skala. Men prästen ringde och frågade och jag sa ja. Det ska vara mina bilder på eleverna. Så jag måste fråga elever och föräldrar och skola om lov. Får jag lov ska jag visa bilder på mina elever som sjunger, dansar, agerar och dramaövar på tvärs med de svårigheter de anses ha. Som jag sa till prästen och det är nog mer så och mera jag än jag förstod, när jag sa det: Jag är mest intresserad av att göra det som anses att inte gå och det är därför jag är dramapedagog där.

Imorgon, koalitionering för monstermusikalen. Det vill säga alla inblandade träffas för första gången samtidigt och dessutom beser scenen. Spännade!

onsdag 13 januari 2010

onsdag

Hästeriet har idag varit morgon-liberty och mockning. Imorse gick Manno och jag ut ur stallet stannade gjorde framdelsvändning ett halvt varv. Manno fick morot. Åvik och jag gick ut, vi stannade vid Manno och Åvik snodde runt så de stod med mularna åt stalldörren till. Mera morot. Jag tänkte:Vändning halvt varv. Trav till grinden, med mig efter. Stanna vid grinden vända sig om mot mig och sedan morot. Jag ska erkänna att jag inte tänkte särskilt mycket på Åvik. Han har fortfarande en stark dragning till morgonhöet som ligger och väntar i hagen. Så för hans del räknade jag bara med trav rakt ut i hagen och det fick jag. Manno vände snyggt om på bakdelen, travade med mig i hasorna till grinden, vände sig om och jag hade slut på morötter. Så jag fick be om ursäkt, springa in i stallet och hämta en morot, springa tillbaka till Manno och ge moroten till honom, där han stod och väntade vid grinden. Sedan fick jag mota in honom i hagen. För Manno ville mer, för det kan ju ge en morot till. Men för mig var det dags med efter-jogging-dusch och barn-väckning-frukost-påklädning-måste jag-ha mössa-in-i-bilen-och iväg.

Jag har inte sprungit, joggat eller rört mig snabbare än gåendes på hela kalla lovet. December var en mara av feber och ändå jobba. Nu så ser jag ut som en gammal, trött och tjock björn som lufsar mot idet om morgnarna. Fast jag har flera reflexer och pannlampa när jag kommer längs vägen än de flesta björnar har vett att ha. Så om ni hör om björnar i de skånska skogarna, så är det bara jag. Det verkar inte finnas någon varg kvar i den skånska skogen, inte ens på djurparken finns det ju varg längre, så jag kanske kan fylla rovdjurskvoten. Jag och lodjuret. Tyvärr är jag nog mer lik vildsvinen, än smidigt kattlik i min framfart. Men det blir annat till våren. Då ska jag vara som en apekatt och kanske tordas stå på hästen den här sommaren.

tisdag 12 januari 2010

tisdag

Åvik: böja på halsen och ha hovarna stilla kan vara en utmaning. När det gick bra så började vi med böja på halsen och kroppen och sedan röra på hovarna så man blir rak. Gamla hederliga "smell the tail" ser inte den så ofta i materialet nu för tiden, men Åvik och jag gör den efter lite snurr. Avslutade med lite häst-hångel à la min näsa i Åviks näsborre (eller heter det nosborre eller mulborre). Det är lätt att glömma att hästen är en hingst med näsan i dess mule. Först var det friendly med sticken. Nästan extreme. Det går liksom att slå stringen i marken så att det låter lite och Åvik är kvar. Från början sprang Åvik bara jag tog fram sticken.

Manno: red med bara stringen om halsen (fast grimma och grimskaft var på också, som säkerhetsåtgärd) i skritt, circling, side ways, rygga, bakdelsvändning och åttor av väldigt långsmal modell. Runt brunnen och trädet. Det är så halt nu, packad snö på gårdsplan och någon plusgrad, dis, dimma att skritt är det enda rimliga. Så då får man vara progressiv på något annat sätt än fart, tänkte jag.

I morse på morogon-libertyt tänkte jag att jag skulle skärpta mig med tänkandet och gick efter Manno och tänkte att han skulle gå till trädet, vända sig om så att han var vänd mot mig och sedan rygga fem steg. Så gjorde han det! Fast han ryggade mer tre och en halvt steg, så jag tecknade ett och ett halvt steg till. Det är härligt att ha en sådan häst och ett elände att vara en så eländig människa som jag, som inte matchar i begåvning, Till och med hästen begriper bättre.

New Years Day







Morgonpromenad när barnen sov på nyårsdagen och jag fotade det här med Theas kamera. Men överföringen till dator slutade plötsligt att fungera när jag skulle ladda över bilderna i datorn. Nu har jag lånat en sladd och det visar sig vara glapp-slapp-sladd som var problemet. Så en bit in på året kommer den första morgonen på bild. Den var kall.

Det var frost i hallen, på låset i ytterdörren. Brr. Idag var det nog en halv plusgrad. Mera skånskt vinterväder. Nu mocka.

måndag 11 januari 2010

måndag

Hästeriet idag var som följer: jag på Manno med stick och rep. Circling i mörker på baksidan i skritt. Någon grymtade i granplanteringen. Aski skällde och Manno hade fokus på annat än runda fina cirklar. Sedan på gårdplanen stå stilla och jag speglade Manno. Tittade han till höger gjorde jag också det. Tittade han till vänster gjorde jag det. Sedan lite vikt flyttning stillastående. Lyckades flytta hans vikt bara genom sits och ben. sedan speglade jag lite till och då gäspade han så mycket att jag blev så trött att jag red till fönstret och tjoade på barnen om tandborstning. Därefter satt jag av, gav natthö och följde upp det där med tandborstning.

Och jag höll på att glömma att skriva att vi kom överens om att när jag böjer mig i sidan tar Manno mulen till mitt lår. Inget rep. Ingen stick. Men många morötter i fickan.

Totalt trött av startdag på skolan. Imorgon kommer eleverna och det blir kul.

söndag 10 januari 2010

söndag

Blåst, lätt snö som yr i kring och är vass. Åvik on line 22 fot-repet. Trav-skritt övergångar ute på spåret. Gick riktigt bra. Åvik greppade grejen! Yo-Yo hela repet ut. Försökte med galopp. Gick inte bra. Tror att galopp på böjt spår är något att öva på längre fram. Lite beta gräs som sticker upp. Joggade långsam trav i några varv. Riktigt långsamt.

Manno on line. Side ways från zon 1 (Tror jag det räknas som. Jag var framför honom, men lite vid sidan av.) Point to point och touch it. Circling byta varv i skritt. Travcircling och galoppcirling och han vill helst vara i min famn och jag tänkte på att jag läst att Elisabeth gjorde "fallande lövet" så Dorado satte sig eller något och jag var bara helt osavvy och snurrig av närgalopp och löste det inte. Slutar jag tänka fram så sitter Manno som ett plåster. Det är mycket bra när han är lös, som idag när jag tappade repet, men ibland undrar jag om det också kan räknas som micromanaging?

Fast att han gör saker som jag funderar på om vi ska göra borde ju inte vara micromanaging. Det ställer ändå till det, för Manno gör grejer som jag funderar på om vi ska göra innan jag har bestämt mig. Jag borde var mindre oreglerig i hjärnan. Idag trasslade vi in oss i repet för att jag övervägde byta varv och ångrade mig och Manno kom farande för att byta varv. Då övergick vi till skritt-byta-varv. För att jag skulle hinna låta bli att vela.

Titta och klicka på den här

så vinner den duktiga Lina något. Jag är inte säker på vad det är, men hon är tvåa i något Parelli-sammanhang och kan bli etta om fler tittar på klippet. Och sånt vill man ju bidra till. Heja Lina!

lördag

Lördagen var kall, som de allra senaste dagarna varit, så lite arbete on line. Byta varv i trav för Manno och en hel del galopparbete. Det går märkligt mycket bättre om jag låter i takt med galoppen. Tillslut var galoppen så samlad att Manno gungade fram och detta genom att jag säger: galopp i olika takt. Om jag slutar skjuta till energi stannar han på fläcken.

Åvik, också on line, mest trav och byta riktning i skritt och stanna och backa på spåret. Det gick ungefär. Där finns en stor förbättringspotential.

Idag är det väldigt vindigt och en del skolförberendade aktiviteter som måste vidtas.
Men lite häst i dagsljus innan den mörka vardagen tar vid ska jag försöka göra möjligt.

Och jag saknar min kamera.

lördag 9 januari 2010

Mer musikal

Vi i Hässleholms Kulturhus vårprogram 2010
Bilden är våran förhandsaffisch. Det kommer en mer ögonfångande närmare premiären är det tänkt. Maj-månad är det som gäller.

Maj låter exotiskt nu, med minus femton och snö-vitt-vackert-ljus-kall-dagar.

torsdag 7 januari 2010

JA!

Musikalen klar.

Eller manuset är klart. Nu ska manuset korrekturläsas och kopieras och delas ut och repeteras och spelas för sexor, sjuor och åttor i Hässleholms kommun på Hässleholms fina Kulturhus. Sedan är det klart med musikalarbetet. Men det som skulle göras nu på lovet är gjort.

Inget häst igår. Jag var sjuk eller något liknande. Helt yr med magvärk och illamående. Sängläge för att jag trillade om jag stod upp tills klockan fem på dagen. Som tur var hann jag släppa ut hästarna på morgonen innan det slog till. Jag läste böcker, såg två Level 2 dvd:er och såg Twilight på dvd (nu kan jag förstå att alla tonårsflickor fallit som furor för filmen och böckerna. Exakt så snyggt designat och tonårstillvänt som jag önskat mig när jag var tonårstjej. Stephanie Meyers har slagit huvudet på spiken) Det var det enda aktiviteter som jag klarade av att göra, utan att det kändes som att jag tumlade ner för ett vattenfall av bomull.

Inget hästande idag. Nu är när jag är klar är det mörkt och femton minus. Så jag tror att jag nöjer mig med att släppa in dem. Kanske får de lyxa med varsitt fleece-täcke om det ska vara så här kallt också. Vid förra tillfället med täcke såg både Åvik och Manno mycket nöjda ut.

Det är väl som med oss människor. Egentligen ska vi röra oss hela dagen och samla föda. Men det är bra behagligt att bo i hus med mat i kylen och soffa att mysa i. Speciellt i denna kylan.

tisdag 5 januari 2010

idag

Manno: on line på ett sätt som gjorde att jag trodde att jag fått Evas sprallfågel Z i linan. Varje gång han ville komma in men inte fick, utlöste det en serie krumsprång och rusning. så det blev många varv i galopp, innan vi var överens.

Åttor runt de blå tunnnorna i trav.

Free style: med stick och sadel åttor i skritt.

Åvik: on line circling i trav och falling leaf-leken.

Båda var pigga. Kanske beroende på att vi var på fältet med en gatlykta (en av Maglehults tre gatlyktor) i ena änden och en granplantering, som härbärgerar en vildsvinsgalt. Han har sitt vista där. Det är som en stor stig in och det luktar gris så att en människa kan känna det. Jag förösker se det positivt. Det går att se i mörkret och hästarna får luft i steget.

Trevlig trettondag!

Ofokuserad och fascinerad

Borde skriva musikal, men fastnade i detta vackrastes och mest fantastiska. Så vill jag också ha det när jag blir stor. Se och njut!

måndag 4 januari 2010

Lägesrapport.














Manno: on line på fältet åttor i trav runt blå tunnor. Korkat nog med is i, så de var tunga att bära ut och jag hade inte tid att isa ur dem på grund av flyende dagsljus. Free style i sadel med stick åttor i skritt runt tunnorna. Sedan trav arbete à la Savvy Club TV-show från 30 december i år. Min födelsedag! TJ och Aleta är det i programmet som tränar lättridning under överinseende av Linda P. Jag hade inte Linda mer än i minnet. Men Manno travade på långa tyglar med mulen i marken efter en liten stund. Det tog inte längre tid än TV-Showen. Och det med Linda bara i fantasin.

Åvik: On line, cicrling i trav och en för länge sedan egen komponerad övning som kan beskrivas i parellitermer som lika delar half circle och falling leaf och ta fatt (kull eller pjätt eller vad man vill kalla det.) Det gorde Åvik pigg. Han travade och svängde som en ungponny och så att lederna knakade. Så jag har mot bättre vetande köpt urdyrt glukosamin. Jag vet, jag har lärt mig på SLU att så långa molekylkedjor kommer inte genom hästens tarmvägg. Men jag har hört människor vara nöjda och han är ju allt ganska stel. Lite lek och ledsmörja så är han kanske evigt ung till våren.

Konstigt nog är det så lätt att skriva långt på bloggen. Bokstäverna liksom rinner ur tangentbordet bara jag närmar mig. Men med musikalen går det segare...

söndag 3 januari 2010

grann-hästeri och tips på överlevnads-tekniker i hästsfären när man inte tänkt tillräckligt.

En granne, hade problem med sin släkting till Åvik. Han ville inte stå still vid uppsittning. Igår ringde hon mig och var nog i affekt. För sedan verkade hon ha löst en hel del själv. Det gick utmärkt att hoppa och skutta kring honom och dra i stigläder. Jag har träffat hästen lite innan. Lastat honom när hon köpte honom och trixade lite à la parelli och min egen express-horsemanship.

Express-horsemanshipen som på två minuter får hästen att respektera dig så mycket att du kan leda tävlingshästar som haft boxvila i två veckor i löst grimskaft. Kanske inte snyggt men effektivt och jag utvecklade det på häst-simmet. Vi var två hästskötare på tjugoåtta hästar. Hästarna skulle i och ur walker (ibland fick man den spännande uppgiften att vänja en laddad boxvilad häst med walkern, genom att gå med den i walkern. Walkern är ju byggd för att man inte ska kunna komma ut ur den. Så det känns bäst om hästen håller avstånd. Inte speciellt savvy, kanske, men det gick.)
Hästar skulle vänjas vid dusch och att simma. Simningen höl chefen i. Men in och ut i simhall, dusch, linda ben och pussla på täcken och rätt täcke på rätt häst var vårat jobb. Och att mocka.

Min osnygga teknik var helt enkelt sådan som följer. Om det var en unghingst brukade jag börja utan för boxdörren. Det var utestall med halva höga dörrar. Jag ställde mig utan för dörren och försökte lägga grimskaftet om halsen på hingsten. Oftast var de så övertända av miljöombyte med nya ston och hingst-konkurrenter att de bet i luften kring mig. Då hoppade jag upp som en kombination av handbollsmålvakt och troll. Det skrämde den tuffaste av hästar. När hästen hoppat bort kallade jag på den. Kom den fram och var trevlig satte jag grimman på den. Var den otrevlig körde jag handbollstrollet igen. Faktiskt behövdes inte handbollstrollet mer än två gånger på någon häst.

När grimman var på körde jag yo-yo game med snabb uppfasning till fas 4. I detta fall var fas 4 handbollstrollet. (för oparellade att man skakar grimskaftet sidledes först försiktigt, så försiktigt att bara handen rör sig och sedan fas fyra blir skaka allt man kan. Upptrappningen upp är viktigt, för man slutar så fort hästen gör det man vill, i detta fall ska den backa.

Därefter kunde jag öppna boxdörren och hästen väntade med att gå ut tills jag gick före. Varje gång höll sig hästarna bakom mig på slak lina. Det ska jag erkänna att de var laddade, på tårna och nästan i luften. Lite som att gå med heliumballonger, föreställer jag mig. Faktiskt så stannade så gott som alla hästar när jag stannade och gick när jag gick. Det var några som behövde påminnas med lite skakande i grimskaftet.

Denna express-horsmanship tar ju inte riktigt upp alla aspekter av hästhantering, men kan vara bra att känna till om situationen blir akut i något bizarrt läge. Kloka människor undviker att hamna i bizarra lägen, men så finns det ju vi andra.

Så jag hoppade och skuttade kring Åviks släkting. Påminde honom om halsböjningar åt sidan, för kommande one-rein-stop och stannade. Jag hoppade upp och stod i sigbyglen och hoppade ner. Mycket godis och tankepauser i mellan. Lättare att ha paus när man har någon att prata med och nu var hästens ägare med. Det är en dominant LBE. Lättlärd och orädd och bestämd i uppfattningarna. Varje gång han inte fattar föreslår han lite spring. Det funkade ju när han var travhäst.

Jag satt upp, satt av och satt upp. Ryggade, böjde halsen och tränade nödbroms. Det gick bra. Försökte sitta upp från höger, men jag var is-kall-stel och behövde pall. Tränade hästen på att stå vid pall. Gjorde om allt från pall och satt upp. Det gick bra. Till slut tänkte jag mig att böja honom en sista gång till vänster. Där missförstod han mig eller något för han snurrade runt i trav, utan att kännas rädd (men det kändes somom han skulle flyga iväg, som om det var voltstart vi gjorde, om jag lät honom få halsen rak). Han trav-snurrade upp i en lastpall, på en sopptunna, in i en vägg och på pallen. Så stannade han. Lugn och fin och trevligt tuggande. Vi böjde hals åt båda håll, ryggade och gick fram fem steg.

Under snurren hade jag stor nytta av Linda Ps push. Så jag rekomenderar också att träna in Linda Ps push om man har ett smått obetänksamt sätt och för vana att hamna i situationer där den verkligen behövs. Man sätter en hand på manken och trycker ner sig i sadeln, med tyngdpunkten lågt och långt bak i rumpan. Kuta med korsryggen, nästan. När jag var liten och red för kavalleristen hette det livräddnings-sits, så det kan hända att ni kan den utan att vara parellade.

Fast lite upplivad blev jag av att jag inte blev rädd av den snurr-travande hästen, utan bara väntade på att han skulle stanna. Kändes lite som att vara ung igen. Då gjorde jag mycket med hästar som kändes härligt då, som hade skrämt mig nu.

Ps. nu har jag sett varför de tar med handen mot hästens höftben när de rider i parellifilmer. Det är för att hamna i den rätta lutningen med rygg och höft. Jag minns inte vem som också undrade det, men jag tror det var någon i bloggoland.Ds

Och så funderar jag över grann-hästens sätt att inte bry sig om var han trampar. Det var likadant när jag lastade honom. En av svårigheterna var att han snubblade på rampen. Kan han se dåligt? Dålig koordination? Eller vad handlar det om? Förslag mottages tacksamt.

lördag 2 januari 2010

Åvik

När det var dags för hästeri i dag kom inte Manno när jag ropade. Åvik stod som alltid parat vid grinden. Så har men en parat pålle tar man den och parellar, tänkte jag. Åvik och jag tränade på att stå ut med sticken. Vi försöker för han skulle ju kunna vara riddarhäst om han bara tålde att man viftar med långa saker runt honom. När vi började träna stå-ut-med stick i höstas var Åvik sådan att han slängde sig bort från stick och piskliknande föremål. Under vårta morgonliberty har det ingått att äta morot från sticken. Nu är han inte alls lika rädd, utan kan utan fruktan nosa på sticken.

Så idag tränade vi på helikoptern, alltså en stringsticken och man snurrar den över över sig själv och hästen. Vi tränade på att låta stringen landa på Åvik på ett trevligt sätt och att han står still när det sker. Allt satte sig snabbt.

Det blev också circling på 22 foots lina i trav. Jag tror han tyckte det var lite halt i rimfrostgräset på fältet, för han travade försiktigt. Utåtställd med med slack i linan. Linan släpade i marken. Vi tränade halt och rygga ute på spåret också. Det fixade Åvik på ett par försök. Åvik är kungen och han visar tungan mest hela tiden.

När jag hade tagit ut Åvik kom Manno travande och stod och gnäggade. Förhoppningsvis är han villigare i morgon. För när Åvik och jag var klara var det mörkt och femton minus. Så jag var inte upplagd för mer tränande. Men i morgon är en ny dag och det är vackert som en dag med alla strålande stjärnor.

fredag 1 januari 2010

första dagen

på det nya deceniumet till och med. Men jag skriver om gårdagen.

Red åttor och volter, barbacka, med stick på baksidan. Kallt så att snoret frös.

Ingen som sköt fyrverkerier i den omedelbara närheten, förutom danskarna. Vi bofasta har ju alla djur som inte är helt positiva till pangande. Fast om djuren har bott här länge som Manno och som i början fick vänja sig vid att ha ett militärt övningsfält som granne, då är ju nyår en smal sak. På den tiden small det så fönsterrutorna skakade, fast de var en sju, åtta kilometer bort som bomberna briserade. I natt mullrade och smällde det från klockan elva till ett från runt i kring i skogarna och byarna, men bullret var dovt.

Natten var ju vacker med iskristaller på allt och månsken och stjärnklart och iskyla.

Vi har till och med frost på låset på insidan av ytterdörren.

Nu ska jag försöka motionera alla.