fredag 30 juli 2010

Onsdag, torsdag och fredag


Onsdagen var Hill Therapy-dag för Åvik och Manno. Åvik 2 x 5 minuter trav. Manno blandat trav och galopp.

Torsdagen var vilodag. R som köpt ny fin systemkamera och är fotoglad tog bilder på Åvik för att jag ska ha före och efter Hill Therapy-bilder.

Fredag, idag alltså, Åvik Hill Therapy 2 x 5 minuter. Idag kom det frustningar i vänstervarvet som vi började med. Att ha Åvik on line cirklandes är god träning för armarna i vänster varv. Åvik springer lätt utåtställd, längst ut på linan. Högervarv har slack i linan och Åvik är inte konstant utåtställd och frustningarna kommer tidigt. Idag var det också sekunder av att söka sig neråt för Åviks del.

Vi fortsatte i play penen. Åvik och jag har aldrig lekt där. Så vi började med att flytta rumpan hela varvet runt. Därpå skritt on line ackompagnerat av frustningar och med schwung. Åviks rygg rörde sig fint och steget var längre än vanligt. Det märkliga var att springpållen Åvik rätt som det var stannade på spåret och backade ett par steg. Jag förstår inte vad det var. Sedan softade vi i play penen. Jag låg och vilade i det, trots dagens välkomna regn, ganska torra gräset. Åvik betade gräset.

Manno såg lurig ut när jag skulle hämta in honom. Han var med lös i hagen när Åvik och jag tränade. Så jag kliade på Mannos bästa ställen tills lurigheten lagt sig. Sedan på med grimman och Hill Therapy 2 x 7 minuter i trav mest. Lite halkigt i det lätt fuktiga gräset.

Kanske hade den värsta lurigheten lagt sig och det började snyggt i vänster varv med frustningar, men ett lite slängigt huvud noterade jag. Sedan brakade det lös. Manno ville komma in i mitten, men fick inte för mig. Då bockade Manno, sedan slogs det bakut och studsades jämnfota på alla fyra rakt mot mig. En ytterst sprallig och kaxig herre och det tog en god stund att sluta skratta och få ut honom på spåret igen. När Manno fattade att jag inte tänkte ge mig frustade han, sänkte huvudet och flöt fram i flott trav. Ganska ofta med ansiktet mot mig.

Mellan travpassen kliade jag Manno på favoritstället. Då var han nöjd.

Vi fortsatte med högervarv och här bjöd Manno till med en del galopper, mycket frustande och ofta flott steg, stilig hållning och mycket tittande på mig med båda ögonen. Nu har Hill Therapyn eller kanske backträning är ett bättre ord. Fast det låter som om man är Åke Svanstedt och Zoogin. Minns ni hur den hästen såg ut. Om inte så kommer det en bild, här nedan.
Ganska flott överlinje (och för alldel underlinje med) och betydligt fylligare överlinje än de flesta elit-travare jag kan minnas.

Det jag skulle skriva var att nu kan man se att träningen gett resultat på Manno och han har en mer välvd hals överlinje mest hela tiden. Vi tog galopper, ganska långa, i play penen. Idag med slack i linan, frustningar, och Mannos uppmärksamhet på mig. Äntligen! Jag höll på att tappa modet där med vår regression.

Jag tror att det kan bero på att min neutral har blivit mer neutral och att mitt micromanage har minimerats. Det gör, tror jag om jag tolkat Linda P rätt och allt annat jag fått mig till livs via bloggar och Savvy Club angående neutral, att Manno fick börja ta mer ansvar och jobba mer mentalt. Då funkade det inte som vanligt. Det var inte som vanligt. För vanligt har varit att jag alltid är där och petar. Jag är pushig. Bra ibland och dåligt ibland.

När jag var hos Josefine på lekdag i våras/vintras och vi gjorde dramaövningar à la Parelli där jag fick tillfälle att vara introvert, så att jag förstod. Lika så var conga line en värdefull upplevelse. För min conga line sa bland annat att de upplevde att de inte förstod när jag inte ville något först. Det var först när jag fokuserade om på något långt bort som de i min conga line fattade att det var neutral jag höll på med.

Med Manno har jag ständigt kommunicerat och nu när jag vill att jag ska kunna be om något och att han gör det, utan att mitt fokus är på honom hela tiden, blir det så klart annorlunda. Nu när vi kommit igenom något trögt och jobbigt i vårt samarbete, så är jag "tystare" lämnar Manno mer plats och får fler frågor från Manno om vad vi ska göra.

Jag borde ha fattat det och det är ju något jag alltid försöker jobba med. Hålla tyst och låta andra ta plats. Man kan ju säga att jag är LBE extreme och har lättare för att låta och välta andra i min iver.
Tur att Manno är en så stor personlighet att han tar plats.

Märkligt nog så blommar hans LBE och Åvik visar lite LBI. Eller åtminstone stillhet.

måndag 26 juli 2010

Söndag och måndag.


Söndag hastigt hästat. Hill Therapy 2 x 5 minuter mest trav för Manno.

Måndag lika hastigt hästat nästan. Hill Therapy 2 x 5 minuter mest trav för Manno. I höger varv kom den så då, halsen med den rätta böjningen och mjuka nacken. Tack. Lustigt nog var det minimal insats från min sida då. Jag satt i backen och Manno cirklade kring mig i mestadels trav.

Åvik startade sin Hill Therapy 2 x 5 minuter. Stressad i högervarvet. Men frustade till slut. Började i vänster varv. Obalanserad är han allt, den gode Dölepojken.

lördag 24 juli 2010

Nu till något helt annat...


En del fiffigheter man vill använda själv...

Lördagens övningar

Mera backträning on line. 2 x 5 minuter blandat trav och galopp. Varje gång så är det så i början att Manno vill springa nära och vi dividerar om avståndet mellan oss. Till slut blir det som jag tycker, långt ut på linan. Om någon har förslag på hur vi ska bättra oss på hålla oss långt ut på linan, redan från början, så tas de emot tacksamt. (betyg 3)

Sedan tränade vi tunnhopp. Långa pauser, så långa att Manno föreslog fart och hopp! (betyg 4) Två stående tunnor idag. När pausen blir för trist provar Manno att ställa sig med ena framhoven på tunnan. Tunnan som är på högkant trillar då. En gång fick han ner frambenet i tunnan efter att han vält den. Det var också kul. Då ställde han ner sitt framben och tog upp sitt ben ur tunnan flera gånger. Manno är inte rädd för att hamna i kläm och väldigt lite klaustrofobisk för att vara häst.
Sånt som inte Manno tvekar inför. Direkt på förfrågan backar han under hängmattan.

Därefter körde vi on line i play penen galopp ett tiotal varv. Åt båda hållen med vila emellan. (betyg 3)

Åvik hängde runt med oss i hagen. Så nära att jag fick be honom flytta sig några gånger.

Hästarna stod inne när jag åkte ett ärende och Manno var ute när jag kom hem. Bra med grind och jag måste förbättra låsanordningarna ännu mer.

fredag 23 juli 2010

Idag med Manno Hill Therapy 2 x 5 minuter trav.
video
musik: Fulkultur - Fuldans finns på det roliga fuldans.se

Mellan själva travpassen låg jag och filosoferade i gräset och utövade undemanding.
Manno betade och var ganska nöjd.
För det var knappt några flygande illvilliga insekter alls i kväll. Härligt.

Vi tränade galopp i play penen. Det gick bra idag. Vi är fortfarande on line. Det är något märkligt, för något har gått bakåt och vi har fullt schå med on line i play penen. I vanliga fall kan jag göra liberty i hagen. Samtidigt är det något som känns bättre. Jag vet inte riktigt vad det är som händer eller vad jag gör för tokigt eller bra.
Jag tror att vi mer avslappnade, men med glapp i kommunikationen. Den måste liksom omförhandlas eller kanske omformuleras.

Tidigare på kvällen var jag hos grannarna Hugo och Anna när manen skulle klippas på Hugos fjording.

torsdag 22 juli 2010

Dagens Åvik

byns blankaste rumpa

Åvik har fått återhämta sig efter vår tokgalopp hem till Manno. Han har inte varit halt men lite ofräsch, knagglig och orytmisk. Vi har gjort lite kort disengage och böja halsen och mycket undemanding. Undemanding är en gudagåva. Helt plötsligt gör man något när man bara hänger med hästarna, något som liksom är godkänt och leder framåt. Fast jag har väll tänkt att det är som med allt annat. Är man mycket tillsammans så bondar man. Vare sig man vill eller inte. Men nu har det ett namn. Tack Parelli.

Idag skulle vi skritta ut. Det blev två one rein stop. Sedan satt jag bara och satt på Åvik och gillade honom och försökte fotografera rådjur och natur. Fast Åvik har för mycket schwung i ryggen för att det ska var lätt att få osuddiga bilder i farten. På hemvägen, där det är gräsväg och raksträcka, var det lite racergalopp. Det är ju så kul och på Åvik kan man släppa tyglarna och tjoa och rida med armarna rakt ut, som en annan snart fyrtiofyraårig Ronja Rövardotter.

Sedan på hemvägen försökte jag sitta och vifta med armarna i takt med Åviks bakben. Sen började jag att trumma takten på låren. då märkte jag att om jag trummade trav travade han. Om jag inte väntade för länge med att trumma skritt, så gick det att göra avsaktningar genom att byta trumtakt. Väntade jag för länge hade Åvik liksom snöat in i traven och det blev också snabbt och skumpigt och inte så lätt att trumma skritt-fyrtakt.

Oops. Nu tog katten en mus och gömde sig med den under kökssoffan. Vi är ganska aggressiva mot möss också. Inte bara flugor och bromsar. Nu sitter Gustav och kallar under soffan, som om jag var hans kattunge och skulle kunna komma krypande under soffan och äta mus. Tack, men nej tack, Gustav. Musen ska nog ut nu.

Bromsarna bromsar

Shake it eller Flyg fula fluga! Flyg!

Manno och jag trotsade bromsarna. Effol har en hygglig effekt på bromsarna, men bromsarna verkar hitta fläckar utan Effol och attackerar där. Det är så mycket bromsar nu att jag blir glad när jag ser en fluga. I alla fall utomhus. Inomhus har jag aggresiv krigsföring mot flugor med. Först körde Manno och jag 2 x 5 minuter on line i lutning i trav. Först vänster varv, sedan höger varv och Manno erbjöd många galopper åt höger. (betyg 3) I pauserna betar Manno och viftar med svansen på mig och sig själv. Jag tror att det är ett svar på mitt viftande med stringen och sticken. Nu kan jag göra nästan extremt Friendly från zon 6 och Manno tycker att det är fin fint. Det håller ju flygdjuren borta.
Inte helt glad Manno.

Manno har fler och fler LBE-tendenser nu. Jag misstänker att den ökade konditionen påverkar. Manno är dessutom mycket missnöjd med alla bromsar och vill mest springa in i stallet. Draw har aldrig varit så svagt som dessa hetta bromsiga dagar. Godisgrisen Manno behöver annars bara tänka på att det kan finnas godis i fickan för att komma sättande. Men nu är bromsarna elakare än godis gott. Trots Effol à 250 kronor flaskan.

Vi gick in i play pen och körde på med galopperna. På mitt förslag började vi med att beta i play penen, men Manno tröttnade på bromsarna och erbjöd galopp. Idag gick det bra. Vi började med vänstergaloppen som verkar enklare just nu. Kort betespaus på Mannos förslag började vi med galoppen för att sticka i från insekterna (så gott det nu går i en play pen där man springer runt). (betyg 4)

Därefter gick vi till skuggan av klarbärsträden och tränade på yo-yo och backning. Jag hade tänkt backa med svans men svansen behövde Manno till annat. (betyg 4).
Bort broms, bort!

Manno som verkligen inte var på bra humör tänkte jag pigga upp med lite tunnhopp. Han gillar ju att hoppa och jag var väl under påverkan av den underbara bilden på fantastiskt stiliga Elisabeth och Dorado. Lite glamour kanske kunde falla över mig och Manno. Så vi kände oss glada och svala i stället för svettiga klibbiga med runda kroppar om vi hoppade tunnor.
Det kliar!

Manno hade inte sett några stiliga bilder. Först försökte han ställa sig med framhovarna på den stående tunnan. Vi hade en liggande och en stående tunna. Tunnan är ju av plast och inte riktigt dimensionerad för korpulent kuse att klättra på. Så tunnan gav efter och välte. Då tog Manno tunnan med ena frambenet och sparkade den bakåt och sedan det samma med den andra.

Så jag lät Manno härja runt med tunnorna och välta dem, försöka stå på dem och sparka iväg dem. Då verkade han gladare. När han valde att beta igen, ställde jag upp tunnorna och vi fick några fina språng. (betyg 3)
Hemma bäst.

Sedan fick ha gå dit hans håg och draw har varit stark i dag. Även om jag vann tillbaka en del draw under klarbärsträden.
Aftonen är nu Åviks.

Minnesanteckningar 1

Det finns ett arbetsnamn nu:

Hästsystrar
- hästerimagi i ett cirkustält


på Hovdala 2015.

onsdag 21 juli 2010

Onsdag med Manno. Först Hill Therapyn, fast modifierad 5 x 2 trav. Men Manno gick över i galopp flera gånger! Bromsarna eller mer LBE med ökad kondition är frågan. Sedan i play pen on line trav och fortsatt Hill Therapy. Går liksom inte att undvika, ingenstans är det utan lutning här. 2 x 5 trav och Manno var ganska sur i början och sprang och glodde ut och ville vända och ville inte. Tillslut kom vi överens om att han travar fint runt om jag står still och tittar ner i marken.

Därefter övade vi galopp on line. Förra gången vi provade i play penen kunde han inte galoppera lös och inte heller on line. Trots att han gjort det innan och dessutom hade galopperat on line utanför alldeles nyss. Idag kom vi fram till hur Manno kan galoppera i play penen med. Jag fick dra in honom lite från staketet och samtidigt titta i marken. När jag hade hjälpt honom en stund, så hittade han balansen och rätt placering själv.

Åvik får vila idag. Kanske lite mot sin vilja. Men jag ska hälsa på kompis med hästar i kväll. Det årliga sommarpratet. Det ska bli kul. Vi gick på SLU också tillsammans.

tisdag 20 juli 2010

Tisdagens bristfälliga hästeri


Hängde lite med hästarna när vi gick från och till betet. Har köpt Effol, ett bromsmedel ska prova det i morgon på de onda krypen. Se bilden ovan på styggelsen minst fyra centimeter flygande fara. I förrgår hade Åvik tio på korset när jag hämtade dem i hagen.

Som filmen "Fåglarna" fast bromsar känns det som.

måndag 19 juli 2010

Insekterna anfaller igen!

Nu på sen eftermiddagen tänkte jag att det var tillräckligt molnigt och frisk fläktigt för att hästa loss lite. Först tänkte jag mig Hill Therapy. Jag visste det inte, men jag är redan en vecka in i programmet. Jag har redan på grund av hagens beskaffenhet och egen uppfattning om att lutning är bra träning ägnat mig åt det som Linda P beskriver som Hill Therapy. Oparelliga hade nog sagt longera i lutning, men inte jag. Manno cirklade på i 4 x 5 i trav. Stora fina cirklar och bra frustig trav med studs i steget, om än inte någon direkt sänkning av huvudet. Men en schysst kroppshållning hade Manno med välvd rygg och hals, rumpan under sig och cool attityd (heter det så?). Åvik var med lös i hagen. När vi kom in på tredje omgången så kom de. De jättestora bromsarna. Stora som bålgetingar. Först jagade monsterinsekterna Åvik runt hagen. Han for runt i stirrgalopp och försökte få bort bromsarna från ryggen. Så det mest såg ut som om insekterna utsatte honom för någon slags bizarr rollkür, när han sprang fram med huvudet vänt mot ryggen. Åvik fick fara in i stallet i flygande fläng för att slippa flugornas gäng.

Envisa och opimistiska jag tänkte att Manno och jag som än så länge inte var angripna säkert kunde forsätta i hagen. Det som var säkert var att vi blev angripna. Så det vara bara att fly in i stallet. Där fick det bli hästhångel länge i stället för träning i hagen.

Nyfiken är man ju nu

Det var ju redan tråkigt att inte bo i Norrland den här helgen och när man hittar sådana här kommetarer på FB då dör man ju och vill veta allt!

söndag 18 juli 2010

Manno on line yo-yo över halv hopknölad pressening. Snabbt, rakt och lätt och Manno och jag delar på en fyra i betyg.


Jag använde en lätt förstärkt lastpall som pedistal. Jag kan inte minnas att vi tränat det. Först fick vi upp vänster fram, sedan höger fram och sedan båda fram och då brakade peistalen. Manno stod kvar i spillrorna och såg glad ut. För han hade listat ut att det skulle bli mer godis. Inget betyg alls till mig som bygger usel peistal och en femma till Manno.

Halvcirkel mot staket och hålla traven. Ett tag urartade det i åttor. Tillslut kom halvcirkeln på plats i trav med frustningar.

Sedan cirklade vi först mycket trav och galopp och sedan övergångar skritt-trav-galopp-trav-skritt. Mitt betyg är nog två. För jag blev så förvånad över Mannos transfomering under galopperandet från seg till het. Som ett lokomotiv som fått upp ångan och inte kan växla farter.
Men flott var han, även om det var en hel del fas 3 och 4 för att få hejd på pållen.

Åvik fick också stå på pressening. Inga problem för honom. Vi red ut, dansk rundan. One rein stop, övergångar skritt-trav-skritt och lite galopp och en del travartrav. Rundan är kort och tog inte mer än trekvart. Åvik kändes lite ofräsch. Inte halt eller orytmisk, men lite trött och ändå mjukare i sedan eller kanske mindre stel lateralt. Inte så konstigt med tanke på vår framfart förra gången.

Manno gnäggade efter oss hela tiden.

Zin-Lit


foto: Jens Hallberg

Gå och se Zin-Lit!
Den finaste sommarföreställningen i år. Du hittar den strax utan för Ystad. Väg 9 mot Simrishamn, sväng vänster mot brukshundsklubben. Första höger och sedan vänster precis innan hundklubben. Där finns den: Drömnatten. Drömnatten spelas hela juli onsdagar, torsdagar, fredagar och lördagar.

Bra akrobatik och jonglerande. Sorgligt och roligt och vackert. Fina hästnummer. Med hästar som partners. Ingen barriär mellan scen och publik. Hästen går och ställer sig hos publiken. Och eldkvinnan kommer härligt läskigt nära.

fredag 16 juli 2010

Bäst att träna sitt skratt (när man har en Manno)

Red ut på Åvik efter lite hastig porcupine. Red min joggingrunda 7 kilometer. Insekternas invasion snabbade på det stillsamma arbetet. One rein stop, för jag tänkte att det skulle vara ett sätt att börja mjuka upp honom. Jag skötte mig ganska bra mjuk och fin och som på valium. Lättare i hettan med saktmod. Det är en fördel. En fyra till mig och en trea till Åvik. Tillslut behövde vi bara snurra runt ett halvt varv. Varvade med att belöna eftergiften och stillastående med att smeka bort bromsar på huvudet och godis. Ny inköpt för dagen var godiset.

De svarta prickarna är fienden. Insektsinvasionen.

Mellan one rein stoppen fortsatte vi träna övergångar skritt -trav-skritt. De gick riktigt bra (4). Gjorde ett galoppförsök à la det jag förstått av senaste Linda P på dvd. Förmodligen har jag missat något för vi får bara svårare och svårare med galoppfattningarna. Så jag tänkte att vi lägger galoppfattningar och galopp på hyllan ett tag och jobbar på mjukhet i hela fina Åvik.

Åvik kändes superfin på vägen hem. Åviks skritt liksom rullade igen om oss. Sådan schvung och mjukhet hade Åvik och jag kunde sitta och Feldenkraisa mig och njuta. Vi mötte min trevliga granne Carin som kom cyklande med sin gamla Rufsa i cykelkorgen. Rufsa är en Jack Russel med den aktningsvärda åldern fjorton år. Carin frågade om jag hade hört en hund skälla för tydligen hade hennes sambos hund varit ensam i hundgården under dagen för första gången. Men det hade jag inte. Carin sa att Manno stod och ropade efter oss hemma. Jag sa att det var första gången jag lämnat honom i boxen, annars brukar jag alltid ha honom i hagen när han är ensam. Jaså, sa Carina, men han är ute på gårdsplan nu.

Jag vill inte ha Manno på gårdsplan ensam hemma. Grinden är låg. Manno kan kliva över den. Det var två kilometer kvar hem. Vi galopperade. Så fort det gick. Jag höll längst ut i spännet på tyglarna, skänklade på Åvik och smackade. Genom kurvor, förbi vildsvinstigar, över krön och raksträckor i full fart. Det var ganska länge sedan och ganska livat att ge järnet.

Jag har ju gått och blivit lite försiktig, men det var som bortblåst nu. Nu var det bara att komma hem innan Manno hittade på alltför mycket dumt, som gällde. Så jag red det snabbaste som gick och tänkte på att all psykologi/pedagogisk-litteratur och Parellisarna emfaserar hur viktig motivation är. Nu var jag motiverad till att komma fram snabbt och frågade inte så mycket om om det och det skulle hända, utan galopperade vildare än någonsin.

Väl hemma mötte vi denna syn. Manno med munnen i marken. Nu var han nöjd vi var hemma och han var ute på gräset. Ofta på pekar P:arna att LBI-hästar kräver att man har humor. Manno hade brutit sig ut. Saboterat låset på boxdörren, tagit påsen med hästgodis som låg i den öppna bakluckan, burit i väg med den och ätit upp mer än hälften och när vi kom stod han nöjd. Allt var som det skulle, enligt Manno. Vi hemma och godiset i Manno.

Jag gick runt med Åvik tills andningen lugnade sig, vilket den gjorde förvånansvärt snabbt. Sedan spolade jag honom och spolade lite extra för att svalka av benen. Jag hade inget kyl-liniment sedan travartiden kvar, så jag hoppas att den lilla stunden med vattnet räcker. Det råder ju vattenbrist i Skåne nu och med en grävd brunn på fyra meter spolar jag inte hur länge som helst.

Åvik fick spankulera kring efter duschen. Men för Manno var det dags att arbeta. Här var det en häst som behövde få använda sin hjärna och kropp.

Manno och jag gjorde porcupine. Det går bra nu med flytta framdel, backdel och backa för hand på bringa. Manno vet skillnad när jag håller handen mot hans päls och tänker: stå stilla och tänker: flytta dig. I alla fall när jag håller ordning på tankarna. Jag funderar på hur jag ska göra för att Manno ska liksom ha ett draw till handen. Så att om jag drar tillbaka handen, ska han följa med.

Vi gick vidare till Yo-Yo. Lite seg var han, Manno-mannen, så jag fasade upp till fyra snabbt ett par gånger. Därefter var det en Manno med lätt fram, vikten bak och snabbt backande, om än lite snett. Vilket jag bortsåg från i dag. Noggrann men inte gnällig (particular but not critical) är en gammal regissörsregel, likväl som parellism.

Backa med svansen gick lätt och snett. Manno backade utan vidare en sju åtta steg.

Sedan blev det halvcirklar mot staketet tills Manno höll farten, som för dagen var trav, genom svängarna. Därpå travcirklande vi tills Manno frustade och höll sig långt ute på linan, fast med fin slack. Man har väl läst fast track-flickornas bloggar. Samma i galopp och det fungerade fint.

Åvik hängde med oss. Med betoning på hängde. Åvik är helt extraordinär. Han är en hingst men beter sig som en labradorvalp. Manno är bra mycket mer dominant och temperamentsfull (sur-sidan är jobbigast).

Manno fick också stå ut med dusch. Åvik gillar det, men inte Manno. Fast svett och illasinnade insekter passar för bra ihop för att Manno ska slippa dusch. Därefter gick vi till betet. Manno hängde kvar en kort stund vid grinden. Men Åvik ville inte gå iväg. Han ville få flugor bortjagade och bli kliad och klia tillbaka. Åvik ville vara med mig! Härligt att vara gillad. Men så hörde jag Aski yla där hemma och fick slita mig från hästhånglet.

Lördag = Drömnatt

torsdag 15 juli 2010

Moln och vansinnig värme.

Trodde att det skulle vara svalt eftersom det var molnigt. Det var det inte och bromsarna anföll som hunner. Trots det gjorde Åvik och jag disengage och weave och övergångar skritt trav i hagen och på gårdsplanen. Och många mycket mjuka tygeltag för att vi inte skulle hamna i dragkamp. Därefter avslutade vi med detta:



foto: Thea. Mamma tackar!

Jag ska börja försöka se snygg ut när jag står upp också. Just nu är jag bara så glad att jag kan. Men en dag blir det med hållning och grace. Skam den som ger sig.

Med Manno blev det mindre. Vi tänkte köra lite on line men insekterna anföll så att det enda sättet att finnas till på som var uthärdligt var att jogga med Manno cirklande runt mig i galopp. Jag får erkänna att jag var lite skakig i benen av att stå på Åvik. Jag har svindel som gör mig panikslagen, men jag vill ju stå upp så jag gör det ändå och ja, det har sagts mig att jag är en kontrafobiker. ( Bipolär dessutom. Fast inte typ 2. Bara bipolär.) Hur som helst orkade jag inte jogga runt mer än tio minuter i gråvärmen.

Jag tar in hästarna varje förmiddag. De är så trötta att de ligger och snarkar så att det hörs ut ur stallet. Om jag går in i stallet för tidigt tittar de lika sömningt och surt som den värsta tonårs-Thea på mig. Men när de vilat ut är de pigga på äventyr och står med spetsade öron och Åvik mullrar och mumlar.

En gladare gycklare!

onsdag 14 juli 2010

Sen kväll med häst

Först Manno. Porcupine i konkurens med bromsar och andra illasinnade insekter är inte lätt. Jag får en trea i betyg för att jag hängde på Mannos förslag om rörelse i stället. Circling övergångar skritt - trav - galopp (en tvåa på mig och en trea på Manno). Lite weave i skritt. Passenger i trav i tio minuter. Manno frustade och jag hamnade längre bak i sadeln än någonsin i Mannos sadel. Det kändes bra. Nu har vi kört passenger sex gånger i trav och det har gjort skillnad. Snart är det dags för galopp-passenger. Fast då ska jag nog skärma av den lilla smala biten vid grinden av hagen. För nu hamnar vi ofta där. Det får räcka med att vara passenger på ett tunnland utan tarm.

Åvik, ingen koncentration på någon av oss i början. En bålgetingstor broms bet mig på axeln och Åvik tyckte att travartrav var bästa receptet mot flygfän. Andra halvan av ridturen hade vi först hyggliga övergångar mellan skritt och trav, sedan var övergångarna eleganta. Vi kämpade oss till fyror på övergångarna.

hästcirkuseri

På lördag ska jag se Zin-Lits sommarvarieté utan för Ystad.

Jag har ju planer för er 2015.
Då ni, får ni komma och visa vad ni kan. Här är det:


På bilden ovan ser man mellan trädet i förgrundens grenar "Trädhuset" en samlingslokal belägen i träden man kan hyra av Hässleholms kommun. Sjön på bilden är Finjasjön och fotot är taget där det går bra att bada med hästarna.

Häst och hundbadplats.

Men om vi tittar tillbaka på den översta bilden igen. Ser ni där till vänster om träden där uppe på kullen, där ska det stå cirkustältet. Det är nu gigantiska kohagar, inhägnade med fina trä och elstaket och med färistar vid vägarna. Jag vet inte hur hästar och färistar funkar, men fina hagar är det och boksskog att rida runt i.



Så här ser det ut uppifrån platsen för allt det fantastiska som ska ske. Om man från denna bild rider en kilometer åt väster kommer man till "Ridslingan" Där finns det transportparkering, spolplatser för hästar, två små paddockar, uppbindningsplatser och grillplats. Ännu en kilometer bort finns det en camping. Det är liksom mest det roliga som fattas och en del pengar.

Det blir fint.

Igår hästade jag inget mer än en hastig koll. Familjedag och i förgår så var det undemanding i hagen länge. Insekterna hade lite vett att lungna sig i vinden.

det blev ingen åska, i stället: barnbildsfrossa







En grinig gycklare. Ett tag var det en som surade i hörnet. Det såg så fint ut att bilden kommer med även om en var sur och bilden blev suddig.

söndag 11 juli 2010


Igår var det bara varmt och jag hade nästan 20 liter jordgubbar som akut behövde bli sylt. Det blev jordgubb/lime och jordgubb/citron/vaniljsylt. Nya sorter för mig. Hästeriet var litet. Jag bar upp saltstenen till betet. Det var allt.

Barnen upprättade beduinläger under studsmattan. Thea gjorde hantverk av bladverk.

I morse gick jag upp kvart i fem för att hinna rida innan värmen lamslog allt utom bromsar och getingar. Åvik och jag började med porcupine som fick betyg tre idag. Flyttade bakåt, framdelen och bakdelen. En del böja halsen när jag kom upp på Åvik, som förövrigt står perfekt stilla lös i stallgången nu under sadling. Övergångar skritt trav gick bra. Fyror får det bli idag.

Åvik i morgonens guldsolsken klockan tjugo över fem.
Två snygga galoppfattningar. De är fyror också. Denna vecka i alla fall. Nästa vecka är det nya krav och nya nivåer.

I bokskogen var det fint och fritt från insekter så tidigt.

Manno och jag hade det värre. Vindstilla och insekterna hade vaknat. Jag hade fokuseringsproblem. Manno erbjöd galopp och weave och skötte sig hyfsat. Manno en fyra och jag en svag tvåa. Det var porcupine, circling och passenger också. Puh.


Manno i full fart till oss.

Det var faktistk redan lite för mycket för min fokuseringsförmåga när jag red upp och hämtade Manno på betet. Även om han kommer som ett skott, när Åvik och jag kallar tillsammans, så ville Åvik takta hem och Manno ville beta hem. Jag var helt i ofas och kände som om jag utvecklade chimpanslånga armar.

Efter vår träning, som det inte ens var lönt att fråga var det lika bra för dig som för mig efter, utan vi fick mer uppamma känslan: jag gillar dig ändå. Fast när jag dushade Manno gillade han nog mig inte alls.

Men Manno var nöjdare efter åt, tror jag.


Åvik fick också en dusch, som han njöt av. Förmodligen har han ju duschat mycket som den gamla tävlingstravare han är. Blank blev han.

Blank?

Lite skönt att jag inte måste vara arg på mig själv för att jag inte orkar i värmen på Lichman-clinic. Jag tittar på Linda P ochLBI-hästar på nätet i stället. Det inte som att möta någon kunnig i verkligheten. Men svalare!