tisdag 28 september 2010

Tisdag

Typ utvecklingsamtal med alla och mål formulerade för de flesta. Men inte för mig. Mig självet villar runt som om i ovetskap om vikten av en utveckling och vackra mål. Satt på Manno en halvtimme i mörkret och försökte känna hur han hade sina bakben. Gjorde några snygga vändningar med hjälp av svängande höfter.

Längtar längre landning. Även om jag tackar för tyst halvtimme i mörkret på Mannoryggen.

Har en blåsa på ögonvitan och huvudvärk och i morgon till Malmö med eleverna.

söndag 26 september 2010

Söndag


Mockade, borstade och klappade. Ville mer men tidsoptimisten i mig i samarbete med noll-koll ledde till att jag fick åka och köpa mjöl och bakplåtspapper mitt i hästmyset. Solros och linfrö rågbröd är önskat av Skroten-boys och R. Så jag har bakat och hästat och läst samtidigt. Nu sova.
De senaste dagarna har varit trista ur hästeri-synpunkt. Bara fodrat och haft hästarna ute hela tiden. För det har ju varit härligt väder. Igår satt jag i sekretariatet på DM i Boccia för funktionshindrade. Där var det unga män med cp-skador som spelade boccia med hjälp av något som såg ut som hockeyhjälmar med tingestar på som de kastade bocciakloten med. Som de männen fick slita för det kastet. Särskilt en av dem var oerhört fokuserad och tävlings och träningsbenägen.

Jag tänkte på mig själv och mina vacklande vanor gällande träningbenägenheten, ur den aspekten är det jag som har en funktionsnedsättning. Även om jag inte har hästat så har jag ansträngt min hjärna och tänkt och tänkt och tänkt och försökt formulera mig kring elevernas arbete. Om värdet av att ha ett mål, om vikten veta vart man vill. Hur eleverna och jag ska kunna formulera mål och utvärdera utfallet både på kortsiktiga mål, som varje vecka och långsiktiga (föreställningen, i år med 20 elever).  

Jag har rådbråkat min hjärna om hur vi ska jobba med att formulera vad vi vill, för att få förväntan, som ger längtan att göra och möjlighet att se hur det gick med det vi gjorde. Om det blev som vi tänkte och hur vi går vidare. Hur man tar kommando över livet. (Som om det är något bara mina elever behöver lära sig, det behöver ju även läraren).

Ganska nöjd med mig själv efter att ha planerat för veckan och förväntningar läste jag Parelli-bloggen:

In his book „Think Harmony With Horses” Ray Hunt says – “In the boldest print of all, remember THINK. Be aware and alert, visualize what you want. Realize you’re working with a mind”. This is step number one, allow your horse to be a learner. Step number two, allow yourself to be a learner as well. Learn from your sessions and try to visualize your next one. Horsemanship is a lifelong journey and this is what makes it so exciting.


Om jag hade läst där först hade jag sparat tid. För det var ungefär det jag kom fram till, fast det är på svenska och elever i stället för hästar. Nu går jag ut och hästar.

onsdag 22 september 2010

Här talas det om mina elever. Emma Ribbing har tillsammans med sina kompanjoner gjort en dansföreställning inspirerad av och dedicerad till Agruppen på Norrängsskolan (Individuella programmet autismspåret). Emma och Silas mötte AgruppenDrama i våras och detta är frukten.

Mockning är nivån på hästeri i dag.

måndag 20 september 2010

kom ihåg tills en annan gång



Måndag

Lång och bra arbetsdag!

Lite hästat. Mockat, fodrat, borstat Åvik och Manno, samt hastigt provat om Manno kom ihåg: God dag! Det vill säga att sträcka fram höger hov för att hälsa. Det kom han inte i håg. Manno har inte minne som en häst, mer som sin matte.

söndag 19 september 2010

Vi inviger Värmlandsvagnen.




En del att fixa både med Mannos lastning och en del mystiska skruvar och hållare där hästen ska vara. Det har också kommit nya roliga funktioner på blogger som jag vill prova. så blir det svårläst är det för att jag tryckt på knappar jag inte kan hantera.
Mattan på rampen sitter lite löst längst upp också. Jag får erkänna att jag inte klarade av att backa släpet dit jag ville, så jag körde till Missionshuset för att vända på parkeringen. Där var det bilar. Massor av bilar och fullt. Där brukar aldrig vara någon, mer än Anna som klipper gräset. Jag fick sno runt i korsningen i stället. Men jag ska bli bra på det med. Så småningom. 

Jag har varit en hejare på att backa med häst och fyr-hjuliga-vagnar. Kan bli en hejare på backning med släp också.

Noll koll och hästarnas koll


I förra inlägget skrev jag att det var ett Trane-släp. Det är det ju inte såg jag nu i morgonljuset. En Värmlandsvagn har jag i min ägo. Grannen lämnade Värmlands-släpet på eftermiddagen när det var ljust. Men jag var mitt i matlagning, bakning och allmänt exalterad över att jag så gott som äger ett släp. Min perception var på dekis, men humöret på topp.
Igår kväll när hästarna gick in fick släpet bara en hastig blick. När släpet kom gnäggades det i hopp om att ett tjusigt sto skulle trippa ut. Idag var det dags för undersökning. Både Manno och Åvik gjorde en okulär besiktning.
Jag tittade runt lite och såg att jag behöver ta det ena stödet, som finns bak på släpet, till Skroten för åtgärder. Det var avrostat och låg i släpet. Tur att jag bakat loss så att Skroten-boys kan få kakor till arbetet. Motivationshöjare i form av fett, socker, mjöl och ägg kan vara väldigt rätt.

lördag 18 september 2010

Kakor till the och Trane (trodde jag).


Sist av allt bakade jag matbröd. Mycket bakat på en ganska bra dag.
Min granne kom med transporten, så nu står den på gårdsplan och på mig (inte bokstavligt, utan på pappret). Fast jag har inte betalt än. Fortfarande håller kommunen på och hattar med mina pengar fram och tillbaka. Fast allt ska vara klart, är det ännu ingen ordning och inte pengar i min plånbok. Otroligt frustrerande och magkatarrsframkallande. Tur att grannarna är goda!

Jag har tvättat av transporten, som var geggig av grusväg i dag. Den hade varit fin när grannen åkte hemifrån. Men som det regnat och geggat denna dag var den inte så som den lämnade grannens gård i morse. Enligt grannen är bottenplattan nybytt och vinterdäck, som nya, kom med. Lite färg och byte av en och annan bult som ser ut som den vill rosta till rostfri bult, sedan är vi fina och flotta. Just nu matchar den ju min bil i skick och färg i alla fall.

När jag får grepp om min fritid igen ska här köras släp. Det känns nervöst. Men jag påminner mig om att det första jag gjorde när jag fått körkort var ju att lasta häst och köra till Halmstad. Nu känner jag mig lite fegare. Men jag är ju kontra-fobiker och gör tvångsmässigt det som jag inte törs. Så det blir bra.
Så det blev en sen kväll med barn i sängarna när jag tog mitt the och en chokladkolakaka (ser nästan ut som ett finskt ord, med alla k) ut i stallet för natt-hösilage. Manno och Åvik fick prova chokladkolakaka, men det var inget som föll dem på läppen. Snarare fipplade de med läpparna och lät chokladkolakakan falla. Livet är gott.

Störtskurar, hovlageri, hästeri och lite bakeri.

Idag slog jag på en sko på Manno. Det kändes inte bra. Dels för att hoven hade trasat sig i kanten så att jag fick slå söm farligt långt in i hoven och dels för att Manno tappade skon drygt ett dygn efter att hovslagaren skott om honom helt och hållet. När Manno var nyskodd noterade jag att det inte såg riktigt snyggt ut, men jag tänkte att hovslagaren vet väl vad han gör. Mannos hov var liksom full med små sprickor och skör i hovvägen. Så där så att det blir lösa bitar längst ner. Direkt på kvällen när jag såg att skon var borta skickade jag sms till hovslagaren och bad honom ringa mig under torsdagen. Jag ville inte ringa eftersom klockan var nästan nio på kvällen. Ingen hovslagare ringde under torsdagen, men jag ringde på kvällen och pratade med telefonsvararen. Jag bad honom höra av sig innan helgen. Helst slå på den tappade skon innan helgen. Hovslagaren har fortfarande inte hört av sig. Men jag har slagit på skon och bestämt mig för att byta hovslagare.

Så nu letar jag hovslagare i Hässleholmstrakten till vecka 45. En skoning och en verkning var åttonde vecka är uppgiften som väntar. De flesta tappskor fixar jag själv. Men om det är tight och hästen är nyskodd vill jag att hovlagaren ordnar till det.

Idag på förmiddagen så fixade jag i stallet och hade Manno och Åvik lösa med mig. De var som två små nyfikna troll som smög efter mig. De erbjöd disengage och backade och ställde sig stiligt med öron och ögon mot mig. Lekfulla och sällskapssjuka. Så det blev lite liberty mitt i fixandet.

Jag hade tänkt mig lite mera hästeri på eftermiddagen, men det har störtat ner regn och jag har bakat. Citronrutor, kolakakor, ingefärs-drömmar, butterkaka, chokladmuffins är så gott som klara. Och matbröd med solrosfrön och linfrö är på gång.

Man kan ju ha undemanding på kvällskvisten med en kopp the och ett kakfat i stallet. En del av lyxen med att ha hästarna hemma.

När jag skulle köpa MSM, men det var specialpris på Glukosaminet, så det bara skilde 100 kr. Så nu är Åvik på Glukosamin sedan torsdag och är blankare och piggare. Dock ändå lite dammig. Han har haft många styngflugeägg och även om jag försökt skrapa bort dem, så var jag i fjällen när den värsta attacken kom.

Nej, nu får jag baka klart, så att jag kan hästa med kak-kalas (då kanske barnen följer med ut i stallet) i kväll.



tisdag 14 september 2010

Tisdag

Hovslagaren var här. Manno och jag gjorde snabb (i bemärkelsen kort stund) liberty i skritt på gårdsplan. Åttor, samt försökte med circling. Men det var svårt om jag släppte honom med blicken och ingen micro-managing pågick från min sida. Lyckades inte med side pass, men väl med skänkelvikning.

söndag 12 september 2010

Svettig söndag

Svettig Manno. Inte helt lätt att se på bilden, men det mörka är svett.

Nu när jag kom hem från en stor begivenhet stod hästarna andfådda och väldigt svettiga. Jag kände mig uppsluppen och hade gått med raska steg. Hästarna såg ut som de sprungit från fasor.
Åvik hade till och med lödder på bogen av svett.

Jag fann det bästa att släppa in dem i stallet. För även om jag inte kunde se fasorna så kan jag ana vilka som är tillbaka. De onda, arga jordgetingarna. Nu önskar jag mig frost, så att de kryper ner i sina hålor och stannar där länge.

Apropå hålor så såg jag när jag promenerade hem en iller i en bäck, som kröp in i ett cementrör och härjade. Där var det fart och fläkt. Mitt första möte med iller i det fria. Jag har sett mård och mink i skogen här innan. Och nu iller.
Manno vågade sig ut ur stallet efter en stund.
Åvik som faktiskt är lite fegare i de flesta fall, där en människa inte styr honom, stannade lite längre i stallet.
Men vågade sig till sist ut.

Kanske lite bra att de har haft fart utan mig. För hästandet i dag har bestått av begivenheten jag har ätit middag med mina grannar och köpt en gammal Trane-transport av samme granne. Så nu är vi mer mobila. Skräckblandad förtjusning är känslan. Det ska bli så kul att kunna åka i väg med Manno. Och lite läskigt att köra med släp. Men mycket härligt att kunna hästa hos andra lättare.

lördag 11 september 2010


foto: Peo Olsson, Skånes Dansteater.

Detta läsår jobbar jag på estetiska programmet Tekniskan i Hässleholm, estetiska programmet på Norrängsskolan (där är jag också mentor och har mest tid), på AgruppenDrama och Teatervalet på Norrängsskolan och har precis tackat ja till en timme i veckan på T4 grund-sär.

För att minska min splittring arbetar jag med ett övergripande tema på Norrängsskolan, som ska resultera i en föreställning. Premiären är klockan 19.00 tisdagen den 3 maj. I år handlar det om vänskap... och ovänskap. Nu är jag i en fas där jag liksom mentalt äter och glufsar mig inspiration. Mycket böcker och bilder och filmer och Youtube och i kväll Dockplats 2010 i hamnen i Malmö. Enligt uppgift ska det vara fantastiskt, storslaget med koreograferade hamnkranar, simhoppare, dansare, videokonstnärer, Limhamns Brassband, körer och klättrare.

Här är annat, om annan ridning och i morgon är en ny dag och då ska jag hinna hästa loss med Manno och Åvik. Behöver det som balsam


tisdag 7 september 2010

Manno i mina drömmar

Så här ser vi ut i mina drömmar, Manno och jag. Fast det brukar inte vara någon tjur med. Men vi är lika flotta, snabba, eleganta och samspelta.
Tjuren hade nog mått bäst av att bara behöva vara med i någons drömmar. Men här nedan ser man att det ändå inte är så lätt att manövrera tjurar, inte ens för matadorer. Inte ens för många matadorer.
Strax ska jag gå ut till min ädle springare och i alla fall slå på en baksko. Det kan vara nog så spännande, när man inte är kurrant i magen. Skönt att hästarna är hemma. Det är mera hem då, här hemma.

måndag 6 september 2010

Hästarna hemma.


Hästarna står i stallet
och jag står på gränsen till sammanbrott.
Fast jag är van
och glad ändå.

Lite liksom så, att är man inte glad ändå,
vet man inte när man får vara glad.
Så det är lika bra att vara det nu.
Jag är glad ändå, liksom.

Jag brukar dessutom alltid ta ut glädje i förskott.
Glädja mig över hur bra något skulle kunna bli,
redan innan det blivit så där bra.
För säkerhets skull.

För man vet ju inte om det blir så där bra,
och då kanske man inte blir så där glad,
när det inte blir så bra.
Så det är lika bra att vara glad innan.

I bästa fall är man glad hela tiden då.
Redan innan gläder man sig åt glädjen som ska komma.
Och när glädjen står på topp,
är det ju lätt att hitta på nya saker som kan bli så där bra.

Så nu tänker jag på allt roligt jag ska ha
med mina barn, mina hästar och hunden.
Och R. Rent av är jag väldigt glad
för hur kul och bra jag kan ha det ändå på gränsen.

lördag 4 september 2010

Snart tillbaka

Hästarna kommer hem i morgon.

Ensilaget kommer i veckan.
Fast jag hade missat en faktura i våras när det var monstermusikal-fokus i mig. Skäms.

Lönen kommer också nästa vecka.

Kommunen tappade halva min lön mellan stolarna, medans jag var på läger på Österlen och levde med elever.

Jag är lovad löneförhöjning.

Jag har varit i fjällen med kollegor också, Grövelsjön i Dalarna.
Jag har promenerat över Svealands högsta punkt, Storvätteshågna med ryggsäck och glatt humör.

Bilen har dummat sig.
Skroten-boys har räddat mig.

Jag har hittat Skrotens ryska vakthund på vägen och skjutsat hem den och bakat bullar med smör till Skroten-boys. De gillar bullar med smör bakade av tanter.
Jag är nu en tant.
Eleverna säger i bland att jag är Häxan Surtant.

Sliten och liten har jag varit.
Då har jag vilat i Rs famn med näsan mot hans hals.
Det är bra.

Jag har inte varit bra på att paddla kanot.

Min mobil har jag tappat.

Jag har fått ett bra erbjudande på ett gammalt hästsläp.

Datorn har jag kraschat.
Jag vill ha en ny dator. En bärbar Mac.

Manno och jag har tränat lite på Cecilias fina ridbana.
Ridbanor är bra.

Köper jag det gamla släpet kan jag träna ofta på Cecilias bana och andra roliga ställen, i stället för att trängas med mig själv och Manno på gårdsplanen.

Åvik är lite dålig i sitt ben. För mycket hästar omkring att hålla koll på. Ston, unghingstar och en hel ridanläggning som granne. Åvik vankar av och an. Det blir till att vila här hemma.

Hunden är frisk nu och lugnare. Tjugo dagar på antibiotika och djursjukhusbesök samma vecka som vattenpumpen blev en fontän. När rörmokaren kom, gick strömmen.

Frost första veckan i september. Jag har ingen ved för vintern än.

Vardagslunk! Var är du?