söndag 31 oktober 2010

Manno och jag idag. Började med en synnerligen seg häst med det femte benet i utfällt spänt läge. Så det blev travcircling på korta linan tills Manno var fyrbent igen. Flera gånger om. En mycket maklig Manno, som inte tyckte att det var viktigt vad jag ville. Efter lite side pass över bildäcket så var vi ungefär samspelta. Jag ryktade Manno noga och shimmade om sadeln. Tycker att det är bästa gången så här långt. Dessutom fick jag länga vänster stigläder två hål.
Jag knöt 22-linan till ett natural hackamore och red ut. Manno stegade glatt till bete bakom huset, men när han insåg att det inte var betesdags blev han seg och ville svänga hit och dit. så jag lät Manno svänga hit och dit. Min åtgärd blev Tit-Tat. Vi vinglade runt ibland träden lite innan Manno tyckte att det var väl ändå bästa att fortsätta på vägen. Dit jag ville. 

Vi red till en vändplan. Eller vad det nu kan kallas, ibland ligger det timmer i kanten. Det är ett stycke grusbelagd mark, ungefär lagom stort för en liten tiometers volt. Först circlade vi i skritt. Efter några varv flöt det på. Sedan provade vi på trav. Det gick ganska hyfsat, vilket är bättre än någonsin. Märkligt nog så sträckte jag till insidan av låret och Manno höll på gå omkull i sekunden efter. Det kändes som min sträckning som satte mig ur balans gjorde att Manno kom ur balans och halkade till. Manno kändes inte påverkad av incidenten och jag blev lika kvickt som vanligt i benet, så vi fortsatte travarbetet. Lite spänd var Manno när han passerade halkstället i ganska många varv, men jag bad om mer. Så till slut, frust och sänkning av huvudet. Jag red lätt under traven, hade ofta handen på Mannos kors för att hamna rätt och långa, långa tyglar. Det kändes bra.
Vi hade paus och delade på en morot. Sedan tog vi andra hållet först i skritt, men ganska snabbt övergick vi till trav. Manno segade i skritten och jag manade på honom och han föreslog trav. Så höll vi den. Jag valde att sitta ner i traven. Efter några knagliga varv, där Manno föreslog hemgång i varje varv lossnade det. Jag satt som jag inte suttit till häst på många år. Armarna hamnade rätt och allt föll på plats. Manno sänkte huvud och höjde rygg och gick i kort fin trav på volten, så gott som av sig själv.
Då lät det plång. Jag tittade ner. Där låg skon. Bara att stanna och sitta av. Manno är superömfotad. Vi delade en morot till. Med skon i handen gick jag brevid Manno hem.
Tillbaka i utgångsläget, men lite svettigare. Jag blev också svettig. Men mest av att sätta på skon igen. Fast jag är ändå väldigt glad för jag hittade hem i kroppen på Manno. Det var så länge sedan. Mannos man är också mest på höger sida nu. Så om det stämmer så är det inga problem just nu.
Manno såg också glad ut efteråt. Fin och fri i rörelsen. Bakom Manno kan man se Åvik som rullar sig. Det är Åviks sätt att bli fin. Finns det lera, finns det också lite lera på Åvik.
I dag är jag en glad hästmänniska. Det önskar jag mig att jag är  i morgon med.

Eftermiddag med lite Manno

Eller det blev båda pållarna, i hagen liberty. Jag stod i mitten och gjorde yo-yo på båda hästarna. Inte samtidigt, men varannan gång. Åvik klarade två gånger, sedan tyckte han att det var för mycket arbete för lite morot och var tvungen att pausa i hörnan vid vägen. Kanske skulle han annars missa något sto som skulle komma förbi. För mindre insatta i frekvensen av ston på våran väg, så ligger den på ett sto var sjätte vecka under vinterhalvåret, ungefär. Men Åvik vill inte missa när det väl händer.

Manno fortsatte att jojja med mig i ultrarapid. Jag försökte vara långsam, följsam och nogrann. Det gick lite segt med att komma till mig. Tills jag kom på att följa hans huvudrörelse med handen, som om det fanns ett grimskaft där, när Manno vände bort huvudet. Den eftergiften gjorde att han krokade fast i mig och kom till mig. Första stegen med bakåtvända, liggande öron. Manno såg verkligen arg ut och det förvånade mig. Tills jag fattade att arga minen var mot Åvik som stod vid sidan av och övervägde återinträde i leken. För när Manno passerat Åvik kom öronen fram, spetsade och uppmärksamma och glada.

Så jojjade vi lite till. Sedan fick jag gå in och byta om. Soppa hos grannarna, som jag köpt transporten av. Skjutsning till 3-D bio  av tonårs-Thea. Otto och jag hälsade på hos R och hans pojkar. Jag hade med en butterkaka. Den var inte god. Men R hade choklad-doppade wienerbröd. Imorgon är en ny dag med längre morgon, en timme extra sov.

lördag 30 oktober 2010

lördagens Åvik

Dags för Åviks lördagstur. 

Ut i skogen, vi väljer att rida längs de mer trafikerade vägarna (vilket innebär tre bilar om dagen ungefär). 

Höst-helg betyder nämligen också: 
Hej-jag-är-faktiskt-jägare-och-kan-råka-skjuta-dig-med-mitt-dyra-fina-gevär-om-du-stör-min-jakt. 

Det är inte de lokala jägarna som gör livet komplicerat. De är de där som är kapabla till att betala mest ersättning till markägaren. Jag förstår väl att alla behöver pengar. Men jag förstår inte att man tycker att man har ensamrätt på hela skogen, för att man har betalt för rätten att jaga.
Vägen är ju inte våldsamt trafikerad, så det är fridfullt ändå. Vi mötte en flis-container-långtradare och en dam med hund på sex kilometer.
Det är ju också fint här och det är min morgon-jogging-runda. Nu har jag dock inte joggat sedan i måndags. Trötthet och värk från fot till höft i höger ben har demoraliserat mig. Värken oroar mig lite och jag tror att jag måste vända mig till någon som begriper sig på kroppar och människoben.
Åvik trampade på ganska långsamt. Eller ganska normalt. Frustade och fes lite mindre än förra helgen. Jag fokuserade på min sits. Försökte vara observant på hur mina sittben rörde sig av Åviks ryggs rörelser. Lite armrörelser i takt och lite armar rakt upp mot skyn för att hitta rätt i kroppen med balansen.
Vi galopperade två gånger. Den ena gången med en perfekt fattning och värdighet på lång tygel. Fast jag kanske inte såg helt värdig ut för jag försökte härma Åviks frambens rörelser med mina armar à la Linda P. Tyglarna hängde på sadelhornet. Den andra gången var mindre värdig och inleddes med travartrav som fick mig att bli spänd, så jag satt som en klädnypa överryggen på Åvik innan jag fick stopp på travartraven. Då gjorde vi om galoppfattningen, det gick bättre, men galoppen var så snabb att jag knappt hann med att vifta med armarna i takt. Då tyckte jag att ta tyglarna var nog en bra idé. På bilden ovan kan man se lite lödder på bogen. Svetten lackade nog lite på oss båda.
Åvik har de grå tinningarnas charm. Det är tydligt hur han åldras och jag önskar att han orkar länge.
Efter ritten var han ganska trött. Nästa vecka kommer kanske det en medryttare till honom. Vi håller tummarna.

fredag 29 oktober 2010

Tisdag, onsdag, torsdag och fredag.

Morgon-liberty på väg till hagen varje vardag. Lite stick to me. Och ibland en smula side ways.

Ikväll så började jag on line. Sakta, för att testa om jag kunde hämta med mig Manno mentalt genom att vänta in honom. Disengage hindqarter, äta morot, stick to me i skritt och trav med fokus på att Manno skulle hänga med i övergångar och förstå. Testade mig själv, hur mycket kunde jag kroka tag i Mannos uppmärksamhet genom att fokusera på honom och genom att ligga i fas med hans förståelse av mina idéer.

Hade under arbetsdagen en del aha-upplevelser med en elev på det området. Jag behöver helt klart bli vassare på att förutse graden av förståelse och anpassa mig till den, både hos Manno och andra. För känner man sig klyftig och att man hajjar läget, vill man mer. Och det behöver jag från fler än Manno. Men Manno är lättast att öva på.

Manno verkade mycket förnöjsam under mitt vässande av mina svagheter. Efter någon minut så tuggade han och gav mig mer och mer uppmärksamhet. För att ganska snabbt lyssna, vara beredd och spetsa öronen mot mig. Jag måste minnas detta.

Via brunnen klättrade jag upp på min Manno. Vi böjde lite, bakdelsvände, ryggade och travade. Allt med mig som fokuserade på min följsamhet i ledarskapet och på att vara på "the balance point". Särskilt i traven.   Allt gick bra. Vi avslutade med lite betande och speglande.

Det var ingen lång stund, men viktig. Vi är uppkopplade och jag önskar mig ridning i helgen på Manno.
Och Åvik.


Den 20 november kommer skogen att fyllas av jägare, då har alla jaktlagen gått ihop får att skjuta gris. Det ska jag också minnas. Kanske bäst att planera för en stund hos Cecilia den lördagen. Eller för stillhet. Det är fest på ett cirkuskollektiv i Malmö den 19.

måndag 25 oktober 2010

måndag

Mockar.
Måndagsmörker. 
Myser med mular.

söndag 24 oktober 2010

Vem är du? Det är du som springer in och fodrar mörka morgnar och kvällar. Vad vill du mig?

Du tycker inte att jag ska kliva på dig. Det får jag tänka på.

Lite liberty på väg ut till hagen. Manno är försummad och tycker att jag inte är att lita på eller att bry sig om. Sakta går han rakt på mig, som om jag inte skulle märkas eller om Manno tycker att det är jag som inte märker honom. Men han går inte i från mig i alla fall. Man ska försöka se det positiva. Vi klarade side ways också.

Det här var första veckan på terminen när jag inte däckade av utmattning på fredagseftermiddagen. Så kanske blir det lättare med livet och levandet och hästandet nu när det liksom rullar på. För jag har ju häst och sadel och transport och bil och vill så gärna börja träna på att köra i väg. Åtminstone orka koppla på släpet och träna lastning. Vecka 44 = lov, i alla fall onsdag, torsdag och fredag.

Åvik-Åsa var här och gav hästarna morötter och hämtade böcker och sadel. Jag min nöt fotade inte. Fast jag försöker lura henne till Skåne snart igen. På party.

Jag gillar den här och lägger den här för att hitta den igen. Malins sång.

  FULANI SARSARA BAND - Visst håller du mitt hjärta gör du - Sama khol by Malin Sverige

Tror att det kan vara en sång till dem som är kära i föreställningen. Den med premiär kl 19.00 den 3 maj 2011 på Kulturhuset Hässleholm. Ska kolla med Malin.

Lördagsturen



Åvik och jag i skritt på min joggongrunda i skritt och en liten, liten galopp. Först väldigt hastig och kort stegig skritt. One rein stop, blev det några för det var väldigt mycket streta emot tygeltagen och ingen eftergift innan vi stod stilla. Därefter kom det långa skrittsteget fram. Vädigt mycket frustande, stånkande, stönande och fisande. Åvik lät hela tiden och gick med hela kroppen. Fin böljande skritt.


Någon har bytt husvagnen avsedd för vildsvinsjakt och åteln mot kor och ensligebal. Det måste noga inspekteras. Fast jag tror att Åvik inte ville missa om någon slängt in ett sto bland korna.

Hade ju kunnat vara fux-brudar. Åvik-Åsa ringde när vi var på väg hem och sa att hon inte skulle komma i morgon. Alltså idag.

 Men idag kommer hon. Åvik och jag väntar!

fredag 22 oktober 2010

Fredag.

on line: Galopp och trav-cirklar. Inte så mycket skutt.  Lite side ways, bakåt och flytta fram och flytta bak. Typ en halvtimme. Mest för att vara mer i balans inför ridning i helgen. Ganska mycket gull.

onsdag 20 oktober 2010

tisdag 19 oktober 2010

För mitt minne

En kväll ska jag sätta mig och titta på dem alla i rad. Nu ska jag gå ut och ordna stallet och slita runt med 275 kilo hösliage från ett ställe till ett annat ställe, i stallet. Om man som jag inte har  tiden att sitta för länge kan jag rekomendera ett quick fix med Zingaro i inlägget nedanför. Yes, gäss!












Lite cirkusdrömmar...




...lätt att glömma om man inte ser målet. Tur att youtube finns som en fantasins krycka!

söndag 17 oktober 2010

Vi börjar i sol och ganska positiv Manno. Jag borstade och sadlade en inte helt med på noterna Manno. Lite segt motstånd och vi började on line.


Inte helt med på vad som ska ske.
Left Brain INTROVERT. Inte ens någon som mediterar kan vara mer introvert än en Manno som inte är med. Läste i DN att David Lynch menar att alla borde meditera mera. Särskilt ungdomar med problem skulle finna frid. Kanske är Manno också ett Lynch-fan. Inte var Manno något större fan av mig till att börja med idag i alla fall.
Spänd med snörpt mule. Vi började med circling. Jag tänkte att han kanske behövde röra sig lite i trav. Inte vet jag om det var rätt tänkt. Men jag var nöjd med att jag inte satt på. Manno for runt som en rodeo-häst, stora, stora bocksprång och stegringar och små vildsinta skutt. Så höll Manno på rätt länge innan det blev trav med frust och galopp med stadga i tempot. Då satt jag upp och vi gjorde skritt och trav à la circling. Först skritt åt båda hållen, sedan trav åt båda hållen. Skritt funkar fint och traven är mer åttakantling än circling. Tit - Tat i skritt. Stå still och glo. Flytta bak och direkt därpå fram. Det gick fint åt båda håll.

Sedan var vi bättre vänner. Och svettiga båda två. Nu ny vecka. Lite närmare lovet i november. Fast vi jobbar måndag och tisdagen på novemberlovet. Men kanske hinner vi lite i dagsljus och transport då.

Åvik skrittar

i samma takt som denna Donna sjunger. Jag hade glömt allt utom refrängen och hittade den här med text och allt. Nästa helg kan jag glädja danskar och älgar i skogen med sång i verserna också. Inte bara sång i refrängen och trudeluttande och visslande resten.

lördag 16 oktober 2010

ridtur och kultur

Ganska många har påpekat att min bil är utan stil. Härom helgen följde polisen mig och stoppade min färd, för att de tyckte att bilen såg skum ut. När jag hoppade ur bilen hemma hos R med Noréns dagbok och handväska under armen bad de om ursäkt. Jag tror att de trodde att Noréns dagbok var en bibel. Den är ju tjock med svarta pärmar och många, många blad. Fortfarande tycker jag att den är bra. Både Noréns dagbok och min bil. Bilen är ju en juvel. Se gnistret på bilderna!
Bilen är en diamant så länge den drar mig vidare genom vintern, i alla fall. Även om kärlek inte sägs rosta så gör ju bilar det.
Åvik och jag tog en tur i skogen om morgonen. Frost och färger. Gnister i luften och solblänk i bladen.
Bokskog är sagolikt solig. Strax efter vi skrittat förbi här kom en älg travande över ett hygge. Liksom nästan jämnsides fast hundra meter bort. Åvik var i andra tankar och gick som en Karen Rolf-tränande häst med mulen i backen. Förmodligen mer för att det lilla islandstoet gått där innan, än att Åvik tänkte på naturell dressyr.
Härlig är hösten och härlig är hästen. Åvik och jag tog oss en pytte-ytte liten galopp. Långa tyglar, fin fattning och avsaktning bara för sitsen. Det är lätt att känna sig begåvad med Åvik. Älgar och galopper på långa tyglar med en liten svart hingst är ego-tryggande. 
Alldeles särskilt härligt är det i en så vacker höstskog att få rida skönt och lätt. Tack för att det får finnas.
Jag har sedan varit på Danstationen i Malmö och sett Claire Parsons co och Kollektiv Vifira. Båda dansföreställningar och Vifira med akrobatik och jonglering också. Vifira fortsatte med en liten workshop. Där vi fick prova dans, jonglering och akrobatik. Otroligt roligt. 
Det första Åvik gör när han kommer in i hagen är att kontrollera att hans bajs är överst i högarna.
Manno och Åvik dividerar om vattnet. Är det där och vem ska dricka först. Själv har jag frågat Dansstationen hur vet man vad som är dans? Vi har inte dividerat om dans, men väl haft en god dialog.
Den dialogen är inte klar än. I november kommer Emma och Khalmane och dansar med mina elever i Agruppen. Vi har bara börjat.



onsdag 13 oktober 2010

onsdag



Mockning, fodring och undring om hur det ska bli ordning på tiden. Det vill säga fyrtioåtta timmar på ett dygn. Det är vad jag behöver. Jag vill, jag vill, jag vill.

tisdag 12 oktober 2010

Lite lek fast det är äldre hästherrar i hagen. Fjorton år och arton år är mogen ålder. Det är en ålder på en häst.


En fin dag i solen. Mockade och hängde med hästarna på kvällen. På parelliska "undemanding".

Uppdatering: så när jag skulle fodra natthö var jag helt plötsligt på Mannos rygg och gjorde circling runt brunnen. Åt båda hållen och  Manno höll cirklarna av sig själv. För första gången, inget styrande och fixande, bara sittande från min sida. Sedan lite åttor till frustning, med bra kliv. Glad.

söndag 10 oktober 2010

Åvik på gott humör efter gårdagens ridtur.
Aski är nykammad och söndagsfin.

Manno och jag på väg till grannen för en delbetalning av hästtransporten. Väldigt vänligt av grannen. Både överkomligt pris och vis att betala på.

På vägen hem blev det lite spännande med kor och hästar fulla med sprall i hagar och mötande bilar och omkörande bilar. Typ "one rein totalsnurr" och lite efterföljande on line och sedan frid och fröjd i söndagstrafiken. Söndagar är den dag då flest färdas på vår krokiga väg. 


Mitt ekipage som ska ta oss mot andra äventyr. Tror jag.
Shimmade om sadeln. Tyckte det såg bättre ut. Nu vet jag inte. 

Vackert väder och härlig helg. Hann till och med en höstpromenad med R. Och att baka surdegsbröd. Idag med valnötter och havregryn. Nu kan jag.

skrittritt igår

Skrittade ut "Dansk rundan" med hästen som galopperar på bilden. Han skrittade på friskt och nästan över några danskar. Skönt med ohalt häst. Alla sköna stona hos Cecilia blev för mycket att hålla reda på för den gamles ben. De orkade inte riktigt med att gå och kontrollera längs staketet hela tiden, att de andra var kvar bakom sina staket. Men nu, som ny. Nästan.