tisdag 30 november 2010

coolt

coolt, kallt, kyligt och inget vatten i köket. Allt tar längre tid och mockning och grundhästeri tar liksom hela kvällen. Fast dagen var fin, såg jag genom fönstret på jobbet. Längtar lång tid med hästar. Tänk-tid och reflektions-tid och vrid och vänd-tid. Men det är mer full fart mot juletid. Manno är surare och mer dominant än vanligt. Jag har försovit flera morgnar och försummat morgon-mini-libertyn. Fy mig.


måndag 29 november 2010

kallt

Det är kallt, tror att till och med Åvik tycker det. Så där kallt så att vantarna fastnar i metall om de är lite blöta. Jag brukar inte täcka hästarna, men i natt blir det fleece på.  Åvik verkade uppskatta täcket mycket. Jag har ju övervägt att täcka honom i vinter. I alla fall något som skyddar mot väta och regn, för han kan vara bra skraltig om morgnarna. Att få hjälp med värme-hållandet av täcke kan kanske var något för gamla leder.

söndag 28 november 2010

Söndag



En vecka med lite tid för häst. Har nätverkat för cirkustält i framtiden och mindre projekt i samtiden. Fredagen var fantastisk med Väst-Afrikanskt sjungande med Adama Cissokho och jag lärde mig göra magiska drycker. Lördagen var årliga glöggaftonen som omvandlades till magisk dryck-drickande. Idag, söndag, har skolan haft julmarknad och jag har sålt lotter i många timmar. Längtar lov väldans.

lördag 20 november 2010

Träning ger färdighet

I dag känner jag mig färdig. Inte som i klar, utan som i trött. Fest igår. Fin fest som fyllde på fantasin. Men tog lite slut på energin. Åviks lördagstur inställd på grund av massiv svin-jakt. Veden oinburen. Inte mycket gjort. Lägger in filmklippet här, som en påminnelse om att allt är möjligt med träning och vilja. Men i dag vill jag bara vila.

tisdag 16 november 2010

Måndag och tisdag

Man kan säga att mitt hästliv är det som balanserar upp det andra livet. Om jag skriver att med hästarna är det en hel del undemanding, ligga i hängmattan och somna i en hel kvart, medan Manno letar morötter i mina fickor eller hösilage i stallgången. Manno är ju en listig häst som spar sitt hösilage i boxen, så länge som möjligt. Idag somnade jag med katten Gustav på magen och Manno mulande i mitt hår till ljudet av Åviks tuggande.

Härligt, men kanske inte helt progressivt, men extremt undemanding. Och det behöver jag, även om jag är lite trött på att det hamnar på hästeriet hela tiden, det där undemanding. Mest skulle jag vilja undemanda en masse med barnen. Jag känner att jag skulle behöva undemanda runt en del på jobbet, för att blir bra. Tänka i kapp och tänka i hop. Låta det klarna.

Särskilt som jag klagat på en del specialister på mitt jobb och menat att de alltid är så krångliga att jag bara hinner med att förstå vad de menar, men aldrig tänka på att använda det. Specialaren ska svara sakligt, skrev hon. Jag hade hoppas på ett samtal.

Och nu börjar det, med lucia och avslutningar. Bland det hemskaste och finaste som finns i skolvärlden.

På torsdag ska det trots allt komma ved. På fredag ska jag på cirkus-kalas och på lördag är det stor jakt-sammansvärjning för att skjuta gris. Då är det nog bästa att vara hemma och vara tryggheten. Nu på kvällen när jag kom ut for hästarna runt i hagen och frustade som drakar. Men när jag ropade till dem ställde de sig stilla. Så jag kan nog behövas på lördag bland pang och grisar. Skönt med en uppgift i livet.

lördag 13 november 2010

lördag och lördagskväll


Red Åvik. En annan runda. Den rakt över en dansk gårdsplan. En gårds fullbelamrad med ting med en smal gång mellan allt. Ett enda stort Squeezing Game. Åvik är ju stencool med ryttare på och trippade förbi trädgårdsmöbler, släpvagnar, obeskrivbara tingestar och en Berner Sennerhund som såg ut som hunden Karo i läseboken när jag var liten. Direkt efter danskarna kommer sågen, i fullgång. Där sågen slutar börjar en hage med en nordsvensk, en islänning och en shettis. Det är det isländska stoet som Åvik går och nosar i marken efter i skogen. Åvik gnäggade lite hingstigt och gick i något som kan beskrivas som taktande passage, passage fram och taktning bak, på  halvlång tygel. Det är en lycka att ha en så cool häst.
Sedan fick jag värk i magen. En gammal skada som bara märks någon gång om året och det var nu. Bara att ge med sig och lägga sig och vakna, med mindre värk men medtagen. Så på kvällen har barnen varit med i stallet. Innan de att myste i höslige och provade hängmattan, hjälpte de hjälpt mig med att ta in 275 kg hösliage och sprida ut det. Många undrar vad vi gör, eftersom vi inte har tv. Vi hänger i stallet. 
Otto vill inte vara med på bild. Men han ville hjälpa till med hösilaget. Det är viktigare. Annars kan man ju inte ligga och vila i det.

onsdag 10 november 2010

Onsdag

Med inspiration från en Parelli-polis, tror jag det var (via Tulo-Anna), har jag flyttat hängmattan. Dock har jag inte provat den. Den är så blöt som en hängmatta i november kan vara. Snö, hagel och regn tynger den och droppar sakta från mitten av mattan mot golvet. Men den blir perfekt för undemanding på nya nivåer. Nu fattas bara en termos-kopp till stall-te. Sedan kan det bli långa sessioner i stallet.

Manno och Åvik är en smula skeptiska och låter lite som drakar. Så de har lite att tänka på i natt. Frågan är attackerar hängmattor hästar?

Arla i morgon vet vi.

måndag 8 november 2010

Superlängsta måndagen

Som inkluderade Malmö-färd. Till ett Malmö som var på bra humör. Skytten är kanske fångad och MFF vann något fint med fotboll. Allsvenskan, kanske? Glada och ljusblå var folk i alla fall.

Jag såg Moomsteaterns Compagnie of Strangers. Det är ett samarbete med Varieté Teatern Barbès och det är fantastiskt poetiskt vackert och ett absolut måste se-objekt om turnén kommer förbi där man bor. Ja, även om man får åka en bit. Fint, fint.

Störst ändå är ändå att Otto är tio år! Jag har inga små barn längre. Det är obegripligt att dessa fantastiska människor kommer ur mig. Tämligen obegripligt när man tänker på det överhuvudtaget. Vi kommer alla ur någon annan.

Har inte hunnit med hängmattan i år heller. Sent på säsongen nu?

Åvik tycker att det är dags att gå in.

Midhöstnattens snö är våt. Vad är det för fel på fallande löv i glada färger? Var är hösten?

Obegripligt är det också att det ska snö i Skåne nu. Jag kom hem halv tio om kvällen i snöyra, efter Otto-firande, för snabbt mockeri och hästeri och in och dricka te och gå i säng. Då var det fullt med vitt i mörkret. Jag försökte se det som ljuspunkter.

söndag 7 november 2010

 Sista kvällen på lovet. Varit sjuk, inte hästat alls mer än det som håller djurskyddet på stången, typ.  Fick lite att göra med jobbet på lovet mitt i feberyran. Det slutade med att en ung människa sov över här och red lite på Åvik. Så han har fått veckans motion.  Jag är inte utvilad, men är tacksam för att jag ändå har kunnat vara sängliggandes utan alltför dåligt samvete.
I morgon börjar vi igen.

Otto fyller 10 år i morgon. Min minste fyller tvåsiffrigt!
(och Thea var på sin första tonårsfest i helgen)
Moomsteaterns föreställning ska beses och det ska mötas i morgon.

På tisdag börjar vi med dansarna Ribbing/Halsdacka och Agruppen på riktigt.
Spännande!

På torsdag ska jag helst orka åka till Malmö på kvällen och till helgen ska vi fira Otto hos mig.
I morgon är det hos pappan vi firar.

Och hästarna då?
Typ mer undemanding time med varandra, Åvik och Manno.

I lördags, igår, var min gamla hovis tillbaka! Nästan på pricken två år efter att hon bröt nacken, står hon där och skor igen. Otroligt och skönt att ha Annette tillbaka. Hon började sko mina hästar när Thea låg i min mage, februari 1996. Då var det den lille blinde Lenny. Det är skönt med människor man delat livet  med.

Det ska nog bli bra ändå.

torsdag 4 november 2010

Thea i tidningen (Norra Skåne)

Tjejerna vågar testa nytt

Av Hanna Berndtsson 3 NOVEMBER 18.12
 Prova något nytt på höstlovet. Dans, teater, film och manusskriving drog ungdomar till Markan.
Manuskursen är i full gång och sprudlande idéer bollas med manusförfattaren Jim Nilsson under ABF:s prova-på-dag på Markan.
– Det är roligt att prova på ett nytt sätt att skriva, säger Thea Mickels som var med på både manusskrivingen och teatern som Liza Attoff höll i under dagen. – De är både duktiga och kreativa, säger Jim Nilsson glatt om gruppen på fyra personer. Under dagen kunde ungdomarna prova på fyra olika aktiviteter, dans, manus, teater och film. Prova-på-dagar hölls också i Osby under veckan.

onsdag 3 november 2010

Lov, ledig och liggande.

Onsdag, blåsigt som tusan och förkylt febrigt.

Igår på eftermiddagen hade vi mångfaldscoachen Tove Isaksson från Lernia i Malmö. Efter en och en halv dag med föreläsningar som nästan hade tagit livet av oss, kom hon som en virvelvind. En bra föreläserska, som lyckades vända ett åttiotal höggradigt sönderförelästa människor till en skrattande pigg grupp som pratade med varandra. Klockan halv tre till fyra på en tisdageftermiddag och lovet väntar. Bra gjort. Så om det henne ni ska höra nästa påtvingade föreläsning, kan ni vara lugna. Tove verkar i hela landet tydligen. Det finns hopp på föreläsarfronten.

Igår borstade jag blöta hästar, vilade med näsan i manen på Manno. Idag orkar jag nog inte mycket mer. Tyvärr, ystra lov planer välter i samma takt som jag hostar.

måndag 1 november 2010

O-lovs-måndag.

Inte lov, tvärtom. Föreläsning hela dagen. Det var inte lätt. Snarare väldigt ansträngande. Ryktat hästarna som landning. Det är bra med det lagom monotona rörelserna, hästvärmen och lukten. Det lugnar.
I morgon mera föreläsningar och "mångfaldscoacher". Jag har lite svårt för "coacher". Jag kan vara avig, rent av avog. Än så länge har jag inte träffat på någon "coach" som gör annat än pratar. Jag pratar mycket också, men tycker att det viktigaste är vad man gör.

Man kan prata sig blå om allas lika värde, men värderar man inte alla lika, så kan det kvitta vad man säger. Allas lika värde är en svår sak och ansträngande i många fall. En sådan sak som att säga till sig själv: "jag är lika mycket värd som andra" är nog så svår. Men jag tror ju att orka se sig själv som lika värdefull som varje annan människa är fundamentet, för att orka värdera alla alltid. Så jag jobbar med det.