fredag 31 december 2010

Jennifers stuga ser nästan ut som ett sagohus bak snövallen klätt i istappar.


Jag har fått tillbaka höftvärken och bestämmer mig för att promenera Manno och Aski samtidigt, för effektivt användande av värkande kroppsdel. Manno får gå lite före mig. Jag befinner mig i zon 4 och zon 5. Min uppfattning är att det gör hästar modigare att gå lite före än lite efter, när man väl har den kontakten. Spår av vildsvin och knak i buskarna gjorde att Manno gick sakta. Bra för min höft och jag anpassade  mina steg efter Mannos, som höll sig före. Aski fick i uppgift att hålla sig ett steg bakom mig.


Vi stannade till och tränade disengage och öron-frågan. Känner mig lite som en fröken som säger: What's the magic password? Inget godis innan "please".  Manno  tuggar på tanken.


Försiktig blick under lugg.


Aski verkar ha funnit något intressant och Manno tycker att jag är intressant.






Jag kunde inte välja bild.

GOTT NYTT ÅR!

torsdag 30 december 2010

Åvik på väg ut i hagen. han får gå själv för Manno och jag ska träna.
Det är mycket svart och vit idag. Till och med det gröna täcket har antagit en gråskala för att  inordna sig i det svart/vita.

Det började ganska avslappnat för Manno och mig.

Manno och jag tyckte att det var vackra träd kring fältet. Fältet som först inte vill att något skulle växa på det. Men bonden gav sig inte och gödslade med hönsskit flera år i rad, som var svårt att fördra lukten av. När det gått fyra fem år började det växa väldans på fältet. Så det blev goda skördar i några år, sedan kom vildsvinen. De vill gärna vända på gräsvallen och gjorde det. Fort försvann det frodiga och blev omvandlat av små trynen som var jordiga.

Någonstans efter en stund  tappade vi den glada kontakten.

Vi var inte längre ense.

Manno försökte med att vända andra sidan till. Det gick så där.

Vi hann komma i kontakt med varandra innan andra bestyr var tvungna att skötas. Sammanfattningsvis kan man säga att det var en obra session. Fast jag har för mig att det kan vara typiskt för det fjärde tillfället och det var ju fjärde tillfället med öronfrågan. Vi jobbar vidare.

onsdag 29 december 2010

product


Inspirerad av Horseinthecreekerskans shopping beställde jag också en.

Western Theraflex (TM) Self-Inflating Pad


Vi kommer att röra oss som gudar i harmoni i Maglehults omgivningar och på andra ställen. 

öron-frågan del II

Idag är det extra vinter stiligt i Maglehult.

Manno och jag har genom vassa disengage kommit till den här lite gladare minen. Fast lite brydd är han fortfarande på den här bilden. Rynkorna ovanför ögonen, är där när han är osäker. Nu gör Manno disengage bara genom att jag tittar rakt på hans öga. Jag hinner inte titta på rumpan, innan den är flyttad. Det är krävande för mig att hålla ordning på mina ögonkast. Skrev att jag är mental i E:s logg på fb lite på skoj, för jag känner mig mer galen(-mental) än som en med koll. Det flyter inte med manusskrivandet, fast det är ett annat ämne. Men jag är inte säker på om det är mental koll eller "koll på kroppen" som saknas. Svårt är det i alla fall att inte titta i ögat på fel stund. Jag har blivit slapp.


Här är rynkorna borta och Manno blinkar. Jag tror att han tänker. Vi är nu inne på tredje tillfället med fixandet av öron. Nu funkar det och öronen är mest fram. Disengage och belöning var receptet. Dock kvarstår ett problem, om det är ett problem. Det vet jag inte. Men när Manno tar moroten i handen vänds öronen bakåt. Jag antar att det är lite till kvar att jobba på.

Manno med mildare min, än bilden nedan, från i lördags. Till och med vädret är bättre. Allt blir bättre med Parelli.


tisdag 28 december 2010

Öron-frågan

Först hade jag Manno på släp i 12 ft-linan när jag gjorde ordning foder och bar vatten. Gångarna som jag och barnen har skottat fram till huset är smala, så de tblev en del backande för Manno. Det gick bra med backandet. En blick och tänka backa så backade Manno den krokiga gången. Jag tror han gillar sådant.

Därefter tog vi tag i disengage, vändningar och öron-frågan. I skritt och på 12 ft-linan. Manno var lite spänd, visade en skärv ögonvita, och hade älgläpp. När han liksom snörper ihop överläppen, så att den ser ut som en älgmule. Vi provade olika, men det mest verksamma verkar var en petighet med disengage, ligga lågt med sticken och vara väldigt noga med att ge  mycket utrymme för vändningarna. Plus att gärna låta Manno pulsa genom snövallar eller hoppa saker mellan vändningarna. Det tog nog mer än en timme att få klockrena glada öron. Då hade jag haft två långa stopp, med godis och att jag strök honom med handen över halsen och belönat för halvbra öron. Ägnade ganska lång tid åt att stryka Manno över halsen, för han var liksom orolig och väntade på att något skulle hända. Så jag stod där och lät handen löpa längs mankammen länge. I kväll kunde man dessutom ha handen bar.
Åvik tränar driving med Manno. Manno med öronen framåt, åtminstone det ena.


Har sökt på ponnyklubben och hittat detta att tänka på:


"A good hindquarter disengagement is the real key here and not necessarily getting two eyes in your change of direction. It may not be something to panic about...


How extreme you are in moving her feet or persisting until her attitude improves or rewarding her with cookies will be the tipping point for the changes she makes.


When your horse puts her ears back she is most likely driving you, telling you to back off and that she is trying to be 'alpha'. But actually she lacks the confidence to do that. So I would say she is innately a Left-Brain Introvert, low-medium spirit, who gets very unconfident when humans tell her what to do. So in those moments of unconfidence, you need to back off for a split second. Better yet, don't push her to the point that she feels the need to defend herself and try to be braver than she is. And then, when she is confident enough to be herself in our presence, and you're abiding by the concept of training your horse to think she's training you... you'll need to know how to motivate that Left-Brain introvert."


Möte och lite parellande idag och mera manuskrivande. Bra att det är lov så att jag har en chans att hinna med.

måndag 27 december 2010

Ännu en dag

utan vatten. Isen har expanderat rören, så att jag inte kan få ordinära kopplingar. Det finns 12 mm och 15 mm men röret har utvidgats från 12 till 13,5 mm. Overkligt besvärligt. Hästandet är litet. Liberty på morgonen med Manno. Inkallning och fritt följ. Vi gjorde också bakdelsvändningar där Manno följde mig. Draw, inte drive, om man talar parelliska. På kvällen lite godis-stretching åt sidorna och lite "kom och backa bort" eller som man kan kalla det "Yo-Yo"

Med Åvik blev det också lite godis-stretching och ömsesidigt kliande. Det kan verkligen vara en tröst att bli fnulad i huvudet av en varm och mjuk mule.

Mitt i alltihopa har jag kommit på lösningen på hur pjäsen till vårens uppsättning med premiär den 3 maj. Manuset ska vara klart den 11 januari. Då börjar terminen. Jag har skrivit en story line. Det är en del kvar att göra. Kul, men det blir tight om det ska var så här krångligt med vatten och snö.

Väldigt tråkigt att missa Marion. Men det kommer fler tillfällen hoppas jag.

Helvetes hålet


Idag skulle det hästas med blogg och Parelli-vän, Marion . Men planen sprack lika mycket som det här vattenröret i min köksvägsprack. Jag har i stället rivit vägg och blottlagt detta. Ikväll kommer R och hjälper mig med att plugga igen. Till helgen får det lösas mer permanent och ordentligt. Men det få bli en snabb lösning nu. För som det är nu gör att ingen vattenpump kan vara på och inget element i badrummet heller. För de är anslutna till samma strömbrytare. Hästarna blir översnöade och barnen skottar och hjälper mig.  Längtar vilsam lovdag. Man ska vara noga med vad man önskar sig. Jag önskade mig lov, nu vill jag lägga till att jag vill ha en lov jag kommer pigg med färdigt manus från. Helst med mycket hästat också.

lördag 25 december 2010

Juldagen

När jag skulle ta ut Manno ur hagen kom det danskar på skidor. Jag hade Manno lös så det blev en del struttande runt med svansen som en flagga i vinden. Inte ville Manno bli infångad så vi fick börja leka lösa. Grimma vägrade Manno, men åttor, backa och fritt följ och piruetter gick bra och så småningom landade Manno. Då fick jag sätta på grimman. Från början var min optimistiska plan att rida, men sprall-mängden i Mannos kropp kombinerat med att det började skymma talade för lite on line

Trots att jag tyckte att vi fann varandra i liberty-fasen som Manno initierade, så var det nog inte helt korrekt uppfattat av mig. Man kan mer säga att det var en ganska bestämd herre med åsikter om allt. Förståeligt eftersom jag inte ställt upp och lekt på länge, så det är väl inte svårt att förstå att Manno inte tyckte att jag var viktig. Det syns ganska väl på bilden ovan, Mannos attityd mot mig. Harmoni var inte ordet.
Skam den som ger sig, tänkte jag och lät Manno springa av sig det värsta i den djupa snön. Trodde jag. När vi skulle börja byta varv var det en drak-liknande häst med slickade öron som passerade förbi mig. 
Manno är ju en mycket dominant LBI-herre och så där var inte vackert. Inte särskilt säkert heller med en häst-drake som trycker sig förbi med öronen bakåt när man står i djupsnö och knappt kan flytta sig. Fast det var bra i circlingen för det var lätt att stå still. 

Först lät jag Manno springa lite till i cirklar i djupsnön, för att matta av honom lite. Det hjälpte föga. Sedan vände vi på ganska lång lina och han fick springa något varv mellan varje vänding. Samtidigt som jag försökte var noga och tydlig i mina signaler. Ingen förändring. 

Så kortade jag ner repet och provade att jobba med litet avstånd. Lika slickade öron. Fixade till disengagen. Då kom öronen fram någon sekund. Fixade med send. Det tog tid och mörkret föll. Manno tuggade  vändningar och viftade med tungan, men samma sura öron när Manno kom emot mig. 

Vi provade i skritt och trav och lite, lite galopp. Efter nästan två timmar var det mörkt, men snövinterljust. Mina nya Blundstone-skor var fulla med snö och jag började tröttna på den där sura hästens attityd. När han så kom farande igen med sin sura min, försvarade jag min plats med viss skärpa, med stringen på sticken. Vips, så var den glada minen framme. I ren förvåning gjorde vi några vändingar till med höga krav och snabbt upp till fas 4 om det inte funkade. Det funkade på Manno. Öronen fram och avslappnad häst på bara några minuter.

Tillslut kom han sig Manno. Fast då var det så mörkt att det inte var ta-bild-läge Bilden ovan är från när vi kom ut på fältet.
Varje år köper vi spel till oss själva i julklapp. Vi har ju inga TV-kanaler. I år är det schack som gäller.

fredag 24 december 2010

Vit jul är det i alla fall helt klart. Även om det inte syns på bilden så var det solsken idag och det fick vara täckeslöst för Åvik.

Manno undrar väldigt mycket när det där lovet börjar så att vi ska leka. Det har ju mest varit jul och skottning hittills.

Man tager vad man haver, tänker Manno och leker lite med Åvik. Fast  Åvik har inga fickor med godis i.

Manno håller därför koll på människan. Kanske kan hon skärpa sig.

Nu ser det ut som om människan är på gång. Manno är beredd.

Aldrig blir det som man har tänkt sig, tänker Manno.

Kom igen Åvik! Vi springer lite, manar Manno.

Om jag ser vänligt på människan fattar hon väl? Vad är det de kallar det, friendly game. Se så friendly jag är!

Äh, det får bli lek med Åvik. Är du med Åvik?

Människan har i och för sig fått hjälp med snön idag. Men mycket tid går att skotta fram dörrar och gångar. Så har det ju varit julafton också. Mat och klappar och familj och sällskapsspel.

Ja, en vit jul är det definitivt. 

Helt lätt blir det inte med mycket mer snö. Det blir trångt. Men det är bra ändå. Vitt och snyggt och ljust.

torsdag 23 december 2010

jullov

Hästarna står i hagen. Fast de skuttade runt ett litet tag. Men det blåser i Skåne och vinden är full av snö. Handlade hela julen igår. Det som inte var beställt på nätet. Mat och det sista till barnen. Idag lite på Lokalföreningen i Tyringe. Som nya Blundstone och en liggplats i julklapp till Aski.

Hyacinterna doftar och det är ingen ordning.
Även om bilden är blå och suddig blir det en vit jul. 

lördag 18 december 2010

lördagsliberty

Manno och jag gör lite liberty på Mannos förslag. 

Yo-Yo, circling i skritt och nära. Det är inte så gott om skottad plats.

Vi avslutar med spring om kring på gårdsplanen och sprattla med armar och ben och hoppa och försök låta bli att halka. Väldigt kul och våran favorit. Hopp och skutt åt alla håll samtidigt.

På måndagen efter jul kommer Marion hit och rider Åvik om allt går som planerat. Det ska bli roligt att träffa Marion och att få dela med mig att Åvik. Han är det bästa sättet att känna sig som en kung på en svart hingst!

torsdag 16 december 2010

Snö

Två decimeter snö har det kommit idag. En förkylning har kommit över mig. Så jag och inte alltför inspirerade barn började skotta fram till grinden. Det var slitigt. Då stannar en röd liten traktor med en Skroten-Boys i. Så vi behöver bara öppna grinden och han far runt med traktorn och plogskäret som en vind.

Tur för oss att vi blev räddade av Skroten, för det tog ändå en timme att skotta gångar till dörrar och ut på dygnstacken.

Vi blev dock lättade och barnen lekte i snön och drack den magiska drycken, som jag lärde mig av den senegalesiska sångerskan Adama Cissokho. Den är lika god i svensk vinter.


Mycket häst blev det inte och stackars Manno såg ut så här i manen.

Det blir nog en vit jul.