söndag 30 januari 2011

sista söndagen i januari 2011

Hästade i solen med sikte på jingle-målet audition level 3 on line. 

Circling, Jerry har sagt att det är det Pat tycker är viktigast. Patterns och att hästen sköter sitt jobb. Så vi circlar. I trav, i galopp, enkla byten med två steg emellan galopperna. 

För att vara mest LBI så kan vi meddela att vi nu är uppe på 15 -20 varv galopp utan problem. 


Det verkar till och med som om det leder till en mer LBE-häst. Kanske måste Manno liksom varvas igång. Jag har alltid tyckt att galopp är den bästa uppvärmnings gångarten, för det brukar ge luft i steget åt de tröga och avspänning åt de snabbfotade.

Vi tränade falling leaf och enkla byten tills Manno var komfortabel med det. En del utvecklingsgång (eget litet påhitt) också, att man går två steg fram och ett tillbaks om och om igen. Jag befinner mig i zon 3 och Manno ska dansa med. Det gjorde han bra. Tills vi började prova i sidled. När det funkat en gång sparade vi det till nästa gång.

En ganska avslappnad galopperande Manno

Det kan jämföras med den här bilden. Inte bara snödjupet som skiljer. Manno och jag var inte vänner. Bilden är från juldagen, alltså lite mer än en månad sedan. Så någon form av utveckling har vi. 

Lite leka med transporten. Manno gick in och jag var utanför. Där inne fanns ett hönät späckat med morötter, som en söndagsstek från förr i tiden med katrinplommon. Manno stannade där inne en stund, när han fattat grejen med nätet. 

lördag 29 januari 2011

lördagens hästande

This week I’ve tried to play with Manno in a way thats makes us a bit more energetic and makes our conversation and commincation more “witty”. Focusing on Manno having a light front end and me having a light and clear mind. If I’m clear and “lift” my mind up (It might seem like and odd way of working or describing, but I got no better words, even no better words in Swedish: ) my dear horse, and friend (today we finaly became friends again, me just working in november/december and no time for fun with horses made Manno and me loosing our connection) . So what I mean is if I have a lightness in mind and body, and are clear in intentions, Manno is light in front and pay attention to me, and do try and give all session.
Today we did circling and transistions. We reached a point were if I did a big and slow exhalation Manno changed from canter to trott and if I did a quick inhalation and tensed my body Manno started canter.
Later on I understood that we have lost a lot in working in zon 5 like extreme friendly with stick. Moderate friendly was the result today. Side ways worked well as well as our “developing-walk”. Manno and I two steps forward and one back togheter. Today we started working it side ways.
Tomorrow I will dig my trailer out of the snow, so we can use it for loading training

torsdag 27 januari 2011

tisdag 25 januari 2011

jingle-tisdag

I read that Leslies had seen Temple Grandin on TV and agree Temple Grandin is fantastic. I’ve read some of her books and I do think being with horses has help me understand people with autism and aspberger. I work as drama/theatre teacher for teens with autism tree days a week and I feel like playing with them improve my playing with horses. Some weeks ago during warming up one of my teens with autism, a boy who usually just cries when we introduce new stuff, asked me why I allways do so difficult things? We were bending forward like you do when you try to reach down to the floor standing with almost straight legs. The task was just bend forward, but for him, with his autism that were to komplex to understand were he should bend and how. I’ve been thinking a lot of this. (The boy was next time going to watch me and the others and try to think him self doing it. I’m not sure that is the right way, but we have to try something. I teach/play drama, theatre, movements, dance and relaxation wich is quite undone with kids with autims. And I do play with them in groups, also not so much done. At least not in Sweden. )
But the boy gave me some thoughts to chew on considering giving aids and instructions to horses. The boy and I share verbal language and still I was impossible to understand. Eventhough I did the bending to show him. How hard must it not be to be a horse and try to figure out what we human wants them to do. And how should I behave my self to be easier to be with for my horses (and for my teens)?
Today we developed “the development walk” to steps forward and one step back. Manno and I side by side on the road to the field with the street lamp. (We have tree street lamp in my village). On the field we circled started up in trot, than canter, than some boars showing up at the edge of the forrest, than some galopping, but still circling and me neutral. I think that was a quite god. We were fast but still connected. The session was ended with me leading Manno backing him from the yard into the barn and into the box holding his tail

måndag 24 januari 2011

jingle-måndag

Today I was late so I tried to combine fixing the stable and carry water and feed hay and to do some liberty and porcupine to Manno. He is a curious horse and not afraid of squeezing. so where ever you are, if there is almost room left for a horse, Manno will be there cheking if there is anything to eat. Todays new was backing into the box leading him in his tail. After chewing and standing I asked him to move forward. I putted the question by start walking on the spot untill he started walking, then I stopped walking after four strides and he stopped a bit later. And then we did the backing again.
I’m training my self to be more particular. I try to be calm and clear and visualise wht I want to do before I do it. If I rember to visualise I often don’t need to give more than phase 1 to do the manuever, even if it is a new one. I try to be more concentraded in a confident way. I wish I was easier to handle ; )

söndag 23 januari 2011

?

Cirklande i galopp och fina byte av riktnig och varv i trav. Men väldigt mycket vår och hingst och det femte benet framme. Lika styv i nacken som i "femte benet'' Klart LBE Manno. Är inte helt på det klara med hur jag ska förhålla mig. Fick ju rådet att sätta honom i galopp, när han kör den  looken på det "femte benet" av David Lichman. Men en dag som denna blir det då nästan bara galopp. Är det så då att jag ska ägna mig åt "fixing" av detta bara och inget annat. Förslag mottages tacksamt.

post-call plan action Jingle

Why is your goal important to you? What will it give you? *
You need to understand what motivates you. If your why does not move you to action then you will never reach your goal.

*Hint* These answers should stir some emotions in you because once you tie your emotions to your goals that is when you will be motivated to move forward.






It is important to me to finally make an audition, because I have been Parelling since 1997 or maybee 1998 when I first got the Seven Games video. 
At the end of the Seven Games video it was some level 3 students playing with their horses, when I saw that I cried. It was all I wanted to learn about handling and riding horses. No reins, no force and playfullness and harmony. 


Manno came to me in 1997. Many years has passed by. Through the years I've been pregnant two times, very impratical for moving around with horses, when you are movable like a bookcase. Than there were some years with little kids and hard times with severe diseases in family. When diseases-period was over I was on my own with two kids and had to start study to get a better paid job. So I studied during the days and worked many, many nights and took care of the kids in beetween  and the horses has been a life line but not prio number one.


Now the kids are 14 and 10 years. I've got a better job. And a little bit more time for my horses. Now I want to make my dreams, that I dreamt during all the diffuculties. One of them is to do auditions for levels.


 When I look att the self assesement papers today I can say there is there is one or two skills we haven't done. And today we also are able to do six skills on level 4. Therefor I do belive we could start out our auditons on line at level 3.



What specific actions are you committed to take between now and our next call? *
Keep these actions and goals somewhere you can see them daily. Remind yourself what you are purposing to do and then DO it.

If you lack motivation review your why answer from above.





I'll be doing tasks togheter with Manno every day to enable us to reach level 3 on line in the end of February. 

What is your plan to get these actions accomplished? *

This might seem strange as actions but, still it is my plan. My plan is to eat fruits immedatily after work to still feel fresh and able to be a sensitive and thinking and creative person in the evening. The outdoor conditons, like  wheater changes in ways they usually don't these year som I try to keep myself fit and fresh so I have an creative mind and work things out any how.

How will you measure your success?
I'll messure time spent with my horse Manno.

What resources will you need? *
Fruits,  barrels, and I need to dig out my trailer from the snow. And I need time, or I need to use my time so I spend it with Manno playing.

How will you celebrate when you accomplish your goal? *
A little bit of relief crying while I share some carrots with Manno and than tell everybody I succeded.

jag

Inspirerad av Elisabeth har jag också personlighetstestat mig: Barnen skratttade ganska mycket. Speciellt åt det som nu är kursiverat.
Kreativa, handlingskraftiga och snabbtänkta. Duktiga på många saker. Tycker om att debattera och kan vara angelägna om att få sista ordet. Entusiastiska över nya idéer och projekt, men kan brista i förmåga att hantera vardagliga rutiner. Oftast frispåkiga, uppriktiga och bestämda. Uppskattar att umgås med andra och är själva stimulerande sällskap. Utomordentlig förmåga att förstå komplicerade koncept och finna logiska lösningar på problem.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker.

söndag 16 januari 2011

Trams-bytta

Nu på kvällen donade jag med hösilaget och vattenhinkarna och Manno gick lös i stallet. Radion var på P3. På P3 var det en dokumentär om Haga-mannen. En serievåldtäktsman i Umeå, tror jag det var. När jag slog på radion beskrev de en hemsk händelse vid vatten i dokumentären. Jag blev ganska illa till mods och kände hur det kröp längs ryggen och Maglehult kändes helt plötsligt livsfarligt. Då lyfter Manno upp huvudet från hösilaget och travar ut ur stallet. Manno frustar som en stridshingst och med hållning som en arab. Hjälp, tänkte jag. Det är något hemskt någonstans här. Jag blev stel som en pinne. Manno var stel som en ännu större pinne och Aski stod och stirrade stint ut i mörkret. Jag stirrade också.

Jag stirrade ut i mörket men såg inget. Manno stirrade och fnös åt olika håll. Likaså Aski. Fast hon var för en gång skull tyst. Inget skällande. Så stod vi stirriga och stirrande.

Då slog det mig. Det är min rädsla som Manno har fångat och Aski har hängt på. Så jag provade med att ta kontrollen över mig och andas långsamt och ut genom munnen och låtsas gäspa lite. Manno tuggade och gick in i stallet och Aski sprang efter honom och skällde som vanligt.

Det var inget där ute. Det var i mig. Min rädsla.

Kan du?

Två "Can you" från Jerry som varit med i Savvy Times
De passar bra om det är som här, isgata överallt, i alla fall om man har en stallgång.



1. Can you get your horse to do a simple Squeeze over a log or 
pole one foot at a time On Line? All horses should be able to 
do this, but it is particularly good for extroverted horses, as 
they tend to want to rush over the Squeeze. As your horse 
gets good at this simple version, try making it a little more 
challenging. One thing I do is lay two barrels alongside the 
pole and make more of a Squeeze. 

2.Can you  back your horse one foot at a time over a log On 
Line? Again, all horses should be able to do this, but it is par- 
ticularly good for low impulsive or introverted horses. The 
key here is to take it slow, read your horse and don’t push 
him through any thresholds. 

How is it that horses can draw us out of ourselves and allow us to see ourselves without judgment?

Rubriken ovan var en fråga från Jerry Williams till Jingle-medlemmarna. Nedan mitt svar:
I do belive a part of the answer to the question how horses can alow us to see ourselves without judgment could be something like this:
horses are so often mirroring us and still we love them.
When my horse gives me a hard time and I understand his behavior is a reflection of my behavior, I do belive there could be something like this:
I still love and appreciate my horses deep in my heart even when they “gives” me trouble. When I see that is me making problems I might experience, that even I, with all my faults and wrong doings are amiable, beacause the horse in his way still try to figure me out. I do belive that being a herd and prey animal has made horses extremly collaborative and that they if they can choose collaboration.
To allways try to choose collaborative ways is a challenge and I do belive some good foundation for a good lived life. But I don’t really know. I’m chewing.

lördag 15 januari 2011

dagens citat:

“Sometimes we get too focused on what we are doing and forget to play with our horse, to make things a game"


Från Jerry S. Williams som citerar Pat Parelli.

fredag 14 januari 2011

ett citat från en av Jingle grupp-damerna

"The psychotherapist teaches the clients to do this before approaching the horses each day and the horses often relax visably because some of the clients have weird energy radiating off of them. She has them do this in the barn but I think it works best for me before I am in the presence of the horse so I do it on my screen porch, after I close the door to the house (symbolically leaving the problems and the rest of the day behind).
1. Clear the mind of all problems and “stuff”, leave it behind and create a physical act (like closing a door, leaving it in the car, throwing it in the trash, etc.) to symbolize leaving the “stuff” behind.
2. Yoga breaths or belly breaths from the diaphram while standing, with eyes closed if you balance is good, 3-4 or as many as needed.
3. Smile and abstractly imagine positive interactions you will have with your horse. I like to think of touching my horse with my heart in my hand to set myself up.
When I was eventing, I would use this exercise to begin visualizing my dressage, cross country or stadium jumping ride."


Memree Stuart

onsdag 12 januari 2011

onsdag jingle 3

Both spending time with my Manno and fixing the stable at the same time is somtehing I use when it is late in the evning. This evning I was late so I had Manno at "liberty" following me from the stable to the house (10 -15 meters) when I carried the waterbuckets. The water on the outside has turned into ice and We have to bring water from the house. First we did some 360° turns on the front end and som backing up. Then he followed me to the house. The last six meters is only a narrow path wich I made in the snow. I used "draw" to bring Manno to me and Yo-Yo back up fas 1 to back him back again. There were tree buckets of water so we did this tree times. I lost him twice. There was a fox barking near in the forest and Manno turned around to face the source of the barking. I also lost Manno when dark shadows crossed the field on the other side of the road. It was a boar family (=wild pigs). Around here most horses aren't to found of them. My horses are getting used to them more and more, but some times the horses react strong on the boars. This time Manno just turned an looked at them.

tisdag 11 januari 2011

Let's dance!

Liberty-fox-trot i stallgången. Allt är is. Manno speglade mig. Två steg bakåt för Manno och ett steg fram. Om och om igen tills det flöt. Skönt.

inför jingle Group Call natt mot fredag

List at least 3 highlights or successes you have experienced since our last call.


What made you feel good or progressive in your journey this month.

Feel free to record more than 3 but make sure to list at LEAST 3.

Remember to celebrate these successes!





My first progress was strating it all over again just before Christmas. 


My second progress is that I started thinking and reflect on Mannos back slick ears and dominant behavior on a new level. 


My third progress is that I found out how to do the long soft fas 1 and then qiuckly fas 4 if no god yeilding is visible. At least I mangage to do it some times.


My fourth progress is I'm doing this!
What actions have you taken since our last call?


Well, If the last call is the call last Saturday, Manno and I have restarted our diffrent mini Yo-Yo games in a more connected way.
Today we did a little mini-Yo-Yo in the stable att liberty. We almost did the fox trot, the dance one step back two forward over and over. We still have some rythm issue, and we will wait before we try to do to music. Because of the extreme ice  covering everything I do undemanding and this little moves in the stable. This time I'm more aware of kepping Manno light in front and with nice forward ears.


What obstacles or challenges have you faced since our last call? What have you learned from these? *
Record any challenges...
are they limiting beliefs (mindset), are they lack of knowledge, are they time management related, etc.

Record the lessons you have learned either about yourself or your horse as you faced these challenges.




The ice is the biggest challange. But today my farrier switched Mannos shoes to winter shoes where you can screw calks in holes. So we can, or at least he can move safly on the ice (it is not normal here with ice for days, it's normal up north in Sweden).


Lack of knowledge is a constant. Eventhough i think I learn a lot there is always so much more to learn. 


The lesson I learned about me this time is that I have surprise my self by not being nervous for not reaching my goals, eventough the world is covered in ice. I feel like I any how have gained som new approach/feel/knowledge or what it is. I really don't know, but I know there is somthing growing inside my being.


What specific questions or guidance do you need from me during this call to help you take the next step in your journey?
Do you need help with a specific technique or bit of knowledge?

Do you need help in adjusting your mindset or view of where you are and where you are going?

Do you need help strategizing what your next steps should be to reach your milestones and goals?




I do belive my need is strategy, how to plan and think, and what to keep in mind.


And what is the over all most level 3-ish tought/approach/knowledge to keep in mind and body while I'm trying to fool and play around in direction to my goals.



Outcomes and expectations for this call?
How will you know you have gotten what you need to take the next steps toward your goals?



I hope I will have strategies for goal reaching and some thing like a mental lead rope to have in mind, when I get confused. 


The way I know if I have gotten what I need to take the next step, is if I take the nest step, I suppose. 

Jingle 2

It's still some kind of horsemanship on ice here. My stableyard and the roads are all in ice. So we don't do very fast moves. Yesterday I sat down in the doorway to Mannos box (or do you call it stall? In swedish "stall" is the word for stable). I only had energy for undemanding. Manno stood and looked att the hay on the other side of the stable, in an empty stall. When Manno thought of moving to the hay I backed him doing porcupine on his carapal-joint. Manno backed off stood there for a while and than moved forward to me. He stod beside me, calm, for a few minutes and than I could feel his urge for hay rise again. Just before he was going to take a step forward I asked Manno with porcupine to back up again. We did ths little game for severla times. I also tried porcupine on his point of shoulder. It also went well. Both on the joint and on the point I only used fas 1 porcupine. So we did some sort of Yo-Yo I guess. Finally I let Mano have some of the tasty looking hay.

Today the farrier was here. While she worked the shoe on the anvil Manno and I some other Yo-Yo-variation. I stood still in front of Manno and slightly tilted my upper body forward, than Manno moved his right front leg back a step. When I tilted my upper body backward slightly Manno took a step forward with his right leg. So I tried to move my upperbody slightly and slowly forward and backward.Manno moved hes leg in same pace as i moved my upper body, so we did a little simple dance. Manno is easily bored and I try to make up little games to keep his mind busy.

söndag 9 januari 2011

Länk till intervju med Pat

intervju med Pat Parelli

Lite koko är det ju

att skriva på engelska på min blogg. I alla fall känns det så för mig. Det här är det jag skrivit för Jingle. För att jag ska ha det kvar får det vara här på bloggen med. Bloggen är verkligen ett minneshjälpmedel.
 So I’ve done my first week at Jingle. I’ve to admitt I haven’t been doing much with my level horse Manno. The last week has been a extreme weather week. On Monday it was – 4° F, Thuesday afternoon a snowstorm entered an stayed until Thursday morning. Thursday evening it start raining so now it is ice all over. Very beautiful in the sunshine, but very impratical.
Manno and I have spent a some time undemanding and I hope that it will pay off later on. Or maybe I’m sure it will (if you maybe can be sure?) pay off, because it gives me times to reflect on my behavior towards horses. I’ve been thinking and chewing on the greetings line Bonnie uses “Let softness be your guide”. And one of the maine reasons that I entered Jingle was when I saw Jerrys (as I consider it) very soft and open minded body language in a film clip on YouTube. I’v been thinking hard on softness.
Now I think the way for me and Manno to be able to keep us soft, is if I can be soft and specific. I tried Rock Slide, but I mixed how to do up so I asked Manno to move backward- side ways to the right-forward-side ways to the left. He made a “Rock Square”. After a couple of times I almost just had to lift my energy up and send it and Manno understood what I wished and did it. I do experience it is often like this. If I do rember to be sensitive, soft and specific Manno answers me in the same way as I ask. Or he always answers as I ask. But I may not always ask in a working way.
One of the things that could do with a bit of work on getting it going easier for us, is when we do fast things. There I belive I have a problem being fast enough and soft at the same time.
Manno is a LBE/I horsenality. When he is LBE he is a kind of daredevil. He loves steep hills, big jumps and squeezing himself into my house if the door is open and unprotected. I’m not a daredevil now a days. I’m a 44 years old, and in this case I do feel very old, woman and I kind of have becom more slow. But I think both Manno and me miss my inner daredevil. So I have to find I nice middleaged daredevil some where deep inside, I think. One good thing is that I have recoverd in my legs and has started jogging (very slow) early in the mornings again. I will start using intervals to become lighter in movement quicker.
So at the same time trying to be softer, more specific and finding a sweet inner-daredevil as I’m trying to set it all upp for a level 3 on line audition, might do me to a more sensible and creative person with a happier horse. I hope so.

Kortaste sammanfattningen av tele-conference 8 januari

Först var det en himla massa teknikaliteter om hemsidan och sånt, därefter en kort frågestund. Här i min tolkning ett kort, kort sammandrag.

Sweet spot kallar Jerry hellre för  good place to be. Genom att ha trevligt på det stället (Friendly) och att alltid vara lugn där, både häst och människa kan man förändra uppfattningen om läskiga/svåra ställen till trevliga ställen (som grindar, hinder och mörka hörn)

En fråga handlade om en LBE som är konvalecent och inte får springa utan bara ledas i skritt efter en operation (i magen, tror jag). LBE-hästen var en synnerligen livad och lekfull häst och skojade ganska mycket med sin matte. Särskilt nu när hon inte kunde be honom springa för att bli av med energi och för att hantera sin vilja att bestämma över matten.  Bland annat tog hästen tag i haken på grimskaften och höll den i munnen, så att matten inte kunde påverka hästen med grimskaftet.

Jerry rekomenderade att prova att ge hästen mer grimskaft än den ville i munnen och att flytta framdelen mycket och att "keep a sense of humour when the horse take advantage of you".

Vi blev också påminda om att vi alla skulle komma att förstöra våra relationer med våra hästar lite när vi prövar något och gör fel. Men det är så vi lär oss och nästa gång får man ordna till relationen igen. Jerry menade att undemanding är mycket viktigt, att spendera tid med hästen.

Jag frågade Jerry om hur jag skulle förhålla mig, när Manno är en öronen-bakåt -häst och dominant och nästan springer på mig efter en tids uppehåll. Svaret, som jag gillar, var att jag skulle vara "playful". Playful som i att leka  kurragömma och verkligen leka mer än att ta kommandot, för att få Manno intresserad. Samt att mycket flytta framdel på dominanta hästar.

Jag ska prova det. (Det har det töat här i flera dagar och töat av eltrådar och sänkt staket. Så det blir en del laga sådant. Jag hoppas det blir lektid också för Manno och mig.)

Avslutningsvis sa Jerry att vi skulle "continually think of how you can reach the next goal".

lördag 8 januari 2011

Hästens muskler och ridning

Bra att komma ihåg och tydligt beskrivet på länkar som finns på Elisabeths Blogg


Den där hästens rörelser-kursen som massören har gått har länge varit på min önskelista och jag kan konstatera att kursen är kvar på önskelistan. Förut gavs den bara i Uppsala. Jag vet inte hur det är nu.

fredag 7 januari 2011

Idag började jag med tio minuters vara med varandra. När jag började mocka la jag ut lunch-hö i hagen. När höet nästan var uppätet gick jag ut i hagen och satte på grimman på Manno. Jag var lite noga och gjorde en sådan där riktig sätta på grimman à la Parelli med böjd hals och Manno stoppade huvudet i grimman. För någonstans stod det, om det var på Jingle eller på det där ParelliConnect minns jag inte, men när jag läste det kunde jag inte heller minnas om det var något vi brukade eller kunde, att sätta på grimman så där Parelligt. Men det kunde vi, så det kan jag bocka av. Skönt.


När grimman var på åt Manno vidare. Jag stod brevid och kliade på Manno och Åvik. För att jag skulle verkligen ta mig en stund undemanding ställde jag timern i mobilen på  tio minuter. Ibland kan det kännas  som jag bara står och hänger och undemandar så länge, fast det inte gått mer än en minut eller två. Så timern är bra för mig.


Arbetet idag var rock slide. Jag ställde Manno så att han var ungefär sex meter framför sista hötappen. Sedan rock slidade vi oss till hötappen.  Med Jingel-frasen: "Let softness be your guide" i sinnet jobbade jag. Inte vet jag hur jag ska beskriva det riktigt, men jag fokuserade på att var öppen, "soft"och gjorde det som krävdes för en att Manno skulle göra Rock Slide väldigt mjukt. Manno var med mig i varje steg. Eller om vi var med varandra. Det var mjukt och långsamt, på en hel burk valium och rätt. Skönt.


Det tog tjugo minuter att Rock Slida sig till hötappen sex meter bakåt. 

Torsdagen

Vi promenerade i mörker. Hela dagen var det ganska mycket snö och blåst. Så jag skrev och väntade på att vinden skulle lägga sig. Det gjorde den, samtidigt som mörkret la sig över nejden. Med Aski i koppel och Manno i 12 ft linan gick vi så ut i skogen. På båda sidor avvägen där är det granplanteringar, ganska höga granar. Så det var mycket mörkt. När Manno var längst ut på linan kunde jag bara skönja honom. Eftersom Bonnie  (fru Jerry Williams och administratör av Jingle Group) avslutar sina mejl med "Let softness be your guide" och jag har tagit del av Brené Brown som pratar om sårbarhet, var det många tankar om känslighet som snurrade. Vi hörde knak och steg i skogen. Det kan ha varit grisarna. Manno var ändå lugn, Aski med och jag var med lugn. 


Det var en märklig upplevelse att avspänd och med fokus på känsla av var djuren var vandra i mörkret. Märklig och härlig. För jag kände dem bra, Aski och Manno. Det ska jag försöka ta med mig.

torsdag 6 januari 2011

Igår

Igår var jag helt utmattad av ingen särskilt anledning alls. Men jag beslöt mig för att följa kroppen. Så det blev lite gjort. Med Manno en halvtimmes undemanding som bestod av rykt. Jag tycker att jag märker att Mannos och min relation är på väg tillbaka. På lördag, vid midnatt ska jag delta i teleconference med Jerry Williams. Spännande, bara att se om jag får Skype att funka. Idag är det snöyra och jag försöker jobba undan med  manuset. Nu är jag halvvägs och det är fredag, lördag och söndag kvar. Helst ska det vara klart på lördag, så att jag kan läsa om det på söndagkvällen och rätta det som behövs. Så nu skriver jag annat än blogg.

onsdag 5 januari 2011

Rörelse!

Nu börjar arbetet med att få planerna för Rörelse! att gå i lås. Rörelse! är första etappen i det stora projektet, Magi-muskler och fantasi-fokus, som slutar med cirkustältet på kullen vid sjön 2015. "Magi-muskler och fantasi-fokus från utanförskap till skapare" är det hela namnet på det femåriga projektet.

Rörelse! ska bli en än så länge hemlig föreställning på ett hemligt ställe vid ett hemligt tillfälle i slutet av sommaren. RIBBING/HALSACKDA kommer att fungera som koreografer. Övriga medverkande är unga vuxna och äldre tonåringar med autismdiagnos. 

Sårbarhet med Brene Brown

tisdag 4 januari 2011

Tisdagens rock slide och vändningar

Jag blandade ihop begreppen med Rock Sliden. Underförmidagen har jag mejlat om sommarprojeket, pratat i telefon, formulerat mål för Jingle och skrivit kom ihåg lappar jag redan har glömt, så jag var uppenbarligen inte helt fokuserad när jag tittade på filmen. Jag "assumed" i stället för att se det som fanns. Så vi gjorde en Rock Square, i stället. Jag står still och Manno backade ungefär tre steg, sedan side pass i lite fler än tre steg, sedan framåt tre steg och sedan side pass i avsikt att komma tillbaka till utgångspunkten. Det gick nog att se att det var en ruta efter ett par gånger. Egentligen skulle man backa tre steg, side ways tre steg, backa tre steg, side ways tre steg .... Det gör vi i morgon.

Vi gjorde också en del circling, vändningar varav den första var en riktig bogtryckare från Manno. Men det rättade sig snabbt.

Innan det mer aktiva tränande hade jag Manno på släp när jag mockade och lite annat häng i 10 minuter. Vårt aktiva pass var 30 minuter och vi avslutade med 2 minuters häng på vår lekplats på fältet.  Jag tänker att det måste väl vara ett bra sätt att avsluta på.

Julshowen

Till Jingle ska fylla i en rapport på hur många timmar man hållit på med sin häst förra veckan.

En annan Jingle-rapport man ska fylla i är att sätta mål:
Generellt mål
specifikt mål
vad man ska göra för att nå det målet
datum
två olika sätt att mäta framstegen
delmål på väg till målen

En tredje rapport är handlar om vilken "level" man ser sig som och vilken nivå man anser att hästen har.

Jag har inte gjort målen, än. Måste hinna hästa lite också.

Här snöar det och det syns ingen förmörkelse, mer än att det är skumt ljus ute. Men det är det ju på vintermorgnar.

Tillägger nu lite senare att jag klämde i med ett första mål och man ska berätta det för tre vänner. Så när tre av er bloggvänner har läst det, få ni andra låta bli ; )

Målet är att göra on line audition level 3 den 28 februari.


Här är delmålen:


01/23 I will review and complete all self assessment tasks in L3.
02/06 I will review and complete at least 6 self assessment tasks in L4
02/13 made up a 10 minutes program we can do as audition for level 3
02/20 test-filming audition
02/28 sending audition (det är ju sportlovsveckan: )


Here we go!


och jag vet inte varför bloggen trixar med lay outen?

måndag 3 januari 2011

tusen frågor

Jag har ju anmält mig till Jerry Williams Julshow, nej, det var det ju inte, men väl Jerry Williams Jingel Group. Så nu ska det formuleras mål och var jag är och vem jag är och vem Manno är och delmål och hur lång tid det ska ta och allt snurrar i mitt huvud. Det försöker jag se positivt på. Bättre snurr än total stiltje.


Idag har vi fortsatt med våra vändningar. Vi började med flytta fram och flytta bak och vända håll i skritt. Manno var mer avslappnad, frustade och rörde sig lösgjort. Manno var ofta lite nära mig i vändningarna, även om jag nog vill på stå att med mig bättre fokuserad på var vi vände och vart vi vände (Inga vändingar för vändningarnas skull, utan vändningar med riktningar) gick det bättre och smidigare. Jag tröttnade på att Manno kom så nära mig hur jag än backade och gav plats och började försvara min plats och fasade upp till att jobba i trav. Det är ganska krångligt i djupsnön, skånsk djupsnö på en halvmeter, att on lina effektivt. Den här lite tuffare attityd gav i alla fall att Manno slutade trycka upp sin bog mot mig och sekundsnabbt kom ett eller annat öra fram i vändningarna.

Dagens nya svårigheter är att hinna växla mellan att vara väldigt tydlig och lite skarp till att vara mild och liksom samman med Manno, i den hastighet han kräver växlingar. Det känns som jag skulle behöva bli snabbare och lättare i växlingarna. Men hur ska jag öva det?

Idag hade vi hänga runt on line  (mocka och jag prata i telefon med Annette Hovis och Manno stjäl ensilage) i 40 minuter. En kall vacker dag men jag hade så mycket fokus på det  jag gjorde att det inte blev några foton.

för minnet






det ska ju göras masker.

söndag 2 januari 2011

Impuls parelling.

Efter att ha läst Tulo-Annas blogg om pad inköp, köpte jag en pad. Idag läste jag Elisabeths blogg och anmälde mig till Jerry Williams Jingle Group Coach.  Den goda effekten med att jag inte skriver manus som jag ska är ju att mitt parellande tar hopp framåt i ambitionen i alla fall. I morse promenerade Manno och jag i skogen. Vi kollade snödjupet, för Åvik bör nog inte pulsa för mycket. Inte om han inte ska vara halt efteråt. Det var inte så farligt i snön om man gick i danskarnas skidspår. 
Danskarna verkade ändå inte ha skidat sedan jul ungefär. För de som skidade promenerar nu med barnvagn, i skymningen. Kan tänka mig hur det är, eller jag minns hur det var för mig. När det tog en hel dag att få en liten människa med sig ut. När det var blöjat, ammat och kläddbytt så att det gick att gå ut var det mörkt. Jag blev bättre med tiden. Kanske är det dags för parelli-förbättring nu. Föräldra-förbättring är ju i och för sig ständigt ett aktuellt ämne. Men nu är jag ju tonårsförälder och blir verbalt och tydligt upplyst om mina tillkortakommanden.



Promenaden skedde i zon 5 bakre del för min del. Det gick bra, även när vilda svin gruffade i granet. En egoboost som jag kunde behöve efter Mannos sura miner. Jag har ändå någon betydelse, lite bekräftelse vill jag ju ha. Eller rättare sagt obegränsad bekräftelse på min förträfflighet, önskar jag. Fast jag tror inte på förträffligheten och det värsta är när man får bekräftat att man är synnerligen oförträfflig.

Lite bättre look i vändningarna. Vi tar ny tag och vänder inte blad, inte innan vändningar går som en trevlig dans. Nu är det inte längre en brottningsmatch, men inte är det vackert. Vi valsar i otakt.
Fast en sak hände. Jag kom på att jag glöm bort allt det viktiga. Att vara med i sinnet. Att jag tappat bort mig i hjälpgivning och teknikaliteter och glömt bort kontakten. Så jag kopplade upp mig och "beamade" vad jag ville till Manno. Där var Manno med direkt. Huvudet sänktes och frustningarna rullade ur honom och han blev mjuk som masserade muskler. Oförträfflig  var ordet och nu ska jag tänka på att inte tänka utan att vara i det jag gör på det där sättet, som inte riktigt går att sätta på pränt bättre än: att dela sinne och stund.

Jag återkommer. Kanske mindre oförträfflig, kanske mer. För först så går det framåt och sedan går det bakåt och sedan går det runt en liten stund. Livet.