måndag 28 februari 2011

oops

Skulle bara betala auditionen, men av alla betalningar till CSN var jag nog helt ekonomiskt fartblind. Fast om man räknar som den som skrivit texterna på Parelli webb shopen har jag sparat rysligt mycket pengar. Fast jag bestämde mig att efter femton år med Parelli då jag endast köpt 1 natural hackamore, 1 halter, 1 lead rope, 2 carrot stick, 1 string , Seven Games VHS, Level 1 & 2 Package på VHS och en luft-pad under alla dess år borde jag slå till på lite mer utrustning.

lördag 26 februari 2011

uj!

Nu har jag gjort det. Spelat in en audition. Trots att jag är level 0 jag är ger jag mig direkt på level 3. Hybris och själv-skräck i en oskön kombination är jag. Väntan är inte min grej när jag väl bestämt mig och nu verkar detta en evighet att ladda upp den tll youtube. Rickard filmade fint och trots att det var fyra glador cirklandes som han nog hellre hade studerat. Det är kärlek.

Och jag grät en skvätt i Mannos man när vi var själva. Efter femton år i Parelli-land har jag äntligen kommit mig för. Det är lika stort som om vi blir offical level 3, att jag tordes och att jag tror att jag kan.

torsdag 24 februari 2011

Lästips

Kathy Craig delar här med sig av anteckningar från olika clinics. De jag har hunnit läsa har varit från Jingle-Jerry clinics. Bra och intressant läsning.

onsdag 23 februari 2011

Sommar lay outen tillbaka!

Sportlov = denna gång är det sy,sy,sy. Assitenterna skulle sy mest, men två vabbar. Dock är min dotter Thea med och fixar, min kollega Annika och assistenterna Emelie, Lena och Katta. De gör alla ett toppenjobb. Själv ägnar jag mig åt att hitta på och stöka till.

Förbereder auditionen som ska filmas nu till helgen. Svårt att begränsa sig.

Väntar på svar från människor som läser projektbeskrivningen "Magi-muskler och fantasi-fokus" och jag har kommit på hur projektbeskrivningen måste utvecklas undertiden. Ska söka en och annan fond i helgen också och göra tidschema. En dag ska dock ägnas åt inget som måste göras kopplat till skola, teater och utvecklande av hästeri. Lite lov är lagom.

söndag 20 februari 2011

Långt: jag kom att tänka på... in english

When I was participating in the Jingle-group call my question was something like: what is most important for improving your communication with the horse. Jerry answered feel. Jerrys answer started a process in me. One of the problems I do have to face is that I lost my memory almost totally some years ago. I recovered quite fast and good, but still there is some loss of memeorys. Some times it is popping up thing I did know, specially when I meet people and come to talk of that I had forgot.

In this last tele-conference I suddenly connected to knowledge I had forgot. I remebered that I interpret Pats body language like he almost never look straight at the horse. For me it looks like Pat use some kind of awareness to read the horses. Sometimes he also mentiones that he looks in shadows and listen for the sound of the hoof beats.

I do think I've heard Pat refer to looking straight as predator way of looking. It can be me making it all up my memory don't work to stabil as I confessed earlier, but it is still apart of my reasoning so I write it any how, even if I'm not sure.

I do have some problems sometimes when it is other than Pat that show how to do, because he is using his feel, energy, body, eyes and expression in a way the other do occasionally. Even if others quote Pat it is not allways in their bodies, so they speak one thing verbally and an other thing with their bodys, as I understand the films and clips I have seen. I have never met the peoples I have seen on DVD.s, internet and my old VCRs in reality, so my thoughts are not based o reality.

When I was studing drama we did a lot of awareness exercises. Like walk with closed eyes in the room and try to feel were fruits, things and people were. The exercise could be to enter a gymnasium with closed eyes and walk to the orange laying somewhere on the floor and finding it by following your feel of the orange.

We also did exercises like: six students standing along the ulteriorly long wall facing the door. We had decid wich one of us standing along the wall we should all think of. We should all be thinking of the choosen one and look att the seventh student entering the gymnasium. The sventh student should walk straight up to the one of us who the seventh student felt we had chosen. The seventh student should then, standing in front of the one the student had felt we had chosen, look the chosen one into the eyes and chose someone else of the students standing along the wall. The one whom felt tought of should take one step forward.

This exercises I describe we did our third year. It takes time and praticing on fokus, concentration and feel before. But when we did the exercises they allways worked and we were exhausted in a happy way afterwards. This exercises is good for actors because you have to know were your colleagues are on the stage with out looking.

My horse Manno I started following a level 1 package on VCR and with small pocket guides. In the guide you could read it will take you everything from 30 hours and up to reach level 1, depending how progressiv you would be in your attitude. I had done Seven Games with Manno after watching the Seven Games VCR thousands of times. Many of this times hangin in from the window with Manno on line and playing the same sequance over and over again to try to find out how Pat did. When I started Manno I had attended one weekend clinic level 1 with a German instructor Birger Gisecke. I visit the clinc with an other horse than Manno, he was still a stallion.

Eventhough I had never seen anyone ride without bit and only used to normal dressage and show jumping riding I was so thrilled of the outcome of Parelli I decidied to start Manno the Parelli way I knew of. So Manno and I started out with level 1 and managed everything in addition to trailer loading in 30 hours. I had no trailer.

When I started Manno I only had seen riding Parelli style on the little film in the end of Seven Games VCR and the riding done in the level 1 VCR. Following the steps in the pocket guides was a good way of starting Manno. He became soft and powerfull. But it was difficult to develop when a VCR are your source of knowledge. Than some horrible years passed with severe diseases in family and when the hard times were over I was alone with my two kids and lost memory in pure relief, I do belive. Hard times was over and I collapsed. So I had to start much of my life over gain. Renewal.

And now talking of feel and use of eyes I rember that I could disengage Manno when circling by first look at his eye and than his hind quarter and that he get unsettled when looking at him with out meaning anything. Manno prefer when I use feel to read him. I do belive not using my eyes to understand him makes my energy stay in me and my eyes send the energy where I am looking. On stage it is very important were you are looking, it directs the audiences attention and give directions to the whole experince of the performance.

Then I come to think of status. In theater and drama we often use the term status as something you do. It is not status from material things, it is more the status of leader ship. Rather often informal leader ship. For example a person doing high status is taking the time he or she needs, taking the space she or he needs and do not look to check if other is following hers/his suggestions. Because the high status belive others will be following. A person doing low status is doing things in a rush, moving around with out direction and giving everbody quick glances to see if they will ignore or attac him or her and pay more attention to other than to them self.

Doing this Parelli way of being and playing with horses is pretty much connected to leader ship, as I get it. I have not really formulate my conclusion of enterily yet, but I do hope you can understand my thoughts of leader ship, energy, Parelli, drama, feel and focus any how.

All this toughts and words was tumbling in my head when I went out and played with Manno. Soon he did a couple of disengages from canter just from me looking at his eyes and hind quarter. For now I will stop thinking and go out doing, so I will reach my goal: Filming an audition this coming week.

To the one who have been kind enough to read all these words: thank you.

PS if some one would like to read more concerning high and low status and body language: Keith Johnstones book Impro. It was him starting working with status in that way. DS

torsdag 17 februari 2011

Telekonferens med Jingle-Jerry

Vad är viktigast för att utveckla sin kommunikation med hästar, frågade jag.


Feel, svarade Jingle-Jerry. Träna på att känna var hovarna är. Känn var hovarna är både uppsuttet och från marken.

Innan Jerry avslutade samtalet frågade han vad vi skulle ta med oss. Jag svarade: Jag ska gå tacksam ut vintermörkret, för jag ser knappt min häst, utan måste känna vad han gör.

The swedish winter darkness is a gift. It will develop my feel for horses. Tack för mörker!

igår och väntan idag

igår blev det på Mannos förslag liberty en stund på kvällen. Fast först hade jag somnat direkt när jag kom hem och bara skulle vila en stund i soffan. Jag vaknade strax efter sex och kunde först inte lista ut om det var morgon eller kväll. Men sedan blev det alltså liberty. Lead by tail ungefär tio meter och rakt över flaxande pressening. Nu väntar jag på att klockan ska bli fem och jag ska ha telekonferens med Jingle-Jerry och tre andra.

tisdag 15 februari 2011

Cirklar och hinkar

Provar lite inför auditionsfilmandet. Jerry sa att circling var väldigt viktigt för Pat och att det var en bra början. Fast jag märkte att det var längesedan det var weave i trav. En del att jobba på.

måndag 14 februari 2011

Alla hjärtans dag

en bild från en annan dag
skriver i en hast om det jag gjort med häst. I mörker serpentiner runt fyra hinkar, som min gamle ridlärare hade sagt. Eller weave, som parellianer säger. Fast först var det lite circling, skritt fem varv åt varje håll on line. Alltså skritt runt på lång lina. Sedan det som gubben Ling hade kallat sidvärtsrörelse över de fyra hinkarna som jag ställt på en tätare rad. Side ways over a line of buckets, kanske för parelli-partners. Allt utom circling gick riktigt illa till att börja med, men ordnade sig fint med frust och väld rygg. Nu till R.

söndag 13 februari 2011

Filmtajm!



Lastade lite och circlade mycket. Filmade det med. Fast den filmen är lika kul som att se färg torka om man inte är extremt nördig. Lång är den också, 10 minuter. Men jag lägger den här för då hittar jag den lätt.

torsdag 10 februari 2011

Trött-torsdag

Tramsade med Manno i stallgången. Yo - Yo i stallgången. Manno var seg och nästan på väg att kliva på mig för en morot. Så jag vässade kraven och gick från fas mindre än 1 till kraftig fas 4 efter någon sekund. Ett visp med sticken och stringen mellan Manno och mig trollade fram en häst med pigg uppsyn och öron som spetsiga som spettekakor och blick som en ekorre. 

Jag vände min överkropp åt sidorna och Manno speglade med huvud och hals. Efter en stund provade jag att peka åt sidorna och uppåt och neråt och Mannos huvud följde mina pekningar. Vi stod stilla, men var alerta.

Så här såg det inte ut idag. Mer mörker, massivt regn, lera och endast en enstaka plusgrad.

tisdag 8 februari 2011

dagen efter stormen

Det var ju storm i natt och på förmiddagen. Vi har klarat oss bra. Men Otto var ändå sjuk idag, så jag har varit hemma. På eftermiddagen red jag Åvik. Det var veckor sedan jag red honom. Många, många veckor och det blåste på ganska bra även på eftermiddagen. Förmodligen lite storm i byarna då med. Men Manno ville inte komma när jag öppnade grinden. Manno stod visserligen med öronen framåt, men på andra sidan hagen och ett hav av lera. Åvik däremot kom trippande med glada minen.

Jag släppte alla planer och tänkte att jag rider Åvik i stället, han vill ju. Borstade, sadlade med nya luft-padden, tränsade. Ett par disengage på gården och lite böja på halsen. Ett par steg stick to me hit och dit. Så att vi kunde spänna sadelgjorden, sedan upp. Redan när jag satt upp började han gäspa och tugga. Åvik stod stilla som ett tåg när jag satt upp. För ett träd kan man inte skriva för de svajade hit och dit, men tågen stod stilla i Skåne idag. Lite böja hals som Åvik gjorde på eget iniativ. Apropå gnäggningar och hästprat så gnäggade/lät han varje gång han böjde på halsen och inte fick morot. Jag tror han klagade.

Sedan skrittade vi i väg. Frust och huvudet lågt och vinden ven. Det blev ingen lång tur för det började skymma, men vi såg några rotvältor, kringblåsta grejor vid danska sommarstugor och en kompost som flygit ut på ett fält. När vi vände hem förbi de kringblåsta danska grejorna blåste det till och brakade till. Ett plåt-tak flög bakom oss. Jag hoppade nästan ur sadeln, men Åvik skrittade med upphöjt lugn.


Åvik är världens coolaste häst och jag känner mig som en mästerryttare när vi vadar genom vatten, passerar flygande flaggor och har brakande plåttak bakom oss och det är inga problem. En gång kom en pressening flygande när vi var ute på tur. Rakt över vägen, ett tiotal meter framför, inte heller det fick Åvik att bry sig. Det märkliga är att han är mycket fegare utan människa än med. Rider man honom törs han vad som helst och jag antar att det är så när man kör med. Men när Åvik är ensam, låter han gärna Manno gå först förbi läskigt.

Åvik i täcket en vintrigare dag än denna. Nu är det lera. Så mycket lera som det blir när mer än en halv meter snö smälter hastigt.


Manno fick jobba lite på 12 ft linan circling trav. Den enda platsen vi har att tillgå nu är gårdsplanen och där är det inte större. Hade värmt upp med att lyssna på Jerry-Jingle och nu fick jag fart på Manno. Side ways, sedan pekade jag och Manno travade i väg, ökad och minskad volt i bibehållen trav, backa och spegla. För första gången på år hade Manno attityden: Ska ske! Nu på momangen! Glad och villig!

Manno kan när han vill. En sommarbild med Manno och Åvik i samma takt. 


Det var skönt. Nu ska jag  försöka tänka ut en plan för hur jag ska kunna filma on line level 3 under dessa förhållanden. Planen ska vara tänkt tills på söndag.

måndag 7 februari 2011

Åvik fäller

alltså är det på väg mot vår på riktigt. Det är regn, mörker och snålblåst som gör fingrar till istappar lika snabbt som tjugo minusgrader. Skånsk normal vårvinter. Märkligt nog hade jag inte räknat med det. Sen kväll i stallet. Kom ut fem över åtta på kvällen. Mocka och sitta i boxen och låta bli att somna i fem minuter. så har vi i alla fall varit undemanding.

söndag 6 februari 2011

Schibbolet

jag har förlorat farten i hästeriet denna vecka. Förlorade ganska mycket fart och fläkt överhuvudtaget i veckan. Gick in i en trög vägg som jag inte visste hur jag skulle hantera. Det vet jag fortfarande inte riktigt, men jag kan säga att den är av yrkesmässig karaktär och inte mina elever och jag har drömt relaterade mardrömmar fyra nätter i rad.

Nu kanske jag har lite lösning på gång. Jag läste en vanvettigt intressant artikel i DN Kultursöndag om en studie som Försvarshögskolan och Karolinska där chefer utsattes för sjuttio minuter uppläst text avbrutet av musik. Texterna var utdrag ur dagböcker av en holländsk judinna, Etty Hillesum, som vägrade gömma sig för nazisterna och anmälde sig som frivillig hjälparbetare i ett koncentrationsläger och mördades i Auschwitz. Andra texter var av Rilke och instruktioner för avlivning i mobila gaskammare. Musiken som spelades var Zarah Leander, Beethoven, Buchenwalds lägervakters arbetssång. Cheferna fick sitta i totalt mörker i ett svartmålat rum med andra chefer de inte kände i sjuttio minuter och ta del av detta konstprojekt Schibbolet. Som jag förstår det fick cheferna lämna blodprov innan det hela började, deras anställda också.  Det var tretton tillfällen, som projektet varade. Efter varje tillfälle fick cheferna fem minuter på sig att anteckna. Det  fanns en kontrollgrupp med chefer som fick genomgå traditionell chefs/ledarutbildning.

Ett halvår efter kursen hade de anställda som hade en chef som gått Schibbolet-varianten tydligt högre nivåer av DHEA-S. DHEA-S är hormonet som är livsgnistan. Det som sätter fart på förnyelsen av celler. Nästan ett kilo celler dör i vår kropp om dagen. När DHEA-S sjunker, som det gör vid stress och annat besvär i livet bildas färre celler och vi förfaller. Då blir vi människor lättare sjuka och tappar orken och åldras i förtid. Det fungerar åt andra hållet också, så att människor blir pigga och ystra av ökat DHEA-S-flöde. De anställda som hade chefer som upplevt Schibbolet var stadigare i självkänslan och sov bättre och kände mer sinnesfrid, än de anställda med cheferna i kontrollgruppen som gick den vanliga ledarutbildningen.

Chefer som till hörde konstgruppen hade fått en högre beredskap att ingripa mot orätt, de hade blivit modigare, mindre konflikt rädda och mer empatiska än innan. För så mycket personlighetsförändring krävs det för det mesta djupa kriser som krigstrauman eller kärlekspassioner. Här var det delade konstupplevelser.

Eftersom det är en blogg, som vem som helst kan läsa, ska jag väl skriva att det inte är min chef som är källan till mardrömmarna. Men det skulle inte skada om andra utvecklades och jag kommer inte att sluta tycka att konst och estetiska ämnen är viktiga och att etiska frågor och dilemman ska sägas ut.

Trots förlorad fart ligger jag nära mina delmål med Jinglandet. Idag tränade vi det här, som inte har med mina närmaste mål att göra, i en så mörk kväll att det lika gärna kunde ha varit det svartmålade rummet i Schibbolet-projektet. Kanske är det mitt privata Schibbolet.

Studien heter "Health effects on leaders and co-workers of an art-based leadership development" och publiceras i Psychoterapy and Psychosomatics nr 2/2011 författarens namn: Julia Romanowska

slut på snö?

Det som döljs i snö kommer fram i tö. Stackars mammas stalledräng tycker inte att det är kul att kratta.

Mammans hästar uppskattar dock det här som kommer fram vid tö.

Töväder gör det inte snyggare på planen precis. Vi längtar grönt och skönt.

Vi har fått en damm på det som kunde vara en gräsmatta, men som tjänstgör som äng på sommaren.

Kanske kan man kratta kuligare på snökullar? Släpet är upp-pallat för lättare last-träning.

Lite mer liv och lek i krattandet.

Vår-vinter-väg som också är en bäck.

Is, vatten och hovar.

Vi är på väg. Fast inte så fort, som jag önskar att jag vore.