lördag 30 april 2011

Valborg

Hästarna på det som borde vara en gräsmatta. Bilden är från tidigare i veckan. Nu är alla träden gröna.

För ett tag sedan köpte jag segelbåtslina på Biltema. Femton meter lång ( 49 ft ), sexton trådars och hälften så tjock som en vanlig Parelli 22 ft lina. Provade den idag. Härlig med lite avstånd! Yo-Yo hela linan ut och circling i galopp. Manno tyckte att det var urkul att kunna rejsa på i galoppen, han flög fram som när vi busar i hagen och han är lös. Efter ett par gången kom han in bara jag släppte energin.

Höger galoppen var inte helt enkel, mycket byten i höger varv och avbrott. Särskilt när det sluttade lite  neråt. Tänker på den där rakställningsfilmen som Elisabeth hade på FB och funderar en hel del kring det. Får nog kolla den igen och läsa PDF:en om hur hästens assymetri påverkar dess rörelse.

Eftersom jag läst att Karen Rohlf inte ger sin dominanta häst godis i belöning utan att han har ett trevligt ansiktsuttryck, fick inte Manno något heller när han kom in farande med öronen bakåt. Inte slickade, men vända bakåt. Det gjorde Manno brydd. Han blinkade och tuggade med stängd mun. Ingen ormtunga idag.
Långt om länge fick jag två glada kom in från galopp på 15 meter lina. Då tog jag av grimman och han stannade hos mig. Trots att Åvik gick och betade på gräsmattan.

 Än har Manno inte fällt klart.

I natt är hästarna inne. Utifall att någon smäller av lite valborgsfyrverkerier. Radion är på och likaså lampan. Åvik är ju lite ängslig av sig när det gäller smällar.

fredag 29 april 2011

annat

än hästar händer det mest med nu. Som detta som har premiär på tisdag kl 19.00.

torsdag 28 april 2011

Det bra om det fastnar!

 från Naomi Lake till oss alla


You have been telling the people that this is the Eleventh Hour.
Now you must go back and tell the people that THIS is the hour.
And there are things to be considered:
Where are you living?
What are your relationships?
Are you in right relation?
Where is your water?
Know your garden.
It is time to speak your truth.
Create your community.
Be good to each other.
And do not look outside yourself for the leader.
This could be a good time!
There is a river flowing now very fast.
It is so great and swift that there are those who will be afraid.
They will try to hold onto the shore.
They will feel they are being torn apart, and they will suffer greatly.
Know the river has its destination.
The elders say we must let go of the shore,
push off into the river.
Keep our eyes open, and our heads above the water.
See who is in there with you and celebrate.
At this time in history, we are to take nothing personally,
least of all ourselves.
For the moment that we do, our spiritual growth and journey
comes to a halt.
The time of the lone wolf is over. Gather yourselves!
Banish the word struggle from your attitude and vocabulary.
All that we do now must be done in a sacred manner and in celebration.

We are the ones we've been waiting for.
~ The Elders of Hopi Nation
Oraibi, Arizona

måndag 25 april 2011

kurs i Danmark

med denna damen, Gillian Higgings det vill säga Horses Inside Out. Platsen är:  Lille Skensved nær Køge - ½-1 time fra broen. Dagen är den 27 augusti. Priset är 750 dkr. Tiden är 9.30 - 16.00.

Från mig tar det lite mer än en timme till bron och vill man så kan man sova över här, om man är en avlägsen en. Tills dess ska jag väl hinna städa och piffa!

Idag hälsade jag på hos Marion och Milva, båda lika med mild power. Härligt att ses i livet och inte bara digitalt. Det var en demostration av Equine Touch. Det erbjöds utbildning till sommaren. Jag tror att den är bra. En sympatisk och sensibel kvinna som vänligt vidrörde hästarnas kropp och själ.

söndag 24 april 2011

Igår trav-cirlade vi i skogen bland granarna och på en vändplats. Det gick bra. Platser där Manno ofta dragit mot hemmet starkt. Den  tendensen krymper för varje dag med sticken.


 Åvik vill också vara med. Ibland när jag minns att han är hingst, blir jag helt förundrad. Coolare kille finns inte.

Vad är ofta i mitten när man Parellar?

Manno och jag gjorde först on line i hagen. Det är första gången på femton år som det går att rida i hagen så här års. Det brukar bara var lera. Sedan Free Style. On line blev det åttor med flygande byten och i Free Style trav-cirklar. Även här så hade vi oerhört mycket mindre att vara oense om. Manno brukar tycka att han vill gå till grinden och han kan vara envis. Sticken är ett trollspö!

Svettig häst som gör sig vårfin.



 Hair in the air!


Skön söndag!

fredag 22 april 2011

Maj månads Jingle-mål

My goal is to be more childish!

långfredagsmorgon

Vi är klara! När kommer du?

Kommenterar mig själv på Jingle

I do continue experiment with body positions and I do belive a sentence that Kathy wrote months ago (I’m not sure but as I remember it, it was Kathy) started my chewing on this. Kathy wrote some thing like: Parelli-playing people was aware of using upper body and lower body separately. By the same time the dancers came to my classes and woke my awerness of my body and how many seperate and combined movements we humans do and are able to with training. So with Kathy and dancers in mind I’ve been chewing on this for a long time.

Due to reading the swedish blog and try separate the movements and turns in my upper body has now giving my a deeper understanding of the aids. When I was att normal riding classes they always teach to move a leg or a hand or some other limb on the far end of the human body. There was no concern for the core, the torso, even if they teached using the the seat, weight distribution, turning and looking and focusing. It was some how from hand or foot to torso and than to heart. This was the right way and you should just like it.

I do belive I lost some of the fun and the feeling and I thought it was the grown up and responsiblity way of riding for the best of the horse. Beacause I almost learnt my self to ride on an old show jumper. He knew everything and jumped anything. I started out on him 9 years old. When I was 14 I started taking lessons from an angry cavallery man. We did piaff, lead changes in every step and other things I didn’t know of, but I also became stiff.

Partly I became stiff because he was mad and angry. He screamed so loud, so the horses tried to escape from the arena. But partly because I started to ride in a how-should-I do-with-my-hand/leg/head-way. Wich I continued to do with other instructors. Hold my hand or leg or what ever here or there so the horse should put his leg or head here och there.

I stopped riding for instructors when I met and instantly started to love a severly mental damaged Standardbreed (very not fancy in the dressage world I was a tiny part of) and having Haemoglobinuria. I understood no normal concept would do any good to him. So I listened to my heart and horse. We did something as could be in Parelli-nomenclature would be “undemanding”. We did "on line", using a halter and a cotton line. We did change direction, circling, squeezing and something like side ways. I always rode him in a way thats reminds of Free Style. Of course it wasn’t so developed as in the Parelli-playing system, I’m not beliving I’m like Pat at all.

My little damaged horse, called Lenny, never ever behaved well to others than me, but we had a great and special bond. The last years of his life he became blind. Still we were out cantering on the roads. Lenny gave me back the way of ridning I had lost. Ridning and being with horses from heart and out through your mind and body.

Parelli, Jingle, Jerry, Kathy and others are giving me thoughts and feelings to chew one and to take to my heart, so I can give love to my horse. It is all about giving, isn’t it? What you give is what you get, so I better work on be giving better.

This was a long comment to myself. If any one has been reading all this words I do thank you for being so patience and do excuse for my egocentricity.

torsdag 21 april 2011

sista dagen med barnen på lovet är solig (och lite sorglig)

Otto hoppar, Manno betar, Thea promenerar med Aski och solen skiner. Snart ska barnen till pappan och jag är ensam hemma. I alla fall tills R kommer. I natt är det Jingle-samtal. Flyttat till den lite kämpiga tiden 02.15. Knappt att man har hunnit hem från Blåkulla då.

onsdag 20 april 2011

apropå Turkmenistan

En favorit i repris, lite tunn, men vilken kulör!
Akhal Teke är drömmen.
Turkmenistan är platsen.
Fast först ett cirkustält.
2015.
Be there or be square.

Leker Karen

Läser ju Ewas blogg om hur hon är på kurs hos Karen Rohlf varje morgon. Efter en travrunda med stick som styrmedel, eller jag läser ju Ewa och styr så klart med hela kroppen som den wannabe Ewa-Karen-eller-alla-som-är-duktigare jag är. Men utan tyglar, med stick. Jag har har ett rep för säkerhets skull. Sticken ger mindre tjafs från Mannos sida än tyglarna. Passerade svartslaktargranne och grisar som grymtade i buskarna lättare än någonsin.

När vi kom hem bestämde jag mig för att prova det som jag läst hos Ewa att man kunde böja hästen  i framdelen endast med hjälp av att vrida på överkroppen och ha sätet stilla. Bakdelen skulle man kunna böja med hjälp av sätet och överkroppen rakriktad. Ewa hade börjat i halt, som jag förstod det, och jag vill inte var sämre (även om jag är väl medveten om att Ewa är på en annan nivå), så det gjorde jag med.

Otroligt förbluffad blev jag när det fungerade. Manno stod still och böjde sig i hals och bogar eller i "midjan". Sedan frustade han och sträckte ut tungan och gäspade och gäspade och gäspade och tuggade och sträckte ut tungan och frustade om och om igen.

Där fick jag något att tänka på.

 bild från sommaren som gick

tisdag 19 april 2011

Påskliljor och påsklov och bilder från denna dag






Benda Bilili

Kolla dessa män som lever på gatan i Africa i märkliga rullstolar som med sin musik som raket får resa och spela på stora scener runt om i världen. Dokumentärfilmen finns snart på en Folkets Bio nära dig!

flera femton minuters berömelse i hela Hässleholm genom Norra Skåne

"Var inte rädd, men är
du rädd så gör det ändå"

Av Marie Strömberg Andersson

Hon är ett riktigt yrväder som sätter fart på sin omgivning. Dramapedagog Ulrika Mickels Nord har en stark personlighet, ett smittande skratt, livlig fantasi och hon är så där lite lagom knasig.
Man skulle kunna tro att hon varit en teaterapa sedan barnsben, men så är det inte.
– Nej, jag höll inte alls på med teater som barn. Jag ville bli modedesigner eller veterinär.
Hon beskriver sig själv som en obstinat tonåring, som inte alltid hade så lätt för att samarbeta.
Så kom hon in på en dramautbildning och lämnade hemstaden Eskilstuna för att flytta till Skåne.
– Första året på skolan var en enda stor kris. Jag var så nervös att jag nästan fick panik när vi hade dramalektion. Jag minns en övning där alla skulle sitta i en ring runt en tom stol. Vi skulle använda fantasin och improvisera med stolen: någon vaggade den som en baby, en annan satte stolen på huvudet. Själv var jag vettskrämd och tänkte bara: "det är ju en stol".

Det var många tårar första året, men Ulrika är envis och har hon bestämt sig för något så genomför hon det.
Hon började syssla med performance, där en konstnär utför en föreställning live inför en publik. Detta uttryckssätt var något som passade Ulrika bra, här fick hon möjlighet att uttrycka åsikter och känslor på sitt eget sätt. Hon sysslade även med barnteater i Malmö. För Ulrika, som aldrig tidigare jobbat på scen, var det ytterst nervöst och ångestframkallande.
– Jag blev så nervös innan föreställningarna att jag kräktes. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna bli skådespelare, om jag jagar upp mig så.

Istället satsade hon på performanceföreställningar. Hon reste land och rike runt och uppträdde i konsthallar, gallerier och på festivaler. Hon började också regissera på Lilla teatern i Lund.
– Jag gillar att hitta lösningar på scenen så att folk fattar hur det hänger ihop. Problemet kan vara att regissören har en version i huvudet som sedan krockar med verkligheten.
Hon gillar det sociala engagemanget på scen, men det är inte alltid lätt att tillfredsställa publiken.
– Folk idag är filmskadade. De vill att det ska se ut som på film med specialeffekter, hel- och halvbilder.
Kanske är det därför som Ulrika tillhör den lilla skara om valt att inte ha någon teve.
– Det mår hela familjen bra av. Barnen kan hjälpa till på ett annat sätt, de har inte en massa teveprogram som de måste passa. Jag rekommenderar alla att slänga ut sin teve!

Genom åren har Ulrika frilansat inom teatervärlden; som teaterproducent och filmproducent inom det administrativa, som regissör och för att få mat på bordet ibland även som servitris.
– När du väljer ett frilansande kulturteaterliv väljer du bort den materiella statusen. Min bil är skruttig och huset skulle inte passa i någon heminredningstidning.
– Teaterlivet kan vara svårt att få ihop med familjelivet. Det var därför som jag utbildade mig till hästskötare och sysslade med Horsemanship ett tag.
Det var lite av en slump att hon fick jobb som dramapedagog i Hässleholm, men hon tycker det känns skönt att ha en fast arbetsplats.

Hon trivs på skolan och har dragit igång flera stora projekt med eleverna från Norrängsskolan. Cabaret d'Amour var den första musikalen som framfördes i Kulturhuset, förra året framfördes Monstermusikal och årets satsning heter Vänskap ... ovänskap.
– För mig är det viktigt att ha ett starkt budskap i det vi gör. Alla människor är rädda ibland och många av eleverna här är rädda för mycket. Det är viktigt att de känner igen sig själva i föreställningen.
Att jobba med elever med funktionsnedsättningar och autism gör att Ulrika som dramapedagog dagligen måste tänka om, hitta nya lösningar, anpassa rollerna efter eleverna.

– Strax innan premiären får vi alltid en del avhopp. För några brister modet, men de som vågar får stå där uppe på scenen och ta emot applåderna.
Drama och teater öppnar många stängda dörrar. Elever som tidigare inte pratat, finns med bland solisterna. Många övervinner sin rädsla och deltar med drama och dans.
Hon ser fram emot dansteatern som snart ska framföras, fast ibland saknar hon det kringflackande teaterlivet.
Vad är då Ulrika Mickels Nords framtidsdröm?

– Jag skulle vilja åka till Turkmenistan och starta en dramaskola. Jag har hört att det finns guldfärgade hästar där och det verkar så ofantligt långt bort.
Fast hon har stora visioner på hemmaplan också. Tillsammans med koreografen och dansaren Emma Ribbing ska de starta ett sommarprojekt för sina elever, som ska framföras på Hässleholmsfestivalen i HIF Klintens regi. Projektet ska krönas med ett cirkustält sommaren 2015 på Hovdala.
– Det bubblar alltid upp idéer! säger Ulrika och skrattar.
– Om det är något jag vill bli ihågkommen för bland mina elever, så är det mina visdomsord: "Var inte rädd. Men om du är rädd så gör det ändå". Allting går, ibland tar det längre tid men du ska aldrig ge upp!

 
Namn: Ulrika Mickels Nord, 44 år
Bor med: Barnen Thea 15 år och Otto, tio år, en hund, en katt och två hästar.
Bosatt: Sedan 1996 i Maglehult.
Bakgrund: Dramautbildning på Östra Grevie folkhögskola, har läst pedagogik på högskola, dramaturgi på DI, examinerad hästskötare, projektledare och kulturdistributör.
Gör: Arbetar som dramapedagog på Norrängsskolan och Hässleholms tekniska skola.
Av Marie Strömberg Andersson

måndag 18 april 2011

Åvik och stick ridning!

Både byxor och hängslen eller både träns och grimma. Bild från förra sommaren och jag vet inte hur jag tänkte.

Äntligen! När Åvik kom var han så rädd för sticken att han hoppade in i väggen i ena änden av stallet när jag tog fram den i andra ändan av stallet. Så stick-ridning har inte varit det första jag tänkt på med Åvik. Vi har varit vänliga med sticken i evighet och kliat och tränat driving utan panik. Jag ska erkänna att Åviks  träningsintervall inte är allt för intensivt. Så nu, långt om länge red jag åttor med stick på Åvik. På ett sätt mycket lättare än Manno, för att han är cool och inte tar strid. På ett sätt svårare för jag tyckte mig ana RBI tendenser. Men är det något jag fick vänja mig med, fast jag inte visste det då, var ju extrem RBI när jag levde och lekte med Lenny. Den lille älskade som blev blind och är störst i mitt hjärta. Så RBI gör mig nästan rörd.

Men fjorton år med Manno LBI/E gör mig lite ringrostig i RBI-andet. Fast å andra sidan blir det ju mer fason på Manno hela  tiden, så vi kanske inte behöver ha så mycket olika åsikter hela tiden. Vi är för lika, vi vill inte hålla med bara för sakens skull. Hästen, en spegel, som det inte är helt lätt att spegla. Ungefär lika svårt som att se sig själv.

Vår, sol och lov!

Med Manno i Kyrkskogen. Fyrklöversmönsterriding. Först mellan granarna sedan bland bokar. Bland bokarna var det backigt. Manno vill galoppera upp och inte gå ner. Men jag envisades, persistence som det heter på engelska och parelliska och tillslut skrittade vi fyrklöversmönstret ett helt "varv" utan att jag behövde rida med mer än focus och en del ben upp och ner i backen bland bokarna.

Därefter circlade vi vid en vägkorsing, även den i en backe. Där tror jag att vi kan komma att leka mycket. Idag var det skritt för att bli överens om cirklarna.

Manno ville mest gå hem, så vi travade någon kilometer bortåt och stannade och betade längst bort. På hemvägen vill Manno rusa hem. Det blev till att träna övergångar trav - rygga många gånger innan han slutade försöka springa från mig och i stället var en häst man kan vara med. Då valde jag skritt på lång tygel hem.

En underbar dag och varmt och vår och skogen doftar och T-shirt på!

En gammal bild, men så här ser Manno ut när han inte vill som jag. Det gjorde han ett tag idag. Men sedan blev vänner igen. Och manen la sig på en sida på Manno. Vänster sida.

Helgen och veckan som var

minnesanteckningar kring ridningen.

En strävsam arbetsvecka med långa, långa kvällar. Tre gånger blev det hästat i handling. Många gånger i tanken och tre undemanding ligga i höet och höra tugget. Red circling bland träden i olika mängd två gånger. För den som till äventyrs läser här och inte är Parelli-nörd så är circling att rida volter och hästen ska med minsta möjliga hjälper, som att ryttaren bara är fokuserad på volten vara kvar på volten i det tempo/gångart/rytm som valts av ryttaren. Igår var det uppsutten undemanding. Manno betatde och jag satt på honom.

Vi travar i circlandes mellan träden. Det har gått bra, det har gått dåligt och der har gått bra igen och nu sist gick det dåligt och jag insåg också vilken liten volt vi är på. Kanske åtta meter i diameter. Lite väl lite, lite väl trögt att ta in det först nu av mig. Åtta meter i diameter i svagt lutande, stenig terräng med ungefär 1- 3 meter mellan träden är  en knepig plats och litet utrymme. Vi klarar ungefär ett och ett halvt varv på bara fokus i trav, när det gick dåligt. Alltså inte så dåligt ändå.

När jag det här kommer jag att tänka på att när jag ska fokusera på vår ridväg fokuserar jag på en punkt framför oss som flyttas fram hela tiden. Vad händer om jag fokuserar på så vis att jag fokuserar på hela mig och Manno och volten? Hur brukar ni andra fokusera?

onsdag 13 april 2011

apropå Power of neutral



så citerar jag här den där Perry Wood som min blivande hovslagare Zeta Lång varit på clinic med och som jag nämner i inlägget nedan. Det är en del av det jag grunnar på nu:

Performance = potential - interference

 

Independent seat associerar jag till. 

Ibland har jag i många lyckliga ridögonblick upplevt att hästen och min energi förenas och att vi inte längre är häst och människa. Utan det har känts som hästen varit ett klot av energi, som vävt av solstrålar och jag har känt mig som ett upplyst prisma av luft. Jag vill ha det så till vardags.


Lite mer Perry Wood: 

Even a little lack of belief in the rider sets the horse up so that he cannot do it. 

 

Do it as if your life depends on it - now - magic - walk - trot ... stay alive. People have the resources. We've all got so much power but we don't use it very often!

 

Think about it: the physical aids are not the communication, it is the thought. The horse can hear your thoughts. remember it is impossible to have a thought without it being communicated in some way.

 

Hovlageri-bryderi

Jag hade ju Anette som hovslagare i många år, tills hon fick en fraktur på nackkotan i en bilolycka. Mirakulöst nog kom Anette tillbaka efter sitt brott på nacken, som hovslagare och allt. Bruten nacke kan ju annars sätta stopp för det mesta. Under tiden hade jag en annan man som hovslagare, men jag var inte nöjd. Tappskor och slarvigt verkat, så när Anette återvände var det en lättnad. Nu har Anette bestämt sig för att lämna hovslagaryrket. Så sökandet började igen.

Nu har jag bokat in Hovslagarinnan Zeta Lång, som har gamla Parelli  level 1, varit hos Monty Roberts, tävlar i häst-agility och nyss var på kurs med Perry Wood. Så Zeta ska komma torsdagen den 19 maj kl 11.30. Jag hoppas det blir bra. Jag önskar mig en hovslagare som gör ett bra jobb, kommer någorlunda i tid och som jag bestämmer en ny tid om åtta veckor med när hovslagaren skott och verkat mina hästar och att det flyter på.

måndag 11 april 2011

Hm

Läste detta:
"The classical dressage trainer Nuno Oliveira described impulsion as, "...a mental and physical state of the horse to obey the rider's demands as fast as possible, to move forward, and to maintain his forward impulsion without support from the aids..."

och tänkte också på den där mannen i klippet på Elisabeths blogg, som det såg så lätt ut för och så tänker jag på neutral. The power of neutral som jag inte vet om jag hittat på själv eller om mr P eller någon i hans entourage har myntat det redan.

och så tänker jag ungefär som jag skrev i en kommentar i morse:
"Hjälper ska ju också hjälpa, inte stjälpa. Så då får man ju försöka vara ett stöd, en som uppmuntrar en rörelse."
och vill tänka till att man underlättar rörelsen och inte är i vägen eller av banan.

och så tänker jag hur ska jag få ihop detta.


Det vet jag inte, än.

Men det har med något att göra. Energi, kraft och samklang som jag är på spåren. Tror jag.

söndag 10 april 2011

Aging on Horseback

Stage I: Fall off pony. Bounce. Laugh. Climb back on. Repeat.

Stage 2: Fall off horse. Run after horse, cussing. Climb back on by shimmying up horse’s neck. Ride.until sundown.

Stage 3: Fall off horse. Use sleeve of shirt to stanch bleeding. Have frie...nd help you get back on horse. Take two Advil and apply ice packs when you get home. Ride next day.

State 4: Fall off horse. Refuse advice to call ambulance; drive self to urgent care clinic. Entertain nursing staff with tales of previous daredevil stunts on horseback. Back to riding before cast comes off.

Stage 5: Fall off horse. Temporarily forget name of horse and name of husband. Flirt shamelessly with paramedics when they arrive. Spend week in hospital while titanium pins are screwed in place. Start riding again before doctor gives official okay. Stage

6: Fall off horse. Fail to see any humor when hunky paramedic says, “You again?” Gain firsthand knowledge of advances in medical technology thanks to stint in ICU. Convince self that permanent limp isn’t that noticeable. Promise husband you’ll give up riding. One week later purchase older, slower, shorter horse. Stage

7: Slip off horse. Relieved when artificial joints and implanted medical devices seem unaffected. Tell husband that scrapes and bruises are due to gardening accident. Pretend you don’t see husband roll his eyes and mutter as he walks away. Give apple to horse

Tror jag pendlar mellan femman och sexan!

torsdag 7 april 2011

15 minutes of fame

Detta är en utskriftsvänlig version av artikeln.

Premiärnerverna börjar smyga sig på men än så länge är det idel glada miner hos Jessica Jönsson och Ulrika Mickels-Nord under repetitionerna av Vänner ... Ovänner.

Har nästan dansat med Kylie Minogue

Av Dag Ankersen 7 APRIL 08.24
 Om någon såg ett skuttande rosa får utanför Norrängsskolan i går var det inte några nära-påsk-hallucinationer utan Madeleine Bernsheim som höll på och spela in scenografin till den nya teaterdansen Vänskap ... Ovänskap.
Tillsammans med ett gäng hängivna lärare har 13 elever på Norrängens gymnasium förberett en teaterdans.
– Det är svårt att säga vad det är, det är både dans och teater så vi kallar det helt enkelt teaterdans, förklarar Ulrika Mickels-Nord som tillsammans med eleverna skrivit manuset. I enkla drag är det en kärlekshistoria mellan en tuff tjej och en lite töntigare kille, allt förpackad i en fabelvärld där fågelligan är de onda och fårskocken medlöparna. I mitten finns Fågel 4 och Tobias som kämpar med en icke socialt accepterad kärlek.

Madeleine Bernsheim får hjälp av Ulrika att sy på ballongerna som kommer forma hennes fårdräkt innan det är dags att filma scenografin.
– Det finns elaka och snälla och sen finns det de som är mitt emellan, berättar Jessica Jönsson som spelar Fågel 2. För koreografin står den internationellt kända duon Ribbing/Halsackda som bland annat har erfarenhet som dansare åt Kylie Minogue.
– Vi brukar säga lite på skoj att eftersom Emma Ribbing har dansat med Kylie och vi har dansat med Emma så har ju vi nästan dansat med Kylie Minogue, säger Ulrika med ett skratt.
Man kommer inte använda sig av någon scenografi under showen utan den filmar man i stället i förhand och visar upp innan varje scen under föreställningen. Idén till de fluffiga ballongdräkterna kom till Ulrika när hon såg en burlesqueshow där liknande dräkter användes.
– Vi hade letat efter ett stort och lätt material och då passade ju ballonger perfekt, men vi måste sy på nya varje dag, säger hon.
Vänner ... Ovänner går ut på att lära sig att förlåta och vara vänner, något som ständigt är aktuellt för ungdomar på gymnasiet menar Ulrika. Premiären är satt till den 3 maj klockan 19.00 i Blå Salongen på Kulturhuset och allt eftersom maj närmar sig ökar nervositeten för skådespelarna.
– Man är nervös för att tappa bort sig och glömma bort vad man ska säga, men det ordnar sig alltid. Den här gången har jag faktiskt läst manuset lång tid innan, det gjorde jag inte förra gången, säger Jessica som också var med i fjolårets "Monstermusikal". Men det finns ett simpelt men tufft trick för att lindra den värsta scenskräcken menar hon.
– Det är bara att jobba, jobba, jobba och kämpa. Man får bättre självkänsla av att stå på scenen och det känns jättebra!

onsdag 6 april 2011

igår

Igår fick det bli undemanding. Dels har vi varit väldigt arbetsamma och försökt leka med stickridning varje dag det varit tid för hästande och inte hängt så värst mycket. Förutom i slutet av varje lek-tillfälle. Det är väl kanske att ta i för att kalla det lek. Ganska frustrerande var det i början och försöka rida olika mönster bland träden i skogen. Träden var liksom i vägen och kändes mer som en kamp med elementen och Manno. Han fattade inte vitsen, med att snurra runt träden alls. Men så lättade det och vi klarar nu att trava volter bland granarna, rötterna, stenarna och mossan. Även om det kommer att krävas lite till innan vi är i samklang, men vi har det lättare och roligare nu.

Den andra anledningen till undemanding var att jag är trött. Utmattad, sliten och för första gången med nästan bortgnuggat tålamod yrkesmässigt. Paniskt trött pedagog som önskar lov, innan det blir katastrof = jag. Så jag la mig i höet för att lösa det som krånglar. Snabbt somnade jag med anteckningsblocket på pannan. Hästarna tuggade och fibblade lite på mig för att komma åt höet och jag kände mig omhuldad och varm. En stärkande stund och jag har överlevt dagen. Men lovet behövs. Helst nu.

Svar från Jingle!

Hi Ulrika,
The question behind your question I think is What are the benefits and reasons for
riding with a carrot stick?


One of the purposes of carrot stick riding is to learn to use your body. By taking away your reins you
learn to steer with your body, your core and your legs. There are three main benefits to riding with
carrot sticks.
1. There is nothing for your horse to brace against.
2. It causes you to ride with your body causing you to physically position yourself better. (Develop an
independent seat)
3. In turn, as you become a better rider with your body your horse will start using himself better
and more efficiently.


It sounds like you are experiencing these benefits of riding with carrot sticks...Congratulations!
Many students get scared of the idea of carrot stick riding but it really is a great way to accomplish
these benefits for both you and your horse in a more harmonious way. As you ride more and more
with your body you will find your confidence level will grow and when you do use your reins you
can use them for much more precise and refined communication with your horse than you had
previously.


One suggestion I have for you is to develop some patternwork while you ride in the forest.
It could be a bullseye around a tree, or figure 8 around a group of trees, weave in and out of
some trees, etc. Be creative as I know you are and advance your patternwork as much as possible.


Keep me posted, I always enjoy your thoughtful reflections.

En bra sammanfattning av det jag ville få bekräftat och jag tror att det var frågan: Kan du bekräfta det jag nu märker händer med Manno och mig?

måndag 4 april 2011

en del tid går ju åt det här:

så här blev frågorna till Jingle

Hi Jerry,

here is my second email question.

I've heard that Linda Parelli teach the instructors to  "find the question behind the question". I do have a collection of thoughts and questions. But I do more want to have the answer of the question behind this questions, than just the answer of any of these paricular questions:

Is it that ridning with the stick prevent Manno from both mentally and physically resist any change of direction because of the use of rythmic motion instead of pressure on reins?

I do experince that Manno is more on his haunches when ridning with stick, can it be a result of that Manno can't resist change of direction that easy when it is reinforced with rythm?

When I'm not using the stick I do hold it straight up and some times lean it on my shoulder. I do think that straighten my upperbody and makes me more in balance. I do belive I'm back ridning his hind end legs and feet, caused by this stick riding, could this be  correct?

I do think I make it  better when I'm trying to ride with my hips over the imagined trail (where I want us to go) when I do it with the stick than with reins. Is it possible?

I do circle in trot in between all the trees in the forrest and do hardly need to use the stick at all. I do belive that the uneaven ground will have a positvie effect on Mannos stride and my independent seat. Am I right?

I hope you can find the question behind the question, Jerry. Or if there is no question that you can find if you can  assemble my thoughts and bring them up a level.

Thank you for being patient with my allways crocked and complicated thoughts and question.
And I'm really looking forward to the answer!

Ulrika

söndag 3 april 2011

Trav-steg-studs-chock

De senaste två och en halv veckorna har jag ägnat åt Free Style med stick i skogen och försökt tycka att "I'm living in a wonderfull riding arena". Jag har provat två olika närbelägna någorlunda lämpliga skogspartier. Inte helt lätt att hitta ställen att rida runt på. Det är antingen sankt, nästan kärr
och glest mellan träden eller tätt mellan träden. Det går upp och det går ner och det är trädstammar som jag inte är redo för och rötter och stenar och snart kommer myggen också.


Nåväl, det stället jag ridit på de senaste gången är det med de uppstammade granarna. Där är det mellan en och tre meter mellan de flesta träden. Marken är måttligt stenig och inte alltför täckt av omkullblåsta träd. Fyra gånger har jag ridit där. Från början har tanken med stället varit att kunna hitta ett sätt att öva circling. Första gången kom jag inte ens på hur jag skulle kunna circla där och red åttor i stället i skritt. Samma andra gången, Manno och jag skrittade åttor och jag tvivlade på att jag någonsin skulle kunna klara att rida snabbare än så bland träden. Tredje gången så såg jag hur det fanns en cirkel mellan träden.
Idag fjärde gången såg jag en större cirkel och trav-cirklade med bara ett par korrektioner och massor av frust!

Natural hackamoret är på när vi är på tur, men det är sticken som jag använder.  Jag studsade runt på Mannos rygg, totalt utan independent seat, i trav-cirklingen. En Manno som travar på med stor steget på ojämn mark blir en god träning att sitta still i sadeln. Trots det kände jag mig så cool, som klarade trav-circling så snabbt, om än med något mediokert resultat.

Manno stortravar med Åvik hemma hos Cecilia i somras.

lördag 2 april 2011

frågehjälp önskas!!!

Jag är med i Jingle månaden ut, det har varit bra, men min plan är att läga mina surt förvärvade slantar på IRL hästande över sommaren. I september startar nästa Jingle omgång och då tänker jag att jag ska vara med igen. Det har varit till hjälp.

Nu är det så att jag har tre mejlfrågor kvar att ställa till Jerry. Den första var ju "What is the essence of Free Style"? Kort var svaret: att komma i balans i varandra.
Kanske lite som när level 2 hette harmony, tänker jag? Kollar ganska mycket på VHS:en just nu.

April började ju igår och frågorna måste ju ställas snart och jag har inte något riktigt bra att fråga. Jag vill veta massor, men tycker att det är svårt att formulera ner det till en fråga eller tre. Så jag tar gärna emot förslag på frågor och områden som behöver klargöras. Ja, vad som helst som kan få fiffiga frågor att formulera sig i min hjärna.

Jag har också två 10 minuters telefonsamtal med Jerry kvar där han svara på frågor.

I min hjärna snurrar bara stödord och tankar, embryon till frågor:

Är det så att stickridningen gör att Manno flyttar vikten bak för att han inte kan ta spjärn mot tygel och styrning mentalt lika lätt mot rytmisk rörelse?

Är det så att rida med sticken lutad mot axeln när jag inte använder den aktivt gör att jag rätar upp min överkropp och på så vis gör att jag hamnar mer rätt och rider hans bakben och kors mer?

Det känns mer som när jag red dressyr normalt nu, när jag rider Mannos nu. Jag får för mig att Manno har lättat fram och kommer under sig bak bättre. Inbillar jag mig? Eller har det med den nya luft-parelli-paden att göra?

Det är lättare med sticken att tänka på att placera mina höfter ovanför det tänkta spåret, är det normalt? Är det Parelli?

Manno rör sig mycket bättre nu, mera rygg och steg. Hur ska jag behålla det?


Jag skulle vilja fråga något som är frågan som kommer när jag är säker på svaren till de här frågorna ovan. För här anar jag svaren. Det är ju det jobbiga, att det går nästan bara att formulera frågor där jag anar svaren. Jag vill få veta något jag inte kan tänka ut själv.

Vi tänker på sommaren. Vi tänker att då är vi spänstiga och skickliga och vackra. Aldrig är man så vacker om sommaren som i april!

fredag 1 april 2011

Free Style Fredag

Jag tror ju att jag ska klara level 3 Free Style i augusti. Mest för att jag behöver bilder på någon som rider i galopp i en cirkel på en "naken" häst där cirkustältet ska stå till hösten. Jag känner ingen i grannskapet som är den personen, så jag får blir den. Man är välkommen att kandidera, om man vill cirkla i galopp på en kulle vid en sjö utanför Hässleholm.

Så idag har vi ridit åttor runt stora "uppstammade" granar och ridit volter à la circling i skritt. Tillslut var det volter utan stick. För det är stick-ridning som gäller nu. Manno kan ha ganska bestämda åsikter eller om man vill; betvivla mitt ledarskap å det grövsta. Gå från stallet kan vara väldigt besvärligt för Manno och vända bort från stallet likaså. Inte alltid, men oftare än vad som är trevligt.

Som den LB-häst han är, tänkade och med stark vilja och mycket huvud både psykiskt och fysiskt. Han tänker och buffar och försöker stjäla morötter och öppnar dörrar med mulen, eller kanske hela huvudet. När jag har ridit i tyglar har det hänt att det blir sega dragkamper innan han ger sig som slutar i ett one rein stop innan Manno tycker att han behöver ta mig på allvar. Sådant kan ske när han vill gå en kortare väg hem till exempel.

Nu med stickridnignen har vi kommit förbi det där segdragandet och det går till och med lättare när han stimmar upp sig över danskar eller vildsvin i skogen (De grupper som uppför sig mest oberäkenligt i skogen.)att rida med stick och ett grimskaft (för säkerhets skull).

Vi tränar också övergångar på grusvägarna trav-halt-rygga-trav. Jag försöker träna någonslags variant på follow the rail med att han måste gå på samma sida om mittsträngen på vägen. En del går bra och gasnka mycket behöver bli väldigt mycket bättre.