onsdag 31 augusti 2011

tisdag 30 augusti 2011

Crafoords och Landshövdingefondernas fonder är nu sökta. Zeta har varit här. Manno skodd och Åvik verkad. Regn. Kallt. Fryser och eldar lite. Det är ju augusti. Var tog sommaren vägen. Ge mig sommar och lov. Det blev ju inget denna gång. En snygg och rolig trailer på gång till Svenska Livmodersbaletten.

söndag 28 augusti 2011

Lite häst, mycket livmoder

Vi startade med livmodersbaletten igår. Blev nog snyggt det vi gjorde.

Hann rida lite framåt kvällen, flytta baken i skritt freestyle, både på volt och halvvarv och helvarv. Tror att jag tog Manno när han och Åvik laddad för galopper i hagen För han var på tårna länge och knepigt. Sedan när jag släppte honom i hagen exploderade båda i full tokfartsrusningar, på ett sätt som var glädjande för Åviks leder måste vara hyfsade om han flyger fram så.

Idag så ansökte jag mest om pengar och kom inte till hästarna i hagen innan mörkret föll. Tog in dem, även om regnet inte är av New Yorkska proportioner så har hällt ner i dygn. Hu!

En uppdatering och svar till Marion:

Biljetter till Svenska Livmodersbaletten  kan köpas på Hässleholms Turistbyrå över disk eller telefon, 0451-26 73 10. Den stora dagen är den 17 oktober klockan 19.00. De kostar 50 kr och det finns 108 platser i Blå Salongen.

tisdag 23 augusti 2011

Red Manno. Oerhörd skillnad efter Ewa-clinicen. Nu vet jag att jag känner rätt. Först lite freestyle trav-skritt-halt-övergångar på vägen bak huset till vändplatsen. Där lite volt med freestyle-övergångar. Sedan skrittvolt med tygelkontakt, sidvärtes utåt på volten för överskänkel som högsta fas var målet. Vi nådde målet i skritt idag. Manno gäspade och kråmade sig, så något rätt var det i skrittandet. Dessutom så såg hans manke större ut efter ridningen!

inspiration!


La Culturelle - Le Théâtre du Centaure - 15 Juin... by peignoirprod

söndag 21 augusti 2011

I arla morgonstund lastade jag Manno och begav mig till Gustavsborg för clinic med Ewa Angatyr. 2 x enskild ridning och lite teori och lunch. Lastningen gick bra. Körningen gick bra, fast det tog nästan en timme, inget bajsande alls! Lastade ur och fick bära grejor hjälp av Marion som tittade förbi. Tillbringade en timme i ridhuset innan clinicen började. Ovanligt snygga hästar i spegeln tyckte Manno, som var cool.
Teori, där det klarnade för mig kring det här med hästens överlämnande av ansvar för vägval till människan. Tusentals gånger har jag hört det och läst det redan, men ändå fick det större betydelse när Ewa resonerat kring det. Lite orolig blev jag, som har en Manno med tusen åsikter och som inte lämnar över ledarskapet och bestämmandet hur som helst, för ridningen för Ewa med tanke på Mannos alla åsikter.

Först Freestyle. Manno och jag körde med två stickar. Grimma och knutet grimskaft för säkerhets skull. Vi gick in i ridhuset tidigt, så vi hade mer än en timme på oss för on line och lite förberedande freestyle. Manno var lite svår att få fokusering på och en del fas fyra förekom. Men han var lugn inget gap och skrik och femte ben. Manno var som jag känner honom.

Lagom tills det var vår tur hade vi fått kontakt Manno och jag. En timmes resonerande om hit och dit och hur, värt att minnas. Dessutom med en förberedande timme på morgonen. Vi gjorde en några övningar. Först skritt fram och tillbaka mellan två fyrkanter med halt och vändning i fyrkanten. Sedan ökade vi på till trav. Därefter rida in mellan två bommar, stanna, rygga och därefter framåt och sväng efter bommarna. Både i skritt och trav. Sedan sideways mellan tre hinkar som stod i en v-form. Ganska bra första gången och bra andra gången efter att Manno fått överge ett förslag om åt vilket håll vi skulle gå side ways. Jag ställde oss någon meter från den högra hinken för att sidewaya oss mot den vänstra. Manno sidewayade oss galant över den högra, den var ju närmare och det blev ju ändå sideways, tyckte han och ansåg sig som fiffig. Ganska onödigt med att gå långt tyckte Manno länge. Men sedan gjorde han det fint.

Sedan tog vi grimskaftet och red som om vi hade tyglar på volt, flyttade bak och fram och det gick så bra att jag var helt paff och mycket lycklig.

Efter lunch skulle jag rida sist igen, på egen begäran från innan i veckan. Så jag var ute i ridhuset en  timma innan igen. Nu hade jag kopplat på ett par egenförärdigade tyglar. Dagen hade blivit sen från början och jag hade en ung dam hemma som skulle på bio och som hade varit precis så som man kan tänka sig en tonåring dagen innan och vår relation lite skör, så när jag mitt i alltihopa fick erbjudandet att rida näst sist tog jag det. Fast det krympte min förberedelse tid. Så vi föll in på innerbogen och jag kunde inte få ur oss när jag red med tyglar. Så vi fick ta lite Freestyle till för att sedan komma tillbaka till travvolter med flytta bakdel. Sista varvet funkade.

Det var väldigt skönt att rida för Ewa. Jag har ju inte ridit för någon "officiell"på evigheter. Typ pytte lite hos Lichman för två år sedan. Fuskade ju lite med att Rosa tittade en stund nu i sommar, men det var väldigt skönt att rida för Ewa. Dels fick jag bekräftelse på min känsla och bedömning av vår ridning och för att jag fick hjälp med att komma vidare och vet nu vilka mina nästa steg kan bli. Jag vet hur jag ska göra dem.

Väldigt viktigt också, var att det kändes om som Ewa gillade Manno. Manno som stannade och visade att det skulle klias flugor på magen och side wayade åt fel håll, fick den sista godisbiten av Ewa. Sådant gläder ju ett hästägarhjärta.

Bild som Marion tog på morgonen i ridhuset.


torsdag 18 augusti 2011

veckan som går

Trassel med transporten. Nu är den fixad i bromsar och lampor på skroten flera gånger om. Jag är lite fattigare och en ombesiktning ska till inom en månad.

Idag lastade jag Manno och åkte till Cecilia. Där fick Manno lugna sig i transporten, komma ut beta lite och finna sig i att bli lastad igen. Det tog en stund innan vi var överens om att det var en god idé att gå in igen.

På lördag clinic med Ewa Angatyr. Söndag kanske jag har ett bete på andra sidan vägen. Så då blir det flytta staket.

tisdag 16 augusti 2011

igår

Ute ur komfortzonen! Tog Manno på en vända i transporten. Typ en tio minuters tur. Mycket förvånad Manno när han förstod att han bara åkt hem. Mycket utanför komfortzonen jag. Men det kändes ändå bra. Fast jag verkligen inte gillar att köra bil och inte blir det bättre av att en transport med häst i. Puh.

Men skam den som ger sig. En dag kör jag med ett leende!

söndag 14 augusti 2011

Söndag

Tänkte lasta Manno och åka till Cecila. Men när jag åt frukost hos Rickard ringde min granne Judith. Åvik var lös. Så jag kastade mig i bilen körde de två milen inte alltför långsamt. Strax innan hemma passerade jag betet, där stod Manno intrasslad i tråd. Jag tvär stoppade bilen och sprang över fältet och Manno kom loss innan jag hann fram. Så jag knöt ihop trådarna, lämnade min tröja som sällskap och körde vidare i jakt på Åvik. Åvik som hade enligt Börje spatserat helt lungt in i en hage, varpå Börje kört för att hämta mig hemma. Men jag var inte hemma och Åvik fick inte stanna i hagen för markägaren, som jag förstår det. Så istället för att vara i en hage flög Åvik full med adrenalin runt på vägen utanför en annan grannes lilla brunstiga Shetlandstos hage. Det blev en del "catching game" och väldigt mycket spring innan Åvik kom på att han var min häst.

Så jag fick på ett träns, som Rickard fått hämta och ledde hem Åvik förbi de gladlynta ardennerstona som han lyckligtvis inte kom till lös. Åvik var supercool igen.

Tillbaka till betet och hämta hem Manno, våt av svett och ganska stimmig, men kom sig snabbt och gick lugnt hem.

Nu är  de i hagen hemma och de är båda hela.

Jag vet inte hur det gick till. Åvik har inte gått ut innan. Snarare Manno som ibland kryper under om det inte är ström på, men han var ju kvar.

Vad jag tänker om människan som inte ville ha Åvik  kvar i den tomma hagen ska jag inte skriva. Men mot alla de andra grannarna är min tacksamhet stor. Utan deras hjälp hade allt blivit värre.

fredag 12 augusti 2011

Ganska mycket

foto:Björn Petersson
Ganska mycket dans och lite häst. Det har öst ner regn och hästarna är på betet och transporten vill inte. Ska försöka hinna med bilekipaget till Skroten idag.

tisdag 9 augusti 2011

Lite och inte så kul

på hästfronten eller transportfronten eller rättare sagt där bak på transporten för belysningen lever ett eget liv. Och dör också lite som den vill. Puh!

Hästeriet utsträckte sig i övrigt till att vattna fålarna. Mycket trött söl-joggade min volymiösa kropp i morse efter att bara hunnit sova fem timmar. Jag som hade så goda föresatser med ett bättre leverne denna termin och terminen har inte ens börjat. Fast då är det kanske fortfarande lov och det inte är kört förren i morgon när det börjar.

Mejlat hela världen om tältprojektet. I ett av de sista styckena står så här:
I am going have the first meeting with the Culture
Committee of the Scandia Region and tell them of our project. This is
still the wish stage of the projects, so I will just tell them all the
things we want to do. My question to all of you is how do you want to
 participate
in the project 2015 in your wildest dreams? This is dream
and goal telling time. This is not a binding contract time, but it is
a bonding dream time!

Det är också till alla läsare av bloggen som vill vara med. Mejla era "bonding dreams" till dramahastar@gmail.com innan augusti är över.

Kanske var det inte hela världen, men ganska många över ganska stor delar av världen som fick mejl.


Här dansar jag ett a.

måndag 8 augusti 2011

Långdag

Var uppe i ottan för att vara med i Radio Kristianstad. Pratade på så programledarna såg alldeles medtagna ut. Sedan direkt till Klinten-Kultur. Alla var bra! Det kommer att bli lysande.

Manno och jag tragglade vidare i transporten. Först blev det en promenad till en granne och säga till honom att ett träd vält över hans väg tillsammans med både Åvik och Manno. Därefter fick Åvik ställa sig i boxen och Manno i transporten. Manno var ganska orolig. Kanske var regnet eller ljudet av regn läskigt.

Vi tillbringade en god stund i transporten med allt stängt. Efter en stund tror jag att Mannos oro gick ut på att eller över i att bufffa på mig. Så lång tid förflöt när jag fick försvara mitt utrymme med rytm. Hela tiden i transporten åkte Mannos tunga in och långt, långt ut.

När han äntligen stod lungt och åt godisbitar ur spannen började jag ett långsamt öppnande av transporten. En lucka eller dörr i taget och Manno måste vänta tills jag mockat bort innan det är dags för att kliva ur.

Manno fick vara lös på gården medan jag tränsade Åvik (har bara en grimma, måste ta reda på var de andra är) för promenad till betet. Så ringde det och de fick gå och beta lite själva. När jag var färdig pratad kallade jag på dem och Manno kom snabbt. Trots vår ganska krångliga långa stund i transporten. Promenaden till betet gick bra. Nästan inget regn.

här pratar jag efter nyheter och musik!

söndag 7 augusti 2011

hästandet av teknisk art

och kanske inte så mycket jag som gjorde det ens. Rickard lagade belysningen på transporten. Min insats var att slå av och på tändningen. Innan på dagen öste det ner regn. Då joggade jag för andra gången denna sommar. Hela sommaren har jag haft problem med halsen och inte vågat springa.

Eftersom min pappa dog i hjärtmuskel-inflamation kan jag vara lite nervös för infektioner i kroppen och ansträngningar. Han dog för jämt trettio år sedan, så det är en gammal sorg och oro. Så fick jag tid på vårdcentralen och tog ingen pollenallergimedicin för säkerhets skull, så att jag skulle vara riktigt dålig. För till och från har det kommit varklumpar från körtlarna i halsen. Inte så trevligt.

På vårdcentralen hittade man inga fel. Jag tog inte medicinen på några dagar och märkte att jag var märkbart bättre i halsen. Kanske kan det ha varit medicinen som hade biverkningar. Eller också är det Rosa, för hon viftade med sin magiska stav!

Idag joggade jag i alla fall. Dessutom har jag förberett mig inför imorgon, när vårt första sommarprojket börjar på riktigt med ungdomar och dans. Jag har vänner som fotar och dokumenterar och allt ska bli oerhört spännande. Lite mejl har jag skickat inför nästa år också.

Så nu är det bara att sova för att vara pigg, för jag ska prata i lokalradion innan åtta imorgonbitti om dansen. Radio Kristianstad here I come!

lördag 6 augusti 2011

Mera lasta hästen


Vi går vidare med lastningen. Idag gick vi ganska rakt på lasteriet, efter att hästarna varit lösa på gården med transporten öppen och kopplad till bilen. Det är nämligen så att transporten betyder något annat när den är kopplad, än när den står där uppallad och mest används till att backa in i.

Manno backar in och ut några gånger, kanske fem, sex gånger sedan står han och jag kan sätta för bommen, ta upp bakluckan och efter en stund i dag avancerade jag till att stänga helt  bak. Det satte fart på Mannos mage. En ganska orolig Manno och det tog en stund innan han kom sig. Jag andades och klappade och tänkte fötterna i marken och vertikalt och stilla. Första gången kom vi bara till att Manno inte längre hade stressbeteenden, men inte heller var direkt avslappnad. Steg för steg, fällde jag ner bakluckan och bommen. Det fick gå tid emellan så att Manno stillade sig.

Körde lite skritt med energi på 12 ft linan. Ganska mycket enklare efter att Manno stressat upp sig i transporten. Känns definitivt som om låg energinivå kommer att vara ett hemmaproblem. På Gustavsborg kommer nog energin att vara på topp. Både åka och nytt ställe. Planen är att hinna med ett par gånger hos Cecilia, innan Gustavsborg och en tidig morgon på Gustavsborg, så att vi hinner landa och vänja oss med ridhus. Vår enda erfarenhet av ridhus är ju från Falkenberg för två år sedan.

Så in i transporten igen. Denna gång var jag mer bestämd i transporten. Jag smekte Manno över mankammen och andades, var vertikal och stilla ända ner i  golvet. När Manno försökte buffa mig så rörde jag den av mina kroppsdelar rytmiskt tills Manno slutade med sin buff. Det tog tio minuter sedan kom det gäspningar och frust, minst tio gäspningar. Då stod vi ett tag till, sedan fällde jag ner luckan i etapper. När jag tog ner bommen, kliade jag honom i rumpan och skulle precis be honom backa, när han backade ut. Så vi fick ta lite in och ut ur transporten tills Manno stod still. Då fick han komma ut.
 Väl ute körde vi lite trav på volt med flytta bakdel, behöver jag nämna att energin var det inget problem med. så dagens tips till dem som har hästar med tendens till LBI, skräm dem! Eller åtminstone skapa lite spänning i livet. Var är gränsen mellan spänning och skrämsel, undrar jag som ibland anses som en manifestation av skräckblandad förtjusning.
Sedan undemandade vi och jag tänkte rida lite, men då kom hästskrämmar-bromsarna och de fick gå in i stallet i stället.

Om Equus Projects pågående projekt i USA i dag!



Dance collaboration in a corral

As part of the Bates Dance Festival, humans and horses -- all of them hoofers! -- will interact with unbridled unpredictability in a performance piece called 'UN/Stable Landscape.'

POWNAL - One thing is fairly certain: No one, not even the performers, knows how this dance will end.
click image to enlarge
A herd of dancers rehearses last week for a performance of "UN/Stable Landscape" at Chance Encounter Farm in Pownal. The interactive dance piece, part of this year's Bates Dance Festival, will involve about two dozen humans and five horses.
Photos by John Ewing/Staff Photographer
click image to enlarge
Two of the horses that will participate in "UN/Stable Landscape."

Additional Photos Below

IF YOU GO
WHAT: Bates Dance Festival presents "UN/Stable Landscape"
WHERE: Chance Encounter Farm, 118 Fickett Road, Pownal
WHEN: 2 p.m. Saturday and Sunday
TICKETS: $10, available only at the door
INFORMATION: 786-6381 or batesdancefestival.org
This weekend, dancers from the Bates Dance Festival will interact with horses in what very well may shape up as a stunning and daring piece of performance art. Then again, it could unravel and fall victim to the unpredictable nature of the majestic and powerfully independent equines.
"They change all the time," said Carl Flink, a choreographer from the Minneapolis-based Black Label Movement dance company. "The horses are not interested in all this meticulous planning. They're just totally not interested."

The project, called "UN/Stable Landscape," will be presented at 2 p.m. Saturday and Sunday at Chance Encounter Farm, a lush, sprawling farm on Fickett Road in Pownal. The piece, which will last about an hour, will involve 25 dancers and five horses.

The goal is to create a site-specific performance piece, using the pastoral features of the farm, the uncanny ability of the human body to project movement and emotion, and the gentle energy of the horses.

Alternating between measured movements and unbridled physicality, "UN/Stable Landscape" is a collaboration between JoAnna Mendl Shaw's Equus Projects and Flink's Black Label Movement. Their choreography attempts to narrate a story about landscape and the humans and horses that live on it. The piece explores the synergy between humans and horses, while emphasizing the artistry of dance and the athletics of the equestrian arts.

A key to understanding "UN/Stable Landscape" is recognizing that the dancers who interact with the horses are not necessarily trying to control them, as much as they are attempting to communicate with them, Shaw said. The horses in this piece have been trained in the Parelli Natural Horsemanship discipline, which emphasizes communication with horses based on natural horse behaviors.
A Parelli trainer, Farrah Green of South Dakota, worked with the horses in a paddock at Chance Encounter Farm to prepare them for their interaction with the dancers.

"We're teaching these horses to run with people," said Shaw, whose company travels across the country for site-specific work such as this. "It's easy to chase them. It's not so easy to get them to want to be with you."

And that is where the unpredictable nature of this piece comes into play. We know reasonably well that the human dancers will do their part, based on weeks of rehearsals. As the choreography dictates, they will create a serpentine loop down the hill, executing a series of falling phrases with their bodies as they move slowly and deliberately toward the paddock.

Whether the horses do their part will dictate the outcome of the piece.
The Parelli strategy involves the humans working with the horses at the animal level. The human dancers must subject themselves to herd behavior and become pack leaders through alpha negotiations. And so while Green's training requires working with the horses, it also requires working with humans to teach them to think like horses.

"Everything comes down to you," she told a group of humans who were in the paddock with two ponies last week. "You are their leader. You can tell the horses what you want them to do. If you stop, their energy stops there. Every time they stop, be sure to rub their necks. And every time they come to you, I want you to breathe out."

As the pack moves quickly around the fence line -- two ponies churning up dirt and dust, three dancers moving tentatively, perhaps with fear -- Green saluted their bravery, as well as their success.
"You're running with horses. Isn't it fun?"

Spegel, spegel på väggen där

säg vem som vackrast i världen är?

fredag 5 augusti 2011

Mera lastträning

Släppte lös hästarna och öppnade transporten och Åvik stegade i och ur transporten och kikade runt den och letade efter hästen som han misstänker har kommit, varje gång han ser en transport. Intressant nog så blir transporten bara spännande när bilen är kopplad till för Åvik.

Nu var det ju Manno som skulle tränas. Så han fick på sig grimma och lina och gick snällt in. Det blev för mycket för Åvik.  Han började nosa Manno i rumpan och skutta runt i passage på gårdsplanen när jag schasade bort honom. Alldeles för stimmigt för träning. Så Åvik fick gå ut i hagen igen.

Manno och jag började om. Tre omgångar med transporten, gå in och stå kvar så att jag kan lägga bommen bakom och stänga luckan. Hänga lite i transporten och få knäckebröd. Dala Järnas knäckebröd är högt värderat bland mina hästar. Manno bajsade varje gång, men stod hyggligt stilla.

Däremellan på 12 ft linan och volter med flytta bak och fram i frisk skritt och kort trav. Gick bra.

Heja Manno!

hur kul kommer det inte att bli!


När  jag tänker på att jag kan få jobba med mina ungdomar och dessa människor och hästar, sprallar jag bara runt!

onsdag 3 augusti 2011

onsdag


Tänkte mig att lastträna Manno inför den 20:de. Cyklade till betet på min nyrenoverade cykel, R har fixat, och promenerade hem hästarna. Öppnade upp transporten och skulle dricka vatten innan vi skulle ge oss i kast med transporten.


 Men Åvik hann före. Innan jag visste ordet av var Åvik i transporten.
 Manno stod utanför och funderade.
 Är det där inne man ska vara, undrar Manno.

 Manno som inte var lika övertygad om det förträffliga med en transport fick använda lina och grimma. Fast det var inga problem.

Red Manno lite barbacka. Ungefär öppna i skritt och trav och med hygglig energi. Ganska mycket uppsutten undemanding. Är bättre i armen så länge jag inte håller den still. Fäktar som don Quijote hela tiden nu.

Tisdag

Har dels varit på kalas hela helgen, men också fått en nerv i kläm. Eller vad det är som hänt i armen. Smärtar gör den, men vill inte röra sig, så hästeriet har varit tamt. Igår fick vi dock till några snygga framdelsvändningar med trampande pivotfot i liberty på betet, Manno och jag. I söndags tog Thea och jag ner hästarna på betet. I förrgår bytte Rickard från vinterdäck på transporten och vi insåg att där den där elkontakten sitter på bilen måste svetsas. Så det blir att åka till Skroten.

Den 20 augusti så ska jag ju till Gustavsborg och rida för Ewa Angatyr. Vi blir tydligen bara fyra, så det finns plats för fler. Det låga deltagarantalet gör att vi får betala ytterligare 200 kronor. Men jag hoppas att det ska vara värt det och att jag får mycket hjälp och Manno inte är alltför energisk. En del av mig hoppas på att komma igång med ridingen och kan få vara med och rida för Karen Rohlf nästa sommar. För är inte ridningen igång, så tror jag att fem dagar à 2000 kronor är pengar, som kan användas bättre. För mig är det ju mycket!

tisdag 2 augusti 2011

JoAnna som vill vara med 2015



Här berättar JoAnna om årets projekt och  berättar att hon behöver hjälp med att samla pengar.
Alla pengar hjälper. Följ länken och skänk en dollar eller två eller så. Fint om JoAnna kan känna att vi tycker det hon gör är viktigt. Behöver jag nämna att Marcel, dansaren hos Karen Rohlf, som är med i Dressage, Naturallys video classroom och som Ewa Angatyr skriver om kommer från JoAnnas Equus Project. Eller att JoAnnas DVD BrainGym är fantastisk. Att Karen Rohlf är med i hennes projekt. Eller räcker det med att ni ser videon ovan? Donera en dollar! Minst! Innan den 13 augusti.

JoAnna om hur de tränar med hästarna:
"We spend the first part of each rehearsal with each horse just in quiet, non goal oriented join-up time. Hanging out. Grooming. Then we do some basic exercises with on a lead line.This is would be like a dancer's ballet barre. Warm-up. Walk, trot, canter. Change gait when I ask/ Are you listening to me? Some horses get bored easily with repetition and we have to change things up and keep this warm-up playful. For other horses lots of reassurance and consistency are important. The join-up time initially allows us time to determine a horse's personality. Daily join-up helps us decide what they need that day. We dance with the horse that shows up each day"