fredag 28 oktober 2011

Dagens lunchrast i dis och dimma. Litet hästat, mycket barnat med Ottot. Och lite för mycket godis.
Bakom udden är kullen för tältet. På torsdag börjar arbetet med att få loss EU-pengar. Ni får hålla tummarna i ett halvår.

Här är en som rider magiskt, men utan att kunna använda sina ben. Kolla länken. Det gick inte att bädda in.

torsdag 27 oktober 2011

favorit i repris



Nej, det är nog inte kul att vara tjur, men det är nästan aldrig kul att dö, tror jag.

Här är en häst som uttrycker sig mot tjuren.

Hovslageridagen

Manno blev skodd och Åvik verkad. Satt på Manno och väntade och gjorde skrittåttor med stick. Har just insett att det kanske inte är sommarlov när Karen Rohlf kommer i augusti. Inget naturligt dressyrande på hela hösten och eventuellt inget fotfolkande med Karen heller. Det verkar ganska svårt för mig att vara med i N,D sammanhang.

tisdag 25 oktober 2011

erato



så där ljuvligt musikalisk och tjusig vill jag vara

Tisdag

Manno on line skritt på fyrkant med lite öppna-liknande hörnpasseringar och skritt-halt och skritt-galopp. Undemanding innan och efter. Nacken har nästan släppt. Jag blev förvånad.

Bild från sommaren som känns som om den inte var helt ordentligt. Skulle behöva extremt vackert väder för att fylla på, på lovet.

Åvik och jag backade on line. 10 steg utan att slå med mulen. Sedan skrittåttor och flytta rumpan ut från spåret.

måndag 24 oktober 2011

 Det har varit tidiga morgnar, sena kvällar, massor av arbete, lite häst, mycket fokus på teater
 och lunchraster med hunden vid Finjasjön. Sjön som ligger nedanför kullen som cirkustältet ska stå på 2015.

 Här är ett fint vadställe nära sjön. Tänker att det kan bli fint med det Susar i säven här.
 Mera Manno i livet igen. Vi har bara gjort små liberties om morgnarna ibland och han tycker inte att jag ska komma och bestämma, även om det är kul att jag vill leka.
 Vi höll oss on line och galopp ur skritt, baken ut och frammen ut. Det var så mycket energi att vi fick köra det lite i galopp. Åttor och halvvarv i skritt och trav och försöka använda känsla. Efteråt undemandande vi och Manno lade sig brevid mig och rullade sedan. Fast mest gav Manno uttrycket "styv i nacken" en nacke. Ska bli spännande att se hur många dagar det tar att mjuka till den igen.
 Åvik och jag tog en liten tur på danskrundan med en liten, liten galopp. Åvik han är topp!
Har inte gjort något med Åvik sedan augusti och han är så hygglig och bär mig vackert och lungt rundan runt. Det piggade upp. Livmodersbaletten fick fin recension och Vänskap... ovänskap gjorde succé i Hedemora är också faktorer som gör livet lättare.

Fast lite besviken över att jag missar alla Ewa Angatyr-kurser hela hösten, är jag. Bara på de två helger jag inte kan ligger de på Gustavsborg, trots att jag försökte undvika detta genom att mejla om tider otroligt tidigt. Så nu hoppas jag verkligen att Ewa bosätter sig i Skåne snart, så jag kan åka till henne när det passar.

fredag 7 oktober 2011


Specialpedagogisk tidskrift nr 3 har kommit. Det är ett tema nummer och handlar om Praktisk - estetiska uttrycksformer. På sidan fyra finns dessa bilder och denna text:

Drama – att lära om levandet.

Drama kan vara så mycket. Lika mycket som livet. Drama kan vara ett sätt att träna på att hantera livet. Genom att skapa situationer och rum där alla känner sig bekväma, både elever och personal och genom att utgå från att eleven kan mer än personalen känner till, har man etablerat en plattform för lärande, ömsesidigt lärande. Dramapedagogens ansvar är att göra det möjligt för eleven att ta del av lektionen och elevens ansvar är vara där, vara närvarande.

För personal är det viktigt att kliva tillbaka, titta och lyssna och ge eleven utrymme att hantera information och att låta eleven ge sin reaktion. Det är också mycket, mycket viktigt att inte uppmuntra genom att säga ”bra jobbat” och andra liknande uttryck. För den som uppmuntrar på det sättet styr eleven, genom att säga vad som är bra och riskerar att styra eleven från elevens eget uttryck. Om personal istället uppmuntrar genom att lyssna, se och möta elevens reaktioner och uttryck och genom att modifiera dramaövningen efter elevens reaktioner, kommer eleven att växa och lysa i kraft av sig själv.

Elevens egna uttryck är det essentiella i drama, eftersom att förstå sig själv är som att förstå hur man använder ett verktyg för levandet. Att ha en hammare utan att förstå hur den används ger en bara något att släpa på. Om man däremot kommer på sätt att använda hammaren gör den livet lättare. Hammaren kan användas att hamra med, att dra ut spikar med och kanske även som bokställ eller dörrstopp, men hammaren är inget vidare som hårspänne. Att förstå sig själv och sina förutsättningar kan ge öppningar till oväntade kunskaper. Att förstå att man är en hammare och kan spika och vara dörrstopp, men hårspänne är inte ens grej, kan göra att man utvecklar spikandet till en konstform. En konstform är en form för uttryck och att uttrycka sig är att formulera sig och att formulera sig är att förstå sig själv, som jag ser det.

Det du nyss läst här ovan är det tankegods som jag försöker basera min dramaundervisning på. Jag är dramapedagog och arbetar på särskola och särgymnasium, samt är ledare för en ideell förenings kulturverksamhet för ungdomar med autism. För mig är det intressanta att arbeta med möjligheter som ingen trodde fanns. För som med hammaren, så har varje människa förmågor som inte är de tänkta. Hammaren kan vara en utomordentlig dörrstopp och någon med sociala svårigheter kan vara en fantastisk clown.

Genom åren har jag mött ungdomar med mutism som med tiden sjungit solo på avslutningen, självmordsbenägna som till slut konstaterat att de kommer att vara snyggare gamlingar än mig, ynglingar med ekotal som senare deklamerat egna dikter och unga enslingar med autism som kommit att leda gruppövningar. I våras samarbetade jag med två Londonbaserade koreografer, Emma Ribbing och Khamlane Halsackda, och utvecklade koregrafier tillsammans med elever på nationella programmet och autismspåret till Norrängsskolans dansteaterföreställning ”Vänskap och ...ovänskap”. Det mesta av dansundervisningen skedde på engelska.

Samtida dans kom att intressera mig av en slump. En egentligen inställd dramalektion blev ändå. Då jag inte hade någon planering, så ägnade vi en stund åt kort dansfilmer utan verbala uttryck, som kommit med posten samma dag. Gruppen som var gymansieungdommar med autism, uppskattade och uttryckte sig mycket verbalt kring filmerna. Kort därefter såg jag att det var utbudsdag för Salto med samtida dans på Kulturhuset och anmälde mig och eleverna till alla föreställningar. Eva Andersson, producent på Salto hörde av sig och undrade om jag visste vad jag gjorde. Jag svarade att jag inte var säker, men berättade hur eleverna med autism tagit dans på film till sig och förklarade att jag ville prova hur de reagerade i verkligheten. Eva Andersson tyckte också att det var intressant och vi var varmt välkomna.

En hel Salto-dag, tidigt om våren, tittade vi på dans. Från klockan nio till fyra på eftermiddagen. Efter sista föreställningen klev förvånansvärt pigga pojkar och flickor ut. Entusiastiska över alla intryck och glada. Alla som sett föreställningar en hel dag vet att det kan vara utmattande för vem som helst och man kan tänka att för dem med autism borde ny miljö och nya intryck hela dagen kanske tära än mer.

Jag berättade för Saltos producenten Eva Andersson om de pigga eleverna, som blev än mer intresserad och sammanförde mig med dansaren och koregrafen Emma Ribbing. Emma och jag kom överens om att prova dans med eleverna och sökte pengar från Region Skåne. De pengarna finansierade Emma och hennes kollega Khamlane Halsackdas arbete med eleverna på Norrängsskolan i våras.

Inspirerade av ungdomarnas utveckling i dansteaterprojektet under våren bestämde Klinten-Kultur att arbeta för scenkonst-sommarprojekt. Tanken är att det ska bli en konternuerlig sommarverksamhet med residens i Hässleholm för scenkonstnärer, som arbetar på en internationell nivå. Scenkonstnärena får i uppdrag att skapa scenkonst tillsammans med Klinten-Kulturs ungdomar med autism. Sommaren 2011 genomfördes det första projektet. En veckas samtida dans underledning av koreograf Emma Ribbing där framförandet av en gemensamt skapad koreografi på Hässleholms festivalens stora scen.

I såväl dans som icke verbalt drama-arbete har jag tyckt mig se stora möjligheter till uttryck och kommunikation, speciellt för de ungdommar som har autism, som inte kommer fram i andra sammanhang. Dessutom verkar det som om det kroppsliga icke verbala och icke förställande formulerandet spiller över skicklighet till det verbala formulerandet. Tvärtom verkar inte gå lika lätt, att prata sig till det kroppsliga och icke föreställnade i sin kommunkation klarar ingen. Samtida dans ses som koden till fler språk.


Sammanfattningsvis är mina tankar: Förvänta mycket och möt även det minsta försök. Gör gemensamma mål och ta er dit tillsammans. Visa hur du tänker, ge utrymme, låt eleverna prova och möt dem i deras uttryck och ta tillvara det som föds i stunden.

torsdag 6 oktober 2011

Nobelpriset till Tranströmer

Provläs Dikter och prosa 1954-2004 av Tomas Tranströmer

egentligen tänker jag mest på mannen som översätter Tranströmer till grekiska, som en gång skrev en bokdedikation till mig. Den ska med fördel läsas på svenska med stark grekisk brytning.
"Till livsrika Ulrika
som tänker olika"