lördag 31 mars 2012

idag

Så efter dagar med hästeri på nivån, hämta andan medan du håller på dina hästar några minuter, slog vi oss lösa med lite lek i hagen. Bland det roliga kan jag tycka var att Manno och jag hade det så kul att han hela tiden kom till mig i trav. Även om det var mycket vårsprall i benen och Manno tolkade mycket som hopp och lek, så kom han efter skuttandet i trav tillbaka. Det känns bra.

Stackars Åvik var orolig. Någon smällde i fjärran. Många gånger. Jag stod och höll handen över hans ryggrad och hade liksom fastnat vid länden. Då small det till igen. Från Åvik in i min hand och ungefär upp till armbågen, kändes det som när man får adrenalin-påslag av skräck i magen, överkroppen och ut i armar och ben. Fast det kom från Åvik och handen och stannade vid armbågen. Fast det verkar märkligt så tror jag att jag kände hans rädsla och tänker på alla gånger hästar känner vår rädsla. Det är skrämmande att känna rädsla, även när den är någon annans.

Smickrande nog så sprang Åvik och ställde sig bakom mig vid varje smäll, i stället för att fara runt som en tok.

De är fina, mina hästar. Svarta hingsten och Gula faran.
Här är det soligt och molningt om vartannat och påskliljor och vitsippor blommar.



 Hopp och hej och skutt!
Snart är det bete och långa stunder att hänga med hästar hoppas jag.

inspiration 2014

STRIKTA - uppknäppt ur Per Ludvig Holberg

Stiliga damer på pressträff. De är med i Hessleholms Teatersällskap och har premiär den 15 juni på Hovdala slott.

onsdag 21 mars 2012

Mini-hästeri

Sitter och glor i fem minuter i en tältstol inlindad i en golden stripe filt mitt i stallgången och försöker stilla mig och känna mina hästar. Sedan låter jag min hand leta sig fram över dem. Låter den stanna och vandra som det känns bäst. Det är allt jag gör med min häst, i dessa mycket att göra tider.

söndag 18 mars 2012

På Mannos rygg försökte jag komma överens med honom om att flytta baken och stå snurra kvar med framdelen på samma ställe utan tyglar. Tillslut var vi eniga. Satt en stund på hans rygg och tyckte om honom. Under tiden betade Manno. Försökte var den där flow-touchen hela jag liksom. Flow-touchen verkar vara det senaste och man vill ju hänga med i svängarna. Fast är det egentligen inte samma gamla vanliga att ha uppmärksamheten, med alla sinnen, riktad mot den man är med?

Åvik och jag hade en stunds överläggningar om att han skulle flytta ut rumpan när han gick runt mig. Tillslut jobbade vi på någon slags trekants spår. Varje hörn var en rejäl flyttning på baken för att komma i rätt riktning. Då funkade det. Efteråt hängde vi tillsammans. Jag, inspirerad av flow-touch-pod casten från David, lät min hand följa Åviks ryggrad. När jag gör så känns det som om Åvik är magnetisk en stund på vissa ställen. Det går knappt att ta bort handen. Hur som helst håller jag kvar handen tills "magnetismen" släpper. Åvik som ju är oerhört social står kvar, lös och ledig, även om Manno kommer och föreslår bus och andra avledande manövrar. Hur känner ni andra när ni har provat?
När vi stod där i magnetismen idag så gäspade och gäspade Åvik. Så skönt var det nog i alla fall.
Gammal bild, det är inte lika grönt än, men lika snabba pållar har jag idag.

lördag 17 mars 2012

Lite skritt på Åvik

Idag provade jag att sitta till häst med sadel på. Åvik var valet idag. Först borsta bort all lera och Åvik stod stilla, lös, av sig själv hela tiden i stallgången. När han kom var det inte riktigt hans grej. Travtakterna kanske satt i och stilla stod han lättast om han hade två grimskaft. När jag använde ett ville han gå fram och tillbaka.

Lite nosande på vojlocken och sedan på med sadeln. För att få fart på kontakten föreslog jag övergångar halt skritt med båda på marken först. Sedan satt jag upp och det gick bra och Åvik stod mer still än någonsin. Provade ett par halter. Kom till del två i den där nio-delars-halten. Så jag är ganska nöjd. Skrittade ut och red med sticken och körde åttor runt två stubbar tills vi var överens och Åvik tuggade. Det tog en god stund. Säkert tio minuter en kvart. Lite halt och skritt övergångar till och sedan hem. Lite mer än en halvtimmes ritt. Ryktade Åvik som nu glänste. Han är ju sådan att han blir blank av att ridas, även när det är det minsta lilla.

För att inte fresta på ryggen nöjde jag med att vara på marken med Manno. Side pass från zon 1, ryggningar från zon 1 och övergångar bara genom att jag andas och tänker och ändrar mig. Det gick bra. Fick vara lite petig och fick vänta oerhört länge på glada öron. Varje gång vi börjar om, kommer blänket från ögonvitan ibland. Men inte så mycket denna gång. Jag har väl blivit bättre.

 Vi ser ljust på framtiden.
Längtar vår.


och härliga ridturer (och saknar fortfarande det gamla betet, där nu paraplyviftar och min häst ville hälsa på din hingst över staketet och din hingst blev så dum-grannarna härskar). Men i år nya beten i byn.
Bland annat denna hage som hade celebert besök i fjol. Grannarna som tjuvkikade från sitt garage pratar än idag om den duktiga damen med hästen. Det var allt en blomma i hagen det!

fredag 16 mars 2012

Till häst!

Idag satt jag på Manno. Min vana trogen i ingen ordning alls. Ledde Manno till brunnen och satt upp och skrittade till en nyöppnad ensilagebal. Satt och kände efter medans Manno tuggade i sig. Ett halvårs värk utan ridning, men kiropraktande och övningande har gjort min sits bättre. Men fortfarande är jag inte frisk. Det isade i höger sittben. Men jag satt bättre än någonsin och gav mig på lite side pass, bakdelsvändning och ryggningar för bara vikten. Men mest undemanding och glad att vara till häst.

När det slutar isa i sittbenet och kroppen är stark igen. Då ska det bli spännande att prova mig.

onsdag 7 mars 2012

söndag 4 mars 2012

man kan va det eller ha det, buffel alltså.

söndagsmorgonen

Mockade och försökte känna av livet som i inlägget nedan. Försökte i hästeriet med. Mini-undemanding för uppkoppling on line. Åvik och Manno samtidigt. Därefter Yo-Yo i stereo  och circling i stereo i skritt på vägen i en korsning. Manno slappnade av, men Åvik gick och knep med munnen. Så Manno fick stå i mitten och Åvik fick knata på runt en stund till. När Åvik så släppte på nacken gick vi tillbak till stallbacken. De gick ut i hagen och jag gick in för frukost. Fint väder!

Ännu en underbar dag i gåva.

Your diligent awareness of your breathing
will keep you in touch with the earth.
Walk as if you were kissing the earth with your feet,
as if you were massaging the earth.
The marks left by your feet
will be like the emperor's seal
calling the Now to come back to the Here;
so that life will be present,
so that the blood will bring the color of love on your face,
so that the wonders of life will be manifested,
and all afflictions, will be transformed into
peace and joy.

 Thích Nhất Hạnh


Dags att mocka.

lördag 3 mars 2012

ganska längesedan

Föga anande jag att mannen med mustasch skulle komma och möta ungdomarna i Klinten-Kultur, när jag satt där och inte hörde vad han sa i blåsten. Men jag visste när jag såg ett inlägg om den clinicen på Elisabeths blogg att jag skulle vara där. Även om mannen med mustasch sa några vänliga saker om min hästhantering, så var jag inte på det klara med betydelsen av det mötet. Det jag trott mötte jag inte och det blev större. Ibland är livet verkligt märkligt.

lördagen som kom först i mars

Promenerade med Manno, Åvik och Aski. Aski lös och på bortväg Manno till vänster om mig och framföe mig, Åvik till höger och bakom mig. På hemvägen Åvik till vänster om mig lite framför och Manno bakom mig. Åvik gillade inte att ha mig på sin högersida och hade lite svårt att gå först och sedan med att inte gå ifrån oss. Manno blev så sur av att gå bakom att jag fick fasa upp till fyran, samtidigt som jag tänkte att det var jävligt korkat att promenera rakt ut i skogen med alla tre utan att se till att vi hade kontakt. Sent ska syndaren vakna.

fredag 2 mars 2012

mot våren

Hästarna är nyverkade och Manno skodd. En solig fin eftermiddag med hästprat i kubik. Har ju den stora lyckan att ha en hovis som begriper sig på hästar, Zäta.

Jag planerar för skolföreställning i april, amatörteater i juni, maskteater med ungdomarna med autism i slutet av juli och David Lichman och mina ungdomar i augusti, samt en dokumentärfilm om maskteatern med ungdomarna. Och för JoAnna Mendl Shawn och Equus Projects och mina ungdomars dansföreställning med hästar sommaren 2013. Med tillhörande dokumentär även 2013.

Behöver redan ragga sponsorer för 2013 och fylla i ansökningar.

Hästeriet är litet och mest undemanding. Tiden är knapp och ryggen är öm än. Men mycket mindre öm och det som känns som en energi förstoppning i mitt centrala nervsystem botas endast med mera häst. Så jag försöker planera livet vist.

Hoppas på stund i sol och kanske sitta lite på Manno-Mannen i solen. Det vore lycka, att åtminstone få bli buren av hästkärleken om eftermiddagen.