torsdag 28 juni 2012

Åvik på äventyr

 En sommardag! Det känns som en intelligent idé med sommarteater utomhus! Allt känns om det går bra en dag med så blå himmel.

Herr Hormon och jag åkte till min vän Cecilia i Torsjö för att träna riding på ridbana. Jag har aldrig ridit Åvik på bana innan och jag har för mig att Åsa red honom i skogen. Till och med tror jag att hon sagt att det inte var hennes eller Åviks eller bådas grej med ridbaneridning. Fast jag är inte säker. Men Åvik och jag ska ju ta en timmes lektion på ridbana för Ewa den 12 juli. Så att träna lite på bana verkar vara en bra idé. Så in i transporten med Åvik och iväg till Cecilia.

Ingen människa i sikte när jag kom, så jag lastade ur och började on line på banan. Ett par passagesteg när Åvik klivit ur transporten, annars som vanligt. När jag sadlade honom stod han lös och stilla, likaså när jag bytte till den grimman med tyglar. Follow the rail och stanna i hörnen i skritt. Efter en tio minuter fattade han grejen. Fast först stod vi stilla och Cecilia och jag försökte komma i kapp med alla nyheter, besvärligheter, härligheter och hästeri sedan sist. Åvik stod stilla länge.
En hel del one rein stop blev det också för det var värst vad han höll emot och drog emot i tyglarna.
I hagen kan man skymta en Welsh Cob. Väldigt söt.
 När jag hade hoppat av följde han mig lös när jag körde med skottkärran för att plocka upp hans spillning. Inget gnäggande eller ofokuserande eller dominant tokuppförande som den gode Manno.
Samma gamla vanliga grejor i ny miljö, i Torsjö hos Cecilia.

en dag på jobbet

Tyvärr inte jag som kör, jag satt i gräset och skrev manus. Inte illa det heller. Hovdala i solsken är svårslaget.

Onsdagen

Bestämde mig att det var dags för att börja träna lastning igen. Först gick jag in i transporten och efter en stunds tvekan klev Åvik in för att få sig en god bit. Åvik är en mycket resvan kille. Därpå fick Manno grimma på sig och han fick backa in. Det gick bra. Åvik var med och tittade på.

Manno undersöker möjligheterna till godis på golvet. Sedan lekte Manno och jag med moving circles i trav i slänten i hagen i tio minuter. Lite friendly med stick och string, men Manno ville inte släppa. Vi har inte kommit till utandingen eller avslappningen, eller vad det ska kallas, än. Vi är fortfarande i igångsättnings anspänning och han flyger i luften titt som tätt, när jag är otydlig.
Vi lekte med övergångar galopp-trav-skritt-halt-skritt-galopp-skritt on line, mest i galopp. Ungefär tio minuters arbete plus friendly och undemanding stunder. Som avslutning gjorde jag en "vanlig" Parelli-lastning med Manno. Åvik var med och kollade då också. Men när Manno fick stå och hänga i transporten en stund, tröttande Åvik och gick runt huset för att beta på gräsmattan. Efter en stund började jag lasta ur Manno Parelli-way. Då kom Åvik farande som ett troll och det behövdes inga poäng i etologi för att se att Åvik inte kom ihåg att det var Manno som gick in i transporten. Åvik var väldigt stilig, men Manno som är van vid Åviks hingstattacker, var inte imponerade och sparkade. Åvik levde så på hoppet att det var ett sto, att han inte gav sig. Det var kalabalik, med stackars Manno i transporten och en väldigt på Åvik på rampen.
 Så jag dängde Åvik i huvudet med 22 ft linan. Då gav han upp några sekunder, men sedan slog hormonerna på. Tre smällar i huvudet fick Åvik innan Manno var ute. När Manno var ute var Åvik så speedad att jag skickade ut honom i hagen.

Med Åvik i hagen lastade Manno och jag igen. Inga problem. Inga problem med urlastningen heller. Sedan var det herr Hormons tur. Åvik gillar ju att springa runt, runt, runt så vi tog ännu en Hill Therapy i trav-session. Sedan fortsatte vi med Seven Games. Fas 1 på det mesta och för första gången två hela varv framdelsvänding, eller som man kan kalla det flytta bakdelen 360 grader x 2 där Åvik hade ordning på hovarna. Varje gång det var innerbakbenets tur flyttades det framför ytterbakbenet. Både i porcupine och driving. Vi fick också till en skänkelvikning framåt idag! Annars har vi hamnat i den avancerade skänkelvikning bakåt.
Som avslutning lastade jag Åvik Parelli-way. Viss tveksamhet kände Åvik för detta sätt att lasta. Är något för nytt kan han bli RBI. Men efter en stunds filosoferande klev Åvik in och ut, lungt och fint.

tisdag 26 juni 2012

Tisdag

Mannos Hill Therapy fick utvecklas till moving circles med squueze under äppelträdsgrenar och över en stock. Det är inte det roligaste herr Manno vet att springa runt, runt. Båda varven i mestadels trav, halt och blött i hagen.

Sedan herr Åvik som fick samma omgång. I början väldigt rusande och lite galopper. Nio minuter åt båda håll för båda pållarna. Åvik stillade sig och förslog varvbyten mot slutet i stället. Friendly med stick och string i alla zoner och porcupine side pass. Ett steg ren side pass åt var håll. Vi hamnar fortfarande i skänkelvikning baklänges.

Manno skulle bli lite finesse men vi fastande i framdelsvändning. Det var lite segt med responsen på tygeltag och att flytta undan för skänkeln. Så vi fick lösa allt från grunden, igen! Så vi kom bara till att snurra runt med frambenen på samma ställe på tjugo minuter. Då gör det inte så mycket att platsen att rida på är liten. Men vi slutade stiligt.

måndag 25 juni 2012

och regnet det bara öser ner


Surt och sött

Det regnade osedvanligt mycket idag och jag fick riktigt sura besked att tugga i mig, fast inte från Manno, men ändå, när vi körde Hill Therapy. Halt i gräset, så det fick bli trav i vardera varv i nio minuter.

Sedan regnade det ännu mer och vi hängde i stallet, hästarna och jag. Jag var hängig i humöret och regnet öste ner. Min energinivå var så låg att jag satt på golvet. Manno och Åvik ställde sig med huvudena över mig, där jag satt och var sur och blöt och surade. Lite värmde det i hjärtat att de nästan vakade över mig.

Så tröttnade jag på att vänta på att det skulle sluta ösa ner regn från skyn. Åvik och jag klafsade ut och började Hill Therapy. Vi kom på att det gick att kombinera med Squeeze så Åvik fick huka sig under några äppelträdsgrenar i varje varv. Två lekar i en och jag var dubbel-sur. En intensiv dag.

Friendly med sticken och då ringde kassören på Klinten och berättade att Helge Ax:son har skänkt oss pengar till sommaren 2013. Inte tillräckligt för att finansieringen ska vara hemma precis. Men en början, flera tusentals kronor är det. Och flera hundratusentals kronor fattas tills vi är hemma ekonomiskt. Men nu börjar det skramla i kassakistan i alla fall!

Det är JoAnna och Equus Projects


och David som finns i planerna till nästa år


Sedan fortsatte Åvik och jag i andra varvet, mera Friendly med stick och string i alla zoner. Därpå fortsatte vi genom Seven Games on line. Att hoppa upp på Åviks blöta rygg kändes inte inspirarande även om jag inte var sur på insidan längre var vi blöta på utsidan båda två. Porcupine och driving flytta framdel, bakdel och rygga och side ways. Idag hade han pivotben på alla helvarvsvändningar. Samt gick rakt åt sidan ett steg i taget två steg på raken. Jag kom ihåg att man inte skulle börja öva side ways utan staket eller vägg eller annat. Men nu går det ju bra ändå.

Eftersom jag tänker mig att rida Åvik för Ewa försöker jag ta mig samman och fylla i våra luckor. Åvik har liksom mest bara fått hänga på eller efter tidigare. Men ni travar vi på in i framtiden.

I'm your human

tänkte lite på den här när jag var med hästarna. Fast jag vill vara deras "human", även om "man" kan betyda människa med. Lite på det viset mer än att de är våra hästar. På ett sätt är hästarna vår gisslan och när de knyter an, kanske man kan förstå hur Normalmstorgssyndromet fungerar. Det är inte helt enkelt med det etiska när man hanterar hästar. Men nu går jag ut och hanterar lite häst. Firar att första synopsis till Det susar i säven är klart.

söndag 24 juni 2012

 Åvik fick börja med Hill Therapy.
Manno ville vara med.

 Manno är sur och en smula dominant.
 Åvik chillar lite efter.
 Manno vill visa vad han kan. Nu har han stått och laddat.
 Jag är den vilda vallacken, bry dig inte om den mesiga hingsten. Eller vad det nu är Manno vill förmedla. Lyssna ville han inte först.
Men efter en himla massa flytta bakdel och upptäckten av att han on line och circlande  faktiskt inte förstod när jag siktade mot bogen för att flytta ut framdelen. Sedan blev vi mer harmoniska. Men han är tydlig om jag gör fel. Då är det utfall och luftfärder.

Freestyle skrittåttor som funkade direkt. Finesse eller kanske något som ska bli finesse skrittåttor flytta baken runt tunnorna med bibehållen takt gick bättre idag och vi började med skänkelvikning i åttorna. Manno stretade emot i svängen eller rätttare sagt jag var ofokuserad och när jag skärpte mig, gjorde Manno en gammaldags hederlig framdelsvändning med pivotben bara för vikt och skänkel. Det är inte hästarna som ska utbildas det är jag.

lördag 23 juni 2012

midsommardagen

Manno fick Hill Therapy i åtta minuter båda varven. Mest trav idag för det var halt av alla våldsamma regnskurar. Knaggligt och vilja byta varv och hit och dit och jag kände mig sur på honom. Då blev jag ännu surare fast på mig och Manno visade att han kan hitta på många befängda trix i stället för att trava rundor.

Åvik och jag startade med Hill Therapy. Åvik smög runt längst ut på 45 ft repet i sin ny lilla trav med schwung i steget. Den är mycket lugn och fin. Långt ifrån förra årets inlednings iväg slamrande i travartrav. Nio minuter åt vardera håll för Åvik. Nacken börjar komma!

Sedan gick vi igenom Seven Games on line. Friendly är vi på stick och string nu i för Åvik sensationella zon 5 både för sticken och stringen och mig.

Porcupine backa, framdel helt varv, bakdel halvt varv åt båda hållen räckte det med fas 1 och stanna för smekningar eller hur man ska kalla det.

Vi körde side ways porcupine och det är svårt. När jag tryckte på magen ryggade Åvik skänkelvikning. Så vi fick ta fram-bak-fram-bak. Han kliver bakom med både bak och fram. Snurrigt.

Driving det samma som porcupine också fas 1

Yo-Yo ungefär sex, sju steg utan att Åvik hamnade snett.

Circling med bra send och bring in åt höger. Vänster lämnade en del att önska.

Squeezing game över en halv stock fas 1 och fint.

Tror att jag ska ta Åvik när jag ska rida för Ewa.

fredag 22 juni 2012

midsommarafton

 Strax efter sju på morgonen vandrade jag i väg till den lilla beteshagen med det myckna gräset för att hämta hem hästarna för lite Hill Therapy.
 När jag kom närmre såg det nästen ut som om Manno duckade i gräset. Men han hade ju glada öron i alla fall.
 Hästarna fick följa med hem till hemmahagen och där var Åvik först ut i fem minuters Hill Therapy åt varje håll, mest i trav. Från och med idag blir det varje dag, är planen. Den väldigt lilla hagen är ju väldigt liten och med massor av gräs. Då vill det till att Åvik motioneras. Kanske ännu mer för Mannos del. Vi har en väldigt försiktig igångsättning. Men så är vi ju alla gamla och lite gistna, 44 år, 20 år och 16 år och ska igång.
 Inte har han släppt i nacken än. Men underhalsen är i bättre skick nu, än när vi började förra året. Alltid något.
 Efter motionen hängde Åvik med Manno och mig. Manno fick också fem minuters Hill Therapy åt varje håll men i galopp. Det var ett väldigt krånglande i vänster varv. Manno försökte byta håll, bröt av, ville komma in och fick benet över repet.
en kom ihåg bild på hals och man
 Därpå stod vi stilla och böjde på halsen och jag vred på överkroppen. Först var det motspänst, men vi hamnade i fas 1 med tygeltagen. Nästa moment var skrittåttor i free style, sticken och sistsen och vi klarade på att göra åttor med bara kroppen-hjälper. Nästa steg var ta tyglarna, forsätta på åttorna flytta ut rumpan när vi rundade åttorna och försöka bibehålla takten. Vilket vi var väldigt nära att klara.
Här är en glad Manno som rundat tunnor på olika vis i skritt i fin stil.
GLAD MIDSOMMER

torsdag 21 juni 2012

dagen innan midsommar

 Hill Therapy igen. I det högra varvet erbjöd Åvik galopper. Högst ovanligt, han har aldrig galopperat frivilligt på volt innan.
 Nacken är oftast tillbaka i ganska spänd hållning, som början av förra sommaren. Åvik var nog mer som på bilden nedan än de ovan. Eller i alla fall var det hälften av varje. Men märkligt nog så har han ändå ett bättre steg.
 Vi flyttade bakdel från stilla stående, nine step back up och skritt-åttor. Allt slutade med fas 1.
Det är lite trångt med Manno, den nya Volvon, transporten och Åvik och mig som ska träna på gårdsplanen. Önskar lite stubbfält. Får väl några dagar nu när det gäller att passa på.

onsdag 20 juni 2012

Bilen borta och dagens hästeri

Min vita val, volvo och vän är död. Elkablarna har brunnit upp. Skroten håller på att ordnar en  Volvo 240 till ett facilt pris. Det blir mycket bröd att baka.

Så inget har gått som tänkt idag. Måste posta till Mats Paulssons stiftelse i dag och är inte i närheten av en skrivare eller en kuvertaffär. Mats Paulssons stiftelse är helt analog och tar bara vanliga brev.
Men det ska ordna sig.

Manno och jag började med Hill Therapy båda hållen fem minuter. Började med höger varv och Manno var längst ut på 45 ft linan och jag pratade med Rickard om mitt besvärliga läge och får låna hans ena bil i kväll. I vänster varv blev det en insektsattack grande och Manno for iväg och jag fick rope burn för första gången på väldigt länge. Vi flydde in i stallet.

När insekterna verkade ha gett sig av smög vi oss ut igen. Det var stora, stora bromsar, som bålgetingar ungefär ganska stor utmaning för fokuserandet. I tjugo minuter blev det åttor med stick. Vi hade olika avstånd till tunnorna och trav i mitten när åttan var långsmal.  Det gick nästan bra. Så bestämde jag mig för att det var för svårt att fokusera och använda sticken rätt samtidigt. Då började jag att rida bara med fokus. Två åttor precis som jag önskade. Då stannade vi och vilade. När vi vilade kom insekterna tillbaka och vi gick in i stallet.

Har satt upp staket runt en hage mitt emot den senaste beteshagen, men hittar inte batteriet till strömen. Allt går inte bra.

tisdag 19 juni 2012

lugn, lätt, mjuk och snabb

När man ska börja löpträna har jag läst att Tarahumarasindianerna, i Mexico, tänker så här: börja lugnt, öka inte mer än att det går lätt och du kan vara mjuk. Då blir du snabb. Jag tänker att det är det samma överallt. Löpning, hästar, teater och undervisning i alla dess former.

Boken heter: Born to run och är skriven av Christopher McDougall. Finns nu på svenska sommar-pocket-reor på varuhus. Rekomenderas varmt.

Jag har anmält mig till True Connection med Rebecca Harris hemma hos Ewa, som fotfolk. Så nu får jag skärpa mig och skriva manuset klart. Så att jag hinner.

Och jag hade glömt att det är inlämning till Mats Paulsson Stiftelse typ imorgon. Alltså en del att skriva kvar i natt. Det är pengar till JoAnna nästa år som ska fram. Typ en million.
Lung, lätt, mjuk och snabb.

Dagens hästeri

Åvik. Började Hill Therapy med honom med. Trav och märkligt nog en långsam trav med schwung. Åvik brukar annars ha steg som en symaskin och särskilt om han är otränad. Fem minuter i varje varv fick Åvik genomlida. Det var tungt på slutet.

Därpå Freestyle åttor i skritt, stick och tyglar. Tappade det där repet så många gånger igår. Tyglarna ligger bättre kvar över halsen. Vi hade en del diskussion och det fick bli några fas 4. Jag är dock inte säker på om han inte ser, inte bryr sig eller inte fattade. Tillslut nådde vi bra åttor med fas 2 på sticken.

Dagens övningar avslutades med att vi tränade på att flytta bakdelen från stillastående. Mycket inte böja på hals och inte förstå ibörjan. Men slutligen så flyttade vi åt båda hållen för fas 2. Helt ok.

Åvik lär sig snabbt. När han kom förstod han absolut inte vitsen med att stå still vid uppsitandet. Det tog 12 minuter sedan hade han greppat. Det finns något gammalt youtube-klipp på det. När jag ska göra något tålamodskrävande så filmar jag mig själv i bland. Då blir jag liksom mer disciplinerad.

Manno har idag ägnat sig åt att vara i vägen och flyttade sig inte med mindre än fas 4.

måndag 18 juni 2012

Söndag och måndag


Idag 20 minuter freestyle med rep och stick på Manno. Slalom runt två dunkar och brunnen. Manno drar ganska rejält eller rejält och rejält, men jag måste använda sticken ibland när vi är som närmast Åvik.

Åvik vill nämligen vara med på ett hörn och är mycket i vägen eller om man vill, ger oss rika möjligheter på att öva på "herd of two". När jag har viftat bort honom tillräckligt många gånger står han precis utan för räckvidden för sticken och hänger. Manno vill då hänga med Åvik.

Värt att notera är att när jag red Åvik igår och viftade bort en lika efterhängsen Manno, så reagerade inte Åvik. Ganska coolt av en häst som kastade sig uppåt väggarna bara jag höll i sticken i stallgången på väg ut med Manno när han kom. Igår blev en kvart slalom med Åvik. Kring brunnen, två dunkar och en lupinflock. Funkade, men vi är inte bra än.
 
Manno och jag fortsatte med Hill Therapy. Manno och jag är runda om magen. Tanken var trav i fem minuter i varje varv, men det blev fem minuter i galopp. Kort fin galopp i högervarv och sedan en springig galopp åt vänster.
Efter andhämtning tränade vi  att flytta bakdelen i skritt och bibehålla rytmen. Gick en gång eller kanske två av typ tjugo.



söndag 17 juni 2012

yes! och yes och yes! Recensionen i Norra Skåne

Många prickar över i:et i Strikta

Av Henrik Bergkvist 17 JUNI 18.12

Orangeriets gavel utgör spelplatsen för årets sommarteater och pjäsen "Strikta" inleds med en slags sång. "Kärlek, kärlek, vill jag ha" lyder budskapet som basuneras ut av karaktären Mormor (Margit Kristiansson). Gång på gång. Utan brådska. Detta blir en lång dags färd mot natt, tänker jag, men ack vad jag bedrar mig. För när den självgoda pytonormen Mary (Kristina Runklint) långsamt ringlar sig ut på scenen i sällskap med en dystert underdånig väninna (Yvonne Åkesson) får det tragikomiska tydlig struktur. Den kärlekstörstande dagdrömmaren (Runklint) vill åka in till stan för att shoppa och träffa män med mustascher, men väninnan höjer alla sina varnande fingrar. Hon har minsann sett sådana där män på bild. Och det är bäst att akta sig. För allt. Hela tiden.

Så drar karusellen igång. Husets hårt hållna dotter (Catharina Thulsson) tvingas passa upp sin krävande, kvävande mother Mary. En perukmakerska (Ann-Sofie Johansson) gör entré och snart är det dags för ett bling-bling-bombat perukpartaj som är så topptokigt att det omöjligen går att hålla sig för skratt. Absurt i kubik, men också en välriktad sving mot modenycker av alla de slag. När festligheterna ebbat ut är dock avsaknaden av en man med mustasch fortfarande högst påtaglig, och perukmakerskan påtvingar därför en förbipasserande dam (Caroline Martinsson) denna funktion. Bluffandet får givetvis konsekvenser. För simsalabim, genast blir både mor och dotter förälskade i samma kavaljer. Som alltså är en motvilligt maskerad mademoiselle …

Det låter kanske rörigt, men i själva verket är händelseförloppet så bagatellartat att det går att förutse med förbundna ögon. Det är inte heller i den dramatiska utvecklingen som föreställningens behållning ligger, utan i lekfullheten. När hängande av tvätt blir en sensuell handling, när vikandet av lakan förses med erotiska undertoner. Eller när Åkessons underbart porträtterade I: or-karaktär kommer dragandes med en extra stol. Bara för säkerhets skull. För att man aldrig kan veta när man behöver just en stol till. Då träffar föreställningen oss rätt i hjärtat.

Men den verkliga fullträffen svarar regissören, Ulrika Mickels Nord, för. Med sin fina fingertoppskänsla för temposkiftningar har hon med små medel lockat fram stor teater ur en brokig ensemble. Det finns en linje och logik som gör att alla dessa halsbrytande vansinnigheter inte går överstyr. Jämför man med tidigare HeTS-uppsättningar i såväl Hässleholms kulturhus som ute på Hovdala innebär "Strikta" ett lyft ur regisynvinkel. Och vilka fantastiska kostymer! För att nu inte tala om huvudbonaderna ... Ja, hela produktionen andas ren galenskap. Men det är en glad galenskap. Rik på finesser. En absurd och annorlunda uppsättning, med riktigt många prickar över det berömda i:et.

STRIKTA
Sommarteater på Hovdala slott, 2012-06-15
På scen: Ann-Sofie Johansson, Margit Kristiansson, Caroline Martinsson, Kristina Runklint, Catharina Thulsson och Yvonne Åkesson
Regi, scenografi, mask- och kostymidé: Ulrika Mickels Nord
Manus: rejält bearbetad variant av Ludvig Holbergs "Den förvandlade brudgummen"
Kostymer: Carina Stridsberg och Yvonne Åkesson
Ett arrangemang av Hessleholms TeaterSällskap i samarbete med ABF Skåne Nordost

Lite mer grand dame of the theatre

Margit, oslagbar och magnifik i föreställningen. Den dagen jag är lika gammal vill jag vara lika cool.
Mera Margit

 och lite fina bilder på Inna spelad av Yvonne

Lisa och Peggy spelade av  Carro och Fia
Catta och Carro som spelar Strikta och Lisa

 Carro, Yvonne, Kristina och Fia i pjäsen är de Lisa, Inna, Mary och Peggy
 Föreställningen är spelad och applåderna har tystnat. På onsdag är det dags igen. STRIKTA
foto:Rickard Lundström

lördag 16 juni 2012

dagen efter

Free style på Manno 20 minuter. Igångsättning och halt fas 2 max (skritt) och åttor. Kom ihåg att jag inte ska dra upp underskänkeln när jag styr med säte och skänklar. Övade på det. Anmält mig till lektion med Ewa 12 juli i Perstorp.

Föreställningen gick bra. Nu väntar vi på recensionen. Puh.

fredag 15 juni 2012

tre och en halv timme till premiär

En kvart freestyle på Åvik. Stick och rep åttor och böja på halsen när jag vrider på överlivet. Åvik greppade snabbt. On line med Manno åttor på 12 ft-linan.  Manno är mystiskt och oroväckande stel.
Min ambition är att sätta igång båda.

Nu till Hovdala

torsdag 14 juni 2012

Dödsdags?

Nu finns det möjlighet att företa den sista färden med stil. Ingvar Hansson på Laxbro Häståkeri erbjuder detta stiliga och miljövänliga alternativ. Själv räknar jag med att överleva Ingvar, så det blir inte aktuellt för min del. Fast om så inte är fallet, önskar jag mig en sådan färd. Min ex-make har jobbat i Ingvar stall, så kanske kan ex-maken ordna rabatt om det behövs.

På pållarna

I väntan på Zeta, som hade annonserat senhet, satt jag på Manno i femton minuter. Skritt och Manno fick gå som han ville bara han gick. Tog nog fem minuter innan han var övertygad om att vi skulle gå hela tiden. Fick använda hela benet och dutta med sticken i början. Sedan räckte det med att höja energi och använda överskänkel. En riktigt snygg helvarvs vändning på bakdelen åt båda hållen, samt fina ryggningar. Sedan fick Manno jobba lite i lina och det skulle bli två varv av varje gångart åt varje håll. Det blev två varv skritt, ett varv trav och många i galopp åt höger och ett skritt varv och sedan ett antal i galopp åt höger. Därefter var det dags för fotvård.

Åvik gjorde jag fiendly game med stringen och att bara med energi och hand/arm-tecken gå, stanna och backa. Jag blev inspirerad av Zetas berättande om Horse Agility. Åvik skötte det med äran.

Dessutom har jag börjat höra mig för om träningsmöjligheter. Tänker att när jag nu sätter igång mina hästar för femtioelfte gången behöver jag inspiration och guidning för att klara av att vara så långsam som min rygg kräver. Igår sa kiropraktorn att alla akiviteter var ok.

Snart vänder det i hästlig riktning

Idag är det genrep, imorgon premiär. Idag kommer Zeta-hoviz och skor om. På lördag börjar mitt hästliv igen. Sopade stallgången med Åvik och Manno lösa. Det var som att ha två gigantiska katter snoende runt benen. nu har jag gått in för morgonkaffe och de två står vid ytterdörren och väntar.
Det känns i hjärtat.

lördag 9 juni 2012

Hovdala hela tiden

Nu är det sex dagar kvar till premiären på STRIKTA - en queer romatisk komedi på Hovdala slott. Därefter har jag planerat för att vara frisk i ryggen och rida och skriva manus och se till att nästa sommar inte blir ledig, utan helt vansinnigt fantastisk. Vilket betyder skriva ansökningar en masse. Här kommer en bild på den stiligaste och oyngsta damen i ensemblen.  Man ska ju inte tala om damers ålder och man är inte äldre än man känner sig, så jag skriver det inom parentes (80 +).
Vår glamourdam är i Orangeriet och provar sin kostym för första gången för justeringar. Hon är äldst och snyggast.