lördag 29 september 2012

Lördag

Dagen började inte bra. Totalt mag och tarmhaveri på mig. Det har varit lite mycket och nu sa kroppen stopp, aktivt stopp. När det som var mat flyger ur ens kropp kan man inte arbeta. Flera timmars sömn, lite dvala och sedan pigg nog att läsa vidare i Karen-boken. Läste bland annat detta:

"I learned a lot about this from my experience with JoAnna Mendl Shaw and her dancers. We have done some courses togheter and her exercises on leading and following are very succesfull"

Det känns så otroligt spännande och overkligt att JoAnna och jag ska hänga en vecka, jobba med ungdomar, hästar och deras hästägare och hänga i mitt stall och vara med mina hästar.

Framåt sextiden på kvällen hade min kropp stillat sig så att jag tordes vandra till hagen och prova lite av det lästa på Manno. Vi är nu på övning 6 och 8. För jag tordes inte rida och guppa runt med min oroliga mage idag och nummer 7 är ridövning. Vi melt to stop och var var noga med rätt energi i igångsättningen. Manno söker min hand i melt to stop nu, precis som jag tolkar att det står i boken. Tre fyra igångsättningar från var sida sedan var vi på nivån ett steg innan energin var där. Jag var noga med att själv bli neutral så fort Manno var uppe i förväntad energi nivå och ganska snabbt melt to stop. Manno viftade med decimeterlång tunga efter varje melt to stop.

Jag kom på att jag glömt bort att bedöma Mannos fördelar och nackdelar som dressyrhäst för dagen. Det var ändå ett framsteg för de flesta dagar har jag glömt det helt. Idag har korset börjat få en avslappnad och lite skumpig look, energin fanns där, lite spänningar och irritation bog hals, tror jag. Mer under sig med bakbenen än bakom sig och samma för frambenen. Ryggen har nu fått en liten, liten tendens till aktivitet och avslappning. Framför allt på vänstersida.

Så provade jag  Wooosh stilla stående och det var nema problema för Manno. Ungefär porcupine fas 1 sidvärtes och att han svarar med energi på det.

gammal bild, men jag glömmer det där med kamera varje dag.
Sedan vände vi i skritt och trav och han höll rytmen i båda. Så då stannade vi till, fast jag borde ha låtit Manno få slappna av tidigare. Men ibland är det svårt. När jag släppte honom galopperade han iväg och muckade med Åvik. I vanliga fall stannar han. Så det var väl besked. Men vi gick varandra till mötes för avskedsäpplet.

fredag 28 september 2012

Inget igår och nu fredag

Igår tittade jag bara till hästarna hastigt på morgonkvisten. När jag kom hem idag och var klar med mat och fix så gick jag till hagen. Precis när jag satt grimman på Åvik kom en granne förbi och som haft häst tidigare i livet, jag försökte intressera henne för Åvik.

Åvik och jag tränade på melt to stop och energy. Melt top stop är inte helt enkelt för Åvik. Energi har han ju så det räcker för det mesta, men blir lätt lite kort och forcerad i rörelserna. En spänd energi vill man ju inte ha.

Lite knepigt blev det för Åvik ville gå iväg framåt redan när jag var på "ready?" Så jag alternerade mellan att gå från "ready?" till rygga och från "readey?" till frisk skritt. Jag vet inte om det är en bra metod. Men jag vill inte att Åvik som svar på frågan ska gå fram, jag vill att han ska balansera sig jämt och vara beredd på vilket håll som helst i vilken hastighet som helst, men avslappnat.
Nu blev det inte helt hackat eller malet.

Så tyckte jag att Åvik klev på dåligt med bakbenen så det blev moving massage. Mellan bärbensköl och höftbensknöl, över höftknölen och ryggen. Tydligt bättre rörlighet och skump i musklerna. Inte var Åvik så knakig i höger höften heller idag. Ett litet svagt knakande i bland bara. Förra gången hade Åvik också en lustig isättning av vänster bakhov, lät lite plattfot liksom. Det var också borta. Båda håll moving massage.

Sedan lite vändningar och de var fina och rytmiska och i skritt. Då var det mörkt och svart häst i en hage, när månen är bakom skånska höstmoln, är liksom inte lönt att jobba med. Inte när barnen är hemma i alla fall.

onsdag 26 september 2012

onsdag

Herrarna i hagen igen. Den hagen längs vägen, som Rosa hade Jasmin i för mer än ett år sedan och som sedan dess i vår familj heter Rosa-hagen. Gjorde lite olika steg längder i skritt on line med Manno med bibehållen energi och vände i trav och höll rytmen! Sedan kom grannar förbi och jag beklagade mig. Det är lite surt just nu och jag är en trist klagig typ. Men det ska väl gå över.

tisdag 25 september 2012

New shoes

Skodd häst och verkad häst. Väldigt mycket prat också. Zeta är ju också involverad i hästdanseriet.  Det är hennes fux och isabell som är i youtube-klippet från dagarna med David.
Inte så mycket tränat mer än att på att ha hästen still och lös i stallgången. Det kan de ganska bra.
Ser fram mot dagar med mera rörelse.

måndag 24 september 2012

Måndagseftermiddag

Promenerade hem hästarna. När jag kom till hagen stod de och sov. Jag gick och hällde ut vattnet, fixade med bommen som legat över grinden och öppnade grinden i slutet av skogsvägen. Hästarna tittade på mig med spetsade öron, men rörde sig inte mot mig. Å andra sidan inte heller bort.

När jag gick för att sätta på grimman började jag med Karen-kramen. Åvik fick jag krusa. Vet inte vad det är som inte stämmer, men något är det. När de var kramade och tuggade och hade fått ett äpple gick vi mot grinden. Båda hästarna gäspade och gäspade så att de knappt kunde gå.

Den lilla leriga skogsvägen var kantad med vildsvinsbajs och och blåsten drog och riste i träden. Bra tillfälle att träna på Melt to stop med två hästar samtidigt. Åvik kände ett stort ansvar för att stå och hålla utkik. Men jag andades ut, berömde hans ambitiösa hållning och sa att jag skulle ordna allt.

Åvik trodde inte på mig med en gång, men det gick ändå, efter stund. När alla var lugna promenerade vi hem och passade på att växla mellan melt to stop och aktiv halt och ryggningar.  Så nu är de hemma, men får vänta lite till med att komma in om nätterna. Hemma i hagen undemandade jag en tio minuter tills det kom ett arbets-sms.

I morgon kommer Zeta och skor hästarna.

söndag 23 september 2012

söndag

En vecka har försvunnit utan större hästeri de flesta dagarna. En vecka sedan Åvik och jag lekte en längre stund. Efter den stunden kändes vi nära och lugna. Men efter två, tre dagar började Åvik bete sig lite mer nervöst och i förrgår blev jag helt bojkottad. När jag kom idag tog det en stund att komma nära. Men när vi var nära genomförde vi Karen-kramen och satte sedan på grimman. Mycket gäspande. När vi började skritta, on line, gäspade Åvik och gick med lågt huvud.

Melt to stop gick utmärkt i skritt och hyfsat i trav. Neutral människa i circlingen var lätt som en plätt i skritt och gick att snäppa upp till Moving Massage med fina resultat. Fast lite läskigt nästan när jag höll handen på Åviks högra höft och kände hur det knakade. Det slutade inte knaka, men han visade att något positivt hände.

Neutral människa i circlingen i trav var skrämmande för Åvik och Moving Massage uppfattades först som dödshot. Så vi kämpade på med det och fick till och med till det på korset.

Efteråt hängde vi en god och avslappnad stund tillsammans alla tre.

Communicate Community sommaren 2013

Parellli-intresserade i Hässleholm med omnejd! Nu söker Klinten-Kultur hästar LBI eller RBI till arbetet med sommaren 2013 dansföreställning. Klinten-Kultur är en ensemble med ungdomar med autism och de ska tillsammans med The Equus Projects göra en föreställning vid Biblioteksruinen på Hovdala utanför Hässleholm.

För dig som är hästägare ser planen ut så här: ungefär 1 gång i månaden träffas vi med hästar vid Biblioteksruinen. Då är det först 1,5 timmes träning för hästägare och häst, kostnadsfri, som ersättning för att ni lånar ut era hästar till projektet. Efter en kort paus är det 1,5 timmes träning för ungdomarna med era hästar och då är ni behjälpliga. Träningstillfällena leds av Karin Pettersson och Tina Kolhammar båda licensed Parellli instructors och David Lichman är handledare för hästträningen i projektet.

Premiären är 27 juli och sedan 4 föreställningar den följande veckan. Två veckor innan premiären är det intensiv repetitionsperiod och varje vardag/vardagskväll.

Första träffen är den 14 oktober kl 10.00. Är ni intresserade hör av er till mig, på fb eller mobil 0706053316

Andra träffen är 24 november. Men innan kommer JoAnna den 3 november 13 - 16 dans work shop för alla. Ta chansen att prova för en danslärare från Juilliard som också håller på med Parelli.

Kostymen till föreställning kommer att designas av Åsa Gjerstad, mest känd för att designa kläderna som The Ark vann Melodifestivalen i och som de hade på sin avskedsturné.

Nedan länkar till första hästträffen för Klinten-Kultur och David Lichman.


Länk till JoAnna Mendl Shaw och The Equus Projects


Välkomna alla med LBI eller RBI-hästar!

lördag 22 september 2012


Torsdag, fredag och lördag.

Torsdagen och fredagen var inte mycket ur hästeri-vinkel. Karen-kram, fast inte på Fredagen med Åvik. Då bojkottade han mig.

Idag Manno och jag melt to stop med en Karen-kram som final i skritt, trav galopp. Det funkade fint, fantastiska fina avslappnade korta galopper. Att vara neutral i cirkling och däremellan lite  Moving Massage var tuffare i trav. Courbette igen i början. Inte helt lätt att hålla kvar handen då!

Men jag är ju av envis natur och Moving Massage blev det.

Både i Melt to stop och Moving Massage mycket mun. Melt to stop följdes av tung vift och krull. Manno kan som en del människor forma tungan till en cirkel, vet jag nu. Moving Massage gav mer tuggande och stretchar i microformat, flera stycken.

Manno var efter två timmar med fin bakdelsaktivitet, men nacken ville inte släppa, trots tt svansen såg ut som på en arab.

Den nedrans kursen i Zen och ridning blev inställd. Mannen hade fått familjeproblem.

onsdag 19 september 2012

onsdag

Lika snuvig, febrig och nysig. Börjar misstänka mögel, snarare än virus. Under sommaren har tjuvar tagit koppar från skolans tak. Allt har nog inte åtgärdats omedelbart och del lilla fina aulan, som är min undervisningslokal luktar nu mögel och jag blir sjukt snuvig av att vara där.

Hästarna kramades à la Karen. Åvik är annorlunda efter senaste passet med fokus på avslappning. Det sitter långt inne i honom det som har stillnat. Allt är inte lagt tillrätta, men tillräckligt för att det ska vara skillnad. Manno hackade i sig kramen bättre idag och stillnade lite till slut. Inte hans grej att bli hållen. Var sitt äpple också. Ett ymnigt äppel år i år.

tisdag

Nästan inget hästeri. Varsin kram och morot. För egen del feber och snuva och tidig sänggång.

måndag 17 september 2012

Föräldramöte

 i vägen för hästandet igen! Thea har börjat gymnasiet och skolan verkade fin och personalen verkade ambitiös och snäll. Bild och formprogram ska det bli i tre år och det passar Thea utmärkt, tror jag.
Hästarna fick varsin Karen-kram och morot. Åvik var signifikant mer stilla i sig själv i dag. Hoppas att det är en ny trend. Manno var mer som vanligt, fast han har minskat buffandet. Men han kan inte fatta hur jag kan prioritera annat före honom!! Så jag får nog visa mina finaste hästtillmötesgåendetalananger i morgon. Det långa ordet kan vara en svensk översättning av being the best horse pleaser.

söndag 16 september 2012

Synkoper är inte ordet, men...

synkronisering kanske. Anmälde mig till Zen & Horseback Riding en clinic med en för mig okänd Tom Nagel, men det verkade så intressant. Sedan läste jag Elisabeths blogg och hon skriver att hon läser Tom Nagels bok Zen & Horseback Riding för tredje gången.
 Karen-kramade båda, inte svårt efter att de kom farande så här när jag visslade. Därefter övergångar med Åvik från pigg skritt till melt to a stop och pigg skritt -långsam trav till melt to a stop. Neutral människa i circling och gå fram och Karen-kram eller melt to a stop med beröring. När Åvik kunde melta till ett stopp med beröring övergick vi till att slappna av i rörelse. Det blir liksom Moving Massage och Åvik börjar sänka huvudet och mikroskopiskt aktivera ryggen och jag berömmer och släpper beröringen. Det var mycket beröring på länden och korset, överallt där jag bedömde att han var spänd i början av passet. För det ska man göra också, enligt Karen-boken. Bedöma det sm är bra och vad man vill förbättra med hästen ur dressyr synpunkt och sedan får man tänka sig vad hästen vill förbättra med en sig själv och vad den vill behålla med det man gör.

Vi gjorde några övergångar trav-rygga-trav också. För att träna på att göra tydliga och distinkta övergångar utan mellan steg. Rygga och trav har ju samma hov/benrörelser bara olika riktningar.
 Jag satt upp på Åvik för att träna melt to stop uppsuttet. Som vanligt var Manno med och i vägen.
 Inte nog med att Manno ser extremt märklig ut i denna vinkel, han verkar inte heller se sticken.
 Nu ser ju Manno sticken med undrar nog mest om det finns en morot fast satt, eller varför heter den carrot stick? Till sist gav Manno med sig och Åvik och jag fokuserade på melt to stop. Från skritt till att låta energin rinna av och stanna.

Först gick det bra, när jag andades ut med en suck. Fast utan den andningen gick det mindre bra, inte alls. När Åvik stannade när jag suckade över mina tillkortakommanden, bestämde jag mig för att försöka melta utan pust. När jag andades ut tungt kunde vi melta från trav och utan den stora utandningen, bara försöka stoppa energierna tog det 30 minuter innan vi förstod varandra tre gånger i rad. Och ibland var det så vingligt och konstigt att jag var nära att ge upp. Men varje gång som det blev fel fick istället bli ett utomordentligt tillfälle på att från alla sinnestämningar nå avslappning. Enstaka gånger var vi i skritt och hade bra nära till stretchen.
 Inte stretch, men det går utmärkt att ha huvudet lågt, fast det är inte så mycket rörelse förstås.
Häromdagen när vi ryggade knakade det i Åviks högra höftled eller om det var knäleden, så jag trodde att benet skulle lossna. Men det sitter kvar och är lite bättre, tror jag till och med.

lördag 15 september 2012

En dag som försvann

Trodde att den 15 september var i morgon. Men det var ju idag och vips så halverades tiden jag hade på mig att skriva ansökan till Kultur Skåne. Jag söker och söker och ansöker om pengar, samtidigt som jag får reda upp sommaren. En människa som var anställd för att reda i det hela, råddade snarare till allt och fick faktiskt avskedas.  Så jag försöker komma ikapp, så att alla ska få vad de har förtjänat, inte bara beröm.

När jag nästan var klar med ansökan, som liksom de flesta numera ska göras på nätet, försvann den i nätets vidunderliga universum och jag fick skriva om. Man kan se det som både tålamodsträning och fokusträning. Nu är det gjort. Ansökan är inne och bekräftad via mejl.

Lite med Manno lektes det innan skymningen kom. Nu har grisarna kommit till byn också. Fälten är upp och ner igen. Men inte hagen.

Startade med Karen-kram på båda. Sedan lite dänga stringen i marken. Ikväll gjorde jag så att jag lät stringen landa på Mannos rygg, lyfte den försiktigt och dängde stringen i marken en bit bort. Så där så att det ven om den. Så fick jag också fortsätta träna tålamod, eftersom Manno tyckte att det var värt att galoppera för. Mycket om och men och hålla huvudet lågt i sprången, så stod han där med huvudet nere, inte avslappnad, men tolererade. Vi får gå till avslappning i morgon. Jag provade inte den andra sidan.

Sedan melt to stop från skritt, trav och galopp där jag kunde springa mot Manno och ge honom en Karen-kram i stoppet. Sedan broms och gas. Som mest ekvilibristiskt galopp - rygga -galopp med bara ett travsteg i mellan. Tjo hooo!

Vända med bibehållen rytm gick fint i skritten. Där var rytmen exakt och rörelsen nästan en bakdelsvändning. Jag är noga med halvhalten i min kropp innan vi gör något. Sträcka upp sig, samla energin, sedan tanken på vad vi ska göra. Ganska likt det jag förstod när jag läste Hempfling. Det var dock nästan allt jag förstod. Han verkar inte vara på modet längre.

Traven var inte lika rytmisk i vändningarna och ibland kom det galopp inslag, som jag dock lyckades "melta" ner till trav. Manno var så nära att komma till en stretch och kanske hade han gjort det om jag inte trasslat in mig i linan vid ett avgörande ögonblick. Hur som helst har han utvecklats fint och framåt nedåt med hals och huvud, samtidigt som rumpan och ryggen är aktivare. Svansen har blivit arab-style igen och är det när han är avslappnad i rörelse. Alltså inte bara när energi-nivå sprutar ur öronen och han tokgaloppera. Spännande.

fredag 14 september 2012

 En Aski som står stilla och en höst som är på väg. Halva trädet har kapitulerat.

Åvik och jag började med att dänga stringen i marken. Väldigt försiktigt gick bra, men att göra det så att det kom lite energi, var oerhört svårt för Åvik. Till slut löste vi det genom att vi stod i samma färdriktning och jag slog snett framför oss, liksom mer framför mig än framför Åvik. Då kom vi till hängläpp-läge för Åvik. Så då gick vi över till att melt to stop. Från skritt och från trav. Har inte börjat jobba Åvik i galopp on line än. Galopp och svängar är inte hans grej än. Men efter tre, fyra gånger så fungerade melt to stop hyggligt.

 Ännu en suddig bild på Åvik i skymningen, men man kan skymta en utveckling i överlinjen. När vi hade melt to stop så gjorde vi vändningar med bibehållen rytm i skritt och där han nära på gjorde skritt-piruetter eller bakdelsvändningar och höll rytmen. Heja Åvik!

Nästa övning var att variera min position när Åvik cirklar och ta på honom när jag är nära. Att vara i zon fem och sträcka handen mot Åvik och mena något vänligt, tog sin tid att förklara. Vi tog oss tiden.

Hästarna har börjat sätta vinterpäls. Kvällarna är mörka strax efter åtta. Hu! Snart dags att stalla in pållarna.

torsdag 13 september 2012

Idag

Manno kom fram och fick en Karen-kram. Mobilen ringde tre gånger på rad och Manno stod kvar och betade vid mig. Vi tog på grimman. Manno påminde mig om hur man parellar på grimman med den böjda häst halsen och allt.

Läser ju Karen och tänker på avslappning. Inte bara att hästen ska tolerera och stå ut, utan också slappna av i friendly. Eftersom jag tycker att det inte är roligast och stå och slå stringen i marken, är det inte så väl genomfört med extreme friendly för vår del. Har faktiskt gjort mer med Åvik för att han har så svårt för det. Nu blev det dänga stringen i marken med emfas. Lite ryckig Manno, men jag slog med ena handen, gäspade och smekte med andra handen och vi kom till avslappning. Båda sidor, började på vänstersida.

Sedan skritt on line och melt to stop, varvat med halter. Avslappnat och fint. Väldigt mycket tungviftande efter melt to stop. I båda varven och sedan från trav och galopp också. Mycket lugna galopper! Vilket är glädjande, inga luftfärder eller hårt laddad, avslappnat och fint.

Sedan gjorde vi neutral on line eller som den heter The Invisible Human. Manno ska vara på samma cirkelspår och jag ska komma nära och vara långt borta och inte märkas. Lite flyttande blev det i början och böj i kroppen när jag var nära. När jag var så nära att jag kunde lägga handen på manken gick vi så några steg. Jag tror det blev Moving Massage, för när jag tog bort handen sträckte Manno ut och ner, frustade och gjorde mycket märkliga grimaser. Vi började i vänster varv och fortsatte i höger som var lite svårare, men vi kom en bra bit på väg. Provade lite i trav i vänster, jag kom efter Manno, hamnade i zon 4 och Manno blev så förvirrad av att jag sprang med och mina energier som kom upp av att springa att Manno gjorde courbetter, utan snygg vinkel i hasen, mer rak has.

Gammal bild, i morse var det frost, inte försommar.
Så jag fick komplettera morgonens joggingpass ganska duktigt idag. Det var svårt att springa på i en cirkel och vara avslappnad, tyckte både jag och Manno. Men vi är ju inte de som ger med sig, så vi sprang och till slut orkade vi bara vara avslappnade. Då slutade vi. Vi var slut.

Igår

Hästeriet blev Karen-kramar. Hålla om hästarna om halsen, tills de slappnar av och tänka att de är perfekta. Liten utveckling kunde jag märka igår, att de var mjuka i halsarna när jag kramade. Karen-kramen är första steget till att kunna be om avslappning när som helst och var som helst och i vilken rörelse som helst. Nu är vi på nivån finnas till och stå still.

Var vid Bibloteksruinen med Karin Petterson och Tina Kolhammar och började berätta och förklara inför planering av Communicate Community, som dansföreställningen 2013 heter. Karin och jag gick samma level 1 kurs sommaren 2000. Karin har dock varit betydligt mer parelli-progressiv än mig. Nu är hon Parelli-instruktör**. Tina är också Parelli-instruktör ** (eller blir det vilken sekund som helst). Det är med stor glädje som jag driver detta projekt och en del av den glädjen är att få möjlighet att sprida ett hästvänligt sätt till många och visa att det är en effektiv träningsmetod.

David Lichman är projektets Horse Supervisor och Tina och Karin är i planeringstagen för att axla ansvaret för att hästarna fungerar med ungdomar och dansare. Det kommer att bli fantastiskt.
Tilläggas kan att David som har mött Karin i Parelli-land tidigare bara hade väldigt positiva ord för henne. Tina tror jag inte att David känner till lika väl, men jag är säker på att vi är i fyra goda händer.

tisdag 11 september 2012

Blötdjur

Klämde in tre kvart tänkte lek mellan jobb och föräldramöte för Otto. Tänkte mig härliga framsteg och solsken. Fast det slog mig att jag läst i Karen-boken att man ska vara lika undemanding som demanding och jag tänkte lite skamset att jag mest far in i hagen och connectar och leker på och vill bara prova allt jag läst.

Hästarna kom halvvägs till mig med en fart som påminde om den jag har nu i morgonjoggen. Alltså mest en brist på fart. Efter lite Karen-kram och perfect-prat kändes det som vi var på rätt sida om allt. Åvik on line med en uppknäppt tygel som lina. Fina övergångar skritt - halt - skritt från vänstersidan. Därpå provade vi circling som jag läst om det senast i Karen-boken. Lite tjatig om boken, men den är så spännande. Åvik skulle behålla cirkelspår, rytm och tempo oavsett var jag befinner mig. Så att människan leker sig nära hästen och går med och går bort mot mitten och tillbaka och samtidigt är neutral för hästen. Någon av de första gångerna jag närmade mig sprang Åvik i väg i trav, annars höll han cirkeln, rytm och tempo som han brukar. Lite saktare i nerförslut. Hela hagen lutar, en enda stor Hill Therapy.

Då kom regnet, först försökte jag att vi skulle circla vidare, fast mest under träden, men Åvik tyckte att gå ut i hällregnet var fånigt. Så vi skjulade under träden. Manno kom travande och delade träd. Till och med Aski klämde in sig. Bakom Åviks bakben, tyckte hon var ett säkert ställe.

Lite lek med sänka huvudet gjorde Åvik och jag. Det gick så där och jag fick ett anfall av övermod och tog av grimman. Sänka huvudet och huvudet åt sidan gick bra. Men när jag ville att han skulle höja huvudet, tappade han tålamodet och sprang i väg.

Man kan säga att vår kommunikation brast och Åvik ville inte vara nära mig och gick undan tre gånger, innan jag fattade att hålla sticken mer bakom mig. Då kom vi nära varandra och vi kunde stå tätt ihop. Jag smekte hans panna och han blåste varmluft mot mitt hjärta. Hjärtat var förvisso dolt under en väldigt blöt t-shirt och diverse kroppsdelar. Men det var riktning mot hjärtat.

måndag 10 september 2012

med huvudet i papper

Arrrrgh! Har travar med papper som inte jag har förorsakat, men får reda upp. Hinner inte den fridsamma höst jag planerat, med hästar i septembersol och utveckling av hästeri. Hann läsa Karen på lunchen och hann ge hästarna en Karen-kram och säga dem att de är perfekta. Åvik och Manno accepterade det med gott mod. De fick några äpplen också. Micro-management är kanske inte ok, men är micro-träning det?

Tom Dorrence talar.


söndag 9 september 2012

snabbt på söndagen

En halvtimme och Manno och jag hann bara fokusera på övergångar på 22ft med bara höjning och sänkning av energi. Förutom ett par varv i gammal vanlig "Manno är så inne i sin starka galopp att han inte har tid med att lyssna". Fast Manno var inte särskilt snabb fram till mig. I oerhört sakta mak kom han genom hagen. När jag släppte lös honom och gav äpplet tuggade ha nöjt och stilla. Men i samma sekund som jag vände mig om och gick flög han i luften och galopperade tillbaka dit han stått när jag kom. Uppenbarligen en viktigt fläck.


torsdag 6 september 2012

Läste att Elisabeth känt sig dålig av att jämföra sig med dem som tränar och tränar. Jag kan stolt konstatera att inte är det jag som tränat så mycket de sista dagarna, så att någon kan känna sig dålig av det. Inte heller blir det något tränat imorgon och på lördag. Fyra overksamma dagar för hästarna. I morse joggade jag inte heller. Drömde mardrömmar som ett litet barn hela natten och valde sömn i stället för jogg. Ska ju köra till hemorten för bouppteckning imorgon. Begravningen var ju inte något som var roligt, mer än om man hade sett det på film. Så jag hoppas detta blir bättre. R följer med, som sällskap och skydd.

onsdag 5 september 2012

intet

Idag har jag inte hästat längre än det tar att ge dem var sitt äpple. Men gläder mig åt 815 visningar. På fredag har den legat ute en vecka och jag önskar mig 1000 visningar på första veckan. David hade ju med den i sitt nyhetsbrev, så det är väl inte omöjligt.

tisdag 4 september 2012

 Det var ju inte i kväll, det där föräldramötet. Så Åvik och jag kunde ta oss ett pass. Bilden ovan är så typisk för Åvik och Manno. Med Manno som är mer hallå och rakt på och Åvik mild och lite med sidan.

Vi började med stick to me längs staketet och ordnade upp gas och broms i skritt till rygga. Efter en del mankemang var vi överens. Då provade vi utan staketet som hjälp och det fungerade fint trav-skritt-trav-skritt-rygga-skritt-trav bara på överkropp och antydningar med armarna. Övergångarna var med mindre än tio steg i mellan.

Skänkelvikning fyra till sex steg och tio rakt fram fungerade bra efter en del missförstånd, där Åvik trodde att lösningen var att rusa iväg.

Trav och vända med bibehållen rytm där vi i dag inte ens kunde hålla traven. Tror att han valde att vända nästan piruett liknande i stället för liten volt tillbaka och jag kunde inte lösa det.  Så vi gick över till att vända i skritt och vara petiga med att han skulle hålla balansen och bära sig med ytterbenet. Åvik kom sig fint i skritten. Vi har inte nått mot stretch än. Men han vidgade nosborrarna och gick med dem stora, stora i ett par varv innan han blåste.

Bilden nedan är suddig, för det började skymma och duggade, men jag tycker nog ändå att man kan se att han kroppen aktiverad i skritten och att ansättningen av huvudet börjar likna något, samt att den undre halslinjen börjar defineras.

Jag satt upp, först skritt till rygga för bara vikt. Gick bra, sedan dåligt och så bra igen. Provade skänkelvikning åt båda hållen två steg två gånger. Fick hjälp till lite med tygeln åt höger annars bara lätt, lätt nästankontakt. En och en halvtimme höll vi på. Skymningen föll och likaså duggregnet. Imorgon är det föräldramöte.

måndag 3 september 2012

Måndag utan flyt

Jobb och inspelning och inte något större lekande. Kom till hagen i skymningen och gick hem i månljuset genom dimmorna över ängarna med fladdermöss svirrande runt huvudet. Hoppades på att jag skulle bli lätt och elegant som en älva, men jag gick med vanliga steg.

Hästarna kom glatt fram när jag trillade över stenmur och fastnade i taggtråden för att sedan klättra under eltråden, som skyddar hästarna från att komma nära taggtråden.

Gjorde flowstrykningen över Åvik och där han innan vi började leka Karen kändes svag kändes intet, tvärtom kände jag sprittig energi längs hela ryggraden. På höger bogbladsframkant kändes något och jag lät handen vila där tills Åvik gnissalde täner och gäspade med viftande tunga. Vänster bogspets blev nästa ställe och då fick jag ont i armbågen. Åvik höll sin mule lätt mot mig. Värken i min armbåge var vass och ibland får jag för mig att det gör ont i mig där det gör ont i hästen, särskilt när jag gör flow. Fast jag måste erkänna att jag inte vet om jag inbillar mig att jag håller på med flow eller om jag gör det. Efter att ha pratat med David och tittat på bilder från dagarna med Klinten-Kultur har jag bestämt mig att jag gör flow, fast jag är ändå inte säker. Men utgår från att jag gör det.

Hur som helst så provade jag en hand på bogspetsen och en hand på Åviks armbåge. Länge höll jag händerna så på ett fjäderlätt vis och när jag började överväga om jag bara var galen, äkte tungan ut på Åvik och han trixade med käken. När Manno närmade sig, fick han inte komma nära för Åvik. Mycket ovanligt för Åvik.

Manno och jag hade sedan ett långt samtal om hur nära och på vilket vis man trycker upp sin rumpa mot människor. Det ledde till att jag fick pussa och hålla om Mannos mule. Vilket också är mycket ovanligt. Manno brukar inte vara en gullare. Det är mer Åvik som man kan vila näsan i nosborren på.

Imorgon har vi föräldramöte på jobbet, så lekandet blir nog litet och lätt i morgon med. Tusan också!

söndag 2 september 2012

Manno söndag

 Började bra, Manno kom galopperande när jag klättrade över staketet med alla rep och grimmor och hjälm och stick och ryktsten i famnen. Stygnflugorna var elaka. Så jag döda de ondsinta  små djuren, för de storas ro. Åvik hade också ett par som flimrade runt honom. De fick också ett snabbt slut och hästarna var tacksamma. Manno fick på sig grimman och verkade nöjd med det.

Åvik ville inte lämna oss. Han var kanske rädd för att tampas med flugorna själv. Manno och jag började med övergångar först skritt till halt och halt till skritt. Båda varven, vi var på 22 ft linan och jag var ungefär i mitten på den. När vi haft tätt mellan övergångarna lät jag honom skritta flera varv utan större korrigeringar. Manno såg så lustig ut, liksom som om han inte var säker på om han skulle gäspa och sträcka ut eller vad han skulle ta sig till. Det såg ut som han hade nya upplevelser. Så jag tog fram kameran för att föreviga hans märkliga uppsyn och just när jag fotograferade, sökte han sig framåt nedåt för en sekund. Inte så att ryggen kom med, men det var första riktiga försöket och det kom på bild!

 Vi fortsatte med övergångar skritt -trav-skritt efter en intensiv session med övergångar med mindre mellan rum än vart tionde steg, var det lång skritt igen. Nästa steg blev övergångar trav-rygga-trav och påföljande lång skritt. Trav igen och då slog det mig att på engelska blir ju arbetstraven working trot. Karen använde det ordet någonstans eller om hon pratade om det på kursen. Arbetstrav är ett så begränsat ord mot working trot, för det är ju inte bara arbetstrav utan också en fungerande trav. Traven kändes verkligen som fungerande idag. Så vi slog till med galopp -trav-galopp-trav övergångar, som också fungerade!  En stund blandade vi övergångar mellan trav-galopp, trav-rygga, skritt-galopp, galopp-skritt, rygga-trav och det flöt. För en gångs skull hade jag också vet att bryta innan vi hittat på något galet.
 Manno fick en snyggare överlinje med tiden, även om han kör ut mulen fram, fast jag hoppas att det är att söka sig fram som han provar. Annars har han så lätt för att krulla ihop sig. Vi fortsatte on line med tio steg skritt rakt fram och sedan tio steg skänkelvikning åt båda håll. Det gick bra. Flytta fram två steg och rakt fyra åt båda håll och flytta bak två och rakt fem åt båda håll fungerade också.
 Så jag satt upp och provade för sätet halvhalt, flytta fram två till fyra steg och sedan rakt fram fem till tio steg. Räknade hela tiden och det gick både med och utan kontakt med tyglarna. När jag släppte ut tyglarna kunde han bli lite ofokuserad, men lite vift med sticken, så var han med igen.
Ett bra pass att glädjas åt länge. 

foto: Johan Peterson

Imorgon ska det filmas för filmen om Det susar i säven, så jag kan bara hoppas att jag hinner med Åvik imorgon.

jobberi jobbera

Inte för att jag fattar hur det går till, men jag jobbar jämt. Nu har jag halvtid på skolan, så helt plötsligt är rasterna ett minimum. Men det är en lyx, förutom när jag måste ta tag i oreda, som jag inte själv skapat. Tittat på David och Katja  i den senaste podcasten och tänker att det är magiskt att dessa människor finns. David är ju redan inne i projektet och Katja finns ju bara några timmars bilresa från Hässleholm. Det här är så kul att jag svimmar.

Tittar på Horse Boy Method DVD:n också. Ett helt ok arbete det med och simultanförmågar upp med att ha en pizza i ugnen. Efter kommande pizza-koma så ska jag försöka få bort styngfluge ägg från Åvik och leka tillsammans med Manno. Om vi inte är "light" så lekar jag att vi är det, så är saken biff.

lördag 1 september 2012

Kort lördag med Åvik

Ondskefulla styngflugor anfaller. De är väldigt irriterande och lägger ju dessutom ägg, som blir till larver och i år är det massor. Jag hinner inte alls med. När vi skulle träna idag var styngflugorna särskilt aktiva. Hästarna är väldigt irriterade. Antingen står de som frusna eller galopperar.

Jag slog nog en tre fyra styngflugor på Manno som kom och var i vägen för att få hjälp och en fem sex stycken på Åvik. Läskiga typer.

Lite stick to me längs staket och Åvik och jag kunde skritta och rygga utan mellanliggande halt och tre fyra steg åt vardera håll. Lite byta varv i trav men idag gick inte vändningarna åt vänster alls i trav. Då Åvik nickade med huvudet som antydde begynnande hälta i vänsterfram, stoppade jag träningen där.

Soligt och fint var det i alla fall. September, nu är det ju höst igen.