söndag 16 september 2012

 Karen-kramade båda, inte svårt efter att de kom farande så här när jag visslade. Därefter övergångar med Åvik från pigg skritt till melt to a stop och pigg skritt -långsam trav till melt to a stop. Neutral människa i circling och gå fram och Karen-kram eller melt to a stop med beröring. När Åvik kunde melta till ett stopp med beröring övergick vi till att slappna av i rörelse. Det blir liksom Moving Massage och Åvik börjar sänka huvudet och mikroskopiskt aktivera ryggen och jag berömmer och släpper beröringen. Det var mycket beröring på länden och korset, överallt där jag bedömde att han var spänd i början av passet. För det ska man göra också, enligt Karen-boken. Bedöma det sm är bra och vad man vill förbättra med hästen ur dressyr synpunkt och sedan får man tänka sig vad hästen vill förbättra med en sig själv och vad den vill behålla med det man gör.

Vi gjorde några övergångar trav-rygga-trav också. För att träna på att göra tydliga och distinkta övergångar utan mellan steg. Rygga och trav har ju samma hov/benrörelser bara olika riktningar.
 Jag satt upp på Åvik för att träna melt to stop uppsuttet. Som vanligt var Manno med och i vägen.
 Inte nog med att Manno ser extremt märklig ut i denna vinkel, han verkar inte heller se sticken.
 Nu ser ju Manno sticken med undrar nog mest om det finns en morot fast satt, eller varför heter den carrot stick? Till sist gav Manno med sig och Åvik och jag fokuserade på melt to stop. Från skritt till att låta energin rinna av och stanna.

Först gick det bra, när jag andades ut med en suck. Fast utan den andningen gick det mindre bra, inte alls. När Åvik stannade när jag suckade över mina tillkortakommanden, bestämde jag mig för att försöka melta utan pust. När jag andades ut tungt kunde vi melta från trav och utan den stora utandningen, bara försöka stoppa energierna tog det 30 minuter innan vi förstod varandra tre gånger i rad. Och ibland var det så vingligt och konstigt att jag var nära att ge upp. Men varje gång som det blev fel fick istället bli ett utomordentligt tillfälle på att från alla sinnestämningar nå avslappning. Enstaka gånger var vi i skritt och hade bra nära till stretchen.
 Inte stretch, men det går utmärkt att ha huvudet lågt, fast det är inte så mycket rörelse förstås.
Häromdagen när vi ryggade knakade det i Åviks högra höftled eller om det var knäleden, så jag trodde att benet skulle lossna. Men det sitter kvar och är lite bättre, tror jag till och med.

Inga kommentarer: