lördag 15 september 2012

En dag som försvann

Trodde att den 15 september var i morgon. Men det var ju idag och vips så halverades tiden jag hade på mig att skriva ansökan till Kultur Skåne. Jag söker och söker och ansöker om pengar, samtidigt som jag får reda upp sommaren. En människa som var anställd för att reda i det hela, råddade snarare till allt och fick faktiskt avskedas.  Så jag försöker komma ikapp, så att alla ska få vad de har förtjänat, inte bara beröm.

När jag nästan var klar med ansökan, som liksom de flesta numera ska göras på nätet, försvann den i nätets vidunderliga universum och jag fick skriva om. Man kan se det som både tålamodsträning och fokusträning. Nu är det gjort. Ansökan är inne och bekräftad via mejl.

Lite med Manno lektes det innan skymningen kom. Nu har grisarna kommit till byn också. Fälten är upp och ner igen. Men inte hagen.

Startade med Karen-kram på båda. Sedan lite dänga stringen i marken. Ikväll gjorde jag så att jag lät stringen landa på Mannos rygg, lyfte den försiktigt och dängde stringen i marken en bit bort. Så där så att det ven om den. Så fick jag också fortsätta träna tålamod, eftersom Manno tyckte att det var värt att galoppera för. Mycket om och men och hålla huvudet lågt i sprången, så stod han där med huvudet nere, inte avslappnad, men tolererade. Vi får gå till avslappning i morgon. Jag provade inte den andra sidan.

Sedan melt to stop från skritt, trav och galopp där jag kunde springa mot Manno och ge honom en Karen-kram i stoppet. Sedan broms och gas. Som mest ekvilibristiskt galopp - rygga -galopp med bara ett travsteg i mellan. Tjo hooo!

Vända med bibehållen rytm gick fint i skritten. Där var rytmen exakt och rörelsen nästan en bakdelsvändning. Jag är noga med halvhalten i min kropp innan vi gör något. Sträcka upp sig, samla energin, sedan tanken på vad vi ska göra. Ganska likt det jag förstod när jag läste Hempfling. Det var dock nästan allt jag förstod. Han verkar inte vara på modet längre.

Traven var inte lika rytmisk i vändningarna och ibland kom det galopp inslag, som jag dock lyckades "melta" ner till trav. Manno var så nära att komma till en stretch och kanske hade han gjort det om jag inte trasslat in mig i linan vid ett avgörande ögonblick. Hur som helst har han utvecklats fint och framåt nedåt med hals och huvud, samtidigt som rumpan och ryggen är aktivare. Svansen har blivit arab-style igen och är det när han är avslappnad i rörelse. Alltså inte bara när energi-nivå sprutar ur öronen och han tokgaloppera. Spännande.

Inga kommentarer: