tisdag 30 september 2014

tisdagstramsande

Tiden, den är bångstyrig. Mitt i alltihopa fyller jag 48 år. Dagens träning i mörker för Frejas del trav åttor och för Mannos del trav och galopp. Båda online och 13 respektive 18 minuter inklusive skritt i slutet. Det går inte som jag tänkte mig. En skugga blott är min ridning.

morgonen-måndag

Tid är allt vi har och ändå är det svårt att få med allt man vill i livet. Tjugo minuter on line med Manno kl 6.20 igår morse. Travande runt utan att begära något speciellt. För att inte maxa allt är också en övning

söndag 28 september 2014

häst-helg

Det har varit hästar från morgon till kväll. Men inte mina egna. Jag hade träning för Nattdansryttare som kunde komma. Sandra på Tim och Zeta på Nicke. Malin från Hästdansen, vars ponny blev halt sommaren 2013 var också med. Alla gjorde stora framsteg och jag fick provrida Tim och Nicke.

Kan inte minnas ens när jag red andras hästar senast. Så det är många år sedan. Båda är fina, men Tims fysiska förutsättnigar är något extra. Det är Sandras häst. Sandra som hade Freja. Ska man köpa hästfynd, så är nog Sandra en vän på vägen som är bra att ha.

Idag lite, typ två minuter flytt på fram och bak med Freja och fem minuter trav on line med Manno.

fredag 26 september 2014

Med Manno

En kort ridstund. Nästan ingen on line uppvärmning. Mycket trav på lång tygel, till frustningarna kom. Sedan galoppfattningar och avslut åt sidan i vänster varv. Problem med att vi fick dragkamp i vänster tygeln och ingen ordning i bogen. Bättre på slutet. Efter värsta on rein-böjningar stilla stående. Höger varv gick galant.
En saknad svarting. Den nuvarande svarta damen försöker jag klämma in träning i kväll med. Mellan barnlogistik med basket och kärlek med R.

torsdag 25 september 2014

sen kväll med häst

Eller inte jättesent, men mörkt. Manno och jag började med att jogga runt några minuter on line. Jag joggade och han joggade. Han har faktiskt en quarter-jogg i kroppen och stammen. Manno kan ju gå i passgång och skulle förmodligen kunna tölta med. David Lichman tror det och faktiskt jag med. För hamnar han i obalans i galoppfattningarna kommer ibland den märkligaste av gångarter. Så Manno kan mycket. Hoppas att vi hinner utforska alla möjligheter tillsammans.

 
 Idag var det stelt i vänster bogen. Vi värmde upp med sidvärtes steg hit och dit. Vingligt med flit.
Sedan trav volter som gjordes större och mindre och sedan lite galoppfattningar. Lite svårt i vänster varv ändå, trots mycket flyttande och böjande. 

Provade en ny variant som började i utåtställd i vänster varv och slutade med side pass runt på volten. Volten var ungeför 6 - 8 meter i diameter. Sedan var bogen loss och Manno mjuk och det var beckmörkt.


Freja och jag gjorde lite porcupine med fokus att flytta framdelen åt höger och baken åt vänster. Sedan skrittåttor. Det är inte lätt med en svart häst i natten. Mitt mörkerseende stannade kvar på början av 2000-talet.  Opraktiskt. Freja ser inte alls på bilden. Hon blundar, men verkar ändå vid gott mod.

onsdag 24 september 2014

otroligt osamarbetsvillig onsdag

Min stolta målsättning för veckan att arbeta med hästarna varje vardag är körd. Helgen är vikt åt träning för fd Nattdansryttare, så då hinns inte egen pållarna med så mycket. Men kanske kan jag komma ikapp med något litet på söndagen.

Så hästeriet bestod av att fylla på vatten och längta. Den fina röda bilen visade sig ha ett gigantiskt hål i bensintanken. På fyra mil gjorde vi av med 50 liter bensin. O-kul. Skroten fixar det på fredag.

Dessutom saknar jag Åvik och Aski så att det gör ont i magen. 

Klinten Kultur är nominerade till Kristianstadbladets kulturpris och jag till Hässleholms kommuns Kulturpris. Hässleholms priset avgörs i kväll. Kristianstadsbladets pris avgörs nästa vecka. Här är nomineringarna och så här löd motiveringen: 

"Så här skriver de själva: "Klinten Kultur visar att alla har möjligheten att göra vackert." Så enkelt och vackert sagt, att bedriva en verksamhet som ser till var och ens styrkor och möjligheter, trots att det ibland föreligger olika sorters hinder. Hästdans på Hovdala är föreningens mest spektakulära satsning, en satsning som gett dem namn och erkännande långt utanför hemmaplanen. I somras genomförde de sin andra föreställning, den här gången i form av en nattlig dans med hästar, ryttare, dansare, rytmmusiker, eldar och egna medlemmar med diagnosen autism. Det var magiska kvällar, som på många sätt lyste upp mörkret. Alla har möjlighet att göra vackert."

tisdag 23 september 2014

Tiny Tuesday Horse Time

Tjugo minuter uppsuttet och tio on line på Manno. Värmde upp on line, lite skritt, trav med mycket svängar och ett par i varje galopp. Uppsuttet gjorde vi stor volt i trav, som vi vände igenom och fattade galopp när vi kom ut i nya varvet. Galoppen varade i fem till sju steg saktade av i sidvärtes, vände igenom och på det igen. Manno var pigg och avslappnad. Mycket frust och fart och ändå kontakt. Sista fem uppsuttna minuterna skrittade vi volter och var utåtställda. Lättast någonsin utåtställda på Manno.
Manno i skritten on line. Man kan ana ett kliv redan här.
Freja och jag gjorde lite on line också. Hela sju minuter. Har jag sagt att logistik för en ensamstående mamma med två barn och en mil till busshållsplatsen är en utmaning? Thea kommer att vara tvungen att ta sitt körkort nu. Annars får jag nog ett bryt. Hon är dock inte speciellt sugen. Freja och jag gjorde porcupine med fokus på vänster fram och höger bak. Det är en rolig variant från Karen att man kanske börjar på rumpan och flyttar den. Sedan flyttar man handen fram över hästens kropp och noterar var det går över i sidvärtes, framdelsflytt och halsböj. Härligt hästen flyter fram.


 Den nya fina röda Volvon kom igår. Framför bilen kan man se den om målade transporten. Rött och energiskt i färgen. Hoppas det smittar.

Den snart fjortonåriga sonen med den snart trettonåriga ponnyn.  Kom förövrigt ihåg att det är tjugo år sedan jag gifte mig med barnens pappa nu i dagarna. Det är nästan tio år sedan vi skilde oss. Lika långt liv som gift som skild, med andra ord. Fast jag gifter mig ju i sommar igen. Skam den som ger sig.

måndag 22 september 2014

Mera sent


 Har man nu satt som mål att man ska joxa med hästarna varje vardag så kan man ju inte ge upp på första dagen. Det blev ännu senare i dag. Hej mörker, jag ser ingenting längre. Att åldras är bara ok för att dö gör det förmodligen ännu svårare att få något gjort.




Mera logistik med barnet och basket. Så det var lite mörkt vid aftonens träning, som skedde "liberty" Freja flyttade framdelen åt höger för tryck. Dels något steg i taget och dels ett helt varv runt.
Manno och jag försökte gå runt i hagen när jag höll i manen på Manno. Det triggade i gång sprattel och tog nog en kvart tjugo minuter om att komma överens om att man kan gå stilla tillsammans.

Alf ville vara med, också. Men han hade roats under eftermiddagen av den studiedagslediga basketynglingen.

söndag 21 september 2014

Söndagssent

Ännu har jag inte blivit bra på att ordna tiden och livet. Började med att fastna i Bo Heljskovs föreläsning om hur man möter elever med beteendeproblem. Här är den, om någon är intresserad av att fastna. Även om Bo har sagt till mig att drama är som en charter, där allt går bra, men hemma igen är problemen de samma och andra dumheter, blir jag väldigt inspirerad av honom.



Så sent nu så blev det Manno on line. I trav och med massor av svängar och byta riktning och falling leaf i trav alltihopa. Manno travade i 13 minuter, sedan jobbade vi i skritt. Manno mår bäst av att vi gör det energikrävande och konditionskrävande direkt och avslutar i lugnt tempo, men med trixiga förflyttningar. Dessutom aldrig exakt samma övning två dagar i rad. Det var Honza som ledde mig på det första och Karen det andra. Faktiskt gör det stor skillnad för Manno och mig.

Bild från igår. Idag var det mörkt och halt. Höstregnet kom idag. Efter en fin sensommar-september.

Svarta Freja i helt mörker, fast det fungerar fint för hon är så känslig. Man behöver bara vända sig mot henne och tänka att hon ska flytta. Annars är ju driving game lite knepigt i mörker. Mycket trav och falling leaf. Mycket flytta framdel också i skritt. Det är något med hennes vänster fram och höger bak som inte riktigt är i form. Det är bättre nu, men fortfarande använder hon det sämre. Så det får blir mer sidvärtes för hela och delar av Freja.

En usel bild som blev än värre av att jag använde röda ögon förbättrare. Men det är Freja i dag i mörker. Vi jobbar vidare mot att bli bättre på allt, samtidigt som jag går upp till heltid på skolan i fyra veckor. Bra med pengar och ännu mindre tid att jonglera med. Jag måste blir bättre på att använda tiden. Läste en gång att det var lika viktigt att bestämma sig för vad man inte ska göra med sin tid.
Så jag har bestämt max 2 x 20 minuter på Fejjan, en halvtimme blogg och en timme mejleri. Föreläsningar endast på arbetstid/förtroende tid. Internet är som en labyrint att vimsa runt i. Tillråga på allt kan jag blir helt matt av det, fast jag inte gjort något praktiskt. Så skärpning för mig. Sluta surfa, vila mig, planera och genomföra goda matvanor, hästeri, hushållsarbete, projekt och jobb.
Hur svårt kan det vara?

Skrev jag att i Karen-kursen måste man skriva fem mål varje vecka och utvärdera dem varje söndag. Puh. Det har varit glest mellan mål och utvärderingar här ett tag. Skäms på mig. Men här är denna veckas mål. 


lördag 20 september 2014

Lördagsgörat

 Ska ju måla klart transporten idag. Så det fick blir 30 minuter on line med varje häst. Freja och jag startade lite Honza style, fall jag tar med henne i  stället för Manno. Har inte bestämt mig än.

Bilden ovan är från första minuten. Bilden nedan är ett försök till att fota Freja i trav och stretch. Slutade med skritt-sidvärtes, för att hon fortsätter inte av sig själv och flyttar undan för kameran.


Bilden nedan är från sista minuten. Jag hoppas hennes rumpa är större i verkligheten.


Här är Mannos första minut. Sedan kom andra minuter. Inte bra för den hästen med för lite träning.

 Eftersom inget hänt som varit kul var det en spänstig häst med många egna ideer en stund. Vi har ett 3 - meters rep, kan man tillägga. Men det går bra att köra free style program med hopp och sprattel på det med, tycker Manno.



Manno är 18 år och en mogen vallack. Det vill säga alltid beredd att addera något oväntat.


Ibland kommer araben i honom fram. Inte så ofta dock.


Ibland är han en vanlig hästapålle.


Till slut har  den mesta heliumen lämnat Maglehult och Manno kan blir lång och låg.

Då blir den sista skritt-minuten så här. Trettio minuter senare lite mer användning av bakben än första minuten i alla fall.

fredagsfunderingar

Lite måla transport blev det på fredagen, fylla på hästarnas vatten och annars ganska mycket familjelogistik. Funderar på hur jag ska klara det här med att organisera min tid bättre.
Det är så mycket jag vill göra och ändå måste jag komma ihåg att lägga in vila, sömn och tid för reflektion. Sommaren skavde av en hel del hjärnkapacitet. Så jag håller på att tänker om helt, när det gäller utformning av sommarens projekt. Men det blir det som jag tror mest liknar min tanke i huvudet. Trots allt är det inte lätt att hantera allt och alla mot sin vision. Även om jag är tacksam för all hjälp jag har fått av alla och lite trött av en dels motstånd.

torsdag 18 september 2014

Grafitti

Thea hjälpte mig och vi började omvandlingen av transporten. Den ska ju bli röd. Jag hoppas det blir bra. Praktiskt hantverkiga grejor gör jag så sällan nu för tiden, att jag har lite svårt för det. Fast än att jag verkligen har gillat det. Det blev mörkt så jag kunde inte ta någon bild transport-processen.

Hästeriet var att ge dem vatten och se efter att de var hela och på alla fyra. Det var de. Jag har träningsvärk av ridandet igår.

onsdag 17 september 2014

Onsdag med Manno

Hade community coaching call med Karen igår. Hon sa att hon trodde att jag kunde gott rida på och vara mer bestämd i det jag och hästen skulle göra. Mer rida och mindre analysera, om analyserandet leder till pauser.




Så Manno fick trava på idag. På volter som minskades och ökades. Så bra som han gick i högervarvet i trav idag var det länge sedan han gick. Kul, trots att det var ett stressigt eller kanske på grund av att det var ont om tid. Det var bara att rida på och försöka sätta övningarna.




Var hemma hos R och tvättade transporten. Den såg ut som en val uppe på taket med mossa, lava och annat. Jag har en plan för helgen som är att måla transporten röd. Jag har ju en en annan 245:a på gång, en röd. Tänkte att jag  skulle vara så där matching som de flotta ekipagen, fast mer vintage.


Manno hovlagning med plastic padding hade trillat av. Måste fixa det i morgon. Måste alltså komma ihåg det. Minnet och hjärnan är lite trött nu. Men ändå på väg tillbaka.

tisdag 16 september 2014

Livet som kom mellan

Åh, mina stolta planer kom på skam igen. Styrelsemöte i HIF Klinten som är Klinten Kulturs moderförening och jag är vice ordförande. Ingen ridning.

I morse var jag och sprayade hästarna med anti-flugspray. Minnet sviker mig så jag minns inte vad spray-sorten heter. Men stygnflugorna bråkar med hästarna än, så det blir till att spraya. Det är höstvärmen som ställer till det. Stygnflugorna vaknar til vid  + 14°.


måndag 15 september 2014

Återvunna krafter och mentalt kraftprov

Jag är ju inte van vid att lasta, köra och rida i ridhus. Det är inte inom min komfort zon. Men om det ska bli något med vår ridning så är det så att det måste göras. Så idag när jag har min lediga dag och dessutom nästan kände mig som vanligt och behövde tänka på annat än valet, gjorde Freja och jag slag i saken.
Trots allt är verkar det inte vara så många i ridhuset i Sösdala på dagtid på vardagar. Freja och jag var ensamma i ridhuset och på anläggningen. Först var vi båda på marken och kollade in alla hörnor och allt som fladdrade i vinden. Men Freja är ju en stencool dam och höll sig lugn när hon besiktade allt.

 Vi tog en liten stund uppsuttet och Freja är en drottning. Mest i skritt, lite trav. Sidvärtes, öka och minska volten, öppna och övergångar.

 När vi var klara i ridhuset fick Freja beta lite. Som dessert och viktig anledning att komma tillbaka till Sösdala.
Det är inte ett glamoröst ekipage eller ridhus. Men det är lyx och det ska bli min komfort zon.

söndag och måndagmorgon.

Barnen satte upp staket så den lilla knagliga hagen blev större. Jag släppte ut hästarna som bockade runt på det släta och frodiga. Elen är på och vi är alla glada och hästarna har bete någon vecka till.

söndag 14 september 2014

Lagd människa ligger

I fredags efter att jag red Freja gick jag i däck ett par timmar. På lördagen bar inte kroppen när jag skulle ut. Orken var slut. Det händer mig ibland. Min överskattning av min förmåga känner inga gränser och planerna för vad som ska ske är oändliga. Oändliga är ju inte mina resurser vare sig i form av kropp, tid eller ekonomi. Nu har jag legat på soffan i nästan i nästan 30 timmar. Huvudvärken är nu hanterbar och jag darrar inte längre. Vissa delar av kroppen känns pigga, men inte stackars hjärnan. Planen för dagen blir att ta mig till vallokalen.

Eftersom jag har svårt att minnas att jag har gjort något, så har jag försökt minna vad som har hänt i okronologisk ordning sedan den 27 juli 2012, när det var premiär på Det susar i säven. Det är två år, två månader och två veckor sedan. Samma dag förstod jag att den som anställts för att sköta alla papper bara hade betalat lön till sig och inte skött något annat, som redovisning eller skatt. Dessutom hade jag för första gången släktingar på en föreställning. När de satte på sina mobiler efter föreställningen kom budet om mammas död. Jag rökte två cigaretter på raken, sedan gick jag och firade mina ungdomar i Klinten Kultur. På den vägen har det varit en tid nu.

Premiärer: "Det susar i säven" på Hovdala Slott 2012. Jag var projektledare, regissör och manusförfattare och fick på ett olustigt vis reda i en bokföring och redovisning till EU av 600 000 kronor.

Hästdans på Hovdala 2013 då tränade jag alla hästägare, alla hästar, alla ungdomar, samt medverkade vid dansworks shops på Skånes Dansteater och var konstnärlig ledare och producent. D v s all ansökningar och alla redovisingar.

 Nattdans på Hovdala 2014 då tränade jag alla hästägare, alla hästar, alla ungdomar, medverkade vid eld träning och trumträning,och var konstnärlig ledare och producent. D v s all ansökningar och alla redovisingar.
 En blogg-kändis Rosa Woxlin på Jasmine foto: Björn Petersson från Nattdans på Hovdala

Jag har hela tiden jobbat 80 % på skolan, samt hållit ett tiotal seminarier om kreativt bemötande av människor med autism för skolpersonal och andra berörda. Har dagispersonal som jag handleder i bemötande av barn med autism.

Här är det 180 personer från Region Västra Götaland, Region Halland och Region Småland som gör en rörelseimprovisation för att träna på att vara samman utan att prata. Verbal är inte alltid bra nämligen.

Jag har jobbat och utvecklat projekt som varit idoler som JoAnna, David och sett att de också är som jag, vanliga människor. Nu har jag äran att möta Mariana Araoz.

Jag har deltagit i Karen Rohlfs DVNA dyr och lång web kurs med gott resultat.

Varit på Bibu x 2.

'Spenderat åtskilliga timmar med psykologer, kuratorer, familjerättsutredare, terapeuter och alla har  varit vänliga och hjälpsamma. Den svenska välfärden har kommit mig till del och som tur var bytte jag inte försäkringsbolag när jag tänkte, utan fick min rättshjälp och klarade av att hålla mig med advokat.

I samband med projekt har jag hållt i auditioner för ryttare med sina hästar och dansare, vid olika tillfällen och i olika lokaler.
 Audtition i Malmö. Henrietta med den blonda hästsvansen och Jeanine med ryggen mot blev vårt val.

Jag har skrivit kontrakt, förhandlat och tagit konflikter med människor i samband med Klinten Kultur i en omfattning som ibland har varit utmattande. De är inte många, men de människorna finns, som bara ser sitt eget och inget av att hjälpa andra.

Två dokumentärfilmer har Klinten Kultur och jag medverkat i.

Freja  och Alf har kommit till vår familj.


Två gånger har jag vart i Hällekis på Honza clinic

Fyra dagar var jag åskådare på Karens clinic i Hörby

Sedan hösten 2012 är jag en helt jävla ensamstående mamma och sedan jul 2013, efter familjerättens hjälp och en sväng i tingsrätten är jag det juridiskt också. Vi är en familje-trio.

Jag har bott på sjukhus med en nära som ville dö, men som har ändrat sig.

Ett av mina barn är myndigt och det andra är vuxet på längden, men inte i ålder.

Dödsfall: Min mamma, Åvik och Aski.  Åvik och Aski är saknade varje dag.


Villa Nordkallotten där jag växte upp är sålt och tur var det. För det året när barnen kom på heltid var planen att inte jobba så mycket och bara rida. Inte blev det mycket jobbat, inte blev det mycket ridet, men skönt var det med en buffert.

Barnen och jag har varit i New York och sett oss själva på bio på Lincoln Center i den här salongen.
Där fick jag sitta i en panel och berätta om Klinten Kultur

Samt att vi var på MoMa. Det var det mest magiska att få se Picassos tavlor i verkligheten och Monet och Manet och Mondrian och...

Vi har sett oss på bio i Hässleholm med.

Vi inom Klinten Kultur har också sett oss i ett par tre tv-inslag på svensk TV

 R och jag hade vår första hela helg på ett och ett halvt år på Gyllne Uttern

och jag har bokat det där tältet för finalen och giftermålet.


Jag har fått hjälp av många. Alla som har hjälpt och gett är jag evigt tacksam.

Fast det är ändå lätt att bli lite trött. För jag har ju ändå inte hunnit allt jag ville...

lördag 13 september 2014

Fredag

Red Freja i mina nya fina ridbyxor.

När jag var elva år fick jag mitt första par ridbyxor, ett par beiga knäskodda Pikeur. Jag hade det paret ridbyxor tills jag var tjugotre. När jag växte så passade de ändå, de var bara inte elastiska längre. Ett enda litet hål på vänsterknäet, var den enda skadan. Till och med blixtlåset höll.

De ridbyxorna köptes på Bidermanns i Eskilstuna och kostade många hundralappar, redan då 1977. Därefter har jag ridit i billigare ridbyxor och sedan jeans, eftersom jag hade westernsadel. Men nu har jag ju inte westernsadel, utan bomlös dressyrsadel på Freja och en Star Trekk Dolphin som jag inte vet vad man ska påstå att den är, förutom himmelskt skön, på Manno. Dressyrsadeln är också Star Trekk, men inte lika skön. Men bra och jag känner hennes rygg fint.

Nu slog jag till och köpte ett par islandsridbyxor, svarta av märket Pikeur. Jag tror att de håller nog tills jag dör. Freja och jag har nu en genomgående svart "look". Freja är ju svart av sig själv, men jag har för enkelhetens skull köpt all svart till henne. Svart passar alltid till svart. Till och med ett svart träns, så när vi har befäst basic, så ska här ridas med bett. Planen är till hösten 2015 vanlig dressyr LC: att rida programmet och överleva på tävling.

Det blev väldigt kort med hästandet. Barnlogistiken slog till igen. Så jag gjorde lite mindre förberedelser från marken med sidvärtes och det kändes direkt. Fick nästan inget svar i början. En del trav och böjning av hästkropp i avsaktningarna. När böjningen etablerad red vi ett halvt voltvarv i skritt, ofta med sidvärtes ut. Rakställning och trav till nästa avsaktning med böjning.

Inget fotograferande igår. Så det blir en bild från sommaren på Freja. Stackars Manno fick stå över igår. Jag tar alltid den häst som kommer först först. Den här veckan har det varit Freja.


torsdag 11 september 2014

torsdag

 Idag fick bilen vara rullande sadelkammare för att jag skulle hinna rida. Freja och jag hade tio minuter on line och tjuga magiska minuter i skritt och trav. Det är en sån lyx med en sådan häst. Måtte jag kunna förvalta henne. Idag var hon stadig i trav på rakt spår och övergångar böjd till skritt i fin form med nacken högst.

Det där med övergångarna med hästen böjd, eller som det var när jag var liten och red för den arga militären, ställd häst och halvhalter reds på utsidan. Väldigt likt, fast mindre argt och mera sweet spot.

 Freja och jag softade och delade på lite hästgodis.

Manno var helt laddad. Ingen ridning på två dagar och den lilla väldigt knagliga hagen där det inte är lätt att rusa runt. Så det var en kvart heliumballong, sedan red vi med fokus på avslappning och att få vänster sida mjuk genom sidvärtes ut och in på volt. En tre kvarts arbete in i höstmörkret för Manno och mig.



onsdag 10 september 2014

onsdag

Tänkte fel. Trodde det var en ridafton.
Det var en barn-logistik-kväll.
Alf fick en halvtimmes motion av mig, eftersom den unge mannen som nu tränar basket och har storlek 47 i skor, inte hann innan mörkret. Annars är det ju han som motionerar Alf.

Det är lite märkligt när ens barn har vuxit så fort. Han fyller fjorton i november. Basket är nog ett bra val för honom. Han är längre 185 cm. Borta är den tid när stiglädrena var för långa. Så nu ska jag nog lura upp honom på Manno någon dag.

Så här ser han inte ut idag, Otto.

Och den här gula spellevinken kan om något år kanske tjänstgöra som ko-häst till Otto. De är tillräckligt LBE för att gilla det, båda två